So this is the end…

Årets sista inlägg från mig på Debutantbloggen och VILKET ÅR det har varit va? Boken släpptes i början av september och den här hösten har varit minst sagt hektisk. Besök i radio, intervjuer i mängder av tidningar och så min tv-debut i Nyhetsmorgon i november. Allt samtidigt som jag försökte återhämta mig efter en fet livskris som oväntat kom och svepte undan mattan under mina fötter i somras.

Livet blir inte alltid som man planerat men det kan ibland leda till något bättre, även om man inte ser det just när molnen är som mörkast över huvudet på en. Jag tror på att våga följa sina drömmar och tänka och känna inåt. Vad är viktigt för mig?

Vi har alla olika förutsättningar för att ta oss igenom olika kriser och min sömnbristkris ledde till en bok. Så här i efterhand fattar jag egentligen inte hur jag klarade det, men jag gjorde det.

Vill du debutera som författare så jobba dig ditåt. Strunta i vad alla andra säger och tycker om dina drömmar. Prata med de som du vet lyfter dig och skippa att snacka bokdröm med energitjuvande pessimister. Vill du skriva så skriv. Du kan.

Tack för det här året. Ett år som inte på något sätt blev som jag trodde och hoppades på vid tolvslaget 2018. På många sätt blev det mycket sämre, men även så otroligt mycket mer fantastiskt. Det är ju tur egentligen att man inte vet på förhand hur det ska bli.

Jag finns på @mirijam_geyerhofer på instagram och Lite trött bara, annars bra har en egen sida på Facebook för den som vill följa, eller tipsa en trött småbarnsförälder om min bok. Jag är så glad för att ni läser, både boken och här. För det är ju först när någon läser ens ord som de finns för någon annan än en själv.

Önskar er alla ett fint slut på 2019 och ett magiskt 2020. Ta hand om er!

”Lite trött bara, annars bra” ska bli ljudbok!

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Precis när man tänker att allt lugnat ner sig litegrann så kommer nästa roliga grej: min bok ska bli ljudbok! Och hur bra är inte det? Finns det ens någon bok i hela universum som passar bättre till just det ändamålet? Jag vet inte hur många trötta småbarnsföräldrar som hört av sig och ba: ”Snääälla säg att den finns som ljudbok!? Jag KAN inte fokusera på en fysisk pappersbok just nu men det hade varit fantastiskt att ha den i öronen på barnvagnspromenaden/på natten när vi vallar en skrikande kolikbebis/i bilen när jag kör ut i skogen för att bara lägga mig ner och frustrationsskrika i mossan”. Och under 2020 kommer det hända. Är det inte fantastiskt så säg?

I morgon är det lördag. Och inte vilken lördag som helst, utan min 40-årsdag. Jag hade på min bucket list att ge ut en bok innan jag fyllde 40 och klarade det med drygt ett kvartal till godo. Och vilka månader det varit!? Nu måste jag fila på vad jag ska bocka av på min bucket list innan jag fyller 50, men först ska jag stanna upp och njuta lite av allt som har hänt. Jag är så himla glad att jag fått dokumentera det här galna året här, annars hade jag nog inte riktigt trott att allt hade hänt på riktigt.

Men det har det.

Så oavsett om du har några bokmål kopplade till årsskiften och åldersskiften – eller om du bara har tröttnat på att köra ut i skogen och frustrationsskrika i mossan – fortsätt! Snubbla vidare. Strukturera din tid och kavla upp ärmarna. För det kommer vara SÅ värt det när det väl händer. Jag hejar på dig!

For the love of bibliotek

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Jag har en ny hobby. Jag utför oftast min nya hobby nerbäddad i sängen innan läggdags, även om jag om någon borde veta att man ska lämna sina skärmar utanför sovrummet. Min hobby är dock inte att anteckna idéer till min roman, inte heller läser jag e-böcker eller spelar något beroendeframkallande mobilspel. Nej –  min nya hobby är att gå in på några slumpvis utvalda städers bibliotek för att se huruvida min bok lånas ut eller ej.

