Ordet brukar användas om börsen eller elpriser men det passar också bra in på att beskriva den tilltro till det egna skrivandet som jag känner just nu. Ena dagen är jag fylld av förtröstan, nästa dag är jag övertygad om att allt jag hittills skrivit, ja hela intrigen för bok 3 är ren dynga. Jag närde en förhoppning om att ha ett råmanus klart efter semestern men en snöboll i helvetet har större chans att klara sig helskinnad än min naiva tidplan. Det är inte fliten som brister utan utförandet. Jag skriver och skriver men bara en av tio scener känns som något att ha. Fast förvissad att det är lättare att putsa en bajskorv om man har en bajskorv att putsa stretar jag vidare och bygger på storyn med händelse efter händelse. Den dag jag har fått ihop en sammanhängande intrig från början till slut kommer jag fira pannbenets makt, för under den här processen har det växt sig tjockare än någonsin.
Det som hjälper mig mest att orka vidare är att det fortsätter att trilla in positiva recensioner och kommentarer på Konungens sändebud. Innan jag själv började skriva tänkte jag sällan på författaren bakom böckerna jag läste, om det nu inte var någon person som blivit sjukt framgångsrik på sitt författarskap, som J. K. Rowling eller E. L. James. Numera (om jag läst en bra bok av en svensk författare) tvekar jag inte en sekund att leta fram denne på sociala medier och skicka ett uppskattande omdöme. Jag inbillar mig att om det betyder så mycket för mig att få veta att någon läst och gillat min bok, betyder det också mycket för andra som skriver. Rowling och James lever gott på pengarna de tjänat på sina böcker, vi vanliga dödliga författare lever på att läsarna svepts in i våra påhittade världar och haft behållning av att följa våra likaledes påhittade karaktärer i deras öden och äventyr.
Jag har en knapp vecka kvar på semestern. När arbetet börjar måste jag få in rutiner för skrivandet i vardagen. Morgontrött som jag är vore det tortyr att kliva upp i ottan för en skrivstund, samtidigt är det tungt att sätta sig framför den privata datorn när jag kommit hem från en intensiv dag framför jobbdatorn. Men kvällar får det bli, bok 3 skriver inte sig själv. För att producera helt nya scener behöver jag långa skrivpass så nyproduktion får ske på helgerna. Vardagskvällarna viks åt att redigera och täta luckor, knyta ihop intrigen och skapa rätt stämning. Jag lägger mycket tid på att varje scen ska väcka känslor och ofta vill jag att de ska växla eller ställas på ände innan scenen är slut.
Det här inlägget får väl mest ses som ett löfte till mig själv att hålla i och hålla ut med skrivandet under hösten. Någonstans långt framme väntar målet, den färdiga boken, och jag kan inte annat göra än att kämpa vidare tills den är klar. Jag ser också fram emot att tillsammans med förlagsredaktören arbeta vidare med slutputsen av bok nummer 2, Konungens ultimatum, och att den ska få ett ansikte i form av ett omslag. Stay tuned, så får ni hänga med i processen!
Debutantbloggen 