En gyllene fråga att ställa sig som skribent

Vargdräparen har gått till tryck och nu återstår bara det roliga, boksläpp och att fira! Releasedatumet är den 20/4 och jag har redan bokat in hela fem event de två efterföljande veckorna. Det känns så himla kul att det är så nära nu, det blir så verkligt när man får förfrågningar om att komma och berätta om boken.

Bild från veckans planeringsmöte med Folkets Hus i Junsele (där Vargdräparen utspelar sig) inför releasen.

Men nu när arbetet med Vargdräparen är helt färdigt så har jag tagit ett ordentligare grepp om den tilltänkta uppföljaren. Jag lägger mycket tid på att klura ut saker och att bygga upp storyn i mitt huvud innan jag skriver något. Det innebär att jag långt ifrån skriver varje dag, eller ens varje vecka, men det måste få vara så. För att behålla det roliga, för att berättelsen behöver tid innan den kan berättas på ett bra sätt. Jag vill så gärna ha författandet som mitt heltidsarbete, men jag är också rädd för att förstöra arbetsglädjen och hamna i samma snurrande träsk som när jag var ekonom. Och det vill jag inte, så därför vägrar jag allt som heter skrivrutiner, skrivdisciplin och målsättningar. Jag vill nämligen tro att det finns ett annat sätt att uppnå saker än att pressa sig själv till prestation, och därför tänker jag utöva mitt författarskap som en lustfylld hippie till dess att jag är motbevisad. Blir jag det kanske jag ändrar mig, eller lägger av, haha.

Men tillbaka till uppföljaren. När jag målar upp min story i tanken funderar jag mycket kring en gyllene fråga, nämligen varför. Varför gör karaktärerna som de gör, varför känner de som de känner? Varför har de de värderingar de har och varför handlar de som de gör i de situationer de möter?

I mitt tidigare arbete som ekonomiansvarig så jobbade jag även en del med företagets ledningssystem (googla om du vill veta mer om vad det är), och varje år när vi blev granskade påminde den externa ISO-revisorn oss om metoden fem varför. När problem uppstod, till exempel att någon ur personalen tankade bilen med bensin istället för diesel, skulle vi ställa oss frågan varför för att analysera orsaken.

1. Varför hände det? Personen som tankade var ouppmärksam.
2. Varför var personen ouppmärksam? Hen tittade samtidigt i mobilen.
3. Varför tittade hen samtidigt i mobilen? Hen försökte tjäna tid och avrapporterade slutfört arbete.

Och så vidare… Ända fram till dess att man fick fram en orsak som kunde botas med en ny rutin eller ett hjälpmedel, i det här fallet kanske en enkel dekal ovanför tanklocket hade kunnat hindra den ouppmärksamme föraren från att tanka fel.

Och jag gör faktiskt på liknande vis när jag pusslar ihop en historia. Det är ett effektivt sätt att få ordning på lösa trådar och utsvävade partier eftersom det sorterar ut saker som finns med bara för att. Får en att addera där texten känns tunn eller där saker inte riktigt hänger ihop.

Exempel

Huvudkaraktären Ronny, 59, har länge kämpat med sitt alkoholmissbruk, men börjar äntligen komma på rätsida med det och har nu varit nykter i tre månader.

• Varför har Ronny ett missbruk?
  Han förlorade sin fru i hjärnblödning strax efter deras giftermål. Med hustrun dog också framtidsplanerna om hus och barn och Ronny fick svårt att hantera sorgen. Han ville bara bedöva sig lite. Fly ensamheten en stund. Men bedövningen blev djupare och verklighetsflykten längre. Sorgen blev inte bättre men spriten blev omöjlig att leva utan.
  
• Varför har han bestämt sig för att sluta dricka?
  Ronny har kollapsat många gånger men den senaste gången så fastnade läkarens ord om döden som ett mantra inom honom. Nästa gång kan vi inte rädda dig. Det förstod han för länge sen att det var så det skulle sluta, men när han väl stod på klippavsatsen så ville han inte dö. Han ville leva, det lilla liv som kanske fanns kvar.
  
• Varför har han varit nykter i tre månader?
  På vägen hem från sjukhuset delade han sjuktaxi med Eva. Det visade sig att Eva bodde bara några hus ifrån honom och också kämpade mot alkoholen efter att hennes man dragit med en ny kvinna. De började prata och bestämde sig för att ses igen. En vänskap växte fram och de beslutade sig för att bli nyktra tillsammans.

Allt detta behöver inte vara en del av historien som senare berättas i manuset, men att ha bakgrunden välarbetad med många besvarade varför, tycker jag underlättar mycket när jag väl börjar skriva. När magin i fingrarna hittar på nya riktningar blir det också lättare att sy ihop helheten och skapa djupare förståelse för hur saker hänger ihop.

Funderar du också i dessa banor när du skriver?

/Sara Hagström