Vem ska jag tro på?

Att skriva handlar om att testa något, få feedback och skriva om. Den första och sista delen i det där har du själv hand om, men den mittersta om att få feedback kräver en utomstående person (kanske i framtiden en AI, vem vet). För mig har det också varit den delen, den externa feedbacken, som var sparken i baken eller klappen på axeln som hjälp mig mest framåt. Därför är det så viktigt vem man lyssnar på och vem man ber om feedback. Med risk för att slå in en öppen dörr tänkte jag ägna dagens blogginlägg åt det här. Hänger du med?

Feedback kan man få av många, grupper som ofta har olika namn. ”Testläsare”, ”lektör”, ”skrivkompis”, ”förebild” och så vidare. Och man får de råd man ber om. Så vem ska man tro på? Hur vet man att ett råd är ett bra råd?

Jag har alltid frågat mig ”vem är det som ger mig det här rådet?” när jag får feedback. Oftast är det vänligt menat, men är det någon som har stor egen erfarenhet av skrivande som säger det här? Eller någon som läser mycket (en HELT annan grej)? De bästa råden jag någonsin fått kommer från människor som själv nått framgång i branschen och/eller som coachat och jobbat med människor som haft framgång. Alltså författare som nått ut brett eller lektörer som gång på gång jobbar med personer som blir antagna. Det är dem guldäggen och relationerna som jag vårdar mest. Råden de givit mig om mitt skrivande har alltid betytt ett stort steg framåt. Gå en skrivkurs och hitta en lärare du litar på, eller be en författare du gillar om namnet på den lektör/redaktör de jobbar med (ofta jobbar dessa även privat som lektörer, mot ersättning, såklart). Om du kan tänka dig att lägga en penning på att låta dem läsa ditt manus istället för en halv vecka i Grekland så kommer det vara en väl värd investering. Det kostar en del, men skulle du inte köpa ett par bra löparskor om du skulle springa ett maraton?

När du väljer skrivkurslärare/lektör, kolla upp vilka de är. Är det här människor som gång på gång jobbat med folk som sedan blivit publicerade? Eller är den någon som ger en kurs för första gången? Någon som gett ut en egen bok (eller ens det) och plötsligt kallar sig lektör? Var kritisk. Det är din tid och dina pengar.

Jämför med om du skulle få för dig att bli elitspelare i fotboll. För att nå toppen måste du jobba med spelare som själva varit där eller coachat lag i Allsvenskan. De kan berätta vilket träningsprogram som krävs för att nå toppen. Nisse nere på Borås IP är säkert en trevlig snubbe, men är det verkligen hans råd som kommer få in dig i landslaget?
Eller säg att du blir sjuk. Visst vill du bli behandlad av en legitimerad läkare, inte en kompis som varit på sjukhus några gånger och själv fått sitt ben gipsat?

Tänk likadant när du tar skrivråd. Familjen är bra för moraliskt stöd, inte lektörsläsning. Din partner är din största supporter, inte skrivlärare. Visst låter jag vänner och familj testläsa mina böcker också, men de ger min feedback i egenskap av läsare. Vad de gillade och inte gillade, ungefär som en testpanel. De hjälper mig egentligen inte identifiera brister i manuset (annat än om jag glömt besvara en fråga eller stavar som en kratta, vilket jag ju gör som ni säkert sett på bloggen!). Nej, det är lektörerna som jag betalade ur egen ficka innan jag blev publicerad som gav mitt skrivande ett stort hopp framåt. Det känns fult att säga det i Sverige, där utbildning ska vara gratis, men just det här är ett område värt att satsa pengar på.

Skrivkurser då? Såna brukar jag alltid höja till skyarna för aspirerande. Gå en kurs om du kan, men se för bövelen till att det är en vettig, etablerad kurs med goda vitsord så din tid är väl spenderad. Även på kurserna har deltagarna kommit olika långt, så väg in feedback från de mer erfarna skribenterna snarare än nybörjarna (som ju fortfarande kommenterar ditt manus i egenskap av läsare). Ju mer erfaren du blir, desto bättre blir magkänslan. Lite på den när du får feedback. Bra feedback kommer få dig att känna att ”varför tänkte inte jag på det?” eller ”det är sant, det blir ju så mycket bättre utan det där”. Dålig feedback är saker som får det att svida i magen, som fortsätter att känna fel även när du tänkt på det ett tag. För kom ihåg, du behöver inte ändra på en sak bara för att du fått feedback på den. Jäklar var det tar emot att säga ”nej, det där tänker jag inte göra”, men stå på dig ibland. Du äger ditt manus. Tro på din förmåga.

Sammanfattningsvis är mitt budskap med den här bloggen: det finns många som tycker saker om ditt skrivande, men alla åsikter är inte lika givande. Jobba med proffsen och du kommer få hjälp att lyfta skrivandet högt. Gör research innan du tar någons råd. Vad är det som säger att de vet vad de pratar om? Har deras råd hjälpt andra att nå fram till publicering? Och lita på din magkänsla. Den vet vad som är bäst för ditt manus i längden. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s