Från musiker till författare

Idag gästas bloggen av Sandra Albertus som debuterade med romanen ”Meningen med allt” på Lava förlag 2022 och som berättar om sin resa från musiker till författare!

Dansa Li, ja ja,  

Dansa Li, ja, ja 

fem, sex valsar 

Dansa Li 

Min första sång var skriven, skapad på familjens blanka, svarta flygel av märket Förster.  Jag var sex år gammal och otroligt stolt. På egen hand, med stora, runda noter som  simmade likt feta braxnar över hela notsystemet, hade jag plitat ner Dansa Li i den lilla  notboken jag fått av pappa. 

I den närbelägna kyrkan fick jag pianolektioner av kantorn och med dem växte kunskapen  om noter jämsides med längtan efter att skapa egna melodier. Varje födelsedag och  julafton önskade jag mig en ny notbok och snart var braxnarna ersatta av små sirliga  grodyngel som stimmade längs notlinjerna. 

Under tonåren reste vadderade kuvert innehållandes förhoppningar och kassettband till  Melodifestivalen. Sångerna var inspelade hemma i vardagsrummet. Pappa som haft ett  litet musikförlag plockade tålmodigt fram sin egenhändigt byggda inspelningsapparatur för  att hjälpa till. Lyckan var extra stor de gånger han hämtade ett reverb från lasarettets  korridorer. Drömmen om Melodifestivalen förblev en dröm, men på musikhögskolan var jag  med i musikhögskolornas egen melodifestival. Tidningsartikeln kallade mig den nya Ingela  Pling Forsman. Det var stort. 

Jag utbildade mig till kyrkomusiker och musiklärare och efter flera refuseringar lyckades  jag få med sången Våga i ett nothäfte. Våga öppnade förlagsdörren för mig och idag finns  elva musikhäften utgivna på tre förlag. 

Som yrkesverksam kyrkomusiker sökte jag nyskrivna sånger, vilket ledde till ett möte med  en poet. Jag fann Elisabeth Björkman och vi skapade ord och toner tillsammans. Hon bad  mig komma med i Värmländska författarsällskapet och där blev jag en passiv medlem  under många år.  

En dag söktes alster till en ny antologi och jag nämnde för min man att jag kanske borde  prova att skriva något. Hans svar blev rivstarten till romanen Meningen med allt. — Varför är du ens med i den föreningen? Du är väl ingen författare?! En författare är ju en  sån som bara måste skriva hela tiden. Det gör inte du. 

Kanske sade han bara sanningen, men jag blev provocerad av hans ord.  Jag drog igen kontorsdörren, slog upp laptopen, öppnade ett tomt dokument och började  berätta om Kristin. Kristin som kom till det lilla samhället Nytorp, där älven var dirigent som  med fast hand ledde ortens puls och dagsrytm. Om Kristin som frammanade modet att  bryta upp och byta riktning mitt i livet. Om Kristin som stannade upp och lyssnade, när  fjärran röster ropade hennes namn och sökte hennes uppmärksamhet.  Det gick lätt att skriva och jag präntade ner hela historien utan plan, riktning och mål och  utan att fundera över hur man komponerade utan toner. 

Efter tre veckors skrivande satte jag punkt. Manuset var färdigt. 

Min vän i författarsällskapet tipsade om en redaktör som mot betalning kunde  korrekturläsa berättelsen. Det var ett utmärkt tips.  

Med ens förstod jag bättre hur kapitlen kunde vävas samman, jag repade upp delar av  manuset och vävde på nytt. Meningen med allt sändes iväg till några förlag och jag blev  genast erbjuden två hybridavtal.  

Jag kastade ut metkroken igen, flötet guppade till och en stor fisk nappade på betet.  Förlaget behöll manuset i ett halvår och ansåg att det skulle må gott av mer svärta. 

Jag höll med, lade ner både skyttel och spö och tog på mig förklädet. På mjölat bakbord  tillsatte jag sedan ett kryddmått svärta, knådade och lät degen jäsa. Förlagets respons  avslöjade att det snarare önskat sig en halv deciliter svärta än ett kryddmått.  Jag välte åter ut degen på bakbordet, hällde upp svärtan i decilitermåttet, funderade och  vägde måttet i handen innan jag motvilligt lät svärtan rinna tillbaka ner i påsen. Jag  behövde välja och jag valde ett annat recept.  

Meningen med allt, min debutroman, gavs ut traditionellt hos Lava förlag 2022.  Troligen hade romanen smakat bättre och mått gott av mer svärta, det anser åtminstone  några av recensenterna, men jag var 49 år, debutant och otroligt stolt.  Resan från musiker till författare gick lättare än jag anat. Jag lyckades hitta några av  författandets harmonier och skapa ett verk utan ackord och melodier, även om orden av och till rörde sig över dokumentet likt stora, feta braxnar. 

Dansa Li, ja ja…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s