Sju av Tuas misstag, del 7: För snabb redigering

För en bakgrund till denna serie med skrivtips, läs här. Tipsen baserar sig på listan ”Nybörjarens 7 vanligaste misstag” (text: Elizabeth Sims, publicerad i tidningen Skriva nummer 3 2016).

7. För snabb redigering

I ivern att skicka debutmanuset till förlag kan många författaraspiranter slarva med redigeringen. Jag älskar redigeringsfasen och är väldigt petnoga så även den första versionen av Konungens sändebud (som refuserades) var i gott skick när det kom till språkligt flyt, grammatik, stavning, perspektiv mm. Men redigering är så mycket mer. Under arbetet med debutboken samt uppföljaren har jag kommit till en del insikter som jag vill dela med mig av i detta inlägg.

Nedan har jag satt samman en lista som du kan utgå från vid redigering av ditt råmanus. Länkarna leder till tidigare inlägg i denna serie med skrivtips där jag fördjupat resonemangen kring respektive tema.

Handling

• Hänger berättelsens röda tråd ihop från början till slut? Om inte, behöver du knyta samman den nu. På köpet kan du upptäcka spretiga stickspår som kan kapas i syfte att koncentrera storyn.
• Är tempot lagom? Tänk på att variation håller läsaren alert. Här finns ett inlägg om hur berättelsen kan drivas framåt respektive bromsas/fördjupas.
• Är handlingen trovärdig? Om något skaver vid genomläsning, behöver du åtgärda det. Fall inte i fällan med alltför enkla utvägar, det kan stjälpa ett annars utmärkt manus.
• Finns logiska luckor som behöver fyllas i? När manuset har vilat lite, är det lättare att se sådana brister.
• Är handlingen intressant hela vägen igenom, eller behöver du skruva upp spänningen i vissa delar? Kanske några ”transportsträckor” kan kapas eller kortas. Här är testläsare ett bra verktyg. Du kan be denne markera avsnitt där texten upplevs som seg eller ointressant.

Karaktärer

• Är de lagom många så att läsaren kan hålla reda på och ”lära känna” alla? Kanske några inte var så viktiga som du först trott. Genom att rensa bort överflödiga karaktärer skapar du utrymme för att utveckla de kvarvarande.
• Introduceras nya personer i lagom tempo, så att läsaren inte blir förvirrad? Här finns ett inlägg som behandlar frågan djupare.
• Är dina karaktärer tillräckligt komplexa? Det är lätt att falla i fällan att göra protagonisten alltigenom god, och antagonisten alltigenom ond. Kan du svärta ner hjälten/hjältinnan en aning och ge skurken något förmildrande drag? Det behövs inte mycket för att göra en karaktär djupare och därmed intressantare för läsaren att följa.
• Agerar dina karaktärer trovärdigt? Tänk på att människors handlingar är en spegel av deras bakgrund, drivkrafter, samhällsställning, ålder m.m. Det är fullt möjligt att en inbiten bonde flyttar till innerstan och väljer att inte ens ha krukväxter, men sådana brott mot läsarens förväntningar tarvar en förklaring. Kanske bonden helt enkelt ledsnat på slitet och vill aldrig se en planta igen. Vips, så har bonden blivit en intressant person eftersom denne brutit med sitt tidigare liv.

Perspektiv

Utifrån vilket berättarperspektiv du valt, säkra att du är konsekvent genom hela manuset. Jag använder ”nära tredjepersonsperspektiv”, vilket blir en ram att hålla sig inom. Min hjältinna Matilda kan inte se vad som händer bakom henne. Hon kan höra fotsteg närma sig men måste vända sig om för att veta vem som kommer. Det är inte troligt att hjälten Trond tänker på sina guldbruna ögon (för honom är ögonfärgen en självklarhet, han har haft samma hela livet), det är bättre att Matilda får notera färgen och därmed informera läsaren. Omedveten perspektivglidning är något som tidigt avslöjar en författare som nybörjare, och även om du inte störs av sådant när du själv läser, kan du ge dig fanken på att en förläggare gör det.

Balans mellan berättande och gestaltning

Om vissa avsnitt känns platta beror det ofta på bristande gestaltning. Kanske du berättat för mycket och visat för lite: vad karaktärerna gör, känner, upplever. Fundera över hur berättande kan konverteras till gestaltning. OBS, att gestalta precis allt som händer saktar ner tempot i texten, så det gäller att hitta rätt balans. Även här kan testläsare vara till god hjälp.

Miljöbeskrivningar

• I inledningen av en ny scen, får läsaren veta var handlingen utspelar sig? Det är viktigt att ”sätta” scenen tidigt, annars har läsaren ingen möjlighet att visualisera det som händer.
• Finns tillräckligt med detaljer för att göra miljön levande för läsaren? Omvänt, har du för många detaljer/för långrandiga beskrivningar som får läsaren att tappa intresset?
• Införlivas alla sinnen: syn, smak, lukt, känsel och hörsel? Med kluckande vågor i strandkanten, doften av tång, het sand under nakna fotsulor, måsarnas skrik, havsbrisen som smakar salt på tungan och rufsar om huvudpersonens hår, har läsaren möjlighet att förflytta sig till sommaridyllen där din karaktär befinner sig.

Språket

När du fått ordning på ovanstående punkter i listan är det dags att se över språket:

• Upprepningar tråkar ut läsarens hjärna och får språket att framstå som fattigt. Ett bra verktyg för att variera ord är att söka alternativ på Synonymer.se. Ett annat verktyg, Lix.se, hjälper dig att hitta upprepningsord som du själv blivit blind för. Klistra in texten i sökfältet och tryck på ”Analysera”, så får du en ordräkning som resultat. Jag brukar analysera scen för scen för att hitta närliggande upprepningar, samt hela manuset för att se om jag använt riktigt ovanliga ord alltför många gånger. Så här kan ett ordräkningsresultat se ut:

• Se över vilka uttryck och begrepp du använt. Är betydelsen glasklar? Om inte, förtydliga.
• Flyter språket eller känns meningarna svårlästa och ordföljden krystad? Läs texten högt för att upptäcka var den hackar.
• Vid användning av ord som den/det, se till att referenten är solklar. I scener där det förekommer flera män och flera kvinnor, säkra att det är tydligt vilken hon respektive han som avses. Om du hittar roliga syftningsfel, typ ”Vi klär midsommarstången med barn från förskolan”, ta bort dem ur manuset och lägg ut på Facebook istället.
• Åtgärda kvarvarande stavfel. Om du skriver i Word får du hjälp av att programmet markerar felstavade ord. Lita inte blint på förslagen, ibland föreslås sammanskrivningar av ord som ska skrivas isär. Ord som är rättstavade men fel i sammanhanget är allra svårast att upptäcka, t ex om du skrivit vad istället för var. Jag tycker att det är lättast att finna sådana fel genom Words uppläsningsfunktion. Den markerar ord för ord samtidigt som den läser högt, vilket gör att öga och öra samverkar om att hitta felet.

Det här var den sista och avslutande delen i min serie med skrivtips. Jag hoppas att något av det jag tagit upp kan vara till hjälp för dig! Om så är fallet, skriv gärna en kommentar här på bloggen, alternativt på Debutantbloggens Facebook eller Instagram.

Stort lycka till med ditt skrivande!