Olika syn på tid

Vi ska skicka in vårt första blogginlägg på Debutantbloggen måndagen den 26 december. Klockan nio på kvällen den 25 december känner jag hur svetten får tvättlappen på min tröja att klia i nacken. Varför har Ralph inte skickat den nya versionen till mig ännu? Kom igen nu! Jag kan inte hålla mig längre.

Jag ringer…

– Isabelle, jag håller på. Den kommer snart, svarar Ralph innan jag hunnit berätta mitt ärende.

Snart? Vadå snart? Om två sekunder eller två minuter i deadline, tänker jag. 

– Det är tre timmar kvar till deadline. Det är gott om tid, säger han.

Vi lägger på och tre minuter efter samtalen kommer texten på min telefon med Ralphs tillägg och jag läser och skrattar. Texten kommer ut i tid också denna gång.   

Vi har samma mål men två helt olika sätt att nå dit. Jag har en vecka innan skissat fram ett första utkast. Helst önskar jag att alla inlägg på bloggen skrivs redan nu. Då kan vi lägga in dem på hemsidan och låta dem ticka in en efter en resten av året på predefinierade tidpunkter.

Om vi får det gjort kan vi ju i stället koncentrera oss på nästa bok och nya uppgifter. Den där karaktären som bara är en idé men ännu inte fått kött och blod. Eller kanske ungdomsboken som vi pratat om tidigare? Kanske skulle vi börja på en barnbok också …

När Ralph skriver bloggens andra inlägg en vecka senare så gör han det just en vecka senare – kvällen innan den ska gå ut på bloggen. Hade jag gjort så hade jag förmodligen gått under av stress. Men när texten väl dök upp träffade den rakt i hjärtat.

Ralph har en helt annan infallsvinkel på skrivandet. Där jag är van vid att skriva vetenskapliga artiklar som kan ta veckor och månader att få ned på pränt är han, som journalist, van vid korta deadlines och arbetar bäst med kniven mot strupen. Han är snabb och skarp när det gäller. Han tycker att vi ska slutföra det nuvarande projektet innan vi börjar med tio nya. En berättelse åt gången.

De olika synsätten på tid sträcker sig inte bara till själva skrivandet. Vi arbetar också bäst på olika tider av dygnet. Jag vill gå upp tidigt och skriver helst mellan 08–10 med en joggingtur innan skrivpasset börjat. Ralph sitter gärna efter middagen och arbetar och får oftast flest idéer sent. Att jogga innan är inte att tänkta på. Han kan inte tänka sig något tråkigare. Varför jogga på morgonen, när man kan sova en stund till i stället?

Första gången vi skulle träffa vår förläggare ville jag gå en timme innan den avtalade tiden och avbröt Ralph som njöt av en öl i solen på Södermalm. Han hade planerat att slinka förbi en skivaffär som låg i närheten innan vi började promenaden mot förlaget. Han grymtade i telefonen.

Vi kom en halvtimme för tidigt.

Jag ville ringa på med en gång men Ralph stoppade mig.

– En avtalad tid är en avtalad tid. Gillar du när dina patienter kommer in halvtimma innan deras tidsbokning?

Och det kan han ju ha en poäng med. Jag kände mig bara så himla ivrig och det tror jag att han kände också, även om han hanterade det på ett annat sätt. Vi tog en promenad i kvarteren runt förlagets lokaler innan vi ringde på 25 minuter senare.

På något sätt är våra olikheter trots allt en styrka. Ur de där olikheterna har en bok mejslats fram och så sakteliga har vi börjat på en uppföljare innan den första ens gått i tryck.

/Isabelle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s