Rapport från en latmask

Veckans gästbloggare: Ann Edliden!

Får ett mejl från Samuel som ödmjukt påminner oss om det vi visste men hade förträngt: att man som avgående Debutantbloggare lovar att återkomma med ett inlägg nästa år som summerar den naturligtvis mycket framgångsrika författarkarriären. 

Plötsligt påminns jag om hur 2021 inte bara innebar pandemi och bokdebut utan även en vecklig (ja, ordet finns eller borde finnas) deadline. Att klämma ur sig ett enda inlägg till bloggen i år och hjälpa de stackars på upploppet flåsande Debutantbloggarna of 2022 borde inte vara några problem. Naturligtvis hade jag fel. 

Jag har skjutit upp det här skrivandet till kvällen före den av Samuel givna mycket generösa deadlinen. I stället för att blogga har jag tittat på när Monica Zetterlund sjunger Den sista jäntan och Sven-Ingvars Tre kärringer i en backe. Ingenting har alltså förändrats, åtminstone inte när det gäller mina intressen och min personlighet. 

Ändå lyckades jag ge ut en roman 2021 och en år 2022. ”Hur är det ens möjligt när hon inte ens kan få ihop ett vettigt blogginlägg?” tänker ni och ni har naturligtvis rätt. Någon annans tidsfördriv, min debutroman, skrev jag på sex månader, den fristående Dör för dig på ett knappt år. Jag kan ju när jag vill. 

Något jag inte vill är tydligen att skriva färdigt den tredje romanen. Jag påbörjade manuset i maj, nu är det november och jag har skrivit ungefär en tiondel av ett färdigt manus. Det vore enkelt att skylla på att jag har börjat en ny tjänst efter sommaren, där jag jobbar dagtid måndag-fredag – en stor omställning att inte ha några skiftledigheter att ägna åt skrivande – men det är inte hela sanningen. Jag har tittat alldeles för mycket på reality-tv, stirrat ofta och länge på blanka sidor i ett Scrivenerdokument och lagt mig till med ovanan att gå och lägga mig i tid (!). 

Jag skummar mina inlägg från i fjol och tänker ”vad ambitiös och påhittig jag var”. Vad har jag ens åstadkommit i år? Nästan som om jag har glömt att jag skrivit färdigt och fått en andra bok utgiven. 

Att släppa sin andra bok är en besvikelse på många sätt. En debutbok blir uppmärksammad bara i egenskap av att vara debut medan den stackars andraboken får kämpa för att göra sin röst hörd. Det blev inga tv-intervjuer denna gång, inget stort genombrott eller unisona hyllningar i spalterna. Men jag fick åtminstone åka på Bokmässan och jag har återigen fått vara med i författarsamtal på Värmlands bokfestival, den här gången på stora scenen. Det är inte synd om mig. 

När du läser detta sitter jag på ett tåg till Berlin, där jag och en annan före detta Debutantbloggare, Kugge, ska ses och skriva på våra manus. Kanske får jag äntligen tillbaka det där flowet jag längtat efter. Jag ser framför mig hur min slumrande kreativitet väcks till liv, den svävar och hittar nya okända vägar bara av den nystart det innebär att åka utomlands. Precis som jag såg framför mig hur alla mina problem magiskt skulle lösas bara jag fick en roman utgiven. Tur att man inte lider av vanföreställningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s