Och oj vad folk läser!

Just nu till exempel, en regnig torsdagkväll i december, tre månader efter att den kom ut så ser det ut så här:

  • Malmö: 11 reservationer på först återlämnade exemplar av 8 exemplar
  • Stockholm: 1 av 8 exemplar finns att låna, 4 reservationer i kö, 1 exemplar under inköp
  • Göteborg: 4 reservationer på först återlämnade exemplar av 9 exemplar
  • Nordöstra Skåne (Kristianstad med omnejd) 4 av 6 exemplar utlånade
  • Nordvästra Skåne (Ängelholm med omnejd) 3 reservationer på först återlämnade exemplar av 5 exemplar, 1 exemplar under inköp

Ja, så där ligger jag och söker på olika städer och gottar mig i resultaten. Har försökt lista ut om det även kommer ge några pengar men har insett att det blir svårt då biblioteksersättningen betalas ut först efter 2000 utlån och så intensiva tror jag inte att läsarna lyckas vara under de knappt fyra månader som boken hunnit vara i tryck innan årsskiftet. Men det kommer ju fler år, och jag hoppas att boken kommer åka fram och tillbaks över lånediskarna länge än!

Några tips på vägen för dig med debutantdrömmar

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Förra veckan var det årsdag av en ordentlig milstolpe för Lite trött bara, annars bra, nämligen dagen då jag skickade in mitt råmanus till Ehrlin Publishing. Vad som började som ett glatt ”Hej, jag har en idé på en bok som måste skrivas!” i ett mail, följt av synopsis och kontraktsskrivande hade då blivit ett färdigt råmanus. Med betoning på det råa, för när det var dags att skicka boken till tryck så var vi uppe i version elva av den ursprungliga texten. Nu var det inte så mycket språkligt i redigeringen (även om det självklart var det också) utan det var flyttandet av stycken, strykandet av oviktiga passager och utvecklande av mer de mer intressanta delarna som tog tid.

Men vilket år jag fick! Jag är fortfarande mitt uppe i det så det känns inte som att det riktigt går att landa i vad som hänt, för det är inte över än. Bara den här veckan är jag med i ett tre sidor långt reportage i Amelia, jag har pratat med P4 Dalarna och imorgon är jag Lördagsgäst på Retro FM. Det märks att allt jag gör genererar ringar på vattnet som sedan leder till något annat, så himla spännande!

Jag träffade en bekant för ett tag sedan som sa att han ser boken, och mig, lite överallt och han undrade om jag hade trott att den skulle få ett sådant mottagande. ”Ja, såklart”, svarade jag. Och det är nog det jag tar med mig mest från allt slit som det är med att skriva och redigera och marknadsföra en bok, att om man tror helhjärtat på sin idé från början så sänker man de hinder som uppstår efter vägen så att de blir lättare att ta sig över.

För det är slitigt att bli med bok. Det krävs tid och energi och den tiden och energin måste tas någonstans ifrån. Annat i livet kommer få stryka på foten, jag prioriterade (ironiskt nog) bort en hel del sömn eftersom jag varit ensam mycket med barnen och redan jobbat heltid, så manuset kom till vid köksbordet efter att barnen somnat. Jag kan fortfarande känna mig förvirrad efter nattningen när jag kommer ut i köket och inser att jag inte har något brådskande att göra innan det är dags för mig att sova. Jag valde även bort tid med barnen (”Gå och kolla på Hitta Nemo nu så ska mamma jobba lite med datorn!) och jag valde bort att umgås med vänner (”Kan vi inte se om vi hittar en lucka nästa vecka istället, jag måste redigera tre kapitel innan söndag”). Tyvärr så valde jag i tidspressen även bort en hel del träning, trots att det nog hade gett mer energi i slutändan, och dessutom så hade partiet kring rygg, nacke och axlar helt säkert mått bra av lite extra styrka under alla dessa oändligt långa timmar framför skärmen.

