Komiska förebilder

Kristen-Wiig-in-Bridesmaids

Kristen Wiig spelar Annie i Bridesmaids.

Jag har pyttelite redigering kvar av ljudboksserien Kämpa tjejer! Ska bara rensa i favorituttryck jag kan ha använt några gånger för mycket och kolla flytet i dialogerna. I början av augusti ska allt vara klart och en suverän skådespelare och komiker ska läsa in manuset. Min serie är en komedi, jag vet inte vad jag ska kalla den för annars, men det är förstås en genre som används mer inom dramatik än litteratur.

En humorförebild inom litteraturen är Bridget Jones’s Diary av Helen Fielding som kom ut redan 1996. Bridget Jones blev en serie om fyra romaner och två långfilmer om en annorlunda ”never seen before” hjältinna eftersom hon var en kedjerökande och ständigt bantande singel. Bara att Renée Zellweger var tvungen att gå upp i vikt för rollen säger ju en hel del om våra ideal.

Det är annars i film och tv-serier jag hittar mina förebilder inom komedi. Bridesmaids (2011) med antihjältinnan Annie, både spelad och skriven av Kristen Wiig, är den främsta. En människa vars drömmar gått i kras och som förnedras gång på gång när hon försöker göra ”rätt” och som när hon träffar polisen Rohdes för första gången uppmanas att ta tag i sitt liv. Han som senare visar sig vara den rätte. Filmen vann en Oscar för bästa manus och är en stor inspiration.

Min hjältinna heter Jossan och är en 23-årig journaliststudent med telefonskräck. Hon har fått praktikplats på hälsomagasinet Fit, men har aldrig tränat i hela sitt liv. Hon vill också bara göra rätt och då förstår du hur det kommer att gå…

Hur är mitt manus då? De som har läst tycker att det är roligt. Flera har skrattat högt, och inget gör mig gladare. Är väldigt spänd på att få fler reaktioner! Samtidigt är det så många proffs i film- och tv-branschen som säger att inget är svårare än humor…

Vi får väl se om det blir tjära och fjädrar i kommentarsfältet i Storytel-appen i oktober. För då släpps den!

Glad sommar!

 

Hur lång tid tar det att skriva en bok?

JennyGWaugusti17_FotografHENRIKBERGLUND

Foto: Henrik Berglund

”Skriv en roman på 30 dagar!” ”Skriv en bok under semestern!” ”Skriv en roman på fem veckor.” Rubrikerna är tagna ur dagstidningar som Dagens Nyheter och The Guardian.

Det är lätt att falla för snabba lösningar, att tro att det går fort att rassla fram en bok bara du sätter dig ner och skriver. För ett år sen cirkulerade en artikel om Nobelpristagaren i litteratur, Kazuo Ishiguro, i mina kretsar. Det stod att han under endast fyra veckor hade skrivit romanen Återstoden av dagen. Han satt ett antal timmar per dag, rakt upp och ner (och måste ha fått en släng av dead butt syndrome, det kan du googla) medan hans fru tog hela markservicen och serverade honom måltider. Han behövde inte tänka på något annat än sitt manus. Sen var boken i princip klar. Men är det ens möjligt om du lever ett normalt liv?

Jag vet att jag är en snabb skribent. Jag har övat i 20 år på att skriva i mitt yrke som copywriter. Men jag skriver inte en bok på en månad, inte en chans! Och jag tycker att det är synd att den typen av framgångsrecept a la Ishiguros skickas runt och läses som en sanning av typen ”du kan bara du vill.”

När jag började skriva min ljudboksserie fick jag höra att det skulle ta tre månader. Det är hyfsat snabbt marscherat för det är en halv miljon tecken som ska skrivas förutom det tuffa arbetet att hitta på själva berättelsen. Jag tror att det för min del kommer ta uppåt sex månader allt som allt innan den är klar. Så om du som läser det här har skrivardrömmar, låt dig inte luras av de som är snabba och skriver satan. Det tillhör undantagen.

Men har du fyra veckor över i sommar och vill skriva? Grattis! Du kan få ihop ett riktigt bra grovmanus om du jobbar hårt! Se bara upp med att sitta för länge, du vet om du googlar…

Ha en fin vecka!

Ps. Apropå snabb. Paul Auster berättade i tv-programmet Babel förra året att senaste romanen 4 3 2 1 är skriven i ett snabbt tempo. Författaren trodde att det skulle ta mer än fem år att skriva boken, men det tog ”bara” tre och ett halvt år.

Vilken är din jorden-runt-resa?

