Hej, det var ett tag sedan

porträtt åsa1Så, vad har jag gjort sedan sist? Jag har skrivit. Och kommit att tänka på en grej. Ni vet författare som säger: ”Den här historien bad om att få bli berättad. Den liksom tvingade sig på och bönade och ja, rentav föste mig mot datorn för att FÅ BLI SKRIVEN.”

Jag har tänkt på att det inte särskilt ofta är så för mig. Det är mer: ”Hallå! Hallå! Vakna historien, det är dags att bli skriven. Upp med dig! Kom igen. Upp.” Mer så. Att de där stunderna av gudomligt flow är ganska få och rätt så korta. För det mesta handlar det om att dra, slita och hamra fram sin historia bit för bit, rad för rad och ord för ord. Bortsett från de stunder då man stannar upp, stirrar tomt framför sig och tänker: Varför?

Men vad gör man då med en historia som inte ”skriver sig själv” och som man får dra upp ur sängen som en trulig tonåring varje gång det ska skapas? Jag tror att man ska skriva lite varje dag. Läs en bra bok och tänk att så där bra kan jag också skriva. Läs en dålig bok och tänk på vad du själv skulle ha gjort bättre. Umgås med böcker helt enkelt.

Min andra bok, Manifest för hopplösa, kom ut i augusti i år. Den skrev inte sig själv, jag skrev den. Det är en fristående fortsättning på Konsten att ha sjukt låga förväntningar där man får följa Emanuel under hans sista termin i nian. Han författar ett manifest, konfronteras med mensblod, tolkar duschdraperier och klipper Spock-lugg i panik. Bland mycket annat.

En annan grej som känns fin är att jag tillsammans med min skrivarpartner, dramatikern Gertrud Larsson, har författat årets julkalender i Sveriges Radio. Den heter Månsaråttan och handlar om elvaåriga Tea som av en slump träffar den hemlösa kvinnan Månsaråttan och oväntad vänskap uppstår. Börjar sändas i P4 den första december. Lyssna gärna! Jag är mycket stolt över resultatet och inte minst över att för första gången ha skrivit ett detaljerat synopsis och dessutom följt det.

Så de där ögonblicken av flow, det ångestfyllda hamrandet och de gånger jag gått in i hjärnans sovrum och med våld slitit upp min historia ur sömnen har gett lite resultat. Det känns fint.

Så skriv, gott folk, skriv för att ni mår bra av det, för att det är kul eller för att bli lästa.

Med vänliga hälsningar

Åsa Asptjärn

Ring in det nya – hej då från oss och gott nytt år!

Kära läsare!

Ett helt år har gått sedan vi började skriva här. Under det senaste året har vi alla debuterat och gått igenom den omtumlande resan före och efter boksläppet. Vad glada vi är att ni har velat följa med oss på den resan! Vad vore bloggen utan Er läsare? Era kommentarer och hejarop har betytt otroligt mycket för oss.

Debutantbloggen växer för varje år och under det senaste året har vi haft över 165 000 besök på den här sidan. Fantastiskt roligt och vi hoppas förstås att ni hänger på de fem nya debutantbloggarna som tar över här i morgon. Det kommer vi att göra!

Vi syns och hörs på andra ställen i cyberspace och IRL, för nu är det dags för oss att säga hej då. Gott Nytt År kära debutantbloggsläsare! Må ni få ett alldeles underbart 2015!

Foto 2014-12-23 15 43 59JPXmas

julgran

julgransselfie
DSC_0121

Lördagsenkät: skrivardrömmar och skrivnyårslöften

Debutantbloggsåret lider mot sitt slut. Vad har debutantbloggarna för skrivardrömmar, skrivarplaner eller skrivnyårslöften inför 2015?