Så siktar du mot debuten så är mina bästa råd att tro på dig själv, ditt projekt och din förmåga att planera rätt i din kalender. Jag misslyckades lite med det sistnämnda den här gången, men inför arbetet med mitt romanmanus ska jag definitivt ligga steget före!

Att ta steget från boken till föreläsarpodiet

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

När är man expert på något? Krävs det en universitetsexamen, rätt antal högskolepoäng eller ett diplom utfärdat av en godkänd instans? Är man expert inom ett ämne efter ett år på en forskartjänst? Kan det kanske räcka att man läst en ziljard böcker och forskningsrapporter om något och sedan skrivit en bok om det? Jag tror det.

”Hallå, det där är ju jag expert på!” hör jag ofta mig själv säga när det kommer till diskussioner om sömn. För jag ÄR ju väldigt duktig på detta, efter allt jag lärt mig under tiden jag skrev boken.

Nästa steg i bokdebutantlivet är att utveckla mina talarskills ytterligare, för att kunna hålla fler föreläsningar och seminarier på temat sömnbrist och småbarnsliv under nästa år. Jag har redan fått intresse från barn- och mödrahälsvård, från barnboksavdelningen på ett bibliotek och nu senast från en butik som säljer baby- och barnprodukter.

Kanske är det vanligare att man gör åt andra hållet, alltså att man är expert först och skriver en bok sen, men jag har ju alltid varit lite tvärtemot jämfört med gemene person så det passar mig bra att göra åt det här hållet istället. Och var det något jag var expert på redan innan boken skrevs så var det ju att lida av svår sömnbrist och sedan bli (hyfsat) frisk, och det är även det jag fokuserar på under mina föredrag. Det känns verkligen jättekul att jag får möjlighet att sprida den här kunskapen till en annan målgrupp än vad många torra forskarrapporter någonsin kommer göra. Kul men även viktigt – och ”kul och viktigt” är två komponenter som gärna får genomsyra mitt arbetsliv!

Om att skriva en bok för andra

Jag har Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Jag har – som så många andra – velat skriva en bok sedan jag var liten. Sedan att jag väl inte direkt jobbat aktivt med att uppfylla min dröm, förutom att jag utbildade mig till journalist, men inte desto mindre var ju peppen på temat JAG SKA FÅ GE UT EN BOK enorm när jag skrev på kontraktet med förlaget förra sommaren.

Sedan har fokus skiftat, från att jag ska få ge ut en bok, till människor ska läsa min bok. Och här har det för det mesta varit 99 procent pepp och 1 procent nervositet, eftersom jag vet att den här boken verkligen behövs. Jag har varit med i så otroligt mycket media nu, och i alla texter står det något om att ”tvåbarnsmamman skrev den bok hon själv hade behövt” och det är precis så det är. Den här boken behövs. Och det märks.

Nu har det gått två månader sedan den släpptes och folk har börjat komma till steg tre i serien av köpa-läsa-recensera och det är UNDERBART att få alla dessa tack-meddelanden i inkorgen. Och så kom detta i Jönköpingsposten:

”Lite trött bara, annars bra. Det är inte bara en mening jag och säkert tusentals andra småbarnsföräldrar yttrat i flera år när någon frågat hur jag mår, det är också titeln på en mycket eminent bok av Mirijam Geyerhofer. En bok som, enligt mig, borde delas ut till alla nya mammor och pappor redan på BB”.

Känslan av att inte vara ensam. Det är kanske det viktigaste som finns för någon som inte mår bra. Inte för att det hjälper en själv att andra också mår dåligt, men för att det får en att känna att det inte handlar om att man själv är klen när alla lyckas med vardagspusslet. Jag var ofta arg och frustrerad över att jag som tidigare kunde ha tusen bollar i luften utan problem plötsligt inte ens kunde jonglera ihop en lunch till mig och barnen utan att både jag själv och minst ett av barnen grät. Hur svårt kan livet bli av att ha ett barn som inte sover? Hur svårt som helst tydligen. Och jag är så glad att jag kan hjälpa fler att må bättre i den här sömnbristdimman.

