Tack 2018!

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Ett år har gått och det här är mitt sista inlägg på Debutantbloggen. Att något slutar betyder också att något nytt tar vid. Vad det blir vet en inte riktigt. Vissa saker i livet rår en inte över, men mycket kan en välja, åtminstone hur en ska förhålla sig till sakerna.

Att min mamma gick bort var en av de absolut svåraste händelserna jag har varit med i mitt liv. Jag hade gjort vad som helst för att ha henne kvar i livet, i mitt liv. Men genom att jag tog mig igenom den otroligt svåra tiden, så vet jag att det inte finns någonting som jag inte klarar av. Det finns ingenting som skulle få mig att kapitulera inför livet. Jag tror att jag hade blivit författare även om min mamma fortfarande hade levt, men jag tror att det hade tagit betydligt längre tid. Trots att jag är ledsen för att min mamma inte får se mig nu, är jag så oerhört tacksam för det jag nu får vara med om. Också med vetskapen om att jag har tagit mig hit på egen hand. Jag har kämpat och fått mina refuseringar. Jag har skrivit och skrivit. Hela tiden med övertygelsen om att jag en dag skulle få en bok utgiven, trots att det fanns folk i min omgivning som inte tyckte att barnboksförfattare var något att satsa på. Och jag kämpar fortfarande. Med att få boken att sälja så mycket som möjligt. Med att få fler böcker utgivna. Med att nå mitt mål om att bli heltidsförfattare. Jag är övertygad om att det går.

Det här var alltså året då min dröm gick i uppfyllelse. Drömmen om en bok. Efter år av slit och väntan finns Kluriga ordens ABC. Hittills har drömmen varit bättre än jag hade vågat hoppats på. Jag fick uppleva min första bokmässa som författare och att boken togs in på Akademibokhandeln. Jag hade min releasefest (på just Akademibokhandeln) och på mindre än två månader hade jag sålt 1000 ex av boken. Jag fick en fin recension av Bibliotekstjänst och jag har haft två lyckade signeringar på Akademibokhandeln. Många bibliotek i Sverige och Finland har tagit in boken och boken lånas flitigt.

I år har min bok legat under julgranen hos väldigt många familjer och förhoppningsvis läses den i många hem nu under julledigheten. Det är en overklig tanke som jag känner mig väldigt ödmjuk inför. Det är en bild och tanke som gör mig oerhört varm i kroppen. Tänk att min bok kan vara en liten, liten del av så många barns liv.

Jag känner en enorm tacksamhet. Tacksamhet för att jag får vara med om detta. Att det fanns förlag som trodde på min bok, att jag fick släppa en bok, att få höra läsarnas reaktioner på boken, att få se den spridas till bibliotek, butiker och läsare, att det finns så många vänliga själar som gör sitt för att marknadsföra min bok. Men framför allt känner jag en tacksamhet för mina vänner och deras familjer som ställer upp för mig och som gläds med mig i det här lika mycket som jag. Det är vännerna som har funnits med längs resans gång under många år och som följt mig i motvind och i medvind och som alltid har trott på mig och stöttat mig. Men också nyfunna vänner som stöttar mig helhjärtat och engagerar sig. Tacksamheten jag känner finner inga gränser.

Jag har uppfyllt min dröm och det är obeskrivligt. Jag befinner mig fortfarande i ett lyckorus likt det som infinner sig i förälskelsefasen. Men redan är jag så många upplevelser och erfarenheter rikare och jag har utmanat mig själv och gjort saker som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle göra. Jag hoppas att fler får uppfylla sina drömmar, oavsett om det gäller att släppa en bok eller om det handlar om något helt annat.

Mitt mest lästa och delade inlägg på Debutantbloggen under året har varit detta inlägg som har delats över 100 gånger på Facebook. Det handlade om att våga följa sin dröm. Om detta pratade jag även i en poddcastintervju som jag medverkade i. Lyssna gärna på det. Det verkar vara ett ämne som berör och som är viktigt för många. Vad vill vi egentligen med våra liv och vad är viktigt för oss?

Till dig som tvekar, gör inte det! Följ ditt hjärta. Var inte rädd för att misslyckas! Vem kan klandra dig för att försöka! Om någon dömer dig så säger det mer om den personen än om dig. Och än sen då. Det är ditt liv och inte deras. Och du lever bara en gång och det är precis nu. Du vet ingenting om framtiden. Och var stolt över ditt skrivande. Det är en del av dig. Var stolt över ditt mod att följa din dröm.
Och råkar det vara så att dina allra närmaste inte stöttar dig i din dröm. Kör ändå och hitta stöd från andra människor. Våga berätta för någon du litar på om ditt skrivande, men för den sakens skull måste de nödvändigtvis inte läsa det du skriver. Jag låter fortfarande aldrig någon jag känner läsa mina texter förrän de är publicerade. De första som får läsa är lektörer och sedan är det folk på förlagen. Hitta det sätt som funkar för dig och som inte hindrar dig i ditt skrivande.
Viktigast av allt, om skrivandet är din stora dröm, avsätt tid till skrivande. Låt det inte bli en ouppfylld dröm.

Jag är oerhört tacksam för det här året som jag har fått vara en av debutantbloggarna och att ha haft möjligheten att skriva om min resa och kunnat ta del av era fantastiska kommentarer. Året är över och året har gått fort, men min bok släpptes för bara tre månader sedan, så min och bokens resa har bara börjat.

Hoppas att ni vill fortsätta följa mig. Inga nya förlagskontrakt är påskrivna, men det är inte alls omöjligt att det blir fler böcker. 😉 Ni hittar mig på Instagram och Facebook.

Fortsätt skriva och fortsätt drömma!

Årets julklapp

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Första dagen min bok släpptes och fanns till försäljning hos internetbokhandlarna beställde en kollega 60 exemplar av boken till jobbet. Samtliga mina kollegor skulle nämligen få min barnbok, Kluriga ordens ABC, i julklapp. Lådorna med de 60 böckerna kom till jobbet redan efter två dagar och det var ju där jag fick se och hålla i min bok för första gången. Detta var i slutet i september. Böckerna låg sedan ouppackade tills för någon vecka sedan, då en kollega, min chef och jag en kväll slog in samtliga böcker.

IMG_6436.jpg

I förra veckan skulle vi ut och äta julbord med jobbet och innan vi åkte iväg skulle vi ha lite julavslutning med glögg samt julklappsutdelning. Jag måste erkänna att jag hade varit lite nervös inför den här dagen. Mitt skrivande är ingenting jag direkt har pratat särskilt mycket om på jobbet, utan jag har skilt på mina två yrkesliv.

Varför var jag då nervös? Dels var jag rädd för kollegornas reaktion på att julklappen bestod av en barnbok och att de inte skulle uppskatta en sådan julklapp och dels var jag nervös för att blotta mitt skrivande för dem. Tänk om de skulle tycka att det är jag har skrivit är dåligt och ska döma mig därefter i fortsättningen på jobbet. Ja, ni förstår, mina hjärnspöken härjade fritt. (Hjärnspöke, är för övrigt ett av orden som finns med i min bok).

