Små stunder av magi

Året är 1984, kvällstid, i en villa på Lidingö. Jag är fem år och ligger uppochner i vår vita träsoffa med gulochvitrandiga dynor och jag håller på att krypa ur skinnet för att det är så fruktansvärt trååååkigt. Det är nämligen dags för kvällens högläsning och för tillfället läser vi Kastrullresan (av Edith Unnerstad) och jag lider mig igenom varenda sida. Min syster däremot, som är två år äldre, tycker att det är jättespännande och jag är så irriterad på henne som vill att vi ska fortsätta med den där urtråkiga boken. Jag ägnar stunden åt att försöka knipa med tårna om knapparna i soffdynorna, dra fingrarna mot vår vävda tapet och leka med en näsduk som är knuten till något litet djur och som jag fått på en teater vi varit på med dagis. (Jag minns att jag kallade den Tröstetrasan och vid en googling får jag fram att det var en pjäs av Staffan Westerberg, och så var bilden av tidigt åttiotal liksom komplett.)

Den här scenen är så levande för mig, trots att det är nästan fyrtio år sedan. Jag känner rastlösheten, samtidigt som högläsningsstunden var dagens höjdpunkt, att få ha min mamma nära. Lyssna på hennes röst. Leva mig in i andra världar, karaktärer. Och jag minns att hon såg hur ofokuserad jag var och att hon då sa att det berodde på att jag var för liten för hänga med i Kastrullresan. Jag minns också att jag blev förolämpad, liten? Jag? Det var inte alls mig det var fel på, utan boken. Men några år senare läste jag Kastrulleresan själv och då insåg jag att både min mamma och syster hade rätt. Det är en bra bok och jag var för liten.

Tyvärr minns jag ingen topplista bland högläsningsböckerna, men jag vet att vi läste Pricken (Margret och H.A Rey) och att den varje gång träffade i hjärtat, jag identifierade mig så mycket med den lilla vita kaninen i den prickiga familjen (Prickens motsats), min tydligaste bild är den där hon gömmer sig under en sopborste. Och jag minns att vi skrattade åt Med Lill-Klas i kappsäcken (Gunnel Linde), och älskade förstås Ronja Rövardotter, Emil-böckerna (mest jag) och Bröderna Lejonhjärta (mest min syster, jag tyckte den var läskig). Fina stunder var det i alla fall, och jag tror att mitt intresse för böcker och läsande och skrivande grundlades där.

När jag själv blev mamma var det en av sakerna jag verkligen längtade till, att få läsa högt för mina barn. Och så många mysiga, spännande, läskiga och roliga stunder vi har haft tillsammans. Det var den där tiden när vi baxade hem kilovis med bilderböcker från biblioteket, jag brukade säga max fyra var, men det var en regel vi i slutändan aldrig kunde hålla, det fanns ju alltid en bok till som bara MÅSTE med. Sedan läste vi intensivt samma tolv till tjugo böcker under tre veckor, för att sedan återvända till biblioteket och låna nya, eller ibland låna om favoriterna en vända till. Plus barnens egna böcker såklart, vissa läste jag så många gånger att jag fortfarande kan dem utantill (t.ex. Pang! sa det av Grethe Rottböll). Och vissa skulle alltid jag läsa, medan det fanns andra barnen bara valde om det var min mans tur att natta.

Sedan blev det kapitelböcker, färre och färre bilder, men mer härlig text att sjunka in i. Och hur ofta har jag inte hört: ”Snälla, bara ett kapitel till!” Så småningom blev det svårare att hitta böcker som passade alla (det skiljer 4,5 år mellan min äldsta och yngsta), så ibland blev det två högläsningsomgångar, vilket inte gjorde mig någonting. Jag kan fortfarande sakna de stunderna, att få läsa högt, introducera nya världar och karaktärer för mina barn. Men vi har kvar konceptet i sig, bara det att vi har bytt ut böckerna mot att streama ett avsnitt av någon serie tillsammans i soffan innan läggdags. Och att det är jag som går och lägger mig, inte tonåringarna …

På en av mina tidigare arbetsplatser hade vi en otroligt engagerad och kunnig skolbibliotekarie som varje föräldramöte rullade fram statistik och poängterade vilken tjänst man gör sina barn om man läser högt för dem. Jag tyckte att det var väldigt fint, samtidigt som jag såg att många föräldrar skruvade på sig, och några tyckte att det är väl ändå skolans ansvar? Samma åsikter som dök upp när novemberlovet döptes om till läslov, herregud, läsning ska man väl inte behöva syssla med hemma, då har skolan misslyckats! Vilket ju är en trist inställning. Läsning är livet, skulle jag säga. Men jag vill också passa på att poängtera att på alla skolor jag har jobbat på så har högläsning legat högt upp på prioriteringslistan. På den skola där jag jobbar nu pratar vi om läsning hela tiden, om fiktionen som verktyg för att närma sig svåra frågor, för att skapa gemenskap, öka förståelsen, utmana normer, och förstås skapa intresse för litteratur. Det läses högt i vartenda klassrum varenda dag och det gör mig varm i hjärtat. Så länge det finns läsning finns det hopp.

Själv minns jag även högläsningsstunderna i skolan som dagens höjdpunkt. Och jag avslutar inlägget med en efterlysning, ett hopp om att någon kan hjälpa mig identifiera en bok vi läste när jag gick i fyran (slutet av åttiotalet, alltså). Den handlade om en hund eller möjligtvis en varg som på något sätt kom bort från sin pojke och gav sig av på en lång vandring för att hitta hem. Alternativt så rymde de tillsammans. Den drabbade mig i alla fall otroligt starkt, jag minns fortfarande en scen där hunden/vargen hittar en klar källa att dricka ur, det var så vackert att jag började gråta i klassrummet. (Och skämdes, såklart.) Jag har flera gånger försökt lista ut vilken bok det kan ha varit, det var inte Varghunden (Jack London) och jag tror inte att det var Den otroliga vandringen (Sheila Burnford), för jag minns bara en hund. Förslag?

En reaktion på ”Små stunder av magi

  1. Och vet ni vad, jag tror att jag har hittat boken!!! Allt det där strosandet på minnenas allé väckte plötsligt väl begravda fragment av en titel, ”Den vita …” Och tack vare Google så kom jag fram till ”Den vita vargen” av Mel Ellis, den verkar stämma perfekt! Jag är alldeles chockad, så kul, tänk vad underligt det är med minnen, hur hjärnan efter alla år plötsligt hittar en liten tråd att nysta i. Nu måste jag försöka hitta boken någonstans! Jippi!
    https://www.goodreads.com/book/show/1328763.Flight_of_the_White_Wolf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s