Dags för redigering

Semestern är slut – i alla fall för mig – och det är dags att gå in i den tredje och sista riktigt stora manusskrivarfasen: redigeringen. Efter den rätt ostrukturerade första ”hitta på”-fasen, följt av ”skriv boken”-fasen, tog jag en paus över sommaren för att släppa manuset och få lite distans. Nu är det dags att ta tag i de där problemen som jag hittade redan i första genomläsningen (jag stannar alltid var hundrade sida och läser det jag gjort + sätter betyg på kapitlen + kommenterar). Redigeringen kan ju se olika ut för olika personer, och för en strukturnörd som jag är motorn självklart Excel!

Innan vi går in på detaljerna så backar vi bandet ett par steg. ”Redigering” är någonting som alla vi som skriver tvingas göra, men jag tycker också det är den mest luddiga fasen. Folk är helt enkelt inte tydliga med vad de menar ingår i den här delen. Hur länge ska man redigera? Vad är skillnaden mellan att redigera och skriva om? Hur vet man vad som ska ändras och vad som är bra som det är? Och när är man klar?

Den där sista frågan är kanske enklast att svara på. Man kommer aldrig till en punkt när det inte finns mer att göra. Du kan alltid slipa vidare på ditt manus och vissa fastnar i det ett decennium. Däremot kan du komma till en punkt där en förändring inte göra särskilt stor skillnad. Jag drar gränsen för redigeringen när det jag tycker är problem är borta och resten är pill och smaksaker. För att veta vilka de stora problemen är så skriver jag kommentarer när jag läser min råtext i stil med ”för långt och segt kapitel – korta en sida”. Eller kanske ”Ta bort Nisse ur den här scenen – ska vara på annan plats istället”. Samtidigt sätter jag en snabb tidsuppskattning på ”jobbet”. Att korta ett kapitel från tre till två sidor tar en timme max. Att fasa ut Nisse kanske bara tar femton minuter om han bara är med i bakgrunden. Andra problem, som att jag måste fördjupa karaktären Fredrik, kan vara ett tjugotimmarsjobb.

Redigeringslogg från min debutbok (innehåller spoilers).

I vilket fall samlar jag alla problemen i en Excel, inklusive mina kommentarer och tidsuppskattning, inför starten på redigeringen. Där finns korta småjobb och större, luddiga jobb. Jag summerar tidsåtgången och kan gissa när redigeringen är klar. För ”Förrädarna” till exempel, uppföljaren till min debut som jag skriver på just nu, har jag en redigeringslista på cirka åttio arbetstimmar. Om jag gör tjugo i veckan så blir jag klar med redigeringen i augusti innan jag läser manuset igen i september. Då gör jag nya noteringar, men kommer gissningsvis bara upp i förändringar som tar tjugo timmar att göra. På så sätt ser jag att jag gör framsteg.

När jag har det här dokumentet klart så behöver jag ”bara” planera in ett antal timmar per dag för redigering. Säg att jag planerar tre timmar imorgon. Då går jag till min lista och väljer något av problem – det som känns mest tilltalande för stunden – och löser det + bockar av på listan. När jag gjort tre timmars problem så är jag klar med mitt dagsverke. Typiskt så börjar jag med en enkel grej, typ kolla att stavningen på någon karaktärs namn är konsekvens med en sökning i manuset, för att få en snabb pinne i protokollet. Sedan tar jag en större/luddigare sak efter det. För varje uppgift jag markerar som ”KLAR” i Excel-arket så ser en formel till att gråa ut den raden = avklarad. Dag för dag suddas allt fler problem ut i mitt ark. Det ger en känsla av att gå framåt!

Låter det för tekniskt? Krångligt? Kanske det, men föreställ dig motsatsen. Att du bara läser i manuset och rättar ”problemen” när du hittar dem. Hur ska du då veta när du är klar? När du kommer till sista sidan kanske? Det blir en risk att du får hoppa fram och tillbaka i manuset utan överblick, och det kan lätt ge känslan av att aldrig bli klar. Du kan fastna i småpillet när din tid hellre bör läggas på större saker.

Nu när jag kommit tillbaka från semestern är det lätt att känna sig överväldigad över att ha så mycket redigeringsarbete framför sig, men det hjälper verkligen att dela in ett stort problem i många mindre och lösa ett i taget. Nu har jag min todo-lista klar för mig närmaste veckorna och behöver inte spilla tid på att fundera på vad som behöver göras. Skönt. Nu ska jobbet bara göras också. Wish me luck!

4 reaktioner på ”Dags för redigering

  1. Bra inlägg och tips. Det jag undrar över är måste du verkligen göra allt detta själv? Din redaktör på ditt förlag är väl också en stor tillgång och erfaren och som tillsammans med dig hittar de stora problemen i berättelsens struktur, dramaturgi, om karaktärerna sviktar etc. Och kan bolla detta med dig. Visst borde det vara skillnad på redigeringen innan man blir antagen med sitt manus och efter då man har ett förlag?

    • Bra Lena, visst har du rätt. Jag har en redaktör som sen också kommer feedbacka och hjälpa mig lyfta historien ännu mer, men jag vill ge henne ett manus som i teorin är ”färdigt”, alltså inte ett ”draft” med de stora delarna på plats. Det ska, om jag får som jag vill, inte finnas några stora svackor att åtgärda när hon ser det. I alla fall inga uppenbara sådana. På så vis kan vi lyfta det ännu högre tillsammans när hon väl ser det. Jag vet att andra författare jobbar annorlunda – att redaktören är mer som en skrivkompis som de släpper in mycket tidigare i processen, kanske redan på synopsis-stadiet, och närmast ”samskapar” boken med – men jag är inte den typen av person. Jag vill lämna ifrån mig något jag kan stå för som bra nog.
      Så för mig blir redaktören ett nytt steg i processen på slutet som ger det där extra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s