Det här med gestaltning, hörni!

Det finns redan skrivet hur mycket om det som helst. Men när min vän Ronnie Lundin, författare till bland annat nio historiska romaner som utspelar sig på Fårö, beklagar sig över att han inte har kläm på det här med gestaltning bestämmer jag mig för att gå till botten med det hela. Frågan han ställer är – blir manuset bättre om han skriver om följande stycke:

Han snyftade till när han var klar. Men svalde ner gråten. Livet måste gå vidare, hade hans mor sagt. Mor hade faktiskt rätt, tänkte han och rätade på ryggen. Han hade inget annat val än att fortsätta sträva på.
På hemvägen mötte han katten som slogs med en storråtta som den hade fångat. Råttan var både skadad och utmattad, men katten fortsatte att leka med den med sina tassar. Botulf fick tag i en sten och slog mot råttan tills den låg död. För säkerhets skull trampade han på den så att den säkert dog.

till

Tanken på Lisa kommer över honom, gråten bubblar i halsen och han känner ilskan som nålstick mot huden. Livet måste gå vidare, hade hans mor sagt. Mor hade faktiskt rätt, tänkte han och rätade på ryggen. Han hade inget annat val än att fortsätta sträva på. På hemvägen mötte han katten som slogs med en storråtta som den hade fångat. Råttan var både skadad och utmattad, men katten fortsatte att leka med den med sina tassar. Han slår och slår tills råttan ligger platt mot marken. Katten tittar misstänksamt på honom efter hans utbrott. Han torkar bort svetten ur pannan och ser blodet på händerna.

Jag tror i exemplet ovan att det är en smaksak. Personligen gillar jag meningen ”För säkerhets skull trampade han på den så att den säkert dog.” För mig tillför det inget att veta att råttan ligger platt på marken eller att katten tittar misstänksamt på Botulf. Vissa skulle nog skriva att ”kattens gula ögon glimrar till när den kikar upp på honom”, för ytterligare gestaltning.

Men vi börjar från början. Vad är gestaltning? Jag tror inte vi alla menar samma sak när vi pratar om det. För mig är gestaltning att med små medel berätta något större för läsaren. Ungefär som uttrycket ”en bild säger mer än tusen ord”. Jag tittade på en film igår, Julie & Julia, där Julia (Child) uttrycker sin barnlängtan genom att kasta ett öga på en barnvagn som går förbi. En sekund är klippet och barnlängtan återkommer senare i filmen utan att någon har uttalat detta högt. Hur skulle detta kunna omsättas till text? Jag köper e-boken bara för att kolla! 88 kr för att få reda på några meningar, men det får det vara värt. Allt för debutantbloggens läsare.

Filmen Julie & Julia är baserad på boken med samma namn av Julie Powell

Men nej, såklart. Filmen följer inte boken ordagrant. Julia Childs barnlängtan gestaltas av en konversation mellan Julia och maken Paul. Julia berättar i förbifarten att hon inte var gravid, som hon hade misstänkt tidigare. Man får reda på att Paul inte var så förtjust i tanken på ett barn, men att han av omtanke om Julia inte uttrycker detta, utan frågar i stället lugnt hur hon mår. Julia svarar att hon kanske inte är menad att bli mamma och att hon behöver ett projekt att sysselsätta sig med under tiden som maken arbetar.

I min jakt på rätt meningar i boken behöver jag läsa nästan hela och snubblar över en scen där Julie dödar några humrar. I filmen lägger hon i en efter en i kokande vatten, men får panik när locket hoppar av och maken fullföljer dödandet. I boken beskrivs scenen mycket utförligt, men hon står för allt dödandet själv och berättar för sin make efteråt att hon till och med fann det tillfredsställande. Det liknar exempel nummer två i Ronnies text där huvudpersonen dödar råttan på ett mycket explicit sätt. Det passar att berätta hur påsen rör sig och hur hummern ser ut före och efter den dör. Scenen med hummern är en parallell till när Julia Child dödade hummer på en matlagningskurs där hon vann respekt från sina kurskamrater just på grund av att hon vågade sätta kniven i den.

Kanske är det att krångla till det för sig själv om man funderar över det här med gestaltning för mycket. Det handlar inte om att beskriva varje ryckning i ansiktet eller beskriva exakt hur kroppen rör sig vid olika känslor. Det handlar om att få fram sitt budskap. Om en person har en barnlängtan och det är viktigt för handlingen så kan man beskriva missfall, lyfta fram blickar på andras barnvagnar eller låta en barnkammare vara inredd i hemlighet. Men har inte barnlängtandet så stor betydelse kan man lika gärna låta det framgå till exempel i dialog. Jag tror att gestaltning handlar om balansen mellan att inte skriva ut allt och att brodera ut texten. Om alla ryckningar, snörvlanden, blickar och utseendedetaljer ska vara med hela tiden blir texten för informationstät och för handlingsfattig för att den ska vara trevlig att läsa. Och är texten för barskrapad blir det svårare för läsaren att ryckas med i texten.

Jag inser att jag har mycket kvar att lära om gestaltning, men om jag ändå ska drista mig till några råd är de enligt nedan:

1. Välj ut några viktiga händelser/känslor/poänger med ditt manus och välj att gestalta de viktigaste.
2. Lyssna inte för mycket på vad andra säger om din text. Hitta ditt eget sätt att få fram dina poänger.
3. Tänk på att hela manuset kan ses som en gestaltning av titeln. Heter din bok Tio sätt att döda lusten på förväntas man uppleva just detta och heter boken istället Tio lustfyllda möten i vinternatten får man som läsare helt andra förväntningar på gestaltningen.
4. Lär av författare du tycker om. Se hur de gör med gestaltning och härma. Det är förmodligen det mest tidseffektiva sättet.

Och Ronnie! Fortsätt skriva om Fårö och skriv på ditt eget sätt. Det var egentligen bara det jag ville säga till dig. Se texten ovan som ett försök att gestalta det budskapet.