Förra veckan var jag ute på trevligheter och det var som att gå på en ljuvlig memory lane genom alla kreativa utbildningar som jag har gått. Träffade vänner från tiden på Berghs reklamskola (20 år sen i år!), från Folkuniversitetet, Alma manusutbildning och StDH på en och samma kväll. Det var fantastiskt roligt att träffa alla dessa personer som jag lärt känna genom åren, en sorts Här är ditt liv om ni minns det klassiska tv-programmet med Lasse Holmqvist.

Jag pratade med skolkompisar från förr om vad vi drömmer om nu, såhär mitt i livet. Är det att säga upp sig från jobbet och åka på en jorden-runt-resa? Leva life och bara dra. Jag vill gärna ut i världen (har Jamaica, Japan och Nya Zeeland på önskelistan) men min egen stora resa är genom utbildning. När jag kastade loss och sa upp mig från jobbet för 2 år sen för att börja plugga, var det exakt precis det jag ville och knappt att jag vågade. Nu är utbildningsresan slut för den här gången, men oj vad det fortsätter att kittla i magen. Jag har blivit egen företagare och ska pussla med uppdrag. Nästa vecka vet jag troligen hur hösten ser ut… så håll tummarna för den här nyblivna manusförfattaren!

Bokrelease_Härifråntilldig

Bokrelease för Härifrån till dig. Albert Lindemalm, Jenny Gromark Wennberg, Sören Bondeson, Anna Bågstam och Rebecka Edgren Aldén. Alla flitiga studenter hos rockstjärneläraren i mitten!

I torsdags träffade jag även skrivarvänner från Sören Bondesons kurser i manusutveckling. Albert Lindemalm ordnade finfin releasefest på Bysis Bok & Papper för att fira att hans Storytel Original ljudboksserie Härifrån till dig blivit pocket. Så kul! Och kul att träffa Sören Bondeson vår allas rockstjärna till lärare. Sören berättade att han genom åren coachat över 100 personer som debuterat. Det är hyfsat många! Och snart, snart är jag en av dem. Jag sitter med redigeringen av Kämpa tjejer! och den här veckan ska manuset gå till en redaktör. Åååh, vad det kittlar i magen.

Ha en fin vecka och glad midsommar!

SparaSpara

Sex and the City fyller 20

Förra veckan var det 20 år sen första avsnittet av Sex and the City sändes. Jag tror att få serier påverkat unga kvinnor (och en hel del unga män) så mycket eller för den delen varit så viktig i skapandet av bilden av coola New York där alla vill bo.image

Sex and the City har påverkat mig på många plan, inte minst som författare och manusförfattare. I media har det ofta stått att serien handlar om vänskap mellan fyra kvinnor, men jag har aldrig tyckt att den gör det utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Under vårens tv-seriekurs på StDH, med analys av kurskamrater och den eminente läraren Alexander Skantze, kom det fram att serien handlar om att hitta kärlek i en ytlig men underbar värld.

Sex and the City bröt tabun. Minns att jag satt hemma hos mina föräldrar som hade TV3 och rodnade när jag såg några av de första avsnitten. ”The Rabbit” – bara att skriva om en sån sak!

En av alla favoritscener är den i pilotavsnittet när Charlotte ska dejta en alfahanne och hålla på sig, vilket resulterar i att han delar hennes taxi hem men åker vidare till en klubb för att han ”måste ligga inatt”. Så klart är det Samantha som senare raggar upp honom!

Jag minns min första resa till New York och hur kul det var att besöka de balla klubbarna, barerna och restaurangerna som synts i serien. Låg till och med i en säng på en bar och drack drink precis som de gjorde i serien, haha! Jag var ett dedikerat fan och köpte en Marc Jacobs-jacka inspirerad av seriens fantastiska mode skapat av ikonen Patricia Field. Sex and the City är den serie som betytt mest för mig åren runt 30 då även jag sökte kärlek i en ytlig värld, fast runt Stureplan. Och jackan hade jag på mig när jag träffade min man för första gången, men det är en annan historia…

När jag var i New York första gången var jag där som copywriter på jobbresa. Då hade jag ingen aning om att jag skulle börja drömma om att bli manusförfattare, skriva tv-serier och sitta i ett så kallat writers room. Alltså ett rum där du jobbar i grupp med andra författare. (Missa inte artikeln om SATC:s writers room i Vanity Fair, tack Amanda för tipset.) Det fanns inte på kartan.

