Victoria: Oj, så svår fråga. Det har varit en sån jäkla resa, det har funnits stunder när jag känt mig euforisk, oövervinnerlig, men jag har faktiskt oftare tampats med känslan av att vilja avbryta hela processen, krypa in i min säkra lilla håla igen. Så jag vet inte. Jag skulle vilja göra om allt, nu när jag vet hur det är, när jag har kunskaper och erfarenheter jag inte hade för ett år sedan, nu kanske jag skulle kunna vara bra på att debutera. Eller bättre i alla fall. Och kanske får jag en ny chans med nästa roman, även om det inte blir en debut såklart. Fast debuter kanske sällan är ett segertåg? Jag försöker vara nöjd med att jag gjorde det över huvud taget, jag tryckte inte på escape-knappen, jag höll ut. Det är en seger för mig.
Tua: Komma ihåg att ställa fram snacksen på releasepartyt, då hade jag inte behövt äta upp alla ostkrokar och chips själv veckorna efteråt, vilket iofs inte var en uppoffring men det adderade nog några hekto kring midjan, hehe. I övrigt vill jag inte göra om någonting, jag har haft jättekul vid varje delmoment i debuten!
Samuel: Det tror jag faktiskt inte. Jag har sugit på varenda karamell tills gommen skavts sönder. Jag är glad att jag skrev den berättelse jag skrev, att jag tog hjälp av 48 provläsare, att jag valde Kaunitz-Olsson, att jag gjorde vad jag kunde för att maxa releasen, att jag gjorde vad jag kunde för att påverka försäljningen och att jag läste in boken själv. Nej, jag skulle inte ändra på någonting!
Per: Nej, jag är nöjd. Men på ett sätt pågår debuten fortfarande i mitt huvud. Slutgiltig dom har inte fallit. Visst är releasen gjord sedan länge men bok ett var bara början.
Emma: Nej. Jag valde bort releasefest och oroade mig för att jag skulle ångra mig efteråt men det gjorde jag inte. För mig har debuten inte varit ett specifikt datum och på ett sätt väntar jag fortfarande eftersom ljudboken fortfarande är under produktion.
Debutantbloggen 