Älskade, hatade ljudbok

I förra veckan gick jag ut med nyheten att min debut kommer ut på papper i februari nästa år, lagom till bokrean. Det betyder att jag är den sista av oss på bloggen att ges ut ”analogt”, men jag var nog samtidigt först ut på ljud. Jag tror att det gör att jag har haft ett lite annorlunda debutantår, någonting som jag tänkte att jag skulle använda veckans inlägg till att beskriva. Framför allt vill jag närma mig begreppet ”ljudbok” lite och förhoppningsvis avdramatisera det. För det blir lätt som det står i rubriken: man antingen älskar eller hatar ljudboksformatet. Hur blev det så egentligen?

Här är personen bakom allt rabalder: ljudbokslyssnaren som multitaskar medan hen lyssnar.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om ljudböcker redan i våras, men vågade inte. Det är ett så laddat ämne. Alla har en åsikt. Ibland ”jag älskar ljudböcker – läser massvis varje månad” eller kanske ännu vanligare ”nej, jag vill kunna hålla boken i handen”. Vem som har ”rätt” där tänker jag inte recensera, det är ju så mycket en smaksak. Det finns inget logiskt argument för att ena sidan har rätt, och kanske är det därför som debatten har fastnat lite. Ljudböcker har blivit politik. Det pratas om ersättningsmodeller, fin- och fulkultur och bokbranschens död. Jag känner igen retoriken från när Spotify kom. Eller varför inte teven. Barn som tittade istället för att leka på riktigt skulle bli dumma i huvudet! Ut med teven!

Som debutant blir man såklart nervös av allt snacket. Man har skrivit en bok som man vill att folk ska läsa och vill helst inte dras in i någon debatt om formatet. Det ville inte jag i alla fall. Ändå blev jag insläpad i diskussioner om ljudböcker hit och dit bara jag nämnde att min bok fanns på Storytel och andra tjänster. Det var rätt jobbigt, faktiskt. En del av mig tänkte då och känner fortfarande att många av oss har en rätt avig inställning till den här relativt nya utgivningsformen, lite som när videobandspelarna höll på att förstöra en hel generation med videovåld. Här kommer ett format och sabbar vår fina bransch, typ. Jag tycker såklart att det är tjafs, vi kommer skratta åt olyckskorparna om några år, men för mig är det viktigt att inte DU känner en oro inför din framtida debut på grund av i vilket format det blir. Så här kommer mina tankar som jag skulle ha velat skicka tillbaka till mig själv i januari, tankar som kanske kan vara till nytta för dig med. Det är framför allt två saker jag vill skicka med.

Först, och viktigast av allt, är att du ska skriva på ditt sätt och INTE känna att du behöver ta hänsyn till vilket format du tror att du ska bli utgiven i. Allt det där snacket om att skriva på ett visst sätt för ljud, ett annat för tryck, behöver du inte bry dig om. Skriv på ditt sätt, så som du tycker om, så löser sig resten. Försök inte krångla till det. Jag hade inte en tanke på ljudböcker när jag skrev min debut. Det råkade bara bli det formatet, till att börja med. Jag har inte modifierat mitt språk ett dugg. Inte historien heller (en del tycker att jag har för många karaktärer för ljud. Det tycker inte jag. Punkt.).

För det andra, vilket format du blir utgiven i är ett distributionsbeslut som förlaget gör. Det är inte en kvalitetsmarkör och du styr inte över det. En del författare menar att det visst handlar om kvalitet, men kom ihåg att för många är ljud något nytt, okänt och jobbigt = dåligt. Men det handlar alltså om hur förlaget som du jobbar med gör affärer. Ett förlag kanske kör ”old school” och ger ut ett manus i hardback, sen pocket och sen lite ljud kanske. E-boken skippar man. Ett annat kör ”digital first” och satsar på ljud+e-bok och följer sedan upp med en pappersversion efter ett tag. Vilket det blir är inte ditt problem. Du gör din grej och skriver dina manus, så finns det proffs på förlagen som vet hur man sköter utgivningen.

Cue klämmig sensmoral: oroa dig inte för format. Det finns de som tycker musik låter bäst på vinyl, de som tycker att historier funkar bäst på papper och de som hellre tittar på gammelteve än streaming. Valet är deras. Inte ditt problem. Gör din grej så löser sig resten. Puss och hej.