Det är värt oändligt mycket mer än att jag ska få ge ut en bok.

Nyhetsmorgon – hände detta verkligen!?

Nej men här sitter det en programledare på TV4 och håller i min bok bara, inga konstigheter! Eller snarare det konstigaste som hänt mig i hela mitt liv.

Söndag den 3 november vaknade jag av larmet på min telefon på hotellrummet, det småregnade ute och hela Stockholm låg inbäddat i en grå filt. 45 minuter senare skulle taxin komma och hämta mig, och det kändes märkligt att kliva upp utan att göra sig i ordning mer än att fixa håret. Jag försökte tränga ner lite hotellfrukost bland fjärilarna i magen, men det fanns mest plats för kaffe och sen kom taxin.

Jag och Helena Kubicek Boye (som var med i egenskap av psykolog/sömnforskare och som även medverkar i min bok under ett avsnitt om KBT) sminkades snabbt och snyggt. På frågan om hur jag ville ha det svarade jag ”jag vill se pigg ut”. Ändå rimligt med tanke på temat!

Sen gjordes först en intervju med mig där Helena kom in som expert på slutet, sedan fick vi hänga i fikarummet innan vi kom tillbaks drygt en timme senare och svarade på tittarfrågor. Jag var sjukt nervös precis när vi skulle sätta igång, men sedan kändes det bara roligt och peppigt. Jag är ju så glad att det här ämnet tas upp på bred front nu så att fler vågar prata om hur jäkla sänkt man kan bli av att inte få sova.

TV4-effekten: låg högst i topp på Adlibris medan programmet sändes! Nu fem dagar senare flyter den runt i topp 10 på familj och hälsa och på topp 30 på hela Adlibris-sajten. Känns HELT surrealistiskt!

Vill ni se klippen (klart ni vill!) så är första intervjun här:

Mirijams kropp stängde ner av sömnbristen

och här svarar vi på tittarnas frågor:

”Sover du dåligt är det en signal på att något är i obalans i livet”

När vi var klara fick vi taxi till tåget och jag satt i baksätet med mobilen och var helt överväldigad av alla notiser med meddelanden som vällde in på instagram, facebook och via sms. Sen stod jag plötsligt på t-centralen i fullt tv-smink med spränghuvudvärk och min lilla rullväska och fattade knappt att det var över. Ja jäklar. Det kommer ta lång tid att smälta att detta ens har hänt.

Kan någon vara snäll och hålla mitt hår medan jag nervositetskräks lite här borta?

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Okej, gissa vem som inom kort sitter på ett tåg på väg till den kungliga hufvudstaden för att på söndag gästa Nyhetsmorgon!? En liten ledtråd: det är jag. Innan boken kom ut så var det här en av de stora marknadsföringsdrömmarna jag hade, att gästa en tv-soffa. Och snart är det dags! Blir svettig bara jag tänker på det.

TV4 har fixat resa och hotell, och bokat taxi från hotellet på söndag morgon. ”Jag har bokat tid till dig i sminket klockan 8:30 så taxin hämtar dig en kvart före det”. En ostörd natt följd av hotellfrukost, taxiresa och tv-smink på en och samma morgon, snacka om lyx för en sliten småbarnsmorsa? Och då har vi inte ens kommit till biten med att sedan synas inför svenska folket på bästa sändningstid för att prata om sin lilla bokbebis.

