Om jag var författare på heltid …

Förra veckan gjorde jag något jag nästan aldrig gör – jag tog ledigt från mitt vanliga jobb enbart för att skriva. Under tre dagar testade jag hur det skulle vara att leva som författare på heltid, jag wallraffade författartillvaron helt enkelt, och efter att ha studerat mig själv ingående under de här dagarna kan jag konstatera följande:

Om jag var författare på heltid skulle jag dricka väldigt mycket kaffe. Stora kaffeglas med havremjölk, de är bra både för att hålla ångan uppe och värma händerna, som kan bli lite kalla när man skriver. Mycket kaffe gör också att jag måste gå på toaletten ofta, och det är bra, för att resa sig emellanåt gör att nytt blod kommer upp i huvudet och fantasin kickar igång.

Om jag var författare på heltid skulle jag ta många promenader, för helt ärligt, att bara gå till badrummet fram och tillbaka blir lite enformigt. Och syre är bra, och intryck, små detaljer, som tupparna som ihärdigt gal (galer? galar? golar?)  i koloniområdet där jag brukar ta en sväng, doften av klottersanering, eller hur hamnen på andra sidan älven ser ut som en egen stad när lamporna blinkar i skymningen. Får jag feeling blir promenaderna istället joggingturer med hög musik i öronen, det är skönt efteråt i alla fall. Och så måste jag yoga då och då, för axlarna och nacken gillar inte riktigt min krokiga skrivställning i soffhörnet.

Jag har turen att ha en fantastisk promenadutsikt att njuta av.

Om jag var författare på heltid skulle jag öppna kylskåpet orimligt ofta, för att se om det finns något gott att knapra på. Hittar jag inget där öppnar jag skafferiet, och utifrån bilderna här kanske vän av ordning skulle tänka: ”Borde hon inte städa lite?” och det har vän av ordning alldeles rätt i, det borde hon, men inte under dagen, för är jag på mitt författarjobb så är jag. Även om arbetsplatsen nu råkar befinna sig i mitt hem. Det kan också hända att jag tjuväter från undre lagret i chokladasken när ingen ser. (Det kan också hända att jag köpte den där chokladasken att ha som backup om vi blev bjudna till någon utan att ha hunnit fixa present, men nu blev det så att jag gav bort den till mig själv, från mig själv, grattis.)

Om jag var författare på heltid skulle jag äta väldigt mycket äggröra med grönkål och tomater, för herregud, finns det någon godare och enklare lunch? Och medan jag åt skulle jag kolla på gamla favoritserier, t.ex. ”Atypical” på Netflix, har du inte sett den, gör det! Jag skulle också läsa, ha på mig myskläder fram till tio och fundera på varför tonåringar uppenbarligen går så jädra korta dagar i skolan nuförtiden, den sista hinner ju knappt gå förrän den första kommer hem igen. Jag skulle njuta av tystnaden de timmar jag är ensam och bli glad när familjen samlas för att äta och prata och kramas, för ärligt talat finns det begränsningar för hur länge det är nyttigt att spendera tid i sin egen hjärnas avkrokar.

Om jag var författare på heltid skulle jag förhoppningsvis inte fortsätta att varje natt drömma att min förläggare läste mitt nya manus och sedan skrattade och sa att det var ju inte det bästa jag skrivit, direkt. Förhoppningsvis skulle jag också så småningom komma ihåg att gå till apoteket för att köpa linsvätska, och till biblioteket för att lämna tillbaka väldigt, väldigt sena böcker, men det verkar som att oavsett hur mycket tid jag har så är det tankar som bara slår mig under de timmar nämnda instanser är stängda.

Men om jag var författare på heltid så skulle jag ju framförallt skriva. Jag skulle leva mig djupt in i mina karaktärer, bli alldeles spänd och få ont i huvudet av stressen de utsätts för, jag vill kliva in i handlingen och säga att det kommer att bli bra. Att de är bra. Jag skulle få tid att hålla en längre dramaturgisk kurva i minnet, det skulle bli mer sammanhängande text, mer flyt. Jag skulle känna mig hel. Kompetent. Lite viktig. Författare, minsann, syns det på mig när jag är ute och promenerar mitt på dagen? Att jag är en konstnär, som till synes är ute i geggan och trampar, men som på insidan komponerar mästerverk? (Nåja.)

Det var i alla fall tre väldigt bra dagar. Jag producerade en hel massa text, löste problem, fyllde i gropar. Hade himla roligt, och jag närmar mig ett färdigt manus. Jag är glad att jag har möjligheten att leka heltidsförfattare ibland, det är något jag hoppas kunna göra fler gånger. Samtidigt var det lite skönt att gå tillbaka till jobbet i torsdags, glada barn och härliga kollegor, heldagsutflykt i skogen med lek och prat och påfyllning. Det är inte så dumt det heller, en paus från mörkret i Vresta. Men i bröstet gnagde ett dåligt samvete över att mina karaktärer inte har samma möjlighet, att jag lämnat en av dem i en riktigt jobbig situation. Om jag hade varit författare på heltid skulle jag kommit till hans räddning bara minuter senare, men nu får han tyvärr vänta. Förlåt mig, Viggo, jag kommer så fort jag kan.

4 reaktioner på ”Om jag var författare på heltid …

  1. Åh det låter härligt!! Fantastiskt att du hittills lyckas knåpa ihop en fantastisk roman trots mycket jobb. Tror dock att kombinationen halvtidsjobb och halvtidsförfattare är optimalt . Mindre ekonomiskt oro, mer inspiration. Mindre grönkål. Bättre text. ❤️

    • Ja, lite av varje är nog bäst. 😊 Jag önskar att jag kunde gå ner till 60%, det hade varit skönt. Fast jag vill understryka att man aldrig kan få för mycket grönkål! 😋 Och mina jobbdagar består ju lunchen av skolmat, vilket i princip betyder pizzasallad och tomatbaserade grytor, så äggröra är lyxlunch. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s