Hemstad – min version av ett sommarprat.

Don’t look back in anger. Foto: Emelie Asplund.

För att komma i stämning, tänk er Sommarpratsjingeln och en lite snitsig introduktion, kanske något om författaren Victoria Everbrand som 2022 debuterade med romanen Härifrån, och så kör vi. 😊 (Nu får ni tänka er min röst.)

Sommaren 2001 flyttade jag till Göteborg. Jag skulle fylla tjugotvå, var precis klar med min kandidatexamen och sugen på att lämna Gävle, som varit mitt hem under högskoletiden. Det hade varit roliga och utmanande år, men jag hade ingenting som band mig dit, förutom några vänner, men de flesta skulle flytta därifrån de med. Många tillbaka till den stad de var uppväxta i, men för mig var det aldrig ett alternativ. Jag ville ha någonting annat och det blev Göteborg, mest för att det var en lagom stor stad, lagom långt ifrån andra städer, men framförallt för den levande musikscenen. Jag vet inte om jag hade någon uttalad tanke om hur länge jag skulle bo där, men nu har tjugoen år passerat och jag inser att jag har bott nästan halva mitt liv i Göteborg. Är det då min stad? Mitt hemma, det självklara svaret när någon frågar var jag kommer ifrån? Det som känns i hjärtat när jag lyssnar på den här klassikern med Bruce Springsteen? Både ja och nej.

Det händer ibland att jag frågar någon ifall de är göteborgare, och de svarar: ”Nej, nej, jag är född i Partille”, eller: ”Nej, gud, jag växte upp i Mölndal.” (Vilka båda är kranskommuner till Göteborg.) Och jag tänker att det betyder någonting. Att det är viktigt att specificera var man har sitt ursprung, men också att inte vem som helst kan kalla sig göteborgare, eller stockholmare, eller norrlänning, gotlänning, malmöit. Det finns något outtalat krav på att man ska vara infödd, gärna i generationer, för att det ska vara äkta.

Ett av temana i Härifrån är just tanken om ursprung, arv. Hanna letar efter en plats att kalla hemma, ett sammanhang där hon kan passa in, bli accepterad, och hon hoppas att Vresta kan bli den platsen för henne. Att hon kan landa där. Ozzie däremot vill bort från Vresta, från bygden där hans familj levt i generationer, han känner rottrådarna som kedjor, han vill hugga av dem, göra sig fri, men han vet inte hur. Att jag har valt att skriva om det har antagligen att göra med att jag har funderat mycket på det där med hemma. Var finns mitt hemma? Och vad är kriterierna för en hemstad?

Jag föddes i Stockholm och bodde där tills jag var elva, så kanske borde det vara min hemstad. Men många av de platserna har bleknat för mig, jag minns vår gata, vårt hus, skolan, men som barn har man inte helhetsbilden. Jag skulle aldrig kunna förklara hur man kör till sjön där vi brukade åka skridskor, och jag har egentligen ingen uppfattning om var mitt dagis låg i förhållande till affären, eller pendeltågsstationen. De gånger jag är i Stockholm känner jag mig mycket mer som en turist än som en hemvändare.

När vi lämnade Stockholm hamnade vi i en villaförort till Norrköping. Jursla. En ort jag inte ens visste hur man skulle uttala, men jag lärde mig snart att det inte var ett stockholmskt artikulerat ”Juur-sla”, utan ett öschötskt snabbt ”Juschla”. Det var året jag skulle börja femman, jag var nervös, men tyckte inte det var så jobbigt att flytta, jag hoppades kanske på en nystart. Nya vänner, för jag hade hamnat utanför allt det där i Stockholm. Jag tänkte att jag skulle återuppfinna mig själv, men det är tyvärr sällan så enkelt. Jag var jag, ohjälpligt. Och bara ett år senare förändrades hela min värld, på ett sätt jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det var en chock som utlöste en kedja av händelser och i mitten av min högstadietid flyttade vi igen, in till centrala Norrköping. Där bodde jag tills jag tog studenten, så sammanlagt blev det åtta år i den lilla delen av Östergötland, Sverige, världen.

Åtta år. Ingenting mot mina tjugoen i Göteborg, och färre än mina elva stockholmsår. Och jag var olycklig under större delen av tiden, visste jag något så var det att jag aldrig, aldrig skulle stanna i Norrköping. Men ändå är det de åren, de gatorna, minnena, jag tänker på när någon frågar var jag kommer ifrån. Norrköping är inte min hemstad, men det är den plats som definierat mig mest. Den plats jag har varit så arg på, som gett mig så mycket ångest varje gång jag har besökt den, även om några av mina favoritpersoner finns kvar där som motvikt. Men häromveckan spenderade jag ett par dagar i Norrköping och insåg att någonting hade förändrats. Jag kunde njuta av det vackra. Jag kunde se det mina barn såg när de pekade på de fina gamla husen, vattnet, blommorna. Jag hade slutligen kommit till den punkt där jag förlåtit Norrköping för allt som hände där.

I Härifrån blir Vresta aldrig Hannas hemma, hon försöker närma sig staden med öppna armar, men det som i början liknar en ömsesidig kärlekshistoria slutar med att Hanna retirerar till sin riktiga hemstad Göteborg och försöker glömma att Vresta ens existerar. För henne kommer platsen alltid att vara ett sår. Ozzie har inte den möjligheten. Han måste stanna, han måste anpassa sig, lära sig leva med minnena, platserna, personerna. Han måste försöka förlåta för att inte gå under. Jag skriver på en uppföljare nu, och det är en av frågorna jag undersöker: kan man beskylla en plats för det som har hänt där? Vad innebär det att vara trogen mot sin hemstad? Är man skyldig den någonting? Och är det oundvikligt att platsen där du växer upp kommer att påverka dig som vuxen? Jag vet inte, men det ska bli väldigt roligt att ta reda på.

Det finns många låtar om hemstäder, och faktiskt många som handlar om Norrköping också (hallå, Eldkvarn!), men jag väljer den här som avslut. Min före detta parallellklasskompis Markus Krunegård i sitt esse. We’re all part of the history of Norrköping.

3 reaktioner på ”Hemstad – min version av ett sommarprat.

  1. Roligt att du själv visar vad du skriver. Du beskriver känslor så bra.
    Hoppas du kan tänka när du lägger dig:
    Idag var en bra dag! 🤗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s