Sen är det dags för soffan (det är fortfarande en soffa va?) och intervjun. Programledarna har läst boken så dom har full koll på ämnet och jag har blivit förintervjuad på telefon av en medarbetare på Nyhetsmorgon, och vi har pratat lite om vilka frågeställningar som är mest intressanta att ha med. Jag kommer vara med i två omgångar, först klockan 9:15 när jag pratar om min sömnbristkrasch och hur den utmattningen påverkar en när man ska försöka vara en bra förälder. Då kommer även psykologen och sömnexperten Helena Kubicek Boye (som jag intervjuat i boken) vara med i egenskap av expert. Sedan kommer vi vara med igen klockan 10:45 och svara på frågor från tittarna. En liten nätt tvåstegsraket alltså.

På söndag kan ni se hur det går och nästa fredag kommer en bloggrapport från besöket. Håll tummarna för mig!

Siktar på ett skönlitterärt 2020 med NaNoWriMo!

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Det här med att skriva fackbok är ju verkligen jätteroligt, men att skriva en roman är ju fortfarande en väldigt stor dröm för mig! I min byrålåda (dvs mitt favoritskrivprogram Scrivener) ligger ett utkast på romanen ”Precis som alla andra” och väntar på att motivationen, orken och tiden ska komma tillbaka. Och nu, efter den mest intensiva sensommar/höst jag någonsin varit med om, så tror jag minsann att det börjar klia i fingrarna, och nu är det dags att sätta igång! Men jag kommer inte göra det ensam, tvärtom.

Känner du till NaNoWriMo, alltså National Novel Writing Month? På hemsidan beskrivs det som ”a website, a community, a wildly ambitious writing event — and so much more!” och hela tanken är att man ska skriva 50 000 ord under november, för att sitta den 1 december med ett färdigt råmanus. Via både internationella, nationella och lokala facebookgrupper går det att hitta pepp och stöd och inspiration för att orka få ur sig de i snitt 1666 ord per dag som krävs för att bli en ”NaNoWriMo winner” innan månaden är slut, och jag känner för första gången sedan i våras en seriös pepp på att sätta mig vid datorn igen när barnen somnat för kvällen.

Så är du en av alla som behöver lite eld i baken när det kommer till att slutföra ett projekt så kanske detta är något även för dig? Kolla in hemsidan och signa upp dig du också, så kämpar vi tillsammans under kommande månad. Vem vet hur många debutanter detta kan leda till!?

”Nej, jag läser inte böcker”

Helgen som gick tillbringade jag merparten av min tid i en monter på Underbara barn-mässan i Stockholm! Förutom att kränga bok till trötta småbarnsföräldrar så höll jag även två kortare föredrag om sömnbrist under fredagen och lördagen.
Beroende på genre och innehåll i ens bok så finns ju massor av ställen som passar att hänga på, även om det kanske inte i första hand är bokrelaterade event. Sveriges största barnmässa är ju perfekt för en nischad fackbok om sömnbrist, och det var supertrevligt att få träffa massor av nya läsare.

MEN – en sak som gjorde mig väldigt förvånad var andelen personer ”som inte läser böcker”. Alltså inte som i ”jag är så trött just nu att jag inte orkar läsa, finns den som ljudbok?” utan bara kort och gott inte läser. Alls. Och inte verkar anse att det är något märkligt med det. För mig är det superkonstigt! Jag har alltid läst precis allting som jag har kommit över, från mjölkpaketsbaksidor till reklamskyltar. Ser jag en text så läser jag den, oavsett var jag befinner mig. Jag vet inte om det är en generationsfråga som kanske även handlar lite om att ljudboken kommit så starkt de senaste åren, men jag tyckte att det var himla ledsamt att höra så många människor avfärda fysiska böcker på det sättet.

Ska nu lägga ner min själ i att få mina barn att älska böcker ännu mer än vad de redan gör, trots att jag hör att jag låter som en bakåtsträvande skärmhatare. Och för att förtydliga: det är jag absolut inte. Tvärtom så tror jag att ljud- och e-boken öppnar upp till berättelsernas värld för många som aldrig annars skulle hamna där. Men det känns ändå viktigare än någonsin att bereda väg för en ny generation bokmalar, för jag vill verkligen att mina ungar ska bli likadana biblioteksråttor som jag var som liten.