Men. I fredags skrev jag klart mitt första tv-serieavsnitt! Efter två års heltidsstudier är jag manusförfattare på riktigt! Tjoho!! Det är en komediserie som kommer att gå på en stor kanal till våren, och med tanke på Sex and the City som handlar om att hitta kärlek i en ytlig värld kan jag hinta om att jag har inspirerats av min gamla favoritserie.

Inspireras av det du gillar och ha en härlig vecka!

En färdig manusförfattarstudent!

IMG_1919

Så skrev vännen i min studentmössa.

Att skriva och vilja bli författare är en bergochdalbana. Jag har under våren kastats mellan hopp och förtvivlan, jobbat satan och haft min beskärda del av det som min regissörsvän kallar konstnärsångest. Men veckan som gått har varit proppen ur!

Min grymma tv-serie-klass på StDH och jag har ”firat studenten” – ja, det har känts så. Det är exakt 25 år sen jag sprang ut på Samskolans skolgård i Göteborg och festade hela natten på Marstrand, och det här har varit samma känsla. Vi har velat åka flak och skriva i varandras mössor!

StDH_2018

Class of ´18! Från vänster längst upp: Jenny Gromark Wennberg, Jonas Felixon, Olivier Guerpillon, Karin Ernerot, Erik Liss, Yasmine Garbi, Björn Schagerström, Sofie Forsman, Tone Andersen och Alexandra Dahlström. Ett sånt gäng!

Sommaren efter min student var dock den sämsta i mannaminne vädermässigt, mitt hjärta krossades och jag jobbade i en deppig fiskaffär så ja, jo den här ”studenten” 25 år senare toppar den… Sommaren är vädermässigt den bästa sen typ 1750, jag är så jävra glad och jag jobbar som författare, det jag allra helst ville då!

Skolpitchen för SVT förra veckan gick jättebra, tv-serieavsnittet som jag skriver har passerat flera nålsögon och inte minst… jag har fått feedback från min förläggare! HURRA! Jodiladihiho! Och hon kallar mig stilist. Hur härligt är inte det? Vältrar mig i bekräftelse.

Jag har nu 10 avsnitt i Google Docs med massa peppiga kommentarer i kanten och input för att få berättelsen om journaliststudenten Jossan att bli ännu bättre. Det som återstår nu är en mindre redigering och sedan går manuset till en redaktör. Enligt min förläggare ska jag räkna med en veckas jobb efter att redaktören gått igenom manuset.

Det svindlar, det pirrar, det är med jordens största leende som jag skriver de här raderna: SEN ÄR DET KLART! Berusningen är total! Och jag vet också vem som kommer att läsa in Kämpa tjejer! En skådespelare som jag beundrar och som jag tror kommer att göra detta på ett helt fantastiskt sätt.

Full av tillförsikt och med ”studentens lyckliga dar” i öronen önskar jag er en fin, fin vecka och massor av skrivpepp! Att plugga, kämpa och jobba satan ger utdelning. Kör så att det ryker!

Ps. Kunde inte låta bli, rotade fram min gamla studentmössa med alla fina hälsningar. Får tår i ögat när jag läser vännerna som trodde att jag skulle fortsätta skriva och regissera och ”Vi ses i Hollywood!”

Håll fast vid din idé!

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Stockholm kokar fortfarande i en sällan skådad värmebölja. På onsdag ska termometern stiga till 29 grader och jag och mina klasskamrater på StDH ska pitcha våra tv-serieidéer för dramacheferna på SVT. Nervöst som tusan, men också en härlig grand finale efter 2 års studier.

Vi har 7 minuter på oss att presentera vår serie. På den tiden ska vi fånga publiken och få dem intresserade. Då gäller det att ha självförtroende, att tro på sin idé och ha is i magen om de visar sig ha stenansikten. Vad är det värsta som kan hända? Du kanske gör bort dig inför några av de viktigaste makthavarna i film- och tv-branschen… Det bästa som kan hända? De tror på dig och din idé.

Jag har i min roll som copywriter gjort många pitcher genom åren för att sälja in nya reklamkoncept, men bara ett par i rollen som manusförfattare. Och visst har jag haft tur, en av pitcherna ledde till min författardebut och kommande ljudboksserie Kämpa tjejer.

En av mina bästa idéer som copywriter har varit kampanjen med budskapet ”Knark är bajs”. Kampanjen fick otroligt stor genomslagskraft i målgruppen unga vuxna för 10 år sen, vann flera reklambranschpriser och har blivit en del av populärkulturen. Jag är väldigt stolt över att uttrycket fortfarande används.

 

Hultsfred_Anna_Nina

Hultsfredsfestivalen 2007 med bl a Anna Ternheim och Nina Persson. Knark är bajs!

