I fredags här i Sundsvall uppmärksammade jag och många andra ett vackert fenomen, en regnbåge som reste sig som en kupol över nejden. Den låg kvar ovanligt länge och löstes sedan upp i en solnedgång med sprakande färger. Min tanke gick till Stephen King’s Under The Dome, berättelsen om en osynlig kupol som sänker sig över en liten stad och hindrar folk från att komma både ut och in. Riktigt så dramatisk var inte regnbågen i Sundsvall men den kittlade ändå min fantasi.
Det sägs ju att en skatt ligger gömd vid slutet av regnbågen. Den som gett sig ut för att leta lär ha upptäckt att bågens slut ständigt förflyttar sig. Ungefär så känns arbetet med mitt tredje manus. Jag har två parallella perspektiv där jag kommit mycket längre med det ena (Matildas) än det andra (Tronds). Ju fler scener jag försöker skriva ikapp på det eftersatta perspektivet, ju längre bort känns målet att få ihop ett färdigt råmanus. Men trots kaoset är det inte synd om mig, för när jag väl tog tag i den något vagt formulerade ambitionen: ”Trond ska lösa ett mysterium, typ som en deckare”, var det riktigt roligt att släppa lös fantasin. Vilket mysterium? Hur ska det yttra sig? Vilka ledtrådar ska Trond finna längs vägen? Vem/vilka är boven i dramat? Hur ska upplösningen gå till? Och det viktigast av allt, hur ska detta parallellperspektiv vävas ihop med resten av storyn? Många frågor att klura på.
Den här delen av skrivandet, då författaren spånar fram storyn, är i mitt fall att likna vid att slå igång en popcornmaskin i huvudet. Idéerna sprutar ut så fort att jag inte hinner med att skriva ner dem. Och det finns ingen avstängningsknapp: långt efter att skrivpasset är slut fortsätter någon bakgrundsprocess i min hjärna att bearbeta storyn och med jämna mellanrum poppar det ut fler idéer och lösningar på redan identifierade problem. Tacksamt men också lite mödosamt, särskilt när jag lagt mig för att sova.
Jag har haft semester i drygt två veckor och förutom skrivandet har jag hunnit med att bada i havet, umgåtts med vänner, skrattat, flamsat och tramsat, åkt mig yr på en snurrpinne i en lekpark (fråga inte), ätit gott, vistats ute i naturen … enkla nöjen som jag skattar högt. Sverige är vackert om sommaren!
Så kära läsare, njut så länge den varar.
Debutantbloggen 