porträtt åsa1Åsa Asptjärn: Min andra bok kommer ut! Tuut och tadam!! Manifest för hopplösa heter den och är en fortsättning på min första. Här får vi följa Emanuel Kents och Tores fortsatta äventyr. Jag jobbar på den som bäst. Min plan är att fortsätta med en tredje, eller någon av mina andra romanideér. Kanske något för en vuxen publik? Åtminstone påbörja en sådan idé för att se om den bär. Sedan skulle ett rejält projekt tillsammans med min gamla kollega Gertrud inte sitta fel. I någon form. Dessutom ska jag naturligtvis följa Debutantbloggen. Slaviskt.

porträtt anna1Anna Lönnqvist: Drömmen är att även mitt nästa romanprojekt, som jag jobbar med nu, ska bli antaget och att pocket:en av min debutroman ”Tills kärleken skiljer oss” som släpps i slutet av mars 2015 ska gå bra. Den har sålts in till alla stora bokhandlare, vilket är stort när man ligger på ett mindre förlag. Ska bli spännande (och pirrigt) att följa släppet av den!

Skrivnyårslöftet är att fortsätta skriva och att få fler romaner utgivna. Jag skriver för att bli läst och det absolut häftigaste som finns är att få läsarnas reaktioner. Att få veta att jag har berört (och ibland även upprört) med det jag skriver vill jag uppleva igen. Jag är även nyfiken på min egen skrivutveckling.

Sen kommer det att bli fantastiskt kul att följa de nya debutantbloggarna. Det ser jag verkligen fram emot!

JPXmasJohannes Pinter: Jag vill komma ut med ännu en roman – den första gav blodad tand! Jag har två färdiga manus som ska rewritas. Sen har jag fler romanidéer på lut. Måste bara försöka stanna kvar i skrivtempot jag hade under novembers NaNoWriMo. En novellsamling hoppas jag också på!

Jag ska börja hålla kurser i att skriva skräck i februari, det ser jag otroligt mycket fram emot! Hoppas kunna sprida lite visdom och entusiasm, och få möta begåvade skribenter och deras texter. Kanske någon av dem hamnar här i debutantbloggen så småningom. Och när jag nu tagit upp det ämnet – det ska såklart bli roligt att dagligen läsa 2015 års debutantbloggare!
EDIT: jag kommer faktiskt ut med en roman till under 2015 (det blev klart efter att denna text skrevs). Se inlägget från den 26/12.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson: Jag vill att mitt nästa manus ska bli antaget och utgivet under 2015. Den drömmen överskuggar allt annat. Skulle den bli antagen så finns det naturligtvis flera delmål och drömmar om utgivningen – lysande recensioner, höga försäljningssiffror, etc. Men det får vi ta då… Jag kommer också lova mig själv att fortsätta kämpa på, oavsett hur det går med det nya manuset. Det är bara på det igen om jag skulle misslyckas.

porträtt hanna2Hanna Höglund: Det nya året är spännande! Min andra bok I levande mörker kommer ut 11 april. Jag har lite redigering kvar att göra innan den går till korrektur, sättning och tryck. Boksläppet för denna bok är det stora målet under året och sen ska jag sätta tänderna i redigeringen av nummer tre i serien, något jag längtat i åratal efter att få göra. Kanske kommer jag till och med ha tid att skriva en ny bok? Hade varit tokroligt. Sen hoppas jag fler ungdomar upptäcker böckerna om Lianne. Såklart. Men mina storstilade drömmar handlar om ännu mer än Lianne.

Jag drömmer att det nystartade förlaget som fått ett helt annat manus av mig ska säga ja tack och skicka kontrakt. Jag drömmer att jag ger ut en eller två bilderböcker bara för att det är så roligt. Jag drömmer om att träffa alla mina författarvänner, både gamla och nya, på bokmässan i september igen. Jag drömmer om att skriva och bli läst. Om möten med läsare. Ännu fler än jag redan haft. Jag känner mig djupt tacksam för mitt sagolika debutår och ser med lite skakiga ben på den ensamma framtiden, utan mina debutantkollegor och utan er. Men kanske är jag redo att kasta mig ut och pröva nästa del av författarlivet. Men först en liten tår i ögat och ett sista varmt TACK. Skål på er!