En väldigt lyckad realesefest!

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Kolla så fint det var förra helgen! Jag hade min releasefest på båten Tintin som ligger förtöjd vid Anna Lindhs plats i Malmö. Vänner och familj och människor jag inte alls kände kom för att fira och köpa signerade böcker!

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Har ju fått massa grattis redan, men att få kramas och skåla ihop på just den här dagen var verkligen något alldeles extra. Och ja, det kom några tårar.

Foto: Jenny Brandt Grönberg

*GOALS*

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Folk gick runt och minglade och drack bubbel och BAR OMKRING PÅ MIN BOK! Boken som jag slitit med under vad som kanske varit mitt tuffaste år i mitt vuxna liv, och nu var jag på riktigt i mål. Det krävdes lite bubbel för att lugna nerverna.

Foto: Jenny Brandt Grönberg

För alla som kämpar, som sitter uppe på nätterna och skriver när barnen sover, som tvivlar på om all den här tiden och alla textmassor verkligen är värda att kämpa med och för.

Det är värt det. SKÅL!

Nu är karusellen igång!

”Början av september”, det vill säga tiden som jag spänt väntat på sedan förra sommaren, har kommit och gått. Förra veckan släpptes Lite trött bara, annars bra och nu är boken ute på vift i sin egna lilla universum. Det känns HELT sjukt. Först allt jobb och jobb och jobb, sedan en låååång sommars väntan och nu är den här. Bara sådär. Så nu signerar, packar och skickar jag böcker kors och tvärs över landet. Den var uppe på en tolfteplats på Adlibris Familj- och hälsa-topplista en dag och den liksom… finns? På riktigt. Med pärmar och sidor istället för i ett extremt långt worddokument, och hemma hos människor jag inte känner. Jag får svindel.

OCH SÅ HAR DEN FÅTT EN RIKTIG RECENSION! Av Bibliotekstjänst, som gav den nästa högsta betyg. Kan eventuellt ha fällt en tår eller två när jag parkerat bilen för att tanka och såg mailet från mitt förlag.

Och nu rullar det på! Jag har varit med på P4 Kristianstad och P4 Extra, jag har blivit intervjuad för Amelia och har en dagstidningsintervju bokad på måndag. Nästa helg är det releasefest här i Malmö (välkomna alla som vill!) och så är det bokmässan i Göteborg helgen efter det och föreläsningar och monter på UnderbaraBarn-mässan i Stockholm i mitten av oktober, då jag även ska vara med i tv på bästa sändningstid! Men mer om det då.

Nu ska jag ta helg och njuta av mina första två veckor som publicerad författare, med signeringspennan i högsta hugg! Det är ju minst sagt ett angenämt problem att aldrig riktigt hinna skicka iväg de beställningar man har innan det kommer nya, kolla bara så glad jag är:

Lördagsenkät: mitt favoritbokmärke

Anna Alemo

Nu har jag dessvärre inget bokmärke i min ägo. Jag är en sådan som viker hundöron för att komma ihåg vilken sida jag är på. Eller om det är en inbunden bok eller dansk band så använder jag själva fliken på omslaget. Och visst händer det, särskilt om jag blir avbruten, att jag bara vänder boken och lägger den uppslagen med sidorna nedåt.
Inser nu att jag att jag ljög. Jag har faktiskt några bokmärken. Bokmärken som jag fått i samband med att jag köpt signerade böcker. Dessa ligger alla kvar i respektive bok för att de liksom hör ihop 😁

Jens Mattsson

Jag älskar bokmärken. Kanske för att jag alltid börjar läsa nya böcker och behöver fler bokmärken. Ibland blir det bara kvitton och skräp, länge använde jag till exempel en påse av Aeroflots jordnötter (”Aeronuts”). Men jag har också några riktigt fina. Det finaste är det jag fick av mina farföräldrar när jag konfirmerades. Det är i silver med en snygg krök på toppen som hakar i ryggen så det inte bara trillar ut. Tyvärr vet jag inte riktigt i vilken bok det ligger, för jag har inte sett det på länge…

Ina Lagerwall

Eftersom jag har två småttingar hemma som gillar böcker och alltid lyckas dra ut de bokmärken jag försöker ha så får jag ofta ta vad som finns tillhands: en pixibok, ett kuvert, en hårsnodd. Det jag aldrig skulle få mig för att göra är att vika ett hundöra, hu!