När självförtroendet vacklar tänker jag att jag trots allt haft förmåga att sälja in en idé med ett budskap som få kommunikatörer skulle köpa. Men Anna, vår coola kund på Socialdepartementet, trodde på oss i arbetsgruppen och var beredd att testa. Det blev en succé.

Så om du har en galen idé, en som du kanske knappt vågar berätta om, håll fast i den! Det kan visa sig vara den bästa idé du haft. Hittills.

Ha en fantastisk vecka och njut av sommarvärmen!

Göra hästen?

Stockholm har haft Medelhavsvärme senaste veckan, en sån där värme som du knappt upplever en vanlig svensk sommar. Ett man-ur-huse-väder och ta-ledigt-från-allt-väder. Lustigt nog är det ett sammanträffande med något jag skrivit om i min ljudboksserie. Jag hämtade på förskolan och tog en bild för att det skulle se ut som jag varit ute i det vackra vädret... 😆Precis som praktikanten Jossan i Kämpa tjejer! har jag istället för att få solsken på näsan suttit inomhus och jobbat 24/7 i brakhettan! Lunchen har ätits stående på fem minuter vid datorn. Inget jag rekommenderar i längden. Är så att säga ”i karaktär” även om jag inte råkat ut för de sjuka grejerna som Jossan råkar ut för. Inte ännu iallafall… Jag har skrivit om en storyline för ett tv-manus och under helgen har jag försökt jobba med min något eftersatta skoluppgift på tv-seriekursen på StDH som ska vara klar imorgon. Därför blir det inget långt inlägg, utan istället lånar jag en kul bild från min klasskompis Jonas:

Om du känner dig minsta stressad inför en deadline, det går alltid att göra hästen!

Ha en fin vecka!

Bli antagen och vikten av snygga skor

Flera som läser den här bloggen eller följer mig på Instagram har hört av sig om Alma manusutbildning. Några har gått vidare till andra steget i årets antagningsprocess och slitit hårt under långhelgen. Jag önskar er all lycka till!

Och så tänkte jag berätta om hur det gick till när jag blev antagen.

jenny

Foto: Henrik Berglund

För ett par somrar sen satt jag i familjen Broos kök på Östermalm och blev intervjuad. Det var det tredje och sista steget i processen för att bli antagen till Alma manusutbildning. Utbildningsledare Sara Broos sa att jag hade fina skor. Fröken P, Petra Revenue, sa att hon kom ihåg mig fastän vi inte setts på över 20 år. En gång i tiden var jag hennes praktikant på Teater Trixter i Göteborg.

Jag var oerhört nervös och intervjun gick fort. Den var över före utsatt tid. Enligt Google ett tydligt tecken på att intervjun gått riktigt dåligt.

Efteråt gick jag till jobbet. Ett nytt jobb jag haft i bara några månader. Ett bra jobb med schysta kollegor, tjänstepension och betald semester. Ändå hade jag just sökt en utbildning för tredje gången. Sista försöket, hade jag bestämt.

Alma manusutbildning tar in ett litet antal elever per år och konkurrensen är stenhård. Jag visste det eftersom jag spruckit i andra provet tidigare. Men nu hade jag kommit så långt som till intervju. En av femtio personer.

Jag hade förberett mig och gått kvällskurser i manusskrivande för att kunna göra så bra ifrån mig som möjligt. Det räckte inte att kunna skriva som en copywriter. En fördel när du söker är att vara författare, skådespelare eller regissör.

För att ansöka skickar du ett personligt brev, betyg, referenser och arbetsprover. Går du vidare väntar omfattande antagningsprover och du har en dryg vecka på dig. Som tur var sammanföll provet med en långledig helg. Min man tog ansvaret för barnen. Jag skrev dag och natt.

Ett par veckor efter intervjun dök det upp ett mejl från Alma i inboxen. Jag skrek: ”Neeeeej!” när jag klickade upp det. Säker på att jag inte kommit in. För det stod inget i mejlet, bara en PDF med mitt namn på. Ett typiskt ”Tack, men nej tack”-brev. Min man undrade hur det stod till för han hörde hur jag skrek. Sen läste jag:

”Antagningsgruppen har idag efter en omfattande process haft sitt sista möte och beslutat om antagningen. Vi har glädjen att meddela att du är antagen till yrkeshögskoleutbildningen Manusförfattare, tillsammans med en fantastisk grupp på totalt sexton deltagare.”

Då skrek jag igen, av glädje. Firade med min man och med mina barn. Tyckte på en gång att det var riktigt smart att klä mig i leopardfläckiga Cruella de Vil-ökenkängor under intervjun.