Lördagsenkät: Halloween

Happy Halloween! Vilken litterär karaktär vill du klä ut dig till och varför?

porträtt anna1Anna Lönnqvist:  Jag vill helst klä ut mig till Jonathan Lejonhjärta. Han är modig, osjälvisk, står upp för de svaga och sin bror. En riktig förebild!

*

*

porträtt oskar1Oskar Edvinsson: Socker-Conny. Han lever i en värld som är uppfunnen av Joakim Pirinen, vilket räcker långt, och är sådär skönt världsfrånvänd som man själv vill vara ibland, men naturligtvis inte klarar av, eftersom man har sunt förnuft och är en vanlig Svensson, så att säga.

*

porträtt johannes2Johannes Pinter: Halloween är skräck, och skräckfigurer är det man ser mest ute på gatorna under denna högtid. Så jag vill klä ut mig till HG Wells osynlige man – helst i skepnad av den osynlige men fortfarande stilige Claude Rains i James Whales klassiker från Universal. Tänk vad mycket kul man kunde göra om ingen kunde se en!

*

porträtt hanna2Hanna Höglund: Jag har klätt ut mig till Ronjas mamma Lovis ett par Halloween eftersom jag sydde en Lovisklänning till medeltidsveckan ett år. Hon är min favorit bland kvinnliga litterära förebilder. Skulle det vara mer skräcktema får det bli det läskigaste jag vet: Bertha! Då skulle jag sno åt mig stackars Jane Eyres brudklänning och springa runt ett gotiskt slott och stöna om natten.

*

porträtt åsa1

Åsa Asptjärn: Jag tror jag kör på Harriet i Harriet spion. Min barndoms första favoritbok som jag hittade själv utan hjälp av bibliotekarier eller föräldrar. Med stora runda glasögon, pagefrissa med rak lugg och en fet anteckningsbok smyger jag runt och noterar allt i min omgivning.

Lördagsenkät: mörker

Hur kommer höstmörkret att påverka ditt skivande?

porträtt anna1Anna Lönnqvist: Jag har som lättast att skriva under den mörka årstiden, hösten och vintern. Det finns inte så många aktiviteter utomhus som lockar, och det är mysigt att krypa ihop med tända ljus, en varm kopp te, datorn och bara skriva. Om jag läser har jag svårt att hålla mig vaken på kvällarna, men skriva kan jag göra till nästan hur sent som helst. Jag fortsätter tills ögonen bokstavligen går i kors.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn: Positivt tror och hoppas jag. Känner mig mer kreativ och allmänt uppåt under höst än under tidig vår. Jag känner hatkärlek till hösten, den gör mig liite aggressiv då jag tänker på mörkret som ligger framför oss och att det tar 7 månader tills man kan gå ut utan jacka igen. Men det driver mig lite samtidigt.

 .

porträtt johannes2Johannes Pinter: Om det kommer att påverka mig så blir det förmodligen till det positiva. Det är så mysigt med skymning och mörker. Och plötsligt är det okej att vara inne utan att få dåligt samvete (till skillnad från sommaren). Så jag välkomnar mörkret – på alla möjliga sätt.

.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson: Förmodligen negativt. Jag blir alltid trött på hösten och vintern. Tröttare än vanligt, vill säga. Samtidigt är hösten inspirerande, jag har märkt att jag tenderar att utgå ifrån mörkret, och mer mörkare dagar, så är det lätt att bli lite mörk inombords också. Då kan det komma en och en annan bra idé. Höst är annars en tid för rutiner igen, vilket alltid underlättar när jag skriver.

porträtt hanna2Hanna Höglund: Vårljuset brukar sätta igång mitt huvud mer än något annat, men det är något visst med att skriva inne i mörkret också. Det blir mindre uteaktiviteter och mer ugglande inne och det måste ju vara bra? Men visst blir jag trött. Sömnig rentav. Men trots allt detta tror jag att  jag kommit fram till att skrivandet är mindre årstidsbetonat än jag trodde förr. Skrivande handlar om att ha tid och ork att tänka ut det som sen ska skrivas ner och där är jobb och familj oftare hinder än vintermörkret.

