Ska man kunna döma the book by its’ cover eller blir det bara klicheaktigt och förutsägbart? Vilket är ditt/dina favoritbokomslag?
Sabina: En balans tycker jag. Det beror på. Men självklart kan ett bra bokomslag fånga ens uppmärksamhet, men samtidigt så läser jag alltid baktexten och om det inte lockar mig så slutar det med att jag inte tar hem boken. Och är baktexten lika bra som omslagen då blir den läst utav mig. Jag har många favorit bokomslag men de är på barnböcker 😛 Eftersom jag skriver barnböcker, är omslag på dem något jag aktivt tänker mycket på. Lekfulla, unika bokomslag med färgkombinationer som bär på en enhet, de tycker jag om. Barnboken Pingvinen Pablo är ett bra exempel på vad jag menar med just färg enhetligheten.
Sara: Eftersom jag ibland beskriver Vargdräparens historia som att man inte ska döma boken för sitt omslag (med syfte på en person), känns det lite ironiskt att säga att jag tycker att omslaget är jätteviktigt! Men jag tror att ett bra omslag ökar bokens genomslagskraft, det får oss att plocka ner den från hyllan i bokaffären, biblioteket, ur rea-backen osv. Får oss att nyfiket läsa baksidestexten och därifrån göra en bedömning om vi tror att den är värd att läsa eller inte.
Emeli: Omslagen nuförtiden blir ibland för snygga tänker jag när jag läser Emmas kommentar, och det är få grafiska formgivare som gör en stor del av bokutgivningen i Sverige. De gör inget dåligt jobb, tvärtom, men … tja … många böcker ser rätt likadana ut! Mina personliga favoriter, W&W SERIEN från 60-70 talen med omslag av Per Åhlin, och Svarta Serien (deckare såklart) av samma illustratör, ser också snarlika ut, men det gör inget för jag älskar dem. De finnes på antikvariat och loppisar och jag drömmer om en komplett samling (jag närmar mig). Ett par bilder på mina absoluta favoriter:
Emma: Åh sweet lord, snacka inte med mig om omslag, aaah! Nä men jag älskar bokomslag, och jag tycker tyvärr att det är en förlorad konstform, och jag tror att ljudbokens intåg (och övertag?) var spiken i kistan, för de spelar mycket mindre roll nuförtiden. Jag håller med Isabelle om Emma Hambergs “Agneta”-omslag och jag föredrar illustrationer framför foton. Och omslag från Danmark! Lustigt nog är mitt omslag formgivet av en dansk grafisk designer (hennes andra grejer här, wow alltså), även om det ser supersvenskt ut, och jag är jättenöjd med det. Eftersom min bok är en lite annorlunda relationsroman leker det med feelgood-omslagens traditionella beståndsdelar samtidigt som det ser eget ut och förhoppningsvis lockar till läsning. (och det är så fint, nu måste jag avbryta detta för att stirra på det lite mer, aaah … )
Isabelle:
Jag tycker bäst om enkla omslag. Gärna en färg och lite text. Till exempel Samlade verk av Lydia Sandgren. Ofta tar jag dock upp böcker i bokhandeln med roliga bilder, en teckning eller ett vackert landskap. Jag älskade till exempel Emma Hambergs omslag med boken Au Pif förra året. Den har jag lust att ha liggande på köksbordet som ett konstverk.
Ralph: Här är jag kluven. Å ena sidan gillar jag ganska anonyma omslag. Det kan till exempel vara halvfranska band som är väldigt vackra men som inte avslöjar något om boken. Å andra sidan, om omslaget inte ska vara anonymt, ska det säga något om innehållet utan att säga för mycket om det. För Medan giftet sprider sig landade det i två sammanvävda bilder, eller egentligen två symboler som placerar boken i plats och miljö. Vad jag inte gillar är när man överlastar omslaget.
Debutantbloggen 