Jobba, skriva och semester

En nyckel för mig i mitt skrivande är att skriva kontinuerligt. Varje vecka. Nästan varje dag. Men bara nästan. På helgerna är jag ledig. På nätterna sover jag. Och på semestern har jag semester. Jag vet att andra gör tvärt om och passar på att skriva riktigt rejält i sommarstugan, men för mig är det en period av återhämtning. Skrivandet är roligt, men också ett slags jobb. Det är baksidan av att skriva som jag gör. Men nu blev det rörigt och jag rusar iväg … vi tar det från början.

Dalarna är semester för mig. Och återhämtning.

Redan när jag började skriva ”på riktigt”, alltså med målet att bli utgiven, förstod jag att skrivandet inte bara kunde vara lustbetonat hela tiden. Om jag någonsin skulle komma i mål med ett manus, och inte bli en spökhistoria som berättades på skrivarkurser om den där killen som slitit i ett decennium med samma bok, så behövdes struktur. Jag behövde skriva regelbundet. Matematiken sa att om jag hoppades skriva en bok på ett eller två år så behövde jag jobba med veckomål. Tjugofem sidor råtext i veckan betydde ett deckarmanus på tre-fyra månader med tid att skriva om och redigera månaderna efter det. Det lät bra. Så hur får man ihop de sidorna? Ja, antingen trycker man dem ur sig i en sittning på en lördag. Det kändes som ett enormt mål att få ur sig tjugofem sidor bra text på en enda dag. Dessutom skulle jag behöva säga hejdå till familjen under mina skrivarperioder, och det skulle aldrig hålla. Alltså behövde jag skriva på vardagar. Lite varje gång, men inte mer än att jag kunde jobba heltid parallellt. Bra, så gör vi. Tre till fem sidor om dagen, varje vardag.

Det tog några veckor att få in rutinen och hitta de där timmarna som krävdes varje dag, men det gick. Jag var dötrött i slutet av varje arbetsdag, men samtidigt visste jag att jag kunde lägga helgerna på familjen och på att ta hand om mig. Att inte fuska och skriva ett par timmar när det fanns chansen på en lördag blev en princip, en motvikt till att alltid skriva på vardagar. Om jag tummade på en av sidorna i överenskommelsen så skulle jag tumma på den andra, så jag höll (och håller fortfarande) stenhårt på den inställningen. Jobba på jobbet, skriva på vardagar, ledigt på helgerna.

Det betyder också att jag tar ledigt på sommaren. Nu när du läser det här är jag i sommarstugan och skriver inte ett enda ord. Jag använde lite av min dagliga skrivtid innan semestern till att blogga – det är skönt att släppa min boksynopsis och bara låta orden flöda fritt ibland – och laddade in detta inlägg i Debutantbloggen för lite över en vecka sedan. Nu, återhämtning och inspiration. Jag läser böcker. En del inom min genre, men det mesta är annat. För att få inspiration.

På sociala medier ser jag andra som åker på ”skrivhelg” och som passar på att pilla på manuset när barnen är ute och spelar fotboll på helgen. Jag tänker att det där inte skulle passa mig. Det funkar för vissa, men jag skulle aldrig kunna koncentrera jobbet så intensivt och få ur mig bra text på en skrivhelg. Jag skulle bara vilja hänga med den jag åkte med. Dricka vin. Och det tar också ett tag för mig att hitta fokuset i skrivandet. Den första kvarten går segt segt segt. Sen kommer flowet och då är jag lättstörd. Med andra ord skulle det aldrig funka att ”passa på”.

Hur du skriver är upp till dig, men jag antar att det jag försöker säga är att det är okej att INTE skriva ibland också. Att vila hjärnan. Elitidrottare tar återhämtning och vilodagar på allvar. Annars skadar de sig. Kroppen bygger musklar när den vilar efter ett pass. Vi skrivande själar bör göra likadant. Hjärnan behöver paus för att orka vara kreativ. Länge leve semestern!

En reaktion på ”Jobba, skriva och semester

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s