Tack för allt! Vi har en titel …

STOPPA PRESSARNA!
Onsdag 22/12 kl. 17:39 fick jag ett mejl från min förläggare, Johanna Rydergren, om att titeln på min bok är bestämd.
Vi hade zoom-möte i fredags och diskuterade lite löst. I söndags skickade jag en lista med 30 titelförslag, sedan har vi bollat fram och tillbaka i några dagar. Den här blir det:

”Sommarvindar och sanningar”

Fy bubblan så svårt det är att komma fram till rätt titel på en bok. Det får jag kanske utveckla mer en annan gång på annan plats. Men nu är det alltså officiellt och det känns skönt och bra på alla sätt. Här nedan följer mitt ursprungliga blogginlägg som var färdigskrivet innan mejlet om boktiteln kom:

---

Mitt sista blogginlägg för det här året kommer inte att handla så mycket om mig och mitt skrivande. Jag vill passa på att prata om inspiration i bokbranschen. Det finns många som har betytt mycket för mig och jag vill gärna sprida kunskap och pepp vidare.

Någon som jag tycker är en härlig förebild, och som jag vet inspirerar många, är författaren Anneli Olsson. Jag kontaktade henne redan i början av januari och frågade om jag fick göra en intervju med henne till bloggen. Det fick jag. Jag ville prata om egenutgivning eftersom jag tyckte det skulle vara intressant att sprida hennes story och kunskaper. Hon var gästbloggare här 2020, men den gången handlade det inte om själva utgivningen.

Så, vad hände med mitt blogginlägg om henne? Bara två dagar före vårt avtalade samtal publicerades ett jättefint, och så gott som komplett, inlägg om Anneli hos Jenny Westerlund på Skrivfokus. Hur skulle jag kunna göra något eget av det? Det fick jag aldrig kläm på, haha. I stället bjuder jag på länken dit:
Läs inlägget om Anneli!
Även om du inte har tänkt ge ut själv så får du lära dig mycket som kan vara bra att känna till. Tack till både Anneli och Jenny.

När Anneli och jag pratades vid i januari hade hon gett ut en bok själv och i somras kom hennes andra bok ut på eget förlag. (Båda gavs ut digitalt via WAPI.) Sedan dess har hon blivit antagen och skriver på första delen i en ny serie som ges ut i alla format hos förlaget Saga Egmont under 2022. Grattis!

I går skrev Mattias om att det är helt okej att skriva för byrålådan och hur viktigt det är att behålla drivkraften i skrivandet. Det var så fint. Jag vill fylla på med ett annat tips, särskilt till dig som är aspirerande författare och har som ultimat dröm att bli utgiven på ”traditionellt förlag i alla format”. Det är också fint, men våga tänka om!

Fortsätt att inspireras av andra men våga gå DIN väg. Har du fått refuseringar från alla dina önskeförlag kanske det är dags att skicka ditt manus även till mindre förlag, eller testa hos förlag som ”bara” ger ut digitalt. Det är inte så bara!

Allt fler debutanter kommer ut med e- och ljudböcker och hittar massor av läsare och lyssnare. Alla måste börja någonstans. Skit i om någon tycker att det är mindre fint. Digitala böcker är här för att stanna och fortsätter att öka.

Det leder vidare till ett annat tips. Om du vill ha koll på trender och vad som händer i bokbranschen så tycker jag att du ska prenumerera på Boktugg – de erbjuder mängder av intressanta artiklar och nyhetsbrev. Gratis för den som vill, men jag väljer att sponsra med en liten summa.

Jag vill också önska de fem nya bloggarna lycka till, jag kommer fortsätta läsa Debutantbloggen med nöje. Och till er andra som sökte men inte blev utvalda – jag hade gärna följt er också! Lycka till allihop med era debuter nästa år. Jag kommer för alltid känna samhörighet med er eftersom min debutbok också kommer 2022.

Tack för allt och jag önskar alla bloggläsare riktigt fina jul- och nyårshelger!

Om du är nyfiken på vad som händer framöver så finns jag här:
Hemsida: carolinemollesand.se
Instagram: @carolinemollesand

Att skapa en författarsida

För mig som har haft en hemsida till mitt företag i många år har det hela tiden känts självklart att någon gång skapa en sajt även för författarskapet och den kommande boken. En författarsida fungerar ju som ett skyltfönster eller visitkort – ett sätt att nå ut till potentiella läsare.

Jag hade egentligen inte tänkt att ha en redan nu. Och jag hade inte heller tänkt ha en blogg knuten till sidan. Men nu blev det som det blev.

Jag blev ju antagen till Debutantbloggen för att jag skulle ge ut en bok 2021. Den tänkta egenutgivningen kom av sig och istället blev jag antagen av förlag. Därför blir det utgivning 2022 istället.

Superkul och fantastiskt på alla sätt! Men att det inte blev någon bok under 2021 känns ju lite snopet med tanke på Debutantbloggen. När det stod klart att boken inte skulle bli klar förrän nästa år var det inte bara jag som funderade över ifall jag skulle få fortsätta blogga här.
Men det fick jag.
Tack.

På ett sätt speglar ju min story och mina inlägg precis hur det kan vara på vägen mot bokutgivning. Slingrigt, halt och med återvändsgränder där man får backa ut och ratta vidare åt ett helt annat håll.

Trots det har jag ändå en skavande känsla av att jag inte har fullföljt mitt uppdrag. Därför kommer jag att fortsätta blogga på en egen sida om resten av processen som har med boken och utgivningen att göra.

Dagens inlägg handlar således om att skaffa en författarsida.

Mitt första tips: Om du inte har tiden eller kunskapen att pyssla med det själv kan det vara klokast att överlåta skapandet till någon som verkligen kan det här med hemsidor och allt därtill. Det är en hel vetenskap. Kanske är det bättre att du lägger tiden på ditt skrivande?

Som du säkert förstår är jag inte byxad att leverera en komplett guide, det är för komplicerat. Men jag kan berätta i stora drag hur jag gjorde och tipsa om innehåll.

1: Jag har sedan tidigare ett webbhotell så jag behövde bara skaffa en domän. Det är själva webbadressen och jag valde mitt namn med ändelsen .se. Kostnad: 149 kr per år.

2: Välj ett verktyg eller system att bygga hemsidan i. Jag valde WordPress. Mest för att jag redan har byggt en sida i det för några år sedan. Men en liten varning, det är inte lätt om man inte kan det. Trots att jag har utgått från en mall krävdes det mycket plock och pill (+ svordomar) innan det blev ungefär som jag vill ha det. Sidan är fortfarande under uppbyggnad och ska kompletteras med tiden. Jag var också tvungen att fråga ett proffs om råd för att försöka få ordning på hastigheten på sidan och några andra detaljer.

Om det låter svårt med WordPress så finns det flera andra verktyg som kanske är enklare, till exempel Wix, Squarespace och Site123. Googla och fråga runt för att se vad som passar dig. Har du något bra förslag får du gärna tipsa i kommentarerna.

Nu går vi över till att prata om innehållet och vad man kan fylla sidan med. Oavsett vem som ska göra din författarsida är det en god idé att tänka igenom upplägget och vilka olika sidor du behöver eller vill ha.

Exempel på innehåll på en författarsida:

Presentation av dig som person och författare. Jag har skrivit lite grann om varför jag började skriva och hur manuset kom till. Märker att många är intresserade av just det.

Information om din bok eller dina böcker. Jag har varken färdig bok, titel eller baksidestext. Än så länge har jag tagit med lite om handlingen och planen för utgivning.

