Idag gästas vi av författaren Johanna Ekne
Hej, jag heter Johanna och jag är utgiven på hybridförlag.
Varsågoda, nu kan ni få börja tala om för mig att jag inte är en riktig författare. Eller att jag är lurad och måste vara lite korkad. För det vet ju alla hur hybridförlag är. Och om man betalar för att bli utgiven, då är man verkligen inte författare.
Jag blir skitförbannad när jag hör sånt. Men jag ska försöka behärska mig och bemöta de här synpunkterna sakligt. Here we go!
Ett hybridförlag erbjuder alltså en tjänst, i det här fallet hjälp med att få en bok utgiven. För den här tjänsten tar de betalt, som vilket tjänsteföretag som helst.
Det står var och en helt fritt att anlita dem eller inte. Om de tar in en alltså, seriösa hybridförlag är rädda om sitt goda namn och rykte så de accepterar inte vad som helst, i motsats till vad en del påstår.
Sen finns det ju förstås oseriösa hybridförlag också, men oseriösa aktörer finns ju i alla branscher. Och ingen skulle väl drömma om att döma ut hela byggskrået för att det finns några dåliga firmor? Ingen skulle väl heller kräva av sin rörmokare att hen ska arbeta gratis? Nä, just det. Ändå påstår vissa att hybridförlag bara är ute efter att lura folk eftersom de tar betalt. Märkligt. Vad de dessutom ofta missar är att en författare på hybridförlag får högre royalty än en författare på ett traditionellt förlag. Så säljer man bra så kan man få tillbaka sina satsade pengar. Det är alltså helt enkelt en annan ekonomisk modell för utgivning.
Lika märkligt är det här snacket om att man inte är en ”riktig” författare om man är utgiven på hybridförlag. Vad handlar det om? Den som till exempel startar sitt eget klädmärke, ger ut sin egen musik eller drar igång ett eget mikrobryggeri anses vara otroligt cool. Medan den som ger ut sina egna texter, själv eller via hybridförlag, ofta ses som en riktig loser.
En del blir rent av arga när man pratar om hybrid- eller egenutgivning. Som om de tyckte att jag skulle ha avstått, fast jag själv tyckte att det skulle vara roligt och är en vuxen person med koll på min ekonomi.
Kvaliteten är sämre på hybridförlag, säger de. Ja, det stämmer nog. Den absoluta gräddan av författare sugs upp av de traditionella förlagen. Men när Bonniers säger att de tar emot 1000 manus per år och bara kan ge ut några få så tänker jag att det måste finna en hel del läsvärt bland de manus som blir refuserade. Och de kan hybridförlagen ta hand om så att vi kan få läsa även dem. Fint va?
Det har gått ganska bra för mig. Förutom det faktum att jag har lärt mig otroligt mycket på resan så har min debutbok sålt bra för att vara skriven av en okänd debutant och den har fått hyfsade omdömen. Men det spelar egentligen ingen roll i det här sammanhanget. Om så bara min mamma hade läst den så kunde det ändå varit värt det för mig. Och min mamma hade blivit både stolt och glad (det blev hon). Varför vill en del människor neka oss detta? Varför inte heja på alla som vill uttrycka sig kreativt, hur de än väljer att göra det?
Jag kallar mig faktiskt sällan för författare. Men det handlar inte om att jag är hybridutgiven utan om att jag har en så otrolig respekt för den titeln att jag tycker att jag inte förtjänat den än, jag har ju bara gett ut en bok än så länge. Men fler är på gång och en vacker dag kanske jag ser er alla i ögonen och säger: Hej, jag heter Johanna och jag är författare! Förhoppningsvis har vi då kommit så långt att ingen bryr sig ett skvatt om hur mina böcker är utgivna.
Jag längtar!
Här hittar du Johanna på nätet:
Debutantbloggen 
Mycket läsvärt det du skriver, Johanna! Jag har intresserat mig för hybridförlag sen de började dyka upp, eftersom jag själv är i branschen att hjälpa författare ”från ax till limpa”, dock inte med marknadsföring och försäljning.
Jag tycker det är tråkigt med de hybridförlag (och de är många) som enligt min åsikt i det närmaste är bondfångare. I bästa fall gör de ett bra redaktörsarbete och formger boken snyggt (både inlagan och omslaget). I sämsta fall tar de in en oengagerad frilans som redaktör och sätter en oerfaren formgivare på uppdraget. Och så den svagaste sidan: Att ha med boken och hen i en katalog och skicka ut en ”pressrelease” säljer inte. Hybridförlagen vet mycket väl att det är tufft att marknadsföra en okänd debutant, så många gör de inte mer.
Jag besökte dock nyligen ett välkänt hybridförlag och det verkar numera ha spottat upp sig på marknadssidan efter att ha varit usla på det när de startade. Då fick författaren i praktiken marknadsföra sin bok själv. Men att det kostar pengar, liksom redaktörsarbetet som är den arbetssammaste delen, är självklart.
Men om du Johanna har positiva erfarenheter och boken säljer är du att gratulera varmt!