Var det värt det?

Veckans gästbloggare: Stina Flodén!

2017 bestämde jag mig för att verkligen testa om jag kunde skriva en bok. Vad det egentligen innebar förstod jag med all säkerhet inte då. Längs vägen har det blivit många skratt och dagar med hybris och kanske ännu fler tårar och djupa svackor med tvivel då drömmen känts långt borta.

Det allra värsta jag minns idag, för jag minns nog inte allt ska jag vara ärlig och säga, var när jag hade kontakt med ett av de stora förlagen. Själva kontakten var så klart otroligt stort, på alla sätt, men när det tredje mailet med återkoppling på manuset landade i brevlådan förstod jag att jag inte skulle kunna göra om texten på det sätt de ville. Då sjönk jag ner på köksgolvet och bara grät. Besvikelsen på mig själv var så stor och känslan av att vara på väg att misslyckas tog över mig. Ändå skrev jag om och skickade in, men den gången väntade jag inte på refuseringen utan skickade till fler förlag direkt.

Efter att nästan alla nej trillat in, kom en ny idé. En dröm om att det skedde en skjutning hemma hos mig medan jag satt och åt med min familj, tog fäste och väckte min nyfikenhet. Även den här gången kantades arbetet av sorger, tvivel och ännu djupare dalar. Vem tror jag att jag är? Hur kan jag ens tänka tanken på ett författarskap? Den processen var ännu tuffare med rejäla omskrivningar av hela manuset. Ändå fanns det något där som gjorde att jag fortsatte.

När 2021 just hade börjat skickade jag manuset till flera förlag och det dröjde två veckor innan det första svaret kom. En fredagskväll låg det i skräpposten. Och det var inte ett nej. En förläggare ville träffas! Sedan kom ännu ett ja och så ett till! I februari skrev jag till slut kontrakt med Bokfabriken. Vilken lycka! Efter det var det en nervös väntan inför eventuella omskrivningar, följt av redigering med redaktör och enorm prestationsångest ju närmare en färdig bok vi kom. Trots det, skickades min debut, Nu dör vi, till tryck ett år efter att vi skrivit på kontraktet.

Och nu till den stora frågan. När jag väl stod där med boken i handen, bläddrade i den, konstaterade att den såg ut precis så som på bilderna jag fått på omslaget, VAR DET VÄRT DET?

Utan tvekan skulle jag svarat ja, där och då. Att allt slit och jobb, alla tårar och tvivel äntligen hade resulterat i en bok var helt fantastiskt, om än overkligt. Det var först när jag lämnade över boken till mina fina grannar, som jag verkligen förstod. Och ja, då kom tårarna.

Sedan rullade det på. Och det snurrade. Fortare och fortare. Det var signeringar, bokprat, poddinspelningar, intervjuer på instagram, i radio och tidningar. Recensioner kom såväl på sociala medier som i tidningar som DN. Och de gillade det jag skrivit! Wow! Ändå fanns tvivlet. Jag såg gärna det som inte var positivt, tolkade bra recensioner som negativa. Inte alltid, men det hände oftare än det borde ha gjort. Sedan blev det mer bokprat, fler signeringar och någonstans glömde jag bort att andas. Jag hade längtat efter det här och det hände verkligen, men det var svårt att njuta. Det var svårt att stanna upp. Jag befann mig i en torktumlare som inte gick att kliva av.

Nu har det gått lite mer än fem månader sedan Nu dör vi släpptes. Jag har fortfarande signeringar och bokprat, men inte i samma takt. Boken lever sitt eget liv och jag har landat. Jag kan njuta och jag kan vara nöjd. Jag vet att jag har haft tur, att jag har fått uppleva en debut som inte alla får och när jag ser tillbaka på de här månaderna nu, gör jag det med ett leende på läpparna. Tänk att jag har fått och fortfarande får vara med om det här.

När du läser den här texten var det bara några veckor sedan jag var långt nere i tvivlet igen, glömde bort allt positivt som hänt och ja, det förekom tårar. Men jag har också varit på bokmässan i Göteborg för första gången som författare. Dessutom har jag precis skickat in manus till del två i Camilla Stensjö-serien, efter en första bearbetning. Jag har fått se omslagsförslaget och jag älskar det. Det får mig faktiskt att rysa. Jag får vara med om det här igen och ja, det är fortfarande värt det!

Vill du veta mer om Stina hittar du henne på:
http://www.stinafloden.com
Instagram: stina.floden
Facebook: Stina Flodén – författare
Podden Skrivvänner – podden för dig som vill ha sällskap i skrivandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s