Att mina kollegor får en bok i julklapp är inget konstigt, utan det är fullt normalt. Varje år brukar vi nämligen få en bok av årets Nobelpristagare i litteratur. Som bekant delades det inte ut något Nobelpris i litteratur i år och tur i oturen släpptes ju min bok just i år och min chef tyckte att det då var självklart att alla skulle få min barnbok i julklapp.

Min chef höll ett tal och berättade för mina kollegor vad årets julklapp bestod av. Jag fick applåder och sedan försvann jag halvt i en dimma. Jag fick signera böcker och ta selfies med kollegor och folk kom fram och pratade och gratulerade och efteråt kändes det väldigt bra. Folk reagerade över förväntan positivt. En man blev riktigt glad och sa ”för en gångs skull får vi en bra julklapp” och det värmde så fint. Många har egna barn, barnbarn eller andra barn i närhet som de kan ge boken till och en del ville ha boken signerad till sig själva.

Dagen efter kom flera förbi mitt rum och sa att de hade läst boken och tyckte om den.

Nu i efterhand känns det väldigt befriande att alla nu vet att jag skriver, att de vet att jag har kommit ut med en bok och att många faktiskt har läst den. På ett sätt var det lite som att ”komma ut ur garderoben” och få bli den jag verkligen är. Det är ingenting jag behöver ursäkta mig för eller gömma, utan det här är den jag är och en stor del av mitt liv.

Skrivandet är inget du behöver hålla hemligt. Låt det få den plats den förtjänar. För dig som är en skrivande person är antagligen skrivandet en väldigt stor del av ditt liv. Kanske mer än du själv inser.

En oförglömlig signering

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Förra veckans inlägg handlade om mitt allra första signeringsevent. I lördags hade jag mitt andra signeringsevent. Denna gång i min ”hemmabutik”, på Akademibokhandeln i Liljeholmen. Det här är en butik jag besöker minst en gång i veckan, så jag var lite nervös innan det här eventet. Jag ville inte gärna ”göra bort” mig och inte få något sålt och sedan behöva gå och in och skämmas där i fortsättningen.

Under några veckors tid arbetade jag för att försöka få så många som möjligt att komma till eventet. Eftersom jag har tre barn känner jag många barn och föräldrar i området. Därför bad jag butiken mejla mig en fil med en flyer som jag skulle kunna skriva ut och dela ut. Jag delade ut flyers till föräldrar och mina barn delade ut till sina klasskompisar.

IMG_6311.jpg

Ett par dagar innan eventet gick jag in i butiken och såg att de hade skyltat fint med min bok. När jag fick reda på hur många böcker de hade tagit in tänkte jag att jag aldrig kommer att få dem sålda. Personalen lugnade mig med att böckerna i så fall förmodligen skulle gå åt under den sista veckan innan jul och skulle de inte få alla sålde så kunde de alltid skicka tillbaka dem till förlaget.

Lördagen kom och den utsatta tiden för signeringen var klockan 12-13. Jag hade frågat innan om jag fick stanna längre än så och de sa att jag fick stanna så länge jag ville. Jag siktade på att vara där mellan klockan 12-14. En halvtimme innan var jag på plats för att sätta upp min roll-up och blåsa upp ballonger. Signeringsbordet med mina böcker stod redan uppdukat mitt framför entrén till butiken. Prick klockan 12 gick jag och ställde mig och med en gång kom den första kunden, en vän och granne till mig. Det var skönt att se ett bekant ansikte det första jag gjorde. Resten av signeringen försvann jag nästan i en dimma för det var väldigt mycket folk och ofta var det kö. Min kompis som hjälpte mig vid det förra signeringstillfället ställde upp och hjälpte mig även denna gång. När hon kom var jag redan fullt upptagen med att signera massor med böcker. Jag bad henne hjälpa mig att blåsa upp lite ballonger. Vid den förra signeringen fick vi jobba väldigt aktivt med att gå fram till kunder och prata om boken. Men den här gången behövde vi inte alls jobba på det sättet. Det kom folk i en strid ström och köpte böcker. Redan efter en halvtimme var jag tvungen att be butikspersonalen om fler böcker. När jag sedan en andra gång bad om fler böcker, sa de att det var de sista exemplaren av boken. De hade inte fler. Nu blev jag istället orolig för att böckerna inte skulle räcka till alla som ville köpa!

IMG_6493

När klockan blev 14 hade jag två böcker kvar och jag kunde inte ge mig då. Så pass tävlingsinriktad och målinriktad är jag att jag inte skulle kunna gå därifrån förrän alla böcker var sålda. En liten stund senare hade jag sålt butikens allra sista exemplar av Kluriga ordens ABC och jag kunde packa ihop.

IMG_6506

Jag var, och är fortfarande, euforisk. Det är en fantastisk känsla att lyckats med något jag inte hade trott att jag skulle klara. Det är otroligt skönt att känna att hårt arbete och målmedvetenhet lönar sig. Jag kände mig stolt och nöjd. Efteråt var jag också ganska trött. Jag kände att jag slitit hårt för att klara detta. Många av de som kom var folk som jag hade bjudit in, men det var också förvånansvärt många som bara passerade förbi som blev nyfikna och köpte boken. Flera av dem sa att de tyckte att det var en annorlunda bok och berömde mig för vilken bra idé det var.

IMG_6513

Trots att jag var rätt trött efteråt ville jag samtidigt ha mer. Jag vill göra det igen och igen!

Om jag ska sammanfatta mina lärdomar och tips från denna signering är det:

  • Det var bra att sitta utanför butiken
  • Godis på bordet fungerar som bra lockbete
  • Jag valde att stå upp (förutom när jag signerade böckerna). Jag tror att det är lättare att få kontakt med människor när jag är i samma höjd som de är
  • En timme är för kort tid, en hinner inte sälja så många böcker på en timme. Två timmar var lagom för mig. En vill ju orka vara pigg och social, så tre timmar kan vara för lång tid
  • Le och tilltala folk som kommer fram och bläddrar i boken. Dra en hisspitch och förklara kort bokens kärna och vad som gör den unik
  • Säg hej till folk som går förbi dig och tittar på dig
  • Att ha med en kompis som kan hjälpa till med praktiska saker och att ta bilder är ovärderligt
  • Ha kul och njut! Du får göra något som inte många människor får vara med om att uppleva någonsin

Lärdomar från en signering

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

I lördags förra veckan hade jag min första signering. Den var på Akademibokhandeln i Skrapan på Södermalm i Stockholm. Jag hade min releasefest där för två månader sedan och redan då bad butikschefen mig komma tillbaka vid jul och ha en signering. Det erbjudandet blev jag såklart väldigt glad och tacksam för och tackade ja på en gång.

