
Barnen ställer sig lite för nära kanten för att se sillgrisslorna som står längst framme vid branten på Stora Karlsö utanför Gotland. När sillgrisslorna är små tar de klivet över kanten och hoppar trettio meter ned till sina sillgrisslepappor som väntar i havet. Jag får för mig att de små människobarnen skulle kunna få för sig att hoppa efter. Det är något med öar som väcker fantasin till liv, speciellt om det är lite krångligt att ta sig dit (och därifrån). Om det finns höga klippor, branta stup, vågor som slår mot bergsväggen, grottor, fyrton, slingriga stigar och begränsad kontakt med omvärlden finns goda förutsättningar för att fantisera ihop en bra spänningsroman. Tänk bara på Sekten på Dimön av Mariette Lindstein, Skumtimmen av Johan Theorin och Ön av Ragnar Jónasson.
Men en ö kan också vara härligt mysig, som Jenny Colgans böcker om den lilla ön utanför Skottlands kust, och som förra årets debutantbloggare Caroline Möllesands roman Sommarvindar och sanningar som skriver om Öland. I Hjärtat talar grekiska av Angela Rizzo är handlingen förlagd till en grekisk ö. Här handlar det om det lilla och genuina, där alla människor känner varandra och relationer står i fokus. Det är som ramen på en tavla, skönt och tryggt med en begränsad yta.
Robinson Crusoe av Daniel Defoe är kanske den mest klassiska ö-romanen. Både huvudpersonen och författaren får hålla tillgodo med vad som finns. Ramarna är satta och, inbillar jag mig, underlättar om man som författare har lätt att sväva ut. Man kanske är sån att man slänger in en extra karaktär lite då och då och har svårt att hejda sin huvudperson från att åka än hit och än dit. På en ö (gärna mindre) är handlingsutrymmet begränsat och man tvingas som författare att fördjupa sina karaktärer och låta dem interagera med det som finns.
Att skriva en bok och låta någon läsa är som att kasta sig ut för ett högt stup. När sillgrisslorna är små faller de en efter en nedför stupet. De kan inte flyga ännu utan alla dunsar i marken innan de lär sig både simma och flyga. Jag tänker att det även är så med oss nyligen debuterande författare. Det är inte mycket vi kan än, men vi har i alla fall vågat hoppa.