Pia Kask
Pia Kask, fotograf Magnus Johnsson

Pia Kask

Mitt finaste bokmärke är förstås det jag fick en hel bunt av från förlaget i samband med att min bok Bestraffaren släpptes, och dessutom är mitt mål att bli av med alla bokmärkena och eftersom jag skickar med ett i varje egensåld bok så är jag roligt nog på god väg. Annars får jag lov att erkänna att jag är en sådan där marodör som viker hundöron (dock inte i biblioteksböcker haha…), åtminstone i pocketar men brukar kunna besinna mig när det gäller inbundet och i brist på omslagsflik gör jag en Kajsa Warg och tar det som råkar ligga närmast och är hyfsat platt, till exempel en servett, ett glasunderlägg eller ett dumlekolapapper. På senare tid har dock det mesta av inredning och kvarlämnat skräp fått vara ifred eftersom jag mest läser e-böcker och då är det någon liten gremlin i appen som håller reda på vilken sida jag var på när jag stängde ner programmet senast.

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Mirijam Geyerhofer

Jag är ju team hundöra när det kommer till mina egna böcker (alltså egna som i sådana jag äger, inte skrivit själv) men annars försöker jag kombinera nytta med nöje och använda vykort. Älskar att köpa fina kort som jag hittar och istället för att de bara ska ligga i någon låda och samla damm så kommer de till användning istället!

Save the date för min release!

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Det är stilla dagar för mig i manusarbetet just nu, har precis lämnat första korret på inlagan och nu är det lite paus innan det fortsätter med en likadan omgång till, och sedan? Ja, sedan går den till tryck.

*insert hysteriskt skrik*

Men stilla dagar det betyder inte att jag är helt syssslolös. Förutom att jag driver ett företag, har ett extrajobb vid sidan av plus är tvåbarnsmorsa så har jag ju en festlig releasefest att planera! Det är förvisso rätt länge kvar, men med tanke på att jag exakt varje torsdag panikslaget tänker ”men hur kan det REDAN vara dags för nytt inlägg i morgon?” så lär ju 21 september också stå för dörren innan jag vet ordet av!

Här är eventet, varmt välkommen den som vill!

Det finns en inlaga! Och en releasefest-båt!

Mirijam Geyerhofer. Foto Anna Hållams

Igår fick jag mail från min redaktör med orden ”här kommer något kul att kolla på” och SWEET LORD JESUS, jag har ju skrivit en bok? En bok med liksom… innehåll? Från ett synopsis på en pdf, till en diger scrivener-mapp, till ett worddokument som gått igenom elva (!) redigeringsrundor, till en pdf innehållandes en inlaga komplett med små illustrationer, snygga faktarutor, maffiga citat och annat piff!

Det kändes inget annat än helt magiskt att få bläddra (nåja, scrolla) igenom de 160 sidorna och faktiskt äntligen få veta hur boken kommer se ut. Detta var nästan lika stort – ja kanske till och med större – än att se omslaget, för det är ju detta som en läsare ser under merparten av tiden som hen har boken. Så himla festlig känsla!

Och som inte det vore nog så har jag faktiskt bestämt var jag ska ha min releasefest! Platsen för festen blir båten TinTin här i Malmö och den 21 september är det dags! Självklart kommer en länk till facebookeventet så fort det är klart!

Kolla så härligt! Fördelen med att bo så här långt söderut i landet är ju att det kan vara sommarvärme i september! Jag hoppas på kvällssol och ljumma vindar och mängder av gäster och sålda ex!