Och det fanns ingen återvändo. Efter alla ansträngningar var jag helt säker på att det var det här jag ville göra. Trots varningar. För vem börjar plugga vid 42? Till ett osäkert frilansyrke i en bransch som nästan är omöjlig att komma in i?

Jag sa upp mig från jobbet för att bli student. Det var viktigt för mig att inte ha en given väg tillbaka. Att våga ta livet och utbildningen på största allvar.

Senare träffade jag Sara Broos under en intensiv Almavecka i Stockholm. I en paus tittade Sara på mina silvriga platåskor och sa: ”Vilka snygga skor!”

Hon är sån, gillar skor. Det hade ingenting med antagningen att göra. Tror jag. 🙂

Ha en fin vecka!

1498650441219

Antagningsskorna! Bra att fokusera på om en är nervös inför en intervju.

 

Att skriva en Storytel Original

Det är snart ett år sen jag fick mitt ljudbokskontrakt, och tidningen Skriva avslöjade att det blir en Storytel Original ljudboksserie av vinsten i pitchtävlingen, som de anordnat tillsammans med Storytel. Piloten till Kämpa tjejer! blev godkänd med ett enhälligt ja från redaktionen. Jag fick en enorm boost. Det är nu det händer! Jag ska bli författare.Ur tidningen Skriva för ett år sen!

Under året har jag haft en handfull möten med min förläggare, fått feedback ett par gånger under vägen och många peppande kommentarer i manuset. I höstas fick jag en preliminär releasedag och jag var eld och lågor. Nu var det bara den där lilla grejen att skriva klart resten. Jag hade kommit drygt hälften.

Stundtals har jag velat kräkas av prestationsångest. Stundtals har jag varit hög på bekräftelse från de som har läst mitt manus.

Jag har pluggat heltid till manusförfattare under tiden som jag har skrivit ljudboksserien. Alltså skrivit på andra projekt, läst och haft föreläsningar. Lärt mig ett helt nytt yrke, att skriva för film och tv. För att inte gå sönder har jag haft ”sommarlov” fyra veckor, pausat arbetet när jag praktiserat etc och tackat nej till nästan alla frilansuppdrag som copywriter.

Under julen skrev jag om ett avsnitt till två nya. Det var tungt att skriva om när resten av Sverige var lediga och familjen åkte skidor utan mig. Men som aspirerande författare gör du allt och lite till. Manuset var nummer ett och jag hade en deadline.

I januari och februari fick jag låna en skrivbordsplats på ett produktionsbolag (tack bästa!) för att skriva klart boken. Där fanns en maffig kaffemaskin och trevliga människor som frågade hur det gick. Så himla fint! Jag grymtade något obegripligt till svar, orolig att jag var en bluff och att manuset var skit. Skrev som en iller, satt som en märla vid datorn för att kunna dunka in texten i slutet av februari. Pang!

Min man fyllde 40 och vi åkte på semester med barnen ett par veckor. En toppenresa! Återhämtning de luxe. Sen sprang jag rakt in i studier på StDH och mitt första jobb som manusförfattare. Fram till siste maj rejsar jag med studier och mitt tv-avsnitt.

Men. Jag har sett att min förläggare har börjat läsa i manuset igen! Det händer grejer i vårt gemensamma Google Docs-dokument. Jag är nyfiken och skräckslagen på samma gång. Vad är det jag har skrivit, håller det alls?

Men mest av allt är jag nog otålig. Nu vill jag skriva klart, nu vill jag att den här bokbebisen ska födas! Jag hoppas att redigeringen av Kämpa tjejer! kommer igång i juni och att en skådespelare läser in manuset när sommaren går mot sitt slut.

Serien kommer att landa i Storytel-appen lagom till… datumet är inte spikat, men gissa om jag kommer skrika när jag får det! Äntligen ska du få höra om den otränade journalistpraktikanten Jossan och vad som hände henne på det nedbantade hälsomagasinet Fit.

Ps. Något du är nyfiken på och vill veta om processen att skriva ljudboksserie? Hojta!

Releasefest för Ögonvittnet

En av de bästa grejerna med att skriva är att få skrivarvänner som delar drömmen om att debutera, och som efter debuten fortsätter kämpa med nästa manus. Och extra kul att bli bjuden på releasefest!

img_1446

Johan Ehn läser ur Ögonvittnet som Anna Bågstam bredvid har skrivit.

