Det är för sent

Klockan är snart midnatt och jag har inte skrivit något blogginlägg den här veckan. Jag har inte haft styr på mina känslor, inte vetat vad jag har velat förmedla. Pendlat mellan all-time high och deepest low. Har 24 kapitel att redigera i bok nummer två. Ett kapitel tar mig ungefär en timme. Vill sitta ett dygn non-stop så är det klart att skicka till förlag sen. Men jobbet kan jag inte bara strunta i. Inte familjen heller. Istället väger jag allt på den gyllene skrivarvågen. En middag tar ungefär en timme. Jag hade hunnit till kapitel fem istället för fyra om ni inte hade varit hungriga … En timme städning? Tvätten? Fika? Allt känns som förlorad redigeringstid. Och då kommer de märkliga känslorna fram. Är det verkligen värt att lägga så mycket tid på sin hobby? Varför anstränga sig så mycket för att lägga ytterligare en bok till den bokflod som publiceras varje år? Den kanske inte ens blir publicerad. Är det då bortkastad tid? Och om den väl publiceras stjäl den ju tid från någon annan som läser boken istället för att tvätta, laga mat och annat nödvändigt.

Författarens dilemma. Komma framåt i manuset eller rent kök?

Men så redigerar jag ett kapitel till och känner av den gyllene kreativitetsvågen som sveper manuset framåt. När man är på topp och orden skriver sig själva, då känns det plötsligt både nödvändigt och meningsfullt att skriva. Och även om inte just den här boken förändrar någons liv kanske det är meningen att jag ska jobba mig uppåt, skriva några böcker till som övning innan jag kommer till en bok som verkligen spelar roll för någon.

Jag tänker på Bodil Jönssons bok Leva livet hela livet. Jag hade förmånen att lyssna på hennes föredrag för drygt fyra år sedan och efter det läste jag hennes bok. Det som ständigt upptog mina tankar då var om jag hade blivit för gammal för ett sista barn, eller om det kanske, möjligen skulle kunna vara okej att försöka igen. Bodils ord att man ska leva livet hela livet och inte låta sig begränsas av känslan att inte ha tid kvar ledde så småningom till sladdisen som nu 3 år gammal. En bok kan mycket väl förändra livet för någon. Och det behöver inte vara för sent, trots att det är så det känns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s