Augusti, vilken härlig månad! Fortfarande tillräckligt mycket sommar för strandhäng och jordgubbar med mjölk men samtidigt även jobb- och skolstart för de flesta. Ett ypperligt tillfälle att blicka både bakåt och framåt på samma gång.
Före publicering existerade en enda målgång för mig, ett bokkontrakt. Nu, med debutboken i ryggen, kan jag tillåta mig att försiktigt spana lite framåt. Vill jag vara en författare som likt Björn Hellberg gör omfattande signeringsturné år efter år? Eller vill jag vara som Camilla Läckberg som lever gott på sitt författarskap? Vill jag likt Ellen Mattsson tilldelas en stol i Svenska Akademien, eller börja i liten skala som Karin Brunk Holmqvist och idogt bygga sin läsarskara och till slut bli en av landets mest lästa författare? Oavsett vilket, ligger det mycket jobb och stor målmedvetenhet bakom framgångarna. Men vilken insats är jag själv beredd att göra?
Mitt mål är inte i nuläget att kunna leva på författandet, men jag har en dröm om att vid 60-årsåldern kunna gå i pension och ägna några år åt författande på heltid. Jag skulle vilja ha ett eget skrivrum med några storbladiga växter och gärna vacker utsikt och kunna skriva i lugn och ro. Kanske ligger det en katt på golvet och en på fönsterbrädan och iakttar mig. Innan dess skulle jag vilja bygga upp en läsarskara som gillar just mitt sätt att skriva.
Jag är inte beredd att satsa allt på mitt författarskap i nuläget. Jobb och familj kommer alltid först, men under året som kommer skulle jag vilja prioritera det något högre än året innan. Sitta lite fler kvällar med manus. Åka på några fler bokevent. Knyta några fler kontakter. Jag skulle vilja lyfta fram författare bland mina titlar lite oftare, få ett till bokkontrakt, trycka upp en poster på mig själv och min bok, träffa författarvänner på café lite oftare och få ännu fler läsarreaktioner och recensioner.
Augusti gör alltid något med mig, speciellt under de sista semesterdagarna när det fortfarande är svårt att veta vilken veckodag det är. Det är som om tiden står stilla, håller andan. Jag kan fortfarande bli vad jag vill när jag blir stor. En vacker dag kanske jag blir precis som Björn, Camilla, Ellen eller Karin. Men allra helst hoppas jag bli uppskattad för den jag är. Precis som det tar tid att hitta sin författarröst tror jag att det tar tid att hitta just sin författaridentitet. Nästa augusti ska jag fundera över detta igen och sätta nya skrivarmål. Nu räcker det för idag, jordgubbarna kan inte vänta längre, de är köpta på extrapris.
Debutantbloggen 