Lördagsenkät: Pippi

Vad är din åsikt i Pippi-debatten?

porträtt åsa1Åsa Asptjärn: Klippa-i-pippi som någon så skämtsamt uttryckte det. Jag tycker att alla anhängare av Astrid Lindgren bör se det som att man gör hennes författarskap och eftermäle en gigantisk tjänst. Det råder absolut ingen tvekan om att Astrid var en stor humanist som trodde på allas lika värde och som ständigt lyfte fram barnens eget perspektiv i olika frågor. Däremot så har delar av hennes böcker åldrats snabbt och alla som ägnar sig åt högläsning för små barn vet att man ständigt måste ”klippa”. Boken har den fördelen (till skillnad från filmen) att man med lätthet kan stanna upp och prata om det som står där. Dock är det inte varje kväll man har möjlighet eller lust att med en sexåring diskutera rasistiska strukturer och stereotyper *tar sig för pannan och tänker på kvällen sonen ville höra familjen Hedenhös*.

porträtt johannes2Johannes Pinter:  Min inställning är nog egentligen att jag inte har så stor åsikt i frågan. Båda sidor makes sense: det är bra att ändra bort fula ord då det inte är nåt som barnen bör lära sig. Men samtidigt tycker jag det är förkastligt att ändra i konstverk oavsett om det är böcker eller film eller musik eller vad det nu kan vara. Så jag är så tråkig och mjäkig så jag säger att det nog blir bra hur som helst.

porträtt anna1Anna Lönnquist: Svår fråga. Det viktigaste för mig är vad Astrid Lindgren stod för som människa (och författare). Att hon kämpade för medmänsklighet och allas lika värde. Men vad jag har förstått har Astrid i intervjuer själv ångrat vissa av sina ordval, och eftersom det kan vara stötande tycker jag att det är rätt att materialet tas bort. Det tror jag varken Pippi eller Astrid haft något emot. Tvärtom.

porträtt hanna2Hanna Höglund: Barnböcker har inte längre som huvudsyfte att vara sedelärande, men det går inte att komma runt att barnlitteratur hjälper barn att bygga sin världsbild. Naturligtvis vill vi därför ge barnen de bästa av böcker och här blir det jobbigt för mig. Å ena sidan tar det emot att erkänna att det skulle finnas något sorts fel på Astrids böcker som betytt så mycket för mig – visserligen inte Pippi i lika stor utsträckning som Madicken, Ronja och Barnen i Bullerbyn, men i alla fall. Jag har svårt att plocka ner min Astrid från piedestalen. Å andra sidan är jag å det bestämdaste en förespråkare för ordet chokladboll och blir galet arg på folk som inte fattar att det heter så, som inte förstår problematiken och hur mycket ord kan såra. Därför blev jag både glad och lättad över den här artikeln som klargör att Astrid själv ångrade Efraim Långstrumps titel. Jag är glad för moderniseringen som gör Pippi till en fortsatt förebild för kavata barn.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson: Det är självklart att ta bort ord ifrån Pippi som kan såra så många människor, framför allt när verket riktar sig emot barn. Barn har inte förmågan att sätta situationer och händelser de upplevelser genom media, i en historisk kontext. Då ska inte heller detta ord användas, då det är så starkt förknippat med rasism och förtryck. Å andra sidan är det mycket viktigt att originalverket förblir som det är, alternativt skrivs om med fotnoter som förklarar förändringen. Vi får inte glömma att Astrid själv menar att Pippis pappa hade blivit sjökapten om hon hade skrivit boken på 1970-talet. Tiderna förändras, likaså ordens betydelse. Och det förstår inte barn på samma sätt som vuxna.

Enkät: sommarskrivande

I dagens lördagsenkät berättar debutantbloggarna om de närmaste månadernas skrivande, d.v.s. hur kommer ert sommarskrivande att se ut?