Recensioner och omdömen från läsare, testläsare och förlag. Jag tog med ett uttalande från min förläggare. Jag får fylla på efterhand sen när boken har släppts. (Hoppas att någon har något fördelaktigt att säga.)

Blogg. En del tycker att sidan blir mer levande medan andra tycker det verkar jobbigt att blogga. Det kräver förstås tid och fantasi men det beror på vad man har för ambitioner. Till skillnad från det här året kommer jag inte att blogga så ofta som en gång i veckan på min egen sida. Det får bli inlägg när jag känner för det och när det finns något väsentligt att berätta.

Nyheter/Aktuellt kan vara bra att samla på en sida. Releasedatum, signeringar, eventuella gästbloggsinlägg hos andra och liknande saker.

Press/Media. Se till att det finns högupplöst författarporträtt för nedladdning som journalister kan använda. Här kan man också publicera eventuella intervjuer eller reportage som handlar om dig och boken. (Glöm inte kolla ifall det är okej för tidningen att du återger texten.)

Butik. Går det att köpa boken direkt från dig? I så fall behövs någon slags beställningssida eller webbshop. Det är överkurs för mig och så långt har jag inte kommit än.

Sociala medier. Glöm inte att länka till dina konton på Instagram, Facebook, Twitter, YouTube eller vad du nu har. Jag har bara Instagram i skrivande stund och det känns tillräckligt.

Smakprov. Somliga publicerar första kapitlet eller utdrag från boken för att väcka nyfikenhet. Har inte bestämt ifall jag kommer göra det.

Nyhetsbrev. En del författare kommunicerar med sina potentiella läsare via nyhetsbrev. På hemsidan kan du då ha ett formulär där man kan anmäla sig till nyhetsbreven.

Anlita mig. De författare som är mer etablerade och gör författarbesök kan med fördel ha en sida med information om det. Kanske har du andra kringtjänster som har med skrivandet att göra? Passa på att informera om det också.

Kontaktsida. Hittills nöjer jag mig med att ha min mejladress i sidfoten. Vill man även ha med kontaktuppgifter som telefon och adress kan man förstås ha en separat sida. Det finns också särskilda kontaktformulär.

Bilder på dig själv är självklart att du ska ha med. Kom ihåg att förbereda i god tid. Du kanske minns inlägget om hur jag tränade på att ta författarbilder på Öland i somras?
Jag är riktigt glad att jag gjorde det och fick faktiskt användning för en av dem till bannern i sidhuvudet.

Det finns säkert ännu fler grejer som kan vara fiffigt att ha med. Kommer du på något, så kommentera gärna!

Om du vill ta en titt på min författarsida så finns den här:
carolinemollesand.se

Önskelista och julklappstips för författare

Bara två veckor kvar till jul och jag kom att tänka på en skrivrelaterad julklapp som jag fick förra året. Det var inget jag hade önskat mig och inget jag hade tänkt på att jag behöver. Jag har inte ens fått användning för den än, men trots det blev jag så himla glad.

Min man gav mig en signeringspenna.

Jag öppnade locket till den tjusiga presentasken och där, på en bädd av sammet, låg en skimrande penna med blommigt mönster och gulddetaljer.

”Jag tror på dig, den kan du använda när du ska signera din bok. Lika bra att du får den i god tid innan det är dags”, sa han.

Jag blev alldeles rörd. Inte så mycket för att pennan var så fin, utan mer av gesten. Då var jag inte ens färdig med råmanuset, men plötsligt blev tanken på framtiden och en färdig bok mycket mer verklig. Pennan ligger fortfarande i sin ask på skrivbordet, och vi får se när det blir dags att ta den i bruk. Jag längtar!

Så här i juletid kan det vara perfekt att tipsa någon i din omgivning om vad som skulle underlätta för dig och ditt manus. Eller kan det vara så att DU är den som behöver ta ditt skrivande på större allvar och ge dig själv en julklapp?

Här kommer en lista på skrivrelaterade gåvor. Julklappar och presenter behöver som bekant inte vara prylar.

Varsågod och skriv ut, markera med överstrykningspenna och stick under näsan på gubben där hemma. Eller så kopierar du utvald text och skickar på Messenger till mamma.

Skrivtid – Någon i din närhet kan hjälpa till och skapa mer skrivtid för dig genom att du slipper andra måsten. Toppen om man ibland kan komma undan vardagssysslor som matlagning, städning och skjutsande av barn. Du kanske borde offra något själv också, tv-tid eller sömn till exempel. Att ställa väckarklockan en timme tidigare en eller ett par dagar i veckan kan göra mycket för manuset. (Det senare är tyvärr inget jag praktiserar själv, men har hört det från andra, hehe.)

Skrivretreat – En ostörd helg ensam eller ihop med skrivvänner. Ta in på hotell eller hyr en stuga. Det kan funka utmärkt att stanna på hemmaplan också om övriga familjen åker bort.

Lektörsläsning – Att få hjälp med sitt skrivande utifrån kan vara fantastiskt för att ta sig framåt i skrivprojektet. Även om du inte har kommit så långt kan det ge en kick att börja med en första kapitel-analys. Många lektörer har också tjänsten skrivcoaching i olika omfattning. Det kan göra stor skillnad att någon annan ser över karaktärer och dramaturgi innan du skickar manuset till förlag.

Skrivhörna – Om du inte redan har en egen vrå kanske det är dags att inreda en? På det stora blå varuhuset finns ett pyttelitet skrivbord, bara 73×50 cm. En dag när jag fick nog av tv-ljud och köksskrammel i vår öppna planlösning åkte jag och köpte ett sådant och ställde i sovrummet. Jag sitter inte där speciellt ofta men det är perfekt för digitala skrivmöten.

Skrivattiraljer – Skrivblock, anteckningsböcker, pennor, whiteboardtavla, m.m.

Övriga tillbehör – Externt tangentbord till din laptop för bättre ergonomi, ny skrivdator, skrivbordsstol, skrivprogrammet Scrivener, m.m.

Massage eller träningskort – Många timmar vid datorn kan ge stela axlar eller annan värk i kroppen. Var snäll mot din författarkropp!

Skrivkurs – Finns en hel uppsjö. Digitala och fysiska, även olika inriktningar som deckare eller feelgood. Googla och se vad som kan passa dig.

Skrivhandbok – Finns också massor. Själv önskar jag mig boken ”Kreativt skrivande” av Therese Granwald, som jag hört mycket gott om.

Böcker och romaner – Läs och inspireras av andra författare för att bli en bättre skribent.

Tålamod – Jag vet, det är nästan som att önska sig fred på jorden. Men jag behöver påminna mig om att inte ha för bråttom. Jag måste acceptera att det tar lång tid att skriva böcker. Därför ska jag fixa en kartong i lagom storlek och slå in ett paket till mig själv med mer tålamod.

Lycka till med klapparna och skrivandet!

Hur är författarlivet i Portugal?

Många drömmer om att fly från kylan och överge vardagen för att leva författarliv på sydligare breddgrader. Det testar jag just nu, fast inte hela långa vintern. Jag är mer än tacksam för fyra veckor här i Portugal.

Jag har redan fått många frågor om detta, så i det här inlägget svarar jag på hur det kan fungera rent praktiskt att vara utomlands och skriva bok.

Hur sjutton har ni möjlighet att göra detta?
– Jag vet, det är mest pensionärer som har tid och tillfälle att sticka utomlands en hel månad. Ofta är det arbete och barn som gör att det inte går att ge sig iväg. Nu hade vi tur att både makens och min jobbsituation tillåter arbete på distans samtidigt som vår lillpojk är utflugen och pluggar i USA. Dessutom – om man har gått igenom en form av livskris är man nog mer benägen att ta chansen och göra saker medan man verkligen kan. Vem vet hur hälsan är om tre, tio eller femton år?

