Tävling och testläsare

Ha, där fick jag till en riktig feelgood-titel, inte sant!

Jag är alldeles överväldigad över responsen på tävlingen som jag utlyste förra veckan! Det är jättekul att så många av er skickat in era ”börjor” och dessutom tagit er tid att skriva några snälla rader om att ni uppskattar Debutantbloggen. Vi som driver den vill gärna nå ut till er läsare med våra inlägg, så all respons är värdefull för oss.

De första tävlingsbidragen skickades in redan på morgonen samma dag som mitt inlägg publicerades och jag slängde mig nyfiket över dem. Och fick genast ett problem … ALLA väckte mitt intresse! Hm, nackdelen med att vara en nyfiken själ. Jag bestämde mig raskt för en ny strategi: så snart ett tävlingsbidrag trillar in i min inkorg, flyttar jag det oläst till mappen ”Förstakapitelanalys”. Förvisso är detta bara ett sätt att skjuta ”Nicke Nyfiken”- problemet framför mig, men prokrastinering är min livlina och under tiden fram tills att jag behöver finna en lösning har problemet mognat i bakhuvudet och jag är redo att hantera det. När tiden för inskick passerats ska jag läsa alla börjor i ett svep för att kunna jämföra dem med varandra. Det ska bli så spännande!

Som jag skrev i förra inlägget så älskar jag att grotta ner mig i andras texter och ge feedback. Jag är också otroligt tacksam mot mina egna testläsare och de förtjänar en stor hyllning i detta inlägg. Det är nämligen så att de i förra veckan lyckades göra något som jag själv gått bet på ända sedan i julas: att väcka min äkta, brinnande skrivmani! För att förstå detta mirakel måste jag ge er en bakgrund: under mina kurser för Jorun Modén började jag byta texter med andra kursdeltagare och fyra av oss har fortsatt att göra det ända tills nu (jag hoppas att vi aldrig slutar). Tina, Malin och Monicka skriver alldeles fantastiska manus med unika stilar i olika genrer. De är också ruskigt bra på att ge feedback och eftersom vi fyra bytt texter under så lång tid har vi helt släppt oron för att såra varandra med tuff kritik, vi vet att vi vill varandras texter väl.

Jag har alltså förmånen att ha tre ytterst skickliga testläsare som ser olika saker i mina texter. De är dessutom jättebra på att peppa och jag kan ärligt säga att jag aldrig orkat slutföra mitt första manus utan dem. Under våren 2019 skickade jag Konungens sändebud kapitel för kapitel så snart jag skrivit klart ett nytt. Skrivandet är en ensam syssla, ett fullängdsmanus ett mastodontprojekt och därför är det guld värt med respons efter vägen. När jag fick refuser på första versionen av manuset fanns mina kära testläsare alltid till hands för att ge tröst och tillförsikt. När jag till slut fick antagningsbeskedet var Tina, Malin och Monicka de första jag vidarebefordrade förläggarens mejl till. Tjejernas glädjetjut via mejlsvar tripplade min egen glädje. Den dagen något av deras manus blir antaget vet jag att jag kommer att gråta av glädje, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.

Under skrivandet av bok två, Konungens ultimatum, bars jag av ett nyfunnet självförtroende i och med antagningsbeskedet av ettan, så jag var inte i samma behov av regelbunden respons kapitel för kapitel. Jag skämdes också lite för att jag plågat mina testläsare med att läsa ettan i dess dåvarande form (för lång, bristande sammanhållning i intrigen, alltför blommigt språk, tjurandet att inte använda citatmarkörer vilket resulterade i oändliga minigestaltningar av lyfta ögonbryn och snörpta munnar, tafflig humor på fel ställen mm). Som jag berättat i ett annat inlägg gjorde jag omfattande bearbetningar av manuset tillsammans med Lena Sanfridsson innan det blev antaget. Tvåan skrev jag på rekordtid för att vara mig (februari till juni för råmanus, en dryg julimånad för redigering). Jag hann inte tvivla så mycket för styrfarten och den ack så värdefulla skrivmanin höll självförtroendet uppe. Först när jag redigerat manuset skickade jag det för testläsning. Det kändes skönt att be tjejerna läsa ett manus som var så pass ”färdigt”, där jag redan nyttjat min egen kompetens som jag byggt upp under arbetet med ettan.

När jag började med trean var det därför min bestämda intention att koppla in mina testläsare först när manuset var färdigt och redigerat efter bästa förmåga. Men ni som läst mina inlägg under våren har säkert märkt att trean varit väldigt kämpig för mig. Skrivmanin har lyst med sin frånvaro, jag har ägnat mig åt prokrastinering, gått vilse i intrigen och flyttat runt scener så ofta att Microsoft ringde upp mig och bad mig att inte överbelasta deras servrar (nej, det sista är en lögn, men jag är beredd på att få ett sådant samtal). I alla dessa vedermödor steg behovet av pepp men jag kunde ju inte skicka något som jag med säkerhet visste skulle omarbetas rejält, komma på ett annat ställe i handlingen eller helt enkelt strykas.

Men till slut blev längtan efter någon form av provtryckning akut. Jag skickade en scen som jag kände mig hyfsat nöjd med. De glada tillropen och den kloka responsen från mina testläsare höjde mitt humör rejält. Någon månad senare skickade jag ännu en scen jag var tillfreds med, trots att den inte låg i starten utan någonstans en tredjedel in. Även där fick jag bra respons, värdefulla tips och mycket pepp. Som jag skrev i detta inlägg har jag svårt att komma vidare i manuset om inte inledningen/avstampet känns rätt, så för en tid sedan la jag undan allt annat och fokuserade på första kapitlet. När jag till slut kände mig nöjd (förra veckan) kröp jag till korset och bad mina testläsare om en ärlig dom. Jag kan inte sätta ord på hur värdefullt det är att öppna mejl med sådana här reflektioner och dessutom få ta del av alla detaljkommentarer och tips som tjejerna noterat i texten.

Ända sedan dess har skrivmanin kommit tillbaka, min värdefullaste drivkraft, den som får mig att känna skrivglädje och nyttja varenda tillgänglig stund åt manuset, inte för att jag måste, utan för att jag vill.

Så från djupet av mitt hjärta: TACK Tina, Malin och Monicka för att ni ägnar så mycket tid och engagemang åt att hjälpa mig och för att ni gav mig skrivmanin tillbaka!

Jag avslutar med ytterligare en sak som ger mig energi i skrivandet: respons från läsare av Konungens sändebud. Kan en författare bli annat än lycklig av sådana här meddelanden?

En reaktion på ”Tävling och testläsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s