Behöver en bok ett budskap?

Idag känner jag mig lite filosofisk. Det är sommar, semestern är här för de flesta av oss så det finns tid att lyfta blicken och tänka på de större frågorna i livet. Förhoppningsvis, i alla fall. En sån fråga på temat böcker och skrivande som jag funderat en del på i vår är kopplingen mellan bra litteratur, politik och budskap. Ja, eller … politik och politik. Jag menar vikten av att det man skriver säger någonting om ens samtid. När man ändå lägger månader eller kanske år på att få ur sig en bra historia, vill man inte att den ska hänga kvar lite i läsarens sinne efter att sista sidan är läst? Att den betyder något mer än tidsfördriv?

Man kan närma sig det här lite flummiga men ack så viktiga ämnet utifrån frågan: ”varför skriver jag?”. Man kan svara många saker. Kanske vill man bara ha kul, vilket ju är ett bra skäl i sig. Kanske vill man bli rik (haha, yeah right). Eller kanske vill man bli läst. Beröra. Bli ihågkommen på något sätt. De flesta av oss vill trots allt att många ska läsa det vi skriver. Om man utgår från att man lyckas med den ambitionen och får horder av läsare så betyder det att man kommer ta många människors tid i anspråk. Mycket tid. Är det då inte rent av en slags moralisk plikt att man ger läsaren mer än en spännande åktur? Att man lämnar dem med frågor och synvinklar som tål att tänkas på efter att själva sagan är slut?

”All stor konst är politik”. På bilden Picassos Guernica (Bildkälla: Wikipedia)

I mitt fack, deckargenren, finns det gott om lik ute i lingonrisen och poliser med olika personliga problem som ska ta reda på VEM som är mördaren och VARFÖR brottet skedde. Det kanske bli några riktigt spännande timmar i hängmattan innan det visar sig att det var Karl-Johan som slog ihjäl offret eftersom de var hemliga älskare. Kul, men inte särskilt viktigt i längden. Författarens påhittade värld brinner upp i samma stund som gåtan löstes. Ändå skrivs sånt stup i kvarten. Det saknas ett djupare budskap. En lärdom. Eller i alla fall en tankeställare. Men ibland kan man ha både och.

En av de bästa deckarna jag läst är utan tvekan Camilla Grebes ”Husdjuret”. Den är inte ny, men riktigt bra. Och den har ett budskap om ”vi och dem” som inspirerade mig till att skriva min bok. Jag kom ihåg att jag tänkte på den där boken rätt länge efter att jag läst ut den. Inte för att slutet var så bra (det var det), utan för att det sade någonting om samhället i stort. Jag har glömt vad mördaren hette, polisen med för den delen, men den stora frågan lever kvar i mig (du får se vilken det är när du läser boken). Jag läste också några andra deckare den där sommaren, som jag till och med glömt namnet på. Undrar varför. 😉

Någon sade en gång att ”all bra konst är politisk”. Eller det är väl rätt många som sagt samma sak i olika varianter med samma tanke. Visst är det trevligt med ett stileben över en sommarsjö i Bergslagen, men det är verk som Picassos Guernica som lever kvar i folks medvetande. Pussy Riots uppträdanden minns vi inte för att musiken är så bra, utan för deras budskap. Samma sak med Banksy som shreddade sitt eget verk.

För oss som skriver tror jag att sånt är viktigt att tänka på, oavsett genre. Visst kan man som jag skriva deckare med pang-pang, eller varför inte feelgood med lite snusk i, men en riktigt bra bok blir det bara om budskapet finns där under väven av karaktärer och plot. Om romanen inte besvarar alla frågor i slutet. Om det säger något om världen utanför pärmarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s