Varför valde ni Portugal?
– Förutom att vi var nyfikna på landet och hade hört mycket gott om det så är det prisvärt här under lågsäsong. Vi var inte ute efter tropisk värme, men det är definitivt varmare än hemma. Efter lite sökande hamnade vi i Lagos på västra Algarvekusten.

Hur har du lagt upp skrivandet?
– Jag har tre eller fyra dagar i veckan som är helt avsatta till manusarbete och mitt andra skrivjobb. Då sitter jag här hemma i radhuset, antingen i köket eller vid skrivbordet i sovrummet. Deras wifi funkar perfekt. Övriga dagar när vi har annat planerat, golf eller utflykter, siktar jag ändå på ett par timmars skrivande på morgonen. För att ta tillvara på dagen så mycket som möjligt är det både tidig läggdags och uppstigning som gäller. Det är tur att vi inte har några vänner här som vill umgås, det hade varit svårt att hinna med.

Hur är vädret?
– Det är stora kontraster. Jag har haft användning för allt från bikini och shorts till dunjacka och mössa. I går, 1 december, hade vi bara 3 grader vid sjutiden på morgonen, men det steg till 22 vid lunchtid. På eftermiddagen fick vi ett infall och åkte till stranden där vi tog ett dopp i det 18-gradiga havet.

Största fördelarna?
– Den stora bonusen är dagsljuset! Den här tiden på året är det ljust från ca 07:30 till 17:30 och vi är utomhus mycket mer än hemma. Omgivningarna är fantastiska att promenera i, både i bostadsområdet och längs alla stränder. Visst hade jag sett bilder härifrån Algarvekusten men jag var inte beredd på hur många och hur vackra stränderna är. De höga klipporna som stupar ner i havet tar andan ur mig och det är en underbar känsla att bli så hänförd av naturen.

Största nackdelarna?
– För skrivandet är det samma som ovan, allt det härliga som lockar utomhus. Det behövs mycket disciplin eftersom hjärnan lätt kan luras till att tro att man är på semester. Sedan är det ju tyvärr så att tvivel och svackor dyker upp oavsett var man är.

Är det inte dyrt att vara borta så länge?
– Allt är ju relativt. Eftersom vi spelar golf visste vi att det finns researrangörer som har förhandlat sig till bra priser på så kallad ”longstay” med självhushåll. Det finns paket från ca 12 000 kr per person och månad. (För oss ingår även tio rundor golf. Tyvärr vet jag inte vad det kostar utan, men det borde vara några tusen billigare.) Resa och ev. hyrbil tillkommer. Vi spenderar inte mer pengar på mat här än hemma. På tre veckor har vi bara varit ute på restaurang kvällstid tre gånger. Japp, så tråkiga är vi. Vi äter hellre ute på lunchen och tar något lätt hemma på kvällen. Vi är ju är här för att leva vardagsliv, inte för att semestra.

Är det fortfarande en dröm att kunna skriva bok utomlands på vintern?
– Helt ärligt så hade jag förmodligen fått mer skrivet och redigerat hemma i mörka och kalla Sverige. Men det struntar jag i, för det här är en så härlig upplevelse att jag gärna gör om det. Och jag har en tanke … Om vi åker till samma ställe nästa gång kommer nyhetens behag inte vara lika stort, och därför kan jag garantera att jag skulle bli mer effektiv. Bra va? Att skriva råmanus här någon gång vore riktigt trevligt. Även om det dröjer tills jag är pensionär så känns det som en väldigt bra plan för de ruskigaste höst- och vintermånaderna.

Prestationsångest, tvivel och rädsla

Förra veckan skrev jag om höjdpunkter i författarskapet.
Idag handlar det om motsatsen.
För det känns inte alltid bra.
Varsågod och kliv in i hissen. Vi åker nedåt.
Mot mörkret, där prestationsångesten och tvivlet lurar.

Jag bläddrade bakåt bland mina inlägg eftersom jag redan har bloggat om tvivel. Det var den 11 mars. Över åtta månader sedan. Den svackan inträffade när jag hade skrivpaus medan manuset var hos lektören.

Nu har jag paus från manuset igen. Det har redan redigerats i några omgångar och är nu hos redaktören. Och ser man på – en ny pissig känsla har smugit sig in:
RÄDSLA.

Tänk om manuset blivit sämre istället för bättre!
Tänk om jag inte klarar det här!
Tänk om jag inte hinner!
Tänk om slutresultatet blir skit!

Jag VET … Jag är inte ensam. Nästan alla går igenom detta. Det hör till. Och det kommer gå över.
Önskar bara att den vetskapen hade gjort en lite mer immun.

Jag VET också att jag bör acceptera och omfamna min rädsla. Så jag får väl försöka göra det med det här inlägget. Att hitta orsaken till de jobbiga känslorna ska visst också vara bra.

Troligtvis är den stora boven just nu STRESS. Inte alls svårt att komma fram till det.

Jag har ovanligt många saker på gång samtidigt. Det är verkligen inget jag beklagar mig över, bara konstaterar. Det är roliga saker som jag vill ska bli riktigt bra. (Jobbuppdrag, manus 1, manus 2, kursuppgifter, bloggen, m.m.)

Tidigare har jag sagt att det är en trygghet att ha ett förlag i ryggen. Det är det, men det medför också att prestationsångesten ökar – jag vill ju göra dem nöjda. Helst överträffa förväntningarna. Boken ska ju ges ut.

Boksläppet börjar bli mer och mer på riktigt. Jag märker hur fort dagarna, veckorna och månaderna går. Kommer jag någonsin bli klar? Och om jag blir det, hur kommer boken tas emot? Stopp! De jobbiga tankarna blir för mycket just nu. Dem måste jag skjuta på framtiden.

I morgon fredag ska jag ha möte med redaktören. (”I början är det alltid större ändringar och det är lättare att ta det muntligt.”) HJÄLP! Det är inte oväntat på något sätt, jag har ju till och med längtat efter detta. Men ihop med allt det andra får jag nog erkänna att det bidrar ytterligare till stressen.

Och nu blir jag till och med rädd för att det här inlägget ska uppfattas som för negativt. Fy, så dumt. Klart att ni tål det, eller hur?

Så. Nu får det vara färdigomfamnat.
Dags att ta sig uppåt igen. Mot ljuset.

Höjdpunkter i författarskapet – även för aspirerande författare

Igår fyllde mitt skrivkonto på Instagram ETT ÅR.
Jag uppmärksammade det förstås på sedvanligt sätt. Skrev om inspirationen och gemenskapen, tackade och skålade med alla fina följare, vänner, författare, lektörer och skrivkompisar.

Lite senare på dagen kom jag att tänka på en utmaning som jag fick för några veckor sedan: Att lista ”De tre bästa upplevelserna hittills i mitt författarskap”. Nu känns det som rätt tillfälle att ta tag i den.

För det första: Det kan vara känsligt att kalla sig författare och prata om författarskap innan man har publicerat någon bok. Trots att jag blivit antagen är jag själv inte helt bekväm med epitetet och kallar mig oftare för skribent, men var och en gör som man själv vill. Författare är INTE en skyddad titel. Ifall det känns bättre kan man ju kalla sig ”aspirerande författare”.
(Att det krävs två utgivna böcker för att bli medlem i Författarförbundet är en helt annan sak.)

För det andra: Om ens största hobby är att skriva, om man ägnar massor av timmar åt att utbilda sig, traggla text och drömma om att bli publicerad, då tycker jag det är mer än okej att snacka om författarskap också.

Etablerade författare med flera utgivna böcker och som är välkända i branschen räknar förmodligen in även åren före antagningen och utgivningen som del i sitt författarskap. För var – och vad – hade de varit utan den tiden?

Här kommer listan över mina tre höjdpunkter hittills:

1: Antagningen förstås! En sanslös glädjeboost i flera steg: Från det allra första meddelandet jag fick på instagram där WAPI bad att få läsa mitt manus. Till mejlet där de skrev att de ville träffas. Till mötet hos förlaget i Malmö. Till det påskrivna tvåboksavtalet som gäller utgivning i Sverige under 2022 och så småningom upp till ytterligare sex länder.

2: Möjligheten att få vara en av fem som bloggar om skrivprocessen här på Debutantbloggen under hela 2021. För mig har det varit en ära att dela med mig och försöka inspirera andra, dessutom nyttigt att reflektera över sitt skrivliv. Är otroligt glad över den fina respons jag har fått från många likasinnade.

3: All feedback jag fått på hela eller delar av mitt manus. Även det här är en upplevelse som är uppdelad på flera tillfällen. Jag älskar textrespons som får mig att bli bättre på skrivhantverket. Jag har lektörer, skrivcoacher, skrivarvänner, testläsare, förläggare och snart även redaktör att tacka för detta. Ingen nämnd, ingen glömd, men SÅ värdefullt!

Du som läser detta, spelar ingen roll om du är aspirerande eller etablerad författare: Har du funderat över de bästa upplevelserna du har fått vara med om hittills? Skriv ner dem för dig själv, publicera dem på din blogg om du har någon eller lägg ut i dina sociala medier. Det är inte så dumt att se tillbaka, sträcka på sig och konstatera hur givande det har varit.

För att knyta an till inledningen: Alla mina tre punkter är starkt förknippade med mitt Instagramkonto @caroline.skriver (omdöpt till @carolinemollesand). Mycket av det som jag varit med om hade nog inte hänt eller blivit så bra om jag inte hade varit aktiv där. ❤

PS. Tack för utmaningen och inspirationen @helenaziherl! (Jag är inte säker, men kanske är det @ellinor_wikman_author som ligger bakom utmaningen som cirkulerat runt ett tag?)

Intervju med förläggare Johanna Rydergren på WAPI

Vi vet att många av våra bloggläsare älskar att få reda på hur förlagsfolk tänker och arbetar. Äntligen har det blivit dags för mig att intervjua min förläggare, Johanna Rydergren på Word Audio Publishing International.

En del frågor är exakt samma som Ann och Anna ställde till sina förläggare i våras. Längst ner i inlägget hittar du länkar till deras intervjuer.

Hej Johanna, berätta lite om dig själv!
– Jag började som förläggare på WAPI så sent som i juni 2021, men jag har jobbat i över 20 år i förlagsbranschen. Min första anställning var som redaktör på Förlaget Harlequin – en bra skola eftersom jag fick redigera mängder av böcker. Jag har därefter drivit eget som frilansredaktör och översättare, samt jobbat på Bonnierförlagen och HarperCollins.

Gedigen erfarenhet alltså, kan du nämna några du har jobbat med?
– Några av de författare jag har samarbetat med de senaste åren är Emelie Schepp, Mariette Lindstein, Gabriella Ullberg Westin och Eli Åhman Owetz.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det jag tycker mest om är att bygga författarskap och hjälpa författare att utvecklas i sitt skrivande.

Alla kanske inte känner till så mycket om WAPI, kan du berätta om förlaget?
– Word Audio Publishing International (WAPI) är ett ljudboksförlag med storsäljande författare som Sara H. Olsson, Christina Larsson och Susan Casserfelt. Förlaget ger ut underhållningslitteratur och sätter stort värde i att optimera berättelserna till ljudformatet. WAPI var bland de första att producera böcker direkt för ljud, och under nästa år kommer vi även att kunna ge ut pappersböcker. Vi ger framför allt ut titlar inom genrerna spänning, feelgood och sanna berättelser. 2021 köpte det danska förlaget Gyldendal WAPI och vi tar nu våra svenska författare vidare ut i världen på nya marknader, som i nuläget inkluderar Danmark, Norge, Finland, Spanien, Polen och Ryssland.

Okej, då går vi vidare till den frågan jag är lite nervös inför. Vad var det ni gillade med mitt manus?
– Vi föll för karaktärerna, miljön och tonen i ditt manus. Skildringen av hur de två lite kantstötta och väldigt olika kvinnliga huvudpersonerna reser sig och tar tag i sina liv fångade oss. Karaktärerna är trovärdiga, då både sympatiska och osympatiska drag hos dem skildras. Platsen där boken utspelar sig, Öland på sommaren, är perfekt för feelgood-genren och du är duktig på att levandegöra miljön. De korta kapitlen, med cliffhangers i slutet, för handlingen framåt och gör manuset väl anpassat för ljudboksformatet. Att du omväxlande ger oss Melindas och Sannas perspektiv driver på läsningen. Bokens huvudtema – att hitta tillbaka till livsglädjen efter en livsförändring – är starkt. Kort sagt, en välskriven feelgood-roman som innehåller både djup och en gnutta humor.

Oj … Tack! Det där får jag nog skriva ut och rama in tror jag. ❤
Vad letar ni efter när det gäller manus och författarskap?
– Vi letar efter riktigt bra feelgood-romaner, deckare/spänningsromaner och skildringar av starka livsöden. I utgivningsbeslutet väger vi också in om författaren har en egen plattform och intresse för att nå ut med sitt författarskap. Det viktigaste är självklart ett starkt och välskrivet manus, men har författaren en vision om sitt författarskap och kommande böcker är det positivt.

Hur gör man för att sticka ut i manushögen?
– Det första vi läser är följebrevet, så mitt tips är att lägga ner en del möda på det för att sticka ut i mängden. Brevet bör innehålla en kort sammanfattning av innehållet i manuset, gärna vilken genre manuset ingår i och om det finns tankar om att det kan byggas vidare på till en serie, och givetvis en presentation av författaren. Det är bättre att lägga tid på ovanstående än att formge texten på något speciellt sätt.

Vilka är de vanligaste misstagen folk gör när de skickar in manus?
– Det vanligaste misstaget är att man inte skickar ett helt råmanus utan bara några kapitel eller avsnitt. Förlaget behöver läsa ett helt manus, eller i alla fall ett väl utbyggt synopsis som även innehåller slutet på boken, för att kunna göra en bedömning om det håller hela vägen. Ett annat tips är att ta reda på vilka genrer förlaget är intresserad av innan du skickar in ditt manus.

Hur jobbar ni i er manusgrupp?
– Manusgruppen, där förläggare och redaktörer ingår, har möte en gång i veckan och då läser vi så mycket vi hinner i de manus som kommit in till förlaget och diskuterar tillsammans. Ibland kan det räcka att läsa tio sidor, andra gånger behövs kanske femtio för att bilda oss en uppfattning. De manus som har potential skickar vi vidare till lektör, eller så fortsätter någon av oss i gruppen att läsa. Efter att vi fått tillbaka manuset från lektör diskuterar vi och kommer fram till ett beslut.

Vilka är dina bästa råd till aspirerande författare?
– Fortsätt skriv! Har du en historia som du känner starkt för så ska du inte ge upp om du får nej från ett förlag. Det kan bero på tajming, att man redan har ett eller flera liknande manus på utgivningslistan, eller att manuset inte passar för just det förlaget. Kör du fast i skrivandet så finns det många skrivcoacher som du kan anlita privat för att få feedback på ditt manus. Var öppen och prestigelös inför feedback, ingen kan skriva en bok helt ensam.

Stort tack för att du delade med dig Johanna! Hoppas att många får nytta av det du har berättat.

/Caroline Möllesand

---

Länk till Ann Edlidens förläggarintervju.

Länk till Anna Grönlunds förläggarintervju.

Liknande tema: I måndags fanns en intervju med Gudruns redaktör.

Skillnader och likheter mellan mina två pågående bokprojekt

Det här ska bli spännande.
För två dagar sedan hade jag manusgenomgång med förlaget och ska nu redigera min kommande feelgoodroman.
Jag har dessutom påbörjat ett jobbuppdrag som frilansskribent, som innebär att jag ska skriva texter till en jubileumsbok.

De här två projekten kommer pågå parallellt med varandra de närmaste månaderna. Känns det möjligtvis som att de krockar lite?
Ja.
Finns det något positivt med det?
Ja.

Det finns tydliga deadlines för båda projekten vilket förhoppningsvis sätter fart på mig så att jag blir mer effektiv. Inget mer prokrastinerande nu. Plötsligt har jag inte all tid i världen längre och det tror jag är nyttigt.

En rolig bonusgrej är att båda dessa böcker handlar om Öland. Jubileumsboken ges nämligen ut av Hotell Borgholm som fyller 50 år 2022.

Det finns några tydliga skillnader. Visst har jag gjort en del research till min roman för att min story ska bli så bra som möjligt, men jubileumsboken kräver betydligt mer förarbete. Jag kan inte gräva där jag står och det går knappast att hitta på grejer eller åberopa konstnärlig frihet. Den blir uppenbarligen mer som en reportagebok och all fakta måste stämma. Därför behöver jag sätta mig in i hotell- och restaurangbranschen och har fått massor av material till min hjälp. Två stora kassar med gamla fotografier, menyer, broschyrer, nyhetsbrev, annonser och tidningsartiklar har jag att gå igenom. Självklart kommer jag också att intervjua eldsjälarna och entreprenörerna bakom verksamheten samt gäster som har njutit och roat sig i Borgholm genom åren.

Textmässigt kommer jubileumsboken inte vara alls lika omfattande som romanen. Jag behöver alltså fånga historien och känslan med färre antal tecken.

Utan att säga för mycket om bokens upplägg eller innehåll så kommer proffsiga kreatörer att ha en stor del och betydelse i projektet. Efter att ha träffat och pratat med dem är jag redan nu mycket nyfiken på slutresultatet.

Trots skillnaderna hittar jag ändå en stor likhet med det skönlitterära skrivandet:
Jag får sätta mig in i en ny värld, ta del av härliga miljöer och lära känna intressanta personligheter – precis det som jag älskar att göra.

Båda böckerna är planerade att komma ut till våren och det kan mycket väl falla sig så att de har release ganska nära inpå varandra. Svårt att fatta! Men jag säger som en källarmästare på 70-talet kanske skulle ha sagt:
”Angenämt och synnerligen delikat.”

Snart redigering, och många vändor ska det bli

Det var ett tag sedan jag delade med mig av hur jag ligger till med manusarbetet, så här kommer en uppdatering.

För några veckor sedan gjorde jag en snabbredigering och förde in de ändringar och tillägg jag kom fram till under min skrivresa i Grekland. Därefter skickade jag den senaste manusversionen till min förläggare, Johanna Rydergren på WAPI, som har gjort en ingående förläggarläsning.

Tidsplanen som jag har fått från förlaget ser ut så här:

Mycket snart: Manusgenomgång
Vilken dag som helst ska jag få tillbaka manuset med feedback från Johanna. Väntan har gått riktigt bra, det kanske är för att jag känner mig trygg med att det är fler än bara jag som har ansvar för manuset nu. Okej, ibland har jag undrat ifall hon ångrar att de skrev avtal med mig. Men, men … När jag har hunnit läsa och begrunda kommentarerna kommer vi att ha ett möte för att gå igenom allt.

November: Redigering
Jag kommer att ha ungefär en månad på mig att åtgärda, ändra och förbättra enligt Johannas önskemål. Hur det känns? Hmm, det kan jag inte riktigt svara på förrän jag vet hur mycket omskrivning som krävs. Önskar fortfarande att jag kommer älska redigeringen men erkänner att det än så länge framkallar en hel del prestationsångest.

December: Till redaktör
Senast 1 december är det äntligen dags för min redaktör, Emma, att ta över och gå igenom manuset. Är mycket nyfiken på den processen och kanske blir det tillfälle att återkomma närmare till den punkten här på bloggen.

December/januari: Mer redigering
Tanken är att manuset ska bearbetas av mig och redaktören i minst två vändor. För att förtydliga blir det ungefär så här:

Redaktör
I
Jag
I
Redaktör
I
Jag
I
Redaktör

Mitten av februari: Förlaget tar över
Vi har inte diskuterat fler detaljer än, men någonstans längs vägen ska förstås även titel bestämmas, omslag produceras, inläsare väljas och boken sättas.

Hittills har jag inte heller fått exakt utgivningsdatum. Vet faktiskt inte om det är helt spikat eller om det hänger på hur redigeringen går eller andra omständigheter. Våren 2022 är det sagt i alla fall och jag hoppas kunna berätta innan bloggåret är slut.

Jag har redan sagt det på mitt instakonto, men vill betona det här också: Jag är så tacksam över att jag och manuset får den här möjligheten till utveckling.

Och till dig som är någonstans i skrivprocessen och ännu inte har ett förlag i ryggen – jag hoppas innerligt att du också får uppleva det någon gång. ❤

Tack för idag!
/Caroline

En hyllning till biblioteken!

Har du tänkt på vilken lyxig förmån det är att vi har tillgång till bibliotek?

Min egen relation till ”bibblan” har varit:
• Jag var där med min dagmamma på sagostunder
• I grundskolan lånade jag hem böcker från skolbiblioteket
• På gymnasiet gick vi dit och hade grupparbete
• På högskolan brukade jag och en kompis sitta där och plugga

Sedan gick det många år då jag inte hade några ärenden alls dit, men nu har jag återupptäckt det fina med våra bibliotek.

Kalmar huvudbibliotek, eller stadsbiblioteket som det också kallas, öppnade i nya renoverade lokaler redan hösten 2020, men pga pandemin har det som bekant funnits begränsningar. För några veckor sedan åkte jag dit för första gången för att sätta mig och skriva.
Så fint det är! Det ligger intill Systraströmmen i en vacker byggnad från 1947 där Posten låg för många år sedan. På senare tid har där funnits kårhus och saluhall.

När man kommer in på nedre plan flödar ljuset från en takkupol. Här är barnavdelningen placerad och i mitten av lokalen finns ett stort tält. Mysigt för högläsning kan jag tänka mig. Ytterligare läsplats finns bakom några smakfulla, rundade bokhyllor och … ja, du ser ju själv på bilden här:

Eftersom de flesta som läser detta är intresserade av skrivande, så fortsätter jag med möjligheterna till just det. På de tre planen finns det gott om platser att sitta och skriva vid, antingen vid något av alla bord som finns utspridda bland bokhyllorna eller i något av de studierum som privatpersoner kan boka för tre timmar åt gången. Jag har testat två olika rum och de kvalar definitivt in som finfina skrivarlyor när man vill komma hemifrån.

Har du koll på vad biblioteken erbjuder förutom det där självklara som utlåning av böcker och möjlighet till studier och skrivande?

Här följer en del av utbudet och evenemangen på Kalmar kommuns bibliotek, kanske finns samma eller liknande i närheten av dig?

• Tidningsläsning
• Kompetenta och hjälpsamma bibliotekarier
• 11-kaffe med tips om boknyheter
• Digital verkstad – hjälp med surfplattor och telefoner
• Författarbesök
• Konsumentvägledning
• Språkcafé – öva svenska eller bidra till integration
• Harry Potter-kväll med lekar och nördmys
• Lån av datorer och trådlös surf
• Kopiering och utskrifter (mot avgift)
• Talböcker för de som inte kan läsa tryckt text
• Teckenspråksböcker på DVD
• Bokcirklar och bokcirkelkassar
• Taktila böcker och böcker med punktskrift
• Lättlästa böcker för barn, ungdomar och vuxna.
• E-bibliotek med tillgång till e-böcker och ljudböcker

Helt otroligt va? Dessutom är det mesta kostnadsfritt för oss besökare. Tack!

/Caroline

Fakta: Bibliotekslagen fastställer att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning samt främja litteraturens ställning.
Prioriterade grupper som biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt är personer med funktionsnedsättning, de nationella minoriteterna, personer som har annat modersmål än svenska samt barn och ungdomar genom att erbjuda litteratur till dessa grupper utifrån deras behov. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och allmänheten ska avgiftsfritt kunna låna litteratur. (Källa Wikipedia)

8 anledningar att älska e-böcker och ljudböcker

För somliga är det nog som att svära i kyrkan, men personligen föredrar jag digitala böcker framför tryckta. Jag har nästan helt slutat att läsa pappersböcker. Tro inte att jag försöker omvända någon, jag tänkte bara förklara vad det är som jag har fastnat för när det gäller digitalt.

Dessutom vill jag absolut ha kvar våra underbara fysiska bokhandlar där jag gärna köper presenter och julklappar till andra.

För mig känns pappersböcker … hmm, inte gammalmodiga direkt, men … statiska och opraktiska. Jag älskar valmöjligheterna för e-bokens utseende i min iPad Mini.
E-böcker verkar inte ha fått sitt stora genombrott i Sverige ännu, men här är mina anledningar till att gilla dem och deras digitala kusiner, ljudböckerna:

1: Som ensamresenär har du det ultimata sällskapet på restaurangen. En pocket eller inbunden bok är ganska knepig att läsa med händerna fria. Paddan är perfekt att ställa på bordet och lätt att bläddra i – bara dutta lätt med fingret på skärmen, du behöver inte ens släppa gaffeln. Visst går det att njuta av maten utan att läsa samtidigt, men att sitta själv och bara titta kan bli långtråkigt. Lätt hänt att man slänger i sig maten då, och det är ju inte bra. 😀
Läsningen gör att man slipper möta bordsgrannarnas medlidsamma blickar. De spekulerar förmodligen också i anledningen till att man är ensam. ”Är hon nyskild, änka eller bara omöjlig att umgås med?”
(Bilden är från min skrivresa på Rhodos. Just då läste jag Box av Läckberg och Fexeus. Den passade utmärkt ihop med baklava och glass.)

2: Vi fortsätter på resetemat: Digitala böcker tar ingen onödig plats i resväskan eller handbagaget. Förr brukade jag ha med mig minst fyra eller fem böcker för en vecka. Även om jag inte hann läsa alla så ville jag ha olika alternativ.

3: Ett abonnemang hos en streamingtjänst gör att man har tillgång till tusentals titlar och kan byta bok på nolltid om man tröttnar eller vill ha variation. Jag har appen Nextory både i min telefon och iPad. Oftast så lyssnar jag i telefonen och läser på paddan, men det funkar tvärtom också.
(Priset på abonnemangen i förhållande till utbudet är en helt annan historia. Alldeles för billigt!)

4: Det går att läsa i mörkret! Om jag vill läsa medan min man sover så slipper jag tända sänglampan. Jag brukar ställa in nattläge med svart bakgrund så att jag inte själv blir bländad av för starkt ljus.

5: Jag gillar att e-böckerna hamnar på samma ställe som annat jag vill ha nära till hands. I paddan kan jag lätt växla mellan boken, internet, sociala medier och appen Anteckningar, där jag skriver ner alla tankar och notiser om mitt eget pågående manus.

6: När jag läser i paddan kan jag ställa in ljusstyrkan, välja bakgrundsfärg, ändra storlek på texten samt justera marginalerna. Jag gillar inte när textraderna är för långa.
Åter igen refererar jag till hur det är i min iPad Mini. Det finns specifika läsplattor och jag vet att många tycker att de är ännu bättre än surfplattor. Bland annat lär de funka bättre i solljus och ge en känsla som är mer lik pappersboken. Kan tyvärr inte uttala mig mer om dem eftersom jag inte har testat.

7: Ljudböckerna har fått olika kategorier av ”ickeläsare” att ta del av litteratur. I början av min utmattning var det omöjligt för mig att läsa, oavsett plattform. Så småningom gick det bra att lyssna. Även personer som aldrig har förstått tjusningen att sitta med näsan i en bok kan bli frälsta av ljudböcker. Större målgrupp är ju toppen!

8: Rutinerade bokälskare som befinner sig mitt i det stressiga vardagslivet och inte har tid, eller tar sig tid, att läsa kan ändå hitta tillfällen att fly bort en stund med hörlurar i öronen. Ljudboken gör att man kan få annat gjort samtidigt och därmed ökar potentialen till fler lyssningar.
– Att lyssna på ljudbok medan man promenerar eller tränar måste vara det mest klassiska.
– Suveränt för att göra sysslor som städning, tvättvikning och matlagning lite roligare.
– Vid bilkörning är ljudboken ett trevligt sällskap som gör att resan går fortare.

Bonus för den miljömedvetna:
För ett tag sedan läste jag en artikel hos Svensk Bokhandel där det blir tydligt att pappersböcker inte är särskilt klimatsmarta. Det är inte ett argument som jag brukar använda mig av, men det var ändå intressant att läsa fakta. Förlaget Lind & Co har undersökt sin klimatpåverkan och 2020 uppgick förlagets utsläpp av koldioxid till 588 ton. (Klicka på länken och läs!) De tryckta böckerna stod för tre fjärdedelar av utsläppen.

Jag vet, många säger att de inte klarar att lyssna på böcker, men ge det en chans! Det kan vara knepigt att vänja sig vid att höra en annan än den egna inre rösten läsa upp berättelsen. Och alla uppläsare klickar man inte med. Tempot är dock enkelt att justera, jag lyssnar oftast på 1,2 eller 1,3. Värre är det om man är allergisk mot uppläsarens intonation eller dialekt, då kan det vara läge att testa en annan bok.

Jag önskar dig en trevlig läshöst – oavsett hur du läser eller lyssnar.

/Caroline

Tips för ljudkänsliga författare: Öronproppar i silikon

Dagens inlägg är främst för dig som är lättstörd eller ljudkänslig när du skriver. Jag tror att vi är många som är ganska avundsjuka på alla som verkar kunna skriva precis var som helst.

På något märkligt sätt tycks vissa klara att koppla bort allt från alarmerande syskonbråk till tjattrande tonårstjejer och allmänt skrän. Därför tänkte jag att vi kan hjälpas åt och tipsa om sånt som kan bringa tystnad och skrivro.

Det givna förslaget är kanske att man ska hålla sig hemma. Jo, där har man förhoppningsvis en plats där man kan stänga in sig, men det finns förstås tillfällen då man ändå vill eller måste ge sig iväg. Att få lite rörelse runt sig och skriva på café, hotell och bibliotek kan vara trevligt och ibland vill man kanske passa på att skriva när man reser eller medan man väntar på idrottande barn. De gångerna kan det vara svårt att undvika bullriga miljöer och högljudda människor.

Jag har testat en del olika varianter för att dämpa ljudet runt omkring.

– Att försöka ”maskera” oväsendet genom att lyssna på musik i vanliga hörlurar hjälper inte för mig. Prat, skratt och skrammel tar sig igenom musiken och det blir bara ännu värre.

– Sladdlösa pluppar med brusreducering är ju populära och funkar säkert utmärkt för många. Jag har tyvärr svårt för dem. Alla grejer som ska stoppas in i öronen är oftast för stora för mig. De spänner och skaver på ett obehagligt sätt. (Ja, jag är känslig.)

– Jag köpte ett par ”over ear-hörlurar”, du vet såna där stora gammaldags med båge. (Se bilden högre upp.) Den tysta funktionen tog bort skräpljudet utifrån riktigt bra, men … de klämmer dessvärre åt för hårt runt huvudet och öronen. (Ja, jag sa ju att jag är känslig.)

– Öronproppar finns det en hel uppsjö av. De flesta tänker nog på skumgummivarianten som man ska skruva in i hörselgången. Hu, så hemska! Jag kan inte tänka på annat än att jag vill få bort dem.

– För några år sedan lyckades jag äntligen hitta något som både fungerar och är bekvämt: Öronproppar i silikon.

De placeras i ytterörat och alltså inte inne i själva hörselgången. Med rena händer rullar man silikonet till en liten boll, placerar den i det rengjorda örat och trycker ut och formar klumpen så att den täpper till hörselgången – som ett lock. Jag tycker det blir en skön känsla, som att vara inbäddad i bomull, men det går fortfarande att höra ifall någon pratar med en.

De går att återanvända några gånger, så länge de håller sig rena, och eftersom de är transparenta syns de inte särskilt väl när de sitter på plats.

Numera ligger det alltid en förpackning med öronproppar i min datorväska, vill absolut inte riskera att glömma dem ifall jag ska sitta och skriva på bortaplan.

Det var alltså mitt tips. Hur gör du för att skärma av dig från oönskade ljud?

/Caroline

På skrivresa i Grekland med tid att tänka

Författardiva, visst finns det något som heter så? Jag vet inte exakt vad det är, men till viss del känner jag mig som en just nu. För här är jag – ensam på Rhodos och kan glida mellan hotellrummet, poolen, restaurangen, stranden och balkongen och dessutom skriva precis när jag själv känner för det. Lyx!

All inclusive-buffén är generös och står uppdukad med läckra desserter till både lunch och middag. Gästvänliga människor serverar dryck och dukar av efter mig. Jag känner mig enormt bortskämd och vet att många är avundsjuka på mig, fast troligtvis inte missunnsamma. Och jag är mycket medveten om att många av mina skrivarvänner säkerligen skulle ha behövt en sån här resa bättre än jag. (Ni som jonglerar skrivande med småbarn och/eller arbete – wow för er! Hoppas att ni också får chansen till det här någon gång.)

Jag är i all fall otroligt tacksam över att jag hade möjlighet att kasta mig iväg på den här skrivresan med kort varsel. För så var det. Jag bokade på onsdagen och åkte på torsdagen. Min man skulle ändå resa bort så det passade extra bra för mig att också sticka iväg.

En annan fördel med resan, förutom friheten och maten, är själva miljöombytet. Trots att jag inte är någon stor soldyrkare är det härligt att komma till värmen. För mig blir det lättare att komma ut och promenera, jag varken behöver eller orkar gå långt, men det är större chans att det blir av i behagligt klimat och med vackra omgivningar.
(Behöver du övertala någon om ditt behov av en skrivresa kan du hänvisa till forskning som säger att miljöombyte sätter fart på idéerna. Och när vi betraktar något vi tycker är vackert frisätts dopamin i kroppen som också har koppling till vår kreativitet. Bra va?)

Med dessa fantastiska förutsättningar önskar jag nästan att jag hade varit i råmanusstadiet nu, det vill säga skrivit på något helt nytt. Jag inbillar mig att jag hade fått massor skrivet då. Men … jag är inte så fixerad vid antal ord, den här resan har varit värdefull på ett annat sätt. För jag har verkligen fått tid att TÄNKA. Och det var exakt vad jag behövde.

Mitt manus ska ju snart redigeras på allvar i samarbete med förlaget, men vi har inte haft vår genomgång än. Däremot har jag fått med mig några övergripande saker att fundera över. Att få ensamtid många timmar i sträck och slippa bli avbruten har varit oslagbart för tankeverksamheten.

Mycket av manusarbetet på den här resan har således gjorts på förmiddagarna i solstolen. Jag har legat där och blundat och försökt ta mig in i mina karaktärers liv igen. Med mobilen nära till hands har jag antecknat alla idéer som poppat upp. Senare har jag sammanställt och fört över allt till datorn, antingen på min mysiga balkong eller vid poolbaren.

Ytterligare en bonus som jag har njutit av här är att jag har hunnit läsa mycket. Hemma blir det tyvärr inte av att jag läser så många böcker eftersom jag helst vill ha längre sammanhängande stunder för läsning. Så jag har läst vid poolen, efter lunchen när jag haft siesta på rummet, på balkongen före solnedgången, vid middagen och förstås flera timmar i sängen innan jag ska sova. Just det, även klockan fem på morgonen när jag väcktes av skällande hundar en dag.

Här kommer ett tips om du skulle bli sugen på att göra något liknande på egen hand: Att resa på charter ensam är oftast dyrt, nästan samma pris som för två personer. Jag kom billigare undan genom att bara boka flygstol och så hittade jag hotell via Booking, så det kan vara värt att testa.

Och nej, man behöver förstås varken åka utomlands eller flyga om man inte vill. Jag säger som Carina Bergfeldt förmodligen skulle ha sagt: Det finns många andra bra skrivresor man kan åka på.
Man måste inte heller åka själv. Somliga ser fler fördelar med att åka ihop med någon annan. Ta reda på vad som funkar bäst för dig.

Nu ser jag fram emot att komma hem och gå igenom manuset ordentligt ihop med min förläggare. Fast det första jag ska göra är nog att prata sönder min man.

Kreativitet kräver mod och författare är förbaskat modiga

Skyltfönstret på bilden passerade jag en stund innan jag skulle besöka WAPI:s förlagskontor i Malmö för någon månad sedan. Citatet från konstnären Henri Matisse kunde inte ha dykt upp mer lägligt:

Creativity takes courage.
Kreativitet kräver mod.

Jag var ordentligt pirrig inför mötet och det var skönt att få den påminnelsen just då – att jag faktiskt är ganska modig.

Men jag vill ta det ett steg längre. Förutom att det krävs mod så menar jag att skrivandet även kan skapa mod. Ju fler gånger vi vågar utsätta oss för obekväma saker, desto modigare blir vi. Det gäller kanske särskilt för aspirerande författare och debutanter.

De delar som ingår i författandet handlar väldigt mycket om att våga.
Är inte det här modigt så säg?

– Vi vågar pröva oss fram i det komplicerade hantverk som skrivandet är. Ofta handlar det om att lära sig något nytt. Vi bygger fantasivärldar, testar olika perspektiv och kommer kanske på att vi vill byta tempus. Text kastas och vi börjar om från början.

– Vi skickar våra ofärdiga eller färdiga alster till nära anhöriga, skrivarvänner och lektörer. Vi bävar för och försöker göra oss redo för deras tyckande och korrigeringar. Det är verkligen inte självklart att fläka ut sitt innersta och låta andra ta del av ens tankar och ibland knasiga fantasi.

– Många av oss försakar annat i livet och slutar kanske med en hobby för att få tid att skriva. En del väljer bort värdefull sömn eller ett välstädat hem. Ibland får till och med vännerna stå åt sidan för att vi vågar ta vår skrivardröm på allvar.

– Det krävs ett enormt mod och massor av styrka för att orka skriva vidare trots att tviveldraken flåsar en i nacken. Ingen undgår den.

– Vi skriver följebrev till förlag och trots att det tar emot så försöker vi deklarera vår egen och manusets förträfflighet. Jag tror att många håller med om att det verkligen inte kommer naturligt. Men vi måste våga tro på oss själva och vårt manus, för om vi inte vi gör det, varför ska förlaget våga satsa på oss?

– Somliga besitter den rätta kunskapen, vill så gärna hålla sin bok i handen eller tror så mycket på sina manus att de satsar egna pengar på att få dem utgivna. Snacka om modigt att välja den vägen.

Hurra för oss som skriver!
Låt oss fortsätta att vara kreativa och modiga.
Må vi ta chanser och våga misslyckas.

Vad är det värsta som kan hända, förutom att det kommer vara kämpigt och eventuellt göra ont?
Din dröm kanske inte blir verklighet direkt. För de flesta blir den inte det. Och även om det aldrig blir exakt så som vi har tänkt oss så ångrar man sällan en satsning. Ofta visar det sig att det som sker på vägen mot drömmen också berikar våra liv.

Så skriv.
Tro på din idé och våga drömma.
Det kan ta dig långt.

Creativity creates courage. Så det så.

Jag är antagen och bokavtalet är påskrivet!

Caroline Möllesand och förläggare Johanna Rydergren.

För ett halvår sedan trodde jag aldrig att det här skulle hända – att jag skulle ha en antagningshistoria att berätta.
Men, här har ni den.

Förlaget heter Word Audio Publishing International, eller WAPI i kort form. Deras svenska kontor ligger i Malmö och WAPI ägs sedan årsskiftet av Danmarks äldsta och största bokförlag, Gyldendal.

Den 11 augusti fick jag det där mejlet som jag hittills bara har har hintat om som något positivt. Well, så här stod det:

”Hej Caroline. Hoppas att allt är bra med dig. Jag är ny förläggare på WAPI och har kikat på ditt manus. Redaktionschef Alex och jag skulle gärna vilja träffa dig på Zoom för att berätta lite om WAPI och höra mer om dig, manuset och hur du tänker dig fortsättningen på serien och ditt författarskap. Skulle du ha tid någon dag nästa vecka?”
Bästa hälsningar
Johanna Rydergren, förläggare

Min reaktion på det har jag redan beskrivit i det här inlägget – jag blev skitglad, vågade absolut inte hoppas för mycket men passade på att fira ändå. Mitt svar till dem löd:

”Hej! Så roligt, självklart vill jag träffa er. Zoom går bra, men om ni vill så kommer jag gärna ner till Malmö. Ni bestämmer.”

Kanske lite framfusigt, men äsch, jag ville inte riskera dålig uppkoppling och prat i munnen på varandra som det lätt kan bli via nätet. Personlig kontakt är ju alltid trevligast. De verkade bli glada över mitt förslag, så för tre veckor sedan tog jag tåget ner till Skåne. Förlagets lokaler ligger mitt i city på gångavstånd från centralstationen. Jag blev insläppt av gulliga redaktören Jenny, som var den som kontaktade mig på Instagram i början av sommaren och sade att de ville läsa mitt manus.

Egentligen skulle jag ha haft möte med två personer den där dagen, men en av dem var inte på plats. Enligt Johanna gjorde det inte så mycket, för hon sa:
– Det blir bra ändå, henne får du träffa nästa gång.
– Okej, svarade jag och försökte behålla något slags pokeransikte medan min inre röst vrålade: ”WHAT? Vadå nästa gång?! Menar hon att …?!”

Jag lyckades dämpa förhoppningarna och fick en rundvandring i lokalerna. Bland annat fick jag se studiodelen med de två ljudisolerade båsen där ljudböckerna blir inlästa. Sedan var det dags att sitta ner med förläggaren Johanna.

Nu önskar jag att jag hade spelat in det där samtalet, för jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon sa. Jag vet att jag fick en del beröm som var svårt att ta in och jag svarade saker som ”oj”, ”jaha, tack” och ”kul att du tycker det”. Sedan ställde hon lite frågor om karaktärerna och kommande delar i serien. Jag berättade om mina idéer och frågade en del om henne och förlaget. Sedan var jag bara tvungen att dubbelkolla ifall jag hade missuppfattat henne, så jag frågade rakt ut:
– Jag vill inte ta något för givet, menar du att ni kanske skulle kunna tänka er att ge ut det här?
– Absolut. Vi ser fram emot att jobba med dig och ditt manus. Du kan få med dig ett preliminärt avtalsförslag som du kan läsa i lugn och ro på hemvägen.

Medan hon gick iväg till en annan dator för att fixa med det, satt jag kvar ensam i rummet med bubblande känslor och kunde inte låta bli att göra grimaser och skratta för mig själv.

Sammanfattningen av träffen är att allt kändes så himla bra. Min allmänna magkänsla var god och Johanna verkade genuint intresserad och behaglig. Ja, alla på kontoret var så välkomnande att jag inte hade kunnat önska mig ett bättre första intryck.

Efter mötet hade jag några timmar över innan mitt tåg skulle gå. Jag hade redan förvarnat min testläsare och skrivarvän Helena, som bor i Malmö, att vi förhoppningsvis skulle kunna ses. På bara tio minuter var hon på plats och vi gick till ett café och skålade i läsk och islatte för mitt lyckosamma möte. Sedan ägnade vi två timmar åt helt annat prat om ”livet och skrivet”.

När jag kom hem till Kalmar följde några veckor av frågor, funderingar och mejlväxling med förlaget.

Nu när vi är överens och pappersexercisen är avklarad känns allt bra.
Superbra till och med!
Och jag börjar äntligen fatta.
Jag och mitt manus är antagna av förlag.

Från att ha varit inställd på att ge ut boken själv med diverse inköpa tjänster har jag nu alltså förmånen att få jobba ihop med förläggare och redaktör på ett lönsamt och expansivt förlag.

Snart börjar samarbetet som jag förväntar mig kommer bli både roligt och svårt. Manuset ska alltså redigeras några vändor innan det är dags för den färdiga boken att nå ut till läsare och lyssnare. Det ska bli kul att höra mer om vad de tycker saknas och vad som ska ändras i manuset. Några hintar har jag redan fått och det låter spännande.

Jag vet att du undrar …
När blir det utgivning?

Det är nog inte många som får exakta datum inskrivna i sina kontrakt och det förstår jag. Oförutsedda händelser kan dyka upp på alla möjliga håll, så därför nöjer jag mig med det som har sagts muntligt.

Planen är att del 1 i serien släpps våren 2022.
Sedan är tanken att del 2 ska släppas inom ett år efter det.
Ja, vi har skrivit avtal för TVÅ böcker!
Wow … Jag har en del att göra, ha ha.

Förutom de självklara digitala formaten så har WAPI en nyhet på gång som inte är på plats riktigt än. Men från hösten 2022 kan de även erbjuda pocket som jag tycker passar perfekt för min Ölands-feelgood.

Som om det inte vore nog, så vill WAPI växa på fler marknader och därmed lansera böckerna även utomlands. Det är hela sex länder som nämns i avtalet; Danmark, Finland, Norge, Polen, Ryssland och Spanien. Om och när det blir tal om översättningar till andra språk vet vi inte än, en sak i taget.

Vad som än händer så tycker jag att det är helt fantastiskt att de vågar och vill satsa resurser på en debutant som mig.
Tack för det WAPI, jag ska göra mitt allra bästa!