Vi bokade in den 1 december för högläsning och signering med starttid kl 12. Ingen sluttid var utsatt vilket jag tyckte var positivt för då kunde jag bestämma själv hur länge jag ville hålla på. Butiken tryckte upp flyers och de skyltade i butiken med att jag skulle komma och signera min bok, Kluriga ordens ABC. De hade även lyckats få med eventet på Akademibokhandelns hemsida.

IMG_6367

Jag var på plats 45 minuter innan eventet för att förbereda. Till min hjälp hade jag min vän, Sheila, vid min sida. Ballonger skulle blåsas upp, godis läggas i en skål och en roll-up som skulle dras upp osv. Butiken hade ställt upp en fåtölj, ett bord och en bänk, pallar och kuddar så att det skulle kunna bli en mysig sagostund.

IMG_6370

Till klockan 12 och högläsningen kom ett gäng vänner till mig och allt eftersom droppade det in vänner och kollegor från många, många år tillbaka i tiden. Det värmde otroligt att de kom för att träffa mig och flera hade med sig blommor, så det kändes lite som att ha releasefest ännu en gång.

IMG_6407

Tyvärr var det väldigt lugnt i butiken denna dag och inte alls någon julrush. Personalen i butiken sa att jag hade en extrem otur för så där lite kunder brukar det vara en sommardag. En vanlig lördag brukar det vara så trångt inne på barnboksavdelningen att det knappt går att ta sig fram. Gissningsvis var orsaken till det dåliga trycket dels det dåliga vädret, men kanske också att det veckan innan var Black Friday och att folk då hade handlat massor.

Men jag och min kompis kämpade på i 3 timmar. Jag stod nere på barnboksavdelningen, medan min kompis stod vid entrén och informerade alla barnfamiljer om jag signerade böcker längre in i butiken och hon pratade och visade min bok. Då och då kom hon även till barnboksavdelningen och pratade med folk som gick runt och tittade på barnböcker.

Personalen berättade att en del kända författare kanske säljer 1-2 böcker under en signering. Men jag hade i alla fall lyckats sälja lika många böcker som Johan Ajvide Lindqvist under en julsignering så det känner jag mig oerhört nöjd med.

Det jag framför allt bär med mig från denna signering är alla samtal med människor. Men också att jag lärde mig så mycket av mitt första signeringsevent. Det jag främst lärde mig var, att om en inte är känd som Camilla Läckberg, kan en inte bara sitta vid ett bord och förvänta sig att folk ska komma fram och köpa boken. Nej, upp och stå och gå runt och våga prata med folk. I stort sett alla böcker jag (och med hjälp av min kompis) sålde var tack vare att vi gick fram och pratade med folk om boken. Det är verkligen att gå utanför min bekvämlighetszon, men efter ett tag kändes det inte så pinsamt eller jobbigt utan det blev snarare roligt och en utmaning. Jag höll hela tiden ett ex av boken i handen så att jag snabbt kunde visa upp den för nyfikna kunder och efter hand lärde jag mig vad jag skulle säga om boken för att fånga deras intresse.
En annan lärdom från eventet var att det var otroligt värdefullt att ha med sig en vän. Det kändes både roligare och tryggare samtidigt som hon var till stor hjälp som ”inkastare” och det tack vare henne som jag lyckades sälja böcker.  Jag förstår att det kanske inte är så lätt att be någon avvara tid från sin familj för att hjälpa en under en signering. Men våga fråga. Du kan inte få mer än en ett nej och säger vännen ja, så kommer ni ha kul tillsammans och förhoppningsvis ett superbra teamwork. Jag är evigt tacksam att min vän så osjälviskt ställde upp för mig. Jag tänker att bland det värdefullaste en människa kan ge någon annan är ens tid. Så jag känner mig oerhört varm i hjärtat över att hon delade sin tid med mig.

Nu på lördag (8 december) är det dags för nästa signering. Då ska jag signera på Akademibokhandeln i Liljeholmen kl 12-13. Då tror jag att jag kommer att bli placerad utanför butiken, så det blir en annan utmaning att lyckas fånga folks intresse för boken när jag inte kan prata med folk som strosar runt på barnboksavdelningen. Jag återkommer med en rapport och mina lärdomar från det eventet.
Och välkomna förbi och säg om ni råkar vara i krokarna!

Att ha ett uttalat mål

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det har varit Augustprisgalan i veckan och vinnarna har utsetts. Det måste vara fantastiskt att vinna det priset och jag tror att de flesta av oss som skriver drömmer om att vinna något stort pris. Det får mig att fundera lite på vad jag vill uppnå med skrivandet. Det handlar verkligen inte om ära, berömmelse och pengar. Det handlar om att jag få göra det jag tycker allra mest om att göra, det som får mig att må bra, men också det som jag faktiskt är bra på att göra. Nämligen att skriva.

Just nu är skriva det jag gör minst av min vakna tid. Att jag i somras gick upp i arbetstid på mitt vanliga dagjobb från 50 % till 80 % gjorde en väldig skillnad, i negativ bemärkelse. Jag har inte alls lika mycket ork till att skriva samtidigt som kreativiteten också har gått ner på sparlåga. I vanliga fall hämtar jag energi från skrivandet, men nu orkar jag knappt skriva och det blir en ond cirkel. Det gör mig ledsen att jag ägnar så lite tid åt det jag mest av allt vill göra.

Så trots att det är inte är ära, berömmelse och pengar som är drivkraften när jag skriver är det ändå så att jag någonstans längre vill tjäna så pass mycket pengar på mitt skrivande att jag åtminstone ska kunna gå ner i arbetstid. Mitt långsiktiga mål är förstås att kunna skriva på heltid. Och någonstans är jag övertygad om att det är möjligt. Till och med inom en femårsperiod. Det kanske låter kaxigt, men det handlar verkligen inte om det. Det handlar om att sätta upp en målbild för mig själv som jag strävar och arbetar emot. Varför skulle det vara omöjligt? Om jag hela tiden gör saker som tar mig mot det målet så tror jag att det är möjligt. Jag kommer förmodligen inte kunna leva i överflöd, men om jag kan se till att jag och min familj kan ha en dräglig levnadsstandard och ändå få göra det jag drömmer om så vore det fantastiskt. För jag vill inte att mitt liv ska handla om att sitta av timmar på ett jobb och göra saker inte ger mig särskilt mycket.

Det är absolut inte bara dåligt att ha ett dagjobb. Förutom att jag tjänar pengar, så har jag fått inspiration till texter och karaktärer genom mitt jobb och jag har fått erfarenheter. Men genom mitt arbete har jag också fått vänner för livet. Personer som dessutom stöttar och uppmuntrar mig i mitt skrivande. Vänner, är som vi alla vet, inget som växer på träd och därför kommer jag vara evigt tacksam för det jag har fått.

På lång sikt vill jag alltså kunna skriva på heltid. Jag har ingen fullständig och utstakad plan för hur det ska gå till, men en sak är säker. Det blir inga fler böcker om jag inte skriver någonting. Så det absolut viktigaste jag behöver göra är att fortsätta skriva och att aldrig, aldrig ge upp. Jag har i dagsläget redan fyra olika barnboksmanus som är ute hos förlagen som jag väntar besked om. Jag har ett så gott som färdigt romanmanus som behöver redigeras några vändor till och jag har två förläggare som vill läsa detta manus. Jag har en idé till ytterligare en roman. Och jag hoppas att idéerna fortsätter att komma och att inspirationen kommer att fortsätta flöda. Lite rädd är jag att idéerna en dag ska ta slut. Men jag har så sakteliga förstått att jag är en kreativ person. Och för kreativa personer tror jag att inte att idéerna tar slut. Det kommer alltid att finnas saker som inspirerar, lockar och som tål att utforskas och fördjupa sig i. Och det hoppas jag få göra mer av i framtiden.

Har du satt upp några mål för ditt skrivandet?
Jag tror att det är bra att uttala sina mål högt. Åtminstone för sig själv. Ingen annan behöver veta.

En händelserik tid

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det är knappt två månader sedan min bok, Kluriga ordens ABC, släpptes och varje vecka sedan dess har det hänt spännande saker. Många frågar mig hur det går för boken och då antar jag att det är försäljningssiffror de frågar efter. Jag har inte haft någon aning, men har försökt räkna lite på det själv och kollat ungefär hur många bibliotek som har köpt in boken och så vidare. I förra veckan kom jag fram till jag nog borde ha sålt knappt 300 ex, om jag tog i, i överkant. Jag hade kontakt med mitt förlag av helt andra orsaker och då fick jag oväntat ett fantastiskt besked. Att vi var uppe i 1000 sålda exemplar! 1000 ex på mindre än två månader! Även om jag har levt med beskedet i en vecka nu kan jag fortfarande inte fatta att det är sant. Det känns helt otroligt. Jag är debutant och min bok är utgiven på ett litet förlag och ändå har boken sålt 1000 ex, redan! Jag är så tacksam. Tänk att det finns så många som har köpt min bok.

I förra veckan var det också en kompis som skickade en bild till mig som visade att min bok stod i skyltfönstret på Aspuddens bokhandel. Det var ännu en sådan grej som är så osannolik att det var svårt att ta in. Jag var tvungen att åka dit för att se det med egna ögon och jovisst, där stod min bok!IMG_6275

IMG_6276

Jag passade samtidigt på att kila in på biblioteket i Aspudden och hittade min bok där också. Efter det hade jag ett ärende till Hornstull och jag tittade på Bibliotekets hemsida och såg att även biblioteket i Hornstull hade min bok. Jag tog därför en tur dit också. Där gick jag runt och letade efter min bok på alla tänkbara ställen utan att hitta den. Jag kollade på hemsidan igen och såg att boken hade blivit utlånad under tiden jag var på väg dit. Det gjorde mig så glad. Boken har precis börjat anlända till några bibliotek och jag ser att den är utlånad på flera ställen redan.

IMG_6272

Vad hände mer i förra veckan då? Jo, jag fick hem en låda med böcker. Nämligen den nya novellsamlingen som jag medverkar i. #Älskanoveller – Nyanser av passion. Det den andra novellsamlingen i år, och den femte totalt, som jag medverkar i. Det vankas releasefest för novellsamlingen den 27 november kl 17.30-19.30 på Engelen, Kolingen i Gamla Stan i Stockholm.

IMG_6270

Och vad mer då? Jag medverkade på Koreanska skolans dag och sålde min bok på plats i lördags. Jag har tidigare suttit i styrelsen för Koreanska skolan och min äldsta dotter har gått där på lördagar. Vi har båda haft paus från skolan i 1,5 år, men i lördags var vi alltså båda där igen. Min dotter var med mig som en hjälpreda och det var väldigt trevligt att ha henne med mig och att träffa alla gamla bekanta.

IMG_6292

Vilken vecka det har varit! Nu ska jag bara försöka smälta allt!

Om att prioritera

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Alltså, när en förläggare på ett stooort förlag hör av sig och vill att jag skickar mitt manus till hen, då inser jag att jag verkligen borde prioritera att skriva klart det manuset. Och nu ska jag banne mig göra det! För att jag vill och för att jag ”måste”. En bättre och större morot kan jag inte få.

Det här med att prioritera har inte varit lätt den senaste tiden. Förut prioriterade jag skrivandet före det tv-tittande, vänner, läsande, ja det mesta. Prioriteringen var enkel. Ja, ibland kunde det förstås handla om vilket av alla manus som jag skulle prioritera att skriva på, men det handlade alltid om skrivandet. Men nu när jag har släppt en bok är det plötsligt svårare att veta hur och vad jag ska prioritera. Jag tänker att min bok som jag har slitit med att skriva under så många år förtjänar min tid och uppmärksamhet så att den säljs och når ut. Det är ju nu det händer, allt det där jag har drömt om. Jag har gett mig dän på att alla tryckta exemplar ska bli sålda. Jag vill att det ska bli tilltryck och att boken ska finnas jämt! Men en bok säljer inte sig själv. Varenda litet mejl som jag skriver tar tid. Jag har inget stort förlag med ett helt PR-maskineri i ryggen utan det mesta arbetet gör jag själv och jag tycker att det är kul. Jag är en rätt driftig person och gillar att vara kreativ och hitta vägar för att uppnå saker och framför allt ger jag inte upp. Men det tar tid.

Nu håller jag på och beställer en roll up som jag ska ha med mig när jag ute och signerar min bok. Jag har kontaktat tidningar, butiker och jag bjuder in vänner till mina signeringar. Jag möter upp vänner, bekanta och nyfunna vänner som vill köpa min bok. Och mitt uppe i allt det här känner jag en sådan oerhörd tacksamhet. Tänk att folk vill köpa min bok! Tänk att folk vill att jag skriver en kråka i boken. Tänk att folk tar sig tid att läsa boken och höra av sig och lämna feedback. Tänk att folk går till Akademibokhandeln i sina respektive städer eller i sin del av stan och tar bilder på min bok i hyllan och skickar till mig. Det är obeskrivligt fantastiskt. Folk tar sig tid och engagerar sig och inte för att de måste, utan för att de vill.

Det verkar och låter så fantastiskt att kunna skriva på heltid. Men vad jag har förstått av de som är heltidsförfattare så är det trots allt så att när karriären väl rullar på finns det mycket som förväntas av dem i sin yrkesroll som författare och som gör att de kanske faktiskt inte alls har så mycket skrivtid som en skulle kunna tro. Men hur det än är, så är det ändå det jag drömmer om, att få skriva på heltid. Jag kan inte tänka mig något bättre.

I min nuvarande situation är mitt mål är att lyckas hitta någon slags balans där jag tillsammans med heltidsjobb och familj ska hinna med både att skriva och att jobba med att på olika sätt nå ut med min befintliga bok.
Ibland kanske jag lägger tid på oväsentligheter som är rätt betydelselösa. Men vem kan motstå att beställa örhängen och halshand med sitt eget bokomslag på till exempel? Inte jag i alla fall.
Men i morgon ska jag skriva på mitt manus.

IMG_6258

Inspiration och drömmar

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Nu börjar jag sakta men säkert krypa ur bokbebisbubblan. Den första yran börjar lägga sig, men jag njuter fortfarande av allt som händer och allt känns fortfarande väldigt spännande och overkligt. Jag börjar planera för ett par boksigneringstillfällen under julhandeln och njuter av att se hur boken köps in av alltfler bibliotek. Jag var inne på Akademibokhandeln i området där jag bor och såg att ett par exemplar av min bok blev sålda under förra veckan. Det ger en otrolig lyckokänsla. Jag måste säga att jag verkligen njuter nu. Men lite, lite grann kan jag ibland bli rädd att det inte blir någon fortsättning. Tänk om det ”bara” blir den här boken. Jag älskar hela den här processen och den här världen och jag vill fortsätta vara i den. En boks levnadstid är kort, så jag försöker verkligen vara i nuet. Samtidigt skulle det vara så skönt att ha ett nytt förlagskontrakt påskrivet och veta att jo, jag får vara med om det här en gång till. Jag har flera manus som är ute hos förlagen, så än finns det hopp.

Dock var det länge sedan jag faktiskt skrev på något nytt. Orken har varit som bortblåst. Men i förra veckan kom inspirationen åtminstone plötsligt tillbaka. Nu har jag hux flux fått idéer till en ny barnbok, en ny novell och en ny roman! Jag känner att skrivlusten och lusten att skapa kommer tillbaka och jag längtar efter den där härliga processen när en öppnar upp ett helt tomt dokument och börjar skapa en ny värld. Det finns faktiskt inget bättre. Nu gäller det bara att ta sig tiden och att välja vilken av alla dessa idéer jag ska låta få företräde till att växa fram. Jag tror att det blir novellen och barnboken som får samsas om min tid framöver.

Jag har flera semesterdagar dagar kvar att ta ut i år och jag borde faktiskt passa på att försöka ta ut några strödagar här och där och ge mig själv möjlighet att skriva. Det vore väl den bästa julklappen till mig själv.

Att få just tid och ork till skrivandet är en ständig kamp. Det handlar hela tiden om att göra avkall på något. Sömnen, jobbet, familjen, vännerna, träningen, ja listan kan göras lång. Och vet ni, det kan också finnas människor i er omgivning som försöker sätta käppar i hjulet för att ni ska kunna uppnå er dröm, som vill prata er till rätta, som tror sig veta bättre vad du egentligen borde ägna dig åt. Men till er vill jag säga: stå på er! Vad ni än gör, ge inte upp er dröm! Hur kan du veta att du inte är Sveriges nästa storsäljande författare om du inte provar? Och skriver du ingen bok, kan det absolut inte bli en bok, så skriv den! Och ingen annan kan tala om för dig hur du ska leva ditt liv eller vad som gör dig lycklig eller vad som är viktigt i ditt liv. Det vet bara du och det bestämmer bara du! Det går att förena sin dröm med resten av livet. Jag tror att det är viktigt att då och då umgås med andra som skriver, att vara i ett skrivande sammanhang. Då förstår du att du inte är ensam om att bära på en dröm och att det finns andra som vill och måste göra precis samma uppoffringar som du. Och att drömmen om att skriva är bland det viktigaste i ens liv.

Missade du poddavsnittet som jag medverkar om att följa sin dröm, så går det att lyssna på här http://psykologibyra.libsyn.com/mia

 

Ett beroende och personlig utveckling

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Efter att jag har blivit med bok har jag också blivit beroende. Kanske är det en form av galenskap en drabbas av mitt i euforin. Jag är beroende av att googla min bok varje dag. Jag är beroende av att kolla på bibliotekens hemsidor om fler har köpt in min bok och om boken är utlånad. Jag är beroende av att kolla om fler av Akademibokhandelns butiker har tagit in min bok. Och allt detta kollar jag flera gånger per dag. Ja, ni hör ju hur galet det låter. Men det ger också en kick varje gång jag ser att något har hänt.

Igår morse när jag till exempel kollade biblioteken i Stockholms kommun var min bok under inköp till 13 bibliotek. När jag var på väg hem från jobbet samma dag hade siffran helt plötsligt hoppat upp till 32 bibliotek och när jag kollade ytterligare en gång någon timme senare var siffran uppe i 35. Det är otroligt spännande att se hur sifforna tickar iväg i både Sverige och Finland. Det är nästan som att följa någon slags idrottsmatch eller budgivning.

Från början hade 12 av Akademibokhandelns butiker tagit in min bok och jag trodde inte att det skulle bli fler, men nu är det 15 butiker som har tagit in bok. Och det ger effekt när folk tipsar om min bok eller ber en butik ta in min bok. Akademibokhandeln där jag bor valde dessutom att ge min bok bästa möjliga plats i hyllan.

IMG_6139

Hastigt och lustigt blev jag i förra veckan tillfrågad om jag ville medverka i en poddcast och inspelningen skulle ske samma vecka. Utan att tveka tackade jag självklart ja. För några månader sedan tror jag en sådan grej hade varit otänkbar, men numera hör det till att kliva ur min bekvämlighetszon och utmana mig själv hela tiden. Och jag tycker att det är kul och ingenting av det jag hittills har gjort i anknytning till författarskapet har känts jobbigt eller obekvämt, snarare tvärtom.

Så direkt efter en lång, lång arbetsdag åkte jag vidare till inspelningsstudion och fick träffa ljudteknikern och de två psykologerna som driver poddcasten, Psykologbyrå. Jag fick slå mig ner framför en mikrofon och de två psykologerna berättade lite om upplägget för samtalet. Sedan satte vi igång och vi pratade på i ungefär 45 minuter. Jag var rädd att jag skulle bli nervös och staka mig, så jag försökte prata lugnt så att jag skulle hinna tänka efter ordentligt på vad jag skulle svara. Samtalet flöt på bra och plötsligt var tiden ute. Bara två dagar efter inspelning fanns den ute för lyssning. Jag har inte hunnit lyssna på hela avsnittet själv ännu, men har lyssnat på ungefär halva avsnittet. Vill ni lyssna på det så kan ni göra det här eller på andra ställen där poddar finns: https://poddtoppen.se/podcast/1182836176/psykologbyra

Avsnittet heter ”Om att börja leva sin dröm”.

Tidigare har jag alltid avskytt att höra min egen inspelade röst. Ni vet hur det är, det låter inte som en själv och rösten låter konstig och en hakar upp sig på hur en låter och vad en säger. Men när jag lyssnade på denna inspelning mådde jag inte dåligt över vad jag hörde och det var väldigt befriande att känna att jag faktiskt klarar av att höra mig själv utan att jag håller på skämmas ihjäl. Kanske skulle jag till och med klara av tv. Den tanken hade, precis som många andra tankar, varit otänkbar för bara några månader sedan. Men antagligen är det så att en växer in i rollen. För några månader sedan hade jag inte släppt en bok, så tanken på att sitta i en tv-studio och prata om min bok kändes fullständigt främmande. Nu finns min bok och nu skulle jag kunna tänka mig att göra det mesta som kan behövas för att nå ut med boken för jag har ju slitit så hårt med den.

Så på bara ett par månader har jag redan utsatt mig själv för en massa saker som jag tidigare aldrig hade kunnat föreställa mig själv göra. Och just det faktum att jag känner att jag utvecklas och växer som person är nog det bästa med allt det här. Att jag vågar vara mig själv och vågar stå för den jag är. Det är inte en så pjåkig grej att göra vid 42-års ålder.

 

En dröm som går i uppfyllelse

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Jag har drömt om en särskild dag så ofantligt länge. Dagen då jag skulle få fira min första bok. Nu har jag firat den och det känns som en dröm. Att sammanfatta en av de största händelserna i mitt liv går knappt för jag har inte riktigt fattat att det har hänt än. I lördags hade jag releasefirande för min bok, Kluriga ordens ABC.

Gallerian Skrapan hade ett bokevent den här dagen där flera författare medverkade, bl a Helena von Zweigbergk, Carin Gerhardsen och Pascal Engman. I gallerian fanns skärmar som växlade bilder på mig och de övriga deltagande författarna. Gallerian hade gjort reklam för eventet i tunnelbanan, vid busshållplatser och på sociala medier. Ni hör ju, bara det är ju helt galet.IMG_6060IMG_6075

Första programpunkten för Skrapans event var mitt releasefirande. Vi började med att programledaren och författaren Ylva Hällen intervjuade mig på scenen och vi pratade om bakgrunden till min bok och om hur jag lagt mina juridikstudier på hyllan för att istället satsa på drömmen om att skriva. Sedan läste jag högt ur min bok. Jag kände mig aldrig särskilt nervös, men visst är det ovant att prata i mikrofon och att samtidigt försöka säga någonting klokt. Att se en del av mina vänner sitta och lyssna på mig med ögonen fyllda av tårar var obeskrivligt. Sedan blev det boksignering och där någonstans tappade jag helt tids- och rumsuppfattning. Det var en kö av människor i en timmes tid och det var alltifrån mina närmaste vänner till människor som jag inte hade träffat på över 20 år till helt okända människor. Det var fantastiskt att så många människor hade tagit sig tid att komma dit för min skull. Samtidigt hann jag bara växla några snabba ord med och var och en. Det var en strid ström av människor som passerade som gav kramar, uppmuntrande ord, blommor och presenter.

IMG_6105

IMG_6084

Jag hade en av mina äldsta och bästa vänner med mig och hon var med under hela eventet och det var ovärderligt. Så det är ett hett tips till alla er som planerar att ordna en releasefest på egen hand – ha med er en vän som kan hjälpa till med de praktiska sakerna på plats samt vara en trygg punkt. Min vän sa redan på morgonen när vi kom till Akademibokhandeln att hon inte trodde att böckerna som de hade tagit in skulle räcka. Själv var jag orolig att det skulle bli många böcker över och att jag skulle få skämmas inför Akademibokhandeln.
Men min kompis hade rätt. Böckerna sålde slut och räckte inte till alla som ville köpa! Jag kan inte annat än känna mig nöjd. Och framförallt tacksam för alla som så generöst köpte flera böcker.

Efter eventet åt jag lunch tillsammans med min vän, hennes mamma och syster. De är som familj för mig. Jag kunde fortfarande inte ta in allt som hade hänt, men det var skönt att omge mig med människor som betyder mycket för mig. När de senare hade skjutsat hem mig och vi kramade varandra hej då, ja, då kom tårarna. För ett ögonblick kom känslorna ikapp och vällde över mig. Då insåg jag, i alla fall lite grann, vad jag just hade varit med. Jag hade just upplevt dagen som jag hade drömt om och längtat efter i så många års tid. En av de absolut största stunderna i mitt liv.

Tack till Skrapan och Akademibokhandeln som lät mig vara en del av ert event och för att ni ordnade allt så fint!
Till alla som kom och lyssnade och köpte böcker vill jag rikta mitt allra varmaste och djupaste tack!
Sist men inte minst, vill jag tacka Anneli, för att du finns vid min sida, i glädje och i sorg. Alltid. Tack!

Det vankas firande

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det händer så mycket ofattbara saker just nu och att det är svårt att tro att det är sant. Tyvärr sammanfaller det med att jag har väldigt mycket att göra på jobbet så jag tycker att det känns som jag springer runt som en speedad kanin mest hela tiden. Men stora delar av tiden befinner jag mig faktiskt i ett lyckorus.

Först och främst vill jag välkomna er alla som kan och vill att komma till Skrapan, vid Medborgarplatsen, på lördag den 20 oktober kl 11.00. Då blir det releasefirande för min bok, Kluriga ordens ABC. Det blir högläsning och det bjuds på fika, bokstavsgodis och dricka. Alla som köper boken får en knapp. Vi håller till i en tom butikslokal alldeles intill Akademibokhandeln och sedan kl 11.40 flyttar vi över minglet till Akademibokhandeln. Ta med barn eller vänner och kom förbi och säg hej! Vi håller på till ca kl 12.30 eller längre om det kommer mycket folk. Anmäl er gärna på Facebook-eventet nedan:

https://www.facebook.com/events/413131545885771/?ti=icl

Mitt releasefirande är en del av ett större bokevent i Skrapan denna dag och här är listan över alla medverkande författare:

Moderator: Ylva Hällen
Dagens program:
11.00 Mia Kim – Bokrelease barnbok.
11.40 Niklas Mesaros – Ungdomsboken Sjöhästar.
12.00 Carin Gerhardsen – Deckarförfattare, aktuell med ny bok.
12.20 Helena von Zweibergk – Författare, aktuell med ny bok.
12.40 Pascal Engman – Författare till boken Patrioterna.
13.00 Sekwa – Franskt bokförlag presenterar 2 olika böcker.
13.40 Kicki Sehlstedt – Författare till boken Sweet Lolita.
14.00 Ylva Hällen – Författare, aktuell med ny bok.

Under veckan som har gått har alltfler bibliotek börjat beställa min bok. Det finns inget nationellt register över samtliga bibliotek och vilka böcker de har. Libris har ett register, men vad jag har förstått av andra författare så stämmer inte Libris uppgifter med hur det faktiskt ligger till. En måste alltså själv titta kommun för kommun för att se vilka som har en viss bok. Ganska tidsödande, men ack så beroendeframkallande hobby! Just nu är min bok endast under inköp, men snart kommer jag dessutom kunna se om boken är utlånad. En extra rolig upptäckt som jag gjorde i veckan var att ett par bibliotek i de svensktalande delarna av Finland har köpt in min bok. Det fick mig faktiskt att börja gråta. Det var en oväntat effekt av att släppa bok och det känns helt otroligt magiskt att veta att människor i Finland snart kommer att kunna läsa min bok. I ett annat land. Tanken svindlar!

I måndags fick jag så en nyhet som jag bara har kunnat drömma om att få. Att Akademibokhandeln tar in min bok! Inte i alla sina butiker, men i 12 utav dem. Min bok, på Akademibokhandeln, i fysisk butik! Det är så stort att jag inte kan ta in det. Jag längtar så tills jag får se boken stå i hyllan i någon av deras butiker. Det är någonting jag har drömt om.

Ja, och mitt i alltihop det där så hipp som happ så har jag dessutom fått en ny idé till en ny feelgoodroman!

BTJ har recenserat

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det är omtumlande att släppa en bok. Så mycket känslor, men så lite tid att hinna känna efter och insupa allt. Känslorna har därför inte riktigt hunnit ikapp mig, men det är väldigt roligt och spännande med allt som händer.

Förra måndagen var jag på Skrapan (ett köpcentrum i Stockholm) och blev intervjuad för en liten reklamfilm för bokeventet och mitt releasefirande där. Filmen kommer snart att läggas upp på Skrapans Facebook och Instagram. Jag tror att det gick bra, men jag har inte sett slutresultatet än. Jag kan inte precis påstå att jag är van att bli intervjuad eller stå på scen, men det är bara att kliva ur bekvämlighetszonen och göra det. Efteråt kändes det himla kul att ha gjort det.

Jag passade på att besöka Akademibokhandeln i Skrapan och pratade med butikschefen om mitt event där. Plötsligt känns allt väldigt stort och spännande. Eftersom mitt releasefirande är en del av ett större event går Skrapan in och gör en hel del marknadsföring. Så jag hoppas att det kan komma en hel del människor till centrum den dagen. Det känns som jag hade väldigt mycket tur som kontaktade just den butiken och vid rätt tillfälle. Och det är ju så livet är. Ibland har en tur och ibland inte.

I helgen upptäckte jag att det verkade som att det hade kommit en BTJ-recension på min bok. BTJ är Bibliotekstjänst och deras recensioner fungerar som inköpsstöd för bland annat biblioteken, så det är en tung instans och bra om boken får en bra recension från dem. Eftersom jag är den nyfikna och otåliga typen och det var helg och ingen jobbade på varken mitt förlag eller BTJ jagade jag efter recensionen på flera bibliotek. Efter besök på flera bibliotek och samtal med flera bibliotekarier lyckades jag träffa en som kunde logga in på BTJs hemsida för att få ut recensioner, men det visade sig att recensionen för min bok inte fanns där. Förmodligen för att förlaget hade fått den i förhand och den ännu inte hade publicerats i BTJ-häftet. Nya häften kommer ut varannan vecka lärde jag mig. I måndags fick jag så recensionen av förlaget och versionen med helhetsbetyget lyckades jag få av en snäll person på BTJ.

Det här med recensioner är något jag både har längtat och bävat lite inför. Jag kan ju omöjligt veta vad andra ska tycka om min bok. Men om folk gillar min bok är det ju fantastiskt. Den här gången kunde jag i alla fall pusta ut. Jag kan till och med fira och känna mig riktigt nöjd. Jag känner faktiskt ett lyckorus för det här var mer än jag hade vågat hoppats på.
Det är inte tillåtet att återge recensionen i sin helhet, så här kommer ett utdrag:

Den här ABC-boken skiljer sig från flertalet andra. De sammansatta och vanliga ord som presenteras tål att smakas på och klura över.  […] Varje uppslag bjuder på mycket att upptäcka och betrakta. De rimmade texterna är välkomponerade och lätta att läsa, innehållet i förklaringarna kortfattat och lättbegripligt, gärna med vuxen medverkan. Sammanfattningsvis är detta en ABC-bok som förmedlar språkglädje, gynnar språkutveckling och är kul att läsa många gånger, även för den som redan kan sitt alfabet. Helhetsbetyg: 4. – Tine Billing, BTJ”

Och för den extra nyfikna så ser BTJs betygsskala ut enligt följande:

5 – Briljant

4 – Mycket bra

3 – Bra

2 – Ordinär

1 – Undermålig

Bättre start på veckan och på födelsen av min bok kunde jag faktiskt inte få.

 

En bok och en bokmässa senare

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Vilken vecka det har varit! Förra veckan fick jag både hålla i min bok för första gången och gå på min första bokmässa som författare.

I måndags förra veckan såg jag att boken plötsligt gick att köpa i de stora nätbokhandlarnas butiker. Genast beställde min arbetsgivare 60 ex av boken till alla anställda hos oss. Och på onsdagen kom böckerna till jobbet, så det var där med tårfyllda ögon som jag för första gången fick se min bok och hålla i den. Ja, det var oundvikligt att jag grät. Det var ett overkligt och känslomässigt ögonblick.  Men lite konstigt var det allt att uppleva det tillsammans med kollegor. Jag hade föreställt mig ögonblicket då jag skulle öppna kartongen med böckerna hemma, i min ensamhet. Men det var kul att se kollegornas glädje och entusiasm också. Omslaget var så mycket finare än jag hade kunnat föreställa mig, pappret i boken luktade så gott och ja, hela boken var så fantastiskt fin!

Jag lånade hem ett ex av boken och sedan var det ett stolt ögonblick att få komma hem och visa boken för mina barn. Gladast blev min lilla 4-åring som pussade bilden på mig i boken. Det är ett ögonblick att minnas. Dagen efter tog min äldsta dotter med sig boken till skolan och visade upp för lärare, fritidspersonal och kompisar.

På fredag morgon satte jag mig på tåget till Göteborg och mitt livs första bokmässa som författare. Efter att jag hade checkat in på mitt rum på hotellet gick jag in på mässan och letade mig fram till Olika förlags monter för att se min bok som stod fint skyltad i montern. Jag fick genast signera en hög med böcker och stod sedan och kikade på när folk bläddrade i min bok och köpte den. Det var alldeles magiskt att se när folk bestämde sig för att köpa den. Jag minns knappt vad jag gjorde resten av dagen. Jag gick runt på mässan och träffade massor med folk som jag kände och minst lika många som jag bara kände från Instagram, men aldrig hade träffat i verkliga livet tidigare.IMG_5880

img_5883.jpg

På eftermiddagen träffades alla fem Debutantbloggare för första gången. Det var också ett sådant där ögonblick som jag har gått och väntat på hela året och nu hände det äntligen. Det var så härligt att ses och att kunna dela erfarenheter med varandra.img_5865.jpg

På lördagen var det ett ofantligt publiktryck på mässan. På vissa ställen i mässhallen gick det knappt att ta sig fram. Det första jag återigen gjorde var att gå till Olika förlags monter för att kolla hur det hade gått med försäljningen av min bok. Mina signerade ex från dagen före hade gått åt, så jag signerade en bunt till med böcker.

Klockan 12 hade jag siktet inställt på att gå och lyssna på ett seminarium med en av mina favoritförfattare, Jojo Moyes. Det var så skönt att höra om hennes ständiga pusslande för att få skrivandet och familjelivet att gå ihop. Om hur hon alltid kommer att skriva oavsett hur hennes böcker säljer, för att hon bara måste skriva. Det var oerhört skönt och befriande att höra att hon hade skrivit åtta böcker innan hon fick sitt stora genombrott med Livet efter dig och hur glad hon är att hon inte slog igenom med sin allra första bok.

Efter seminariet var det bara att springa ner till mässhallen och ställa sig i den megalånga signeringskön för att få en bok signerad av Jojo Moyes. Efter sisådär 55 minuter kom jag äntligen fram och fick träffa min idol och få en signerad bok. Därefter kunde jag slappna av. Jag kände att jag gjort precis allt jag ville på mässan och strosade mest runt och köpte böcker till mina barn.

IMG_5888

Med Jojo Moyes

Sent på kvällen kom jag hem och möttes av barnen och sambon som överraskade med att ha bakat en tårta för att fira min bok.

Jag är så glad och tacksam för att jag har fått möjligheten att uppleva allt detta. Det här har varit min dröm i säkert 17 års tid. Nu ska jag försöka låta allt sjunka in och njuta. Men det är också nu det verkliga arbetet börjar. Nu ska boken ut och få ett eget liv.

Bokfester av diverse slag

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det blir mycket tjat om boken nu, men nu börjar det bli verklighet! Den finns sedan i måndags i lager hos nätbokhandlarna och går att köpa! Det känns inte som att det är på riktigt än eftersom jag inte själv har sett eller hållit i boken. Väldigt häftigt att veta att vem som helst kan klicka hem boken nu. Jag kollar nästan maniskt nätbokhandlarnas sidor och söker upp min bok. Jag vet inte vad jag förväntar mig att få se, men något slags bevis på att boken finns eller att någon köper den.

Hittills är boken under inköp till Stadsbiblioteket i Stockholm, men jag hoppas givetvis att alla bibliotek snart ska få nys om min bok och köpa in den. Just bibliotek betyder mycket för mig för där vet jag att alla, oavsett ekonomisk situation, får möjlighet att ta del av böcker.

Annars är det mycket fokus på bokmässan och releasefest just nu.

På fredag och lördag kommer jag att vara på bokmässan och mingla och njuta av att vara en del av årets stora bokfest. Mina största författarförebilder kommer vara på plats på mässan och bara det är fantastiskt. Jag har tidigare träffat alla årets debutantbloggare utom Veronica, men på bokmässan ska vi äntligen sammanstråla allihopa och det ska bli så roligt!

Releasefirandet för Kluriga ordens ABC blir det den 20 oktober på Akademibokhandeln Skrapan i Stockholm. Vilken tid är ännu inte klart, men det hela sammanfaller med ett stort bokevent i Skrapan. Förberedelserna är i full gång och jag har köpt och beställt saker så att det förhoppningsvis blir festligt för både stora och små.
Alla är välkomna, så kom gärna förbi och säg hej och drick lite bubblig dricka. Jag kommer att skapa ett Facebook-event snart och där får ni gärna klicka i om ni kommer så att vi vet hur många böcker, dryck och tilltugg som ska köpas in.

Det är lite pirriga känslor nu också. Jag har aldrig varit den som har gillat att stå framför en publik och prata, men från en dag till en annan förväntas jag nu plötsligt göra det. Men jag tror att det ska gå bra. Det här är ett ämne som jag kan, det är ju min bok. Jag har skrivit den, jag vet tanken bakom den och jag vet helt enkelt vad jag pratar om. Det gör nog det hela roligt och då blir det automatiskt lättare.

En sak i taget. Först bokmässan! Stoppa mig gärna och säg hej om ni ser mig i vimlet!

När känslorna svallar

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Nu är det riktigt nära. Igår fick jag besked om att böckerna har skickats från tryckeriet och de skickas direkt till bokmässan i Göteborg. När jag fick det beskedet grät jag först glädjetårar som sedan övergick i en störtflod. Det blev ett otroligt känslomässigt ögonblick som jag själv blev lite tagen på sängen av. Det blev plötsligt så verkligt. Boken är klar. Den finns på riktigt. Drömmen som jag har kämpat och jobbat för under så många år. Nu är det snart inte bara längre en dröm. Det är en verklighet.

Undrar hur det kommer att kännas när jag får se och hålla i boken för första gången? Jag hoppas att jag hinner få hem boken innan jag åker till bokmässan. Annars blir mitt första möte med boken där på mässgolvet i Olika förlags monter. Och det kan ju gå lite hur som helst. 😉

Bokmässan är alltså bara drygt en vecka bort. Jag kommer vara där på fredag och lördag, men har inga programpunkter. Däremot har förlaget bett mig komma förbi montern och signera några ex av min bok. Är det någon av er som kommer att vara där och vill ha ett signerat ex, så kan hojta till så kan vi säkert ordna detta.

Releasefest kommer jag ha, men det blir först den 20 oktober i Stockholm. Save the date! Jag återkommer med tid och plats när allt är helt spikat.

Tillsammans med förlaget har vi diskuterat marknadsföringsplanen för boken. Det känns hur overkligt som helst. Det mesta av arbetet får vänta tills boken faktiskt har kommit, men jag inser att det kommer att ta väldigt mycket tid om jag ska göra allt det jag vill göra. Det innebär att det inte blir så mycket skrivtid framöver. Ju mer jag pratar med folk om min bok, desto mer inser jag att boken, även om det är en barnbok, faktiskt är en bok för alla. En kollega frågade mig vad ”solkatt” betyder. Jättebra att du undrar, då är min bok perfekt för dig, svarade jag.

En kompis till mig har två tonåringar som både har diagnoser av olika slag. Hon är övertygad om att de kommer att ha nytta av boken för de vet till exempel inte vad ordet björntjänst betyder. Det gör mig väldigt glad om boken faktiskt kan komma användas som en slags lärobok.

I samband med att boken släpps så släpps den ju också fri för recensenter att tycka till om den. Så långt har jag inte vågat tänka än. Det känns för overkligt, skrämmande och avlägset just nu. Men faktum är att allt kommer att hända snart. Väldigt snart. Just nu går jag mest naivt runt och hoppas på en massa saker. Att boken ska köpas in centralt av Akademibokhandeln, att den ska köpas in av bibliotek, skolbibliotek och förskolor. Att den ska nå ut och bli omtyckt.

Snart vet vi hur det går med allt detta.