I tisdags hade en av förra årets Debutantbloggare och min skrivarvän Anna Bågstam releasefest för sin nya thriller Ögonvittnet, som är första delen i serien Morden i Lerviken. Det var en mycket trevlig tillställning med läsning ur boken av skådespelaren och författaren Johan Ehn (också en av förra årets Debutantbloggare) samt en intervju med Anna på scenen av förläggarna Erika Degard på Norstedts och Emma Danielsson på Storytel.

Anna och jag delar inte bara förläggare utan också skrivarvänner. För tre år sen satt vi i samma källare och läste varandras manus under ledning av författaren och skrivläraren Sören Bondeson. Jag läste alltså Annas Stockholm Psycho innan den blev en Storytel Original ljudboksserie.

Glada skrivarvänner! Karin Drangel, jag och Sandra Degsell.

Det var därför extra roligt att fira Annas framgångar i tisdags, men också fint att träffa de andra gamla skrivarvännerna från källaren som hon hade bjudit in. Till exempel Karin Drangel som debuterade i höstas med Den älskvärda. Och de nya! För det finns ju ett nytt gäng som följs åt i källaren. Både redan utgivna författare och blivande.

Det jag kom att tänka på mest denna glädjefyllda kväll var hur härligt det är att dela sin hobby och passion med andra. Skrivandets glädje, källan till allt. Och att få frågan från Sören: ”Hur gick det med ditt manus, det du skrev om Stockholm i början av 2000-talet?”

Tänk, någon som minns det du har skrivit! Som kommer ihåg din ton, ditt språk och dina teman. Att ha läsare som peppar dig att kämpa vidare är makalöst häftigt. Men även en lärare som tror på dig som författare och på ditt manus. Tack Sören! Tack vännerna i källaren! Och särskilt tack till Anna för en suverän releasefest.

Ha en härlig valborg!

Ps. Det där manuset ligger i en byrålåda. Vad som hände med det har jag skrivit om här.

Hej från plugghästen

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Jag har paus från mitt ljudboksmanus och inväntar feedback. Senaste veckan har jag istället jobbat med mina andra skrivprojekt. Jag sitter med i manusgruppen för en kommande tv-serie och har tagit första steget in i arbetslivet som manusförfattare.

Det är fantastiskt kul att ha fått förtroendet och en dröm att skriva komedi för tv! När jag tänker på mig själv som författare så är drömmen att fortsätta kunna kombinera skrivandet. Till exempel så som författaren och manusförfattaren Maria Nygren gör, och som gästbloggade på Debutantbloggen igår.

Jag har också haft litteraturseminarier med min klass på Stockholms Dramatiska Högskola (StDH). Vi läser manusförfattargurun John Yorke och testar hans teori kring tes och antites på våra egna projekt. Jag är som en svamp och försöker suga i mig varenda slatt av kunskap jag kan få. Samtidigt är det lätt att tappa lusten inför alla teorier. ”Det är viktigt att de ger energi om ni ska använda dem”, sa vår lärare klokt. I höst kommer John York dessutom till StDH för att föreläsa, men då är jag inte student längre.

Det är dags att efter 2 års studier ta klivet från student till manusförfattare på riktigt. Japp, det är som att vara 25 igen och vara på väg ut i arbetslivet. Släppa studentidentiteten och kasta sig ut. Söka jobb. I bagaget har jag ett manusförfattardiplom och en hel hög kurslitteratur för ja, jag erkänner – jag har blivit en plugghäst efter 40.

Ha en fin vecka!

bokhög_foto_jennygw

Foto: Jenny Gromark Wennberg

5 digitala tips för författare

brooke-lark-609900-unsplash

Foto: Brooke Lark, som du hittar på Unsplash.

Här kommer digitala tips till dig som vill dra igång en blogg, samla research eller testa att skriva i ett program för manusförfattare! De flesta kostar inget att använda och jag har testat allihop.

  1. Instapaper

Samla artiklar på ett och samma ställe! En helt oumbärlig tjänst för dig som gör mycket research och som dessutom är gratis.

  1. Squarespace

Jag har fått flera DM om vem som ligger bakom min sida jennygromarkwennberg.se Svaret är Squarespace! En tjänst som kostar varje år men i gengäld är det superenkelt att skapa en sida. Squarespace har många snygga mallar som uppdateras regelbundet. SEO-optimering och support ingår. Du behöver alltså inte tänka på tekniken. Vill du bara testa att lägga upp en sida och se hur det känns? Det kan du göra gratis under en period.

  1. Unsplash

På Unsplash hittar du riktigt bra bilder som dessutom är fria att använda. What’s not to like? Samla dina favoriter i mappar och strössla när du behöver. Glöm bara inte att kredda fotografen. Tjänsten är gratis.