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Jo tack bra hoppas jag! Inspirerat, flödande och helt igenom genialt förutsätter jag naturligtvis. Jag ser framför mig hur jag kommer att ha oceaner av tid i vackra omgivningar. Sedan kan verkligheten bli en helt annan, men i detta fall väljer jag att ha sjukt höga förväntningar.

porträtt oskar1

Oskar Edvinsson

I sommar ser det inte annorlunda ut än i vanliga fall när det gäller skrivandet. Jag kommer skriva när det blir tillfälle till det, förmodligen mest under kvällstid när barnen sover. Kanske blir omgivningen annorlunda, det är alltid trevligt att sitta ute när vädret tillåter det. Jag är inne i en fokuserad period just nu så sommarlov är inte aktuellt. Däremot kan ju en kall öl till skrivandet sitta bra i solnedgången, så det kan ju bli lite annorlunda. Särskilt om det blir för många …

porträtt anna1

Anna Lönnqvist

Jag ligger precis i startgroparna att skriva roman nummer två och hoppas på en intensiv skrivarsommar, det är åtminstone målet. Det finns en historia som väntar på att berättas, och just nu är jag i ”nyförälskelsefasen”, så där så att jag vill hänga med mina karaktärer så mycket och så ofta det bara går. Förhoppningsvis kommer jag att ha en skrivarvecka i slutet av juli, då jag bara fokuserar på skrivandet. Det kan vara svårt att få ihop semester, familj och skrivande annars.

IMG_4952Hanna Höglund

När Ljus som varit dolt är skickad till tryckeri kring midsommar ska jag först och främst beta av lite på min läslista innan jag sätter tänderna i ett efterlängtat skrivprojekt. Att skriva nytt efter åratal av redigering kommer bli som att andas igen efter att ha simmat under vatten lite för länge. Projektet är sådant att jag dagdrömmer om det mest hela tiden och skriver huvudkaraktärernas namn på väggarna i duschkabinen varje morgon. Synopsis är klart och jag planerar att skriva massor fort, lättsamt och kravlöst och ovanpå sådana trevliga adverb hoppas jag på ytterligare en skrivarresa av samma episka mått som den förra året. Då reste jag tillsammans med tre, kreativa kvinnor till en gammal, ombyggd landsortsbiograf i en skånelänga med grönt koppartak strax söder om Hallandsåsen för att äta, fika, prata kreativitet och skriva. Åh, det hoppas jag blir av!

porträtt johannes2Johannes Pinter

Det kommer bli lite olika skrivande för mig i sommar. Dels kommer jag att få lektörsutlåtande på VACKRA KYRKOR i slutet av juni som ska justeras. Sen har jag en kortromantext som ska gås igenom efter att ha dissekerats under vårens skrivarkurs på skrivarakademien. Sen har jag en ny roman som har finplanerats under våren som jag börjar skriva på nu i dagarna som jag bara vill tokskriva igenom. Jag kommer att vara i sommarhuset på Gotland mesta delen av sommaren, och där blir det inte lika mycket skrivande som hemma, men några timmar varje dag tänker jag se till att få.

Enkät: hur ser debutantbloggarnas skrivpass ut?

I dagens lördagsenkät berättar debutantbloggarna om hur deras skrivstunder ser ut.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Hur ser ett typiskt skrivpass ut för dig, dvs. var skriver du och hur länge?
Jag sitter i soffan. Har en massa saker som måste göras. Bloggande, mailskrivande, betala räkningar. Teven är dessutom på eftersom min fru sitter bredvid och ibland vill titta på denna. Naturligtvis tittar jag också, istället för att skriva. Jag brukar kunna ta tag i mig själv och ändå få en del gjort, men en optimal skrivsituation är det inte. Oorganiserad är kanske ett annat ord.

Är det något du inte kan vara utan under ett skrivpass, ex. musik eller viss typ av mat eller dryck?
Nej, inte egentligen. Men när klockan börjar dra lite över nio så brukar jag borsta tänderna. Snusen efter kvällens tandborstning är en av kvällