8 frågor till min förläggare

För att slippa skriva veckans blogginlägg har jag övertalat min förläggare Sofia Brattselius Thunfors på Polaris att låta sig intervjuas. Vad ska man ha ett förlag till om man inte kan utnyttja dem vid bloggidétorka?

Foto: Joel Nilsson.

När jag glad i hågen skickade ut mitt manus till en knippe förlag hade jag inte så bra koll på just Polaris. Det är ett relativt nystartat förlag som funnits i Sverige sedan 2017, ägare är danska Politikens förlag. När jag fick se vilka författare de har lyckats knyta till sig på så kort tid så bävade jag lite inför framtida förlagsmingel. De har Klas Östergren och Åsa Linderborg, Lena Andersson och Katarina Frostenson – och så Karin Smirnoff, som med sin Jana Kippo-svit virvlat in som en litterär storm i Kultursverige.

Sofia Brattselius Thunfors har jobbat med författare som Linda Skugge, Emma Hamberg, Jonas Jonasson och Martina Haag under sina 18 (!) år på Piratförlaget, innan hon värvades till Polaris i fjol. Första frågan får ni ursäkta, men man måste faktiskt låta sitt ego smickras lite ibland. Jag hoppas att någon annan än jag har nytta av de återstående sju svaren.

Vad var det ni gillade med mitt manus?
Först och främst var det välskrivet och säkert. Det kändes som att författaren, det vill säga du, visste vad hon ville med sin text. Dessutom var det vasst och smart, samtidigt som det var underhållande.

Hur gör man för att sticka ut i manushögen?
Självklart är det bra att ha en viss originalitet. Men främst är det viktigt att man kan gestalta, formulera sig, fånga in läsaren, beröra på något sätt.

Vad letar ni efter?
Vi letar brett. Polaris är ett allmänutgivande förlag som ger ut både litterära och mer kommersiella titlar, i alla genrer.

Finns det något man själv kan göra för att öka sina chanser att bli antagen?
Det är inte fel med ett bra följebrev där man lyfter fram sin idé och tanke med manus. Men i slutändan är det förstås manusets kvalité som avgör.

Hur vet ni att en bok kommer att bli en succé?
Det vet man inte, man kan tro och hoppas och göra sitt bästa för att skapa en succé. Men det finns inget succérecept. Steg ett är ett bra manus, originalitet är inte oviktigt, men sedan ska man ha lite tur och god tajming också.

Vilket är de vanligaste misstagen folk gör när de skickar in manus?
De glömmer att presentera sin text på ett bra och tydligt sätt. Sen bör man skicka en text som man själv har arbetat med så långt man kan och känner sig nöjd med. Och framförallt, skicka ett helt manus, inte bara några kapitel eller ett synopsis.

Hur ställer ni er om man har skickat till flera förlag samtidigt?
Det är väldigt vanligt numera och inget vi egentligen reagerar på. Däremot är det bra om man har tänkt på varför man skickar till ett visst förlag, att man har koll på det förlagets utgivning.

Om manuset är bra, men inte når riktigt ända fram, hur brukar ni resonera då?
Vi försöker att uppmuntra de som vi ser potential hos. Ibland genom att helt enkelt be om en omskrivning, ibland genom att uppmuntra till att skicka in kommande alster.

Spännande möten och hur jag fixade testläsare

Har alltid velat skriva att jag har varit på ett ”hemligt möte” med mitt bokförlag som jag tyvärr inte kan berätta mer om och nu får jag göra det! Personerna på bilden ovan (mästerligt fotograferad i motljus av mig) är från vänster: marknadsansvarig Lovisa, förläggare Sofia och pr-ansvarig Cecilia. Vi hade ett mycket ansvarsfullt möte med antikroppar (hos de andra) och avstånd (från min sida) förra veckan.

Mötet handlade om lanseringen av debuten, vilka boken ska skickas till, var releasefesten ska vara (under förutsättning att pandemin avtar) och andra roliga grejor. Det kändes otroligt exotiskt att hälsa på i Polaris nya lokaler i Barnängens fabriker, samt att överhuvudtaget vara i innerstan, som jag inte sett sedan början av november eftersom jag jobbar hemifrån.

Ann Edliden

Men det här blogginlägget ska även handla om ett av stegen i min skrivprocess: att hitta bra testläsare. När jag började googla på ”hur skriver man en bok” och andra matnyttiga saker för lite mindre än ett år sedan så var alla rörande överens om att man måste ha testläsare. Före detta debutantbloggaren Kugge har ett bra inlägg där hon reder ut begreppen och man kan även leta i Facebookgruppen ”Författare söker testläsare”.

Jag använde mig av mina kompisar och sambo under själva processen, men när manuset kändes relativt färdigt i sin första utkastform skickade jag den till fyra testläsare. Den första var min chef Sara, som fick läsa innan alla andra och som sin vana trogen påpekade saker jag inte hade tänkt på. Där fick manuset sin första ombearbetning.

Nästa testläsare var en person som jobbar i realitybranschen, som fick ge feedback på huruvida skildringen av tv-världen kändes trovärdig. Det här var en person jag har kontakt med ibland via mitt jobb, men aldrig har träffat. Jag mejlade helt enkelt och frågade om hon ville svara på lite frågor och senare fick hon även läsa manus. Utan henne hade boken antagligen varit ännu mindre korrekt i sin skildring av den (i och för sig påhittade) realityserien Château Amore.

Den tredje testläsaren var en person jag följer på Instagram, som skriver bokrecensioner emellanåt, men inte hade en renodlad bok-insta. Hon sa som ni ser ovan ja till denna plötsliga förfrågan och svarade sedan utförligt på mina frågor. Jag googlade fram dem genom att söka på ”frågor till testläsare” och modifierade dem efter mitt manus. Ifall någon händelsevis gör samma sak och hamnar på denna blogg kommer frågorna nedan:

1. Handlingen: Blev du engagerad? 
2. Inledningen: Fångades du av den?
3. Mittpartiet: Tappade du intresset?
4. Slutet: Var det tillfredsställande? Vilken känsla lämnade boken efter sig?
5. Huvudpersonen: Vilka var dina känslor inför Doris och hennes val?
6. Fanns det någon karaktär du kände att du förväntades tycka om men inte gillade?
7. Vill du stryka något parti?
8. Något som upplevdes som upprepande eller för utförligt beskrivet? Något som i ditt tycke borde tas bort?
9. När kom höjdpunkten i berättelsen, tycker du?
10. Fanns det något ställe där du upplevde problem med trovärdigheten?  

Testläsare nummer fyra var en före detta kollega som också skrivit egna böcker. Alla testläsarna kom med oerhört bra feedback, som ledde till att jag skrev om vissa delar. Det lustigaste var att flera av dem upplevde saker i manuset som faktiskt hänt på riktigt som de minst trovärdiga. Exempelvis hur många som luras av bokens antagonist (i verkligheten var de ännu fler). Jag har nämnt tidigare att boken är baserad på verkliga händelser, något som har gjort skrivandet vanskligt i vissa stunder, men mer om det i ett kommande inlägg.