  1. PS Express – app

En av alla appar till din smarta telefon. Den här är enkelt om du vill redigera en bild och till exempel skriva på den eller göra ett collage. Appen är gratis att ladda ned med köp inuti.

  1. Celtx

Är du sugen på att skriva ett manus för film eller tv? Testa webbaserade Celtx, ett program för manusförfattare som bjuder på en basvariant med upp till tre skrivprojekt.

Ha en fin vecka och skriv så att det ryker!

Ska inte du starta en blogg?

jenny

Foto: Henrik Berglund

Jag åkte specialchartrad minibuss rakt ut i mörka natten till ett event för några år sen. Bussen var full av livsstilsbloggare och så jag och vännen K. Vi hörde egentligen inte dit men jag hade på något vis lyckats bjuda in oss. Som en mal drogs jag till eventet i natten.

Jag var så nyfiken på vad Frida som driver inredningsbloggen Trendenser skulle prata om. Hon berättade hur du följer dina drömmar och driver en blogg. Frida bloggade på fritiden i flera år innan hon sa upp sig för att bli sin egen på heltid. Jag hade träffat Frida tidigare när hon jobbade på reklambyrå och vi arbetade med samma kund. När kvällen var slut sa hon till mig: ”Men ska inte du starta en blogg?”

”Nej!”, sa jag med emfas och ryggade tillbaka. Ändå var jag där den bloggkvällen. För något drev mig dit, och det var sökandet efter min egen passion. Och jag tolkade frågan till: ”Vad är din dröm? Ta tag i den!” På eventet träffade jag även Helena, som jag känner från tiden på Berghs reklamskola. En då nybliven bloggare som följt sin passion och var på väg att bli pysselexpert och influencer med hela svenska folket – också mycket inspirerande. Frida visade en bild under kvällen på hur hon såg ut innan hon sa upp sig från reklambyrån. Innan hon följde sin dröm fullt ut. Bilden talade sitt tydliga språk. Hon hade verkligen gjort helt rätt.

För två år sen var jag på en debutantkväll på Skrivarakademin i Stockholm. Precis som malen som drogs till bloggeventet smet jag ut från min lektion i att skriva filmmanus för att lyssna på författarna Rebecka Edgren Aldén och Mikaela Bley. De berättade om sitt skrivande och vägen till debuten. Mikaela Bley pekade åt mitt håll och sa att hon suttit exakt där under en tidigare debutantkväll och undrat om det någon gång skulle bli hon. Malen i mig började surra vilt. Tänk om det någon gång även kunde bli… jag?

Efter bloggeventet tog det lång tid innan jag hittade tillbaka till min självklara passion, skrivandet. Det gick via en skrivkurs med författaren Sören Bondeson i samarbete med Ordfront. Men jag drivs av nyfikenhet och har alltid varit en mal som sökt mig till ljuset. Ett av råden jag fått på vägen är just: sök upp dina idoler och sammanhang där du vill vara. Det skickar jag vidare. Och så har jag hittat vad jag skulle blogga om. Resan till debuten!

Ha en fin vecka!

Lyssna på publiken

img_1116

Ett av alla gulnande klipp från sommaren på Marstrand.

När jag var 20 satte jag upp en pjäs på Marstrand tillsammans med mina vänner i teatergruppen Pirayaklubben. En grupp vi bildade under gymnasieåren på Samskolan i Göteborg. Jag skrev, regisserade och producerade. Stod vid biljettbordet i entrén och skötte ljuset. Bästa sommarjobbet jag haft alla kategorier.

Mina vänner stod på scenen och spelade ett drama i tre akter om olycklig kärlek – mitt tonårsdrama. Eftersom det var föreställningar på en sommarkrog var musik ett måste. Håkan som spelade rollen Rockpojken skrev musiken till föreställningen. Jag minns hur häftigt jag tyckte det var att få lyssna på demokassetten. Håkan hade skrivit en kärlekslåt baserad på mitt manus.

Kassetten ligger någonstans i källaren, ett rart minne från en tid som flytt. 1994 var en helt fantastisk varm fotbolls-VM-sommar, Lisa Ekdahl toppade listorna och och våra författar- och skådespelardrömmar kom till liv på scenen på ett Marstrand som på den tiden bågnade av partysugna seglare från hela västkusten.

Varje föreställningskväll satt jag längst bak på ett podium vid baren och skötte ljuset, bästa platsen för en som skrivit manus. Där kunde jag lyssna på skådespelarna, men också på publiken och ta emot deras reaktioner. Många kom tillbaka flera gånger och tittade den sommaren, det var något magiskt över alltihop. Jag älskade att lyssna och känna att publiken var med oss. Catharina, Kristina, Håkan, Niklas och bandet. Det går inte att få nog av den sortens bekräftelse.

Förra veckan fick jag höra ett första röstprov till min ljudboksserie. Känslan var minst lika häftig som att få en demokassett i handen! Som ljudboksförfattare är du beroende av skådespelaren som läser in texten. Rösten och inläsningen är enormt viktig för upplevelsen.

Det som är mest nervöst just nu med att debutera som författare är reaktionerna. Kommer det komma några alls? Och om de kommer, hur blir de? Som copywriter är jag van vid tyckande. Från kollegor, kunder, fokusgrupper och kundernas kunder. Men som blivande författare är jag betydligt skörare. Jag vill att de som lyssnar ska älska min bok Kämpa tjejer. Den handlar om en ung tjej som har en dröm om att skriva. Ungefär som jag när jag var ung och teaterkapten på Marstrand.

Ha en fortsatt fin påsk!

Satsa på författardrömmen?

03_JennyGromarkWennberg_Foto_Henrik_Berglund

Foto: Henrik Berglund

Det sägs att var tredje svensk drömmer om att bli författare.

Läste i tidningen Skriva att en forskare kommit fram till att bland det värsta för dem som refuserats är att identiteten som författare förvägrats dem.

Och visst är det något märkvärdigt med att bli antagen? Då ingår du i en speciell promillesklubb som passerat nålsögat. Dessutom verkar författarens status bara ha ökat under senare år, åtminstone den bästsäljande. Det är inne att vara en framgångsrik författare. Kanske inte så konstigt att många drömmer om att ge ut en bok?

Jag är en av var tredje svensk, men jag drömmer inte bara. Jag är en av galningarna som sagt upp sig från jobbet för att satsa på författaryrket! Kan fortfarande knappt fatta att jag gjorde det för 1,5 år sedan. Som medelålders och senior inom ett yrke var det en stor omställning att bli student. Men också spännande, kittlande och häftigt som ett åk Harry Potter and the Escape from Gringotts. En tripp jag unnade mig oavsett resultatet. För det hade jag klart för mig, manusutbildningen garanterade inte att jag skulle få ett enda jobb.

Förhoppningsvis kommer jag inte att bli bitter i framtiden och tänka att jag slarvat bort en barndomsdröm. Jag kommer inte behöva fundera ”om jag bara” och ”tänk om”. Nu testar jag mig fram som debuterande författare och manusförfattare i film- och tv-branschen. Jag är en rookie.

Så. Vad har jag lärt mig hittills av att satsa fullt ut på författardrömmen?

Säg inte upp dig

Om du vill slippa ha jordens blåslampa i baken ska du inte säga upp dig. Du kan till exempel få tjänstledigt för att studera eller starta ett aktiebolag. Vill du ändå ha blåslampa? Kör, bara kör!

En manusutbildning kan vara snabbaste vägen till ett författarskap

Eftersom var tredje svensk drömmer om att bli författare är konkurrensen stenhård. Många debutanter har en skrivutbildning eller är kunniga inom dramatik.

Sätt upp mätbara mål

Hur ska du annars veta att du närmar dig dina drömmar? Att bocka av delmål på en galen bucket list är stärkande för självförtroendet och det behövs. Om du inte rör dig närmare ditt mål, stanna upp och fundera vad som krävs för att nå det och arbeta på det.

Följ dina idoler

Förebilder är dem du lär dig av. Kolla tv-serier och läs mycket böcker. Fundera på vad det är du tycker är så bra. Och som flera skrivlärare sagt: inspireras enbart av de bästa.

Skriv så som du skriver

Det är lätt att förföras av tanken på att bli en framgångsrik författare och därför kopiera sådana. Men det är din unika röst och berättelser som är ”ditt guld”.

Lär dig genrer och grundläggande dramatik

Om du vill slippa bli refuserad är det rätt bra att ha koll på.

Du lär känna nya människor

När jag började plugga på heltid saknade jag mina forna kollegor och kreativa parhästar massor (det gör jag fortfarande). Det är ensamt att skriva. Men du lär känna nya människor och hamnar i nya kreativa sammanhang om du aktivt söker upp dem. Det är precis så här klyschigt: när du stänger en dörr öppnas en annan!

Idag står jag i startgroparna för att börja driva mitt eget företag på heltid. Hur det går står ännu i stjärnorna, men en sak är säker. Jag är fortfarande en av var tredje svensk som drömmer om att bli författare.

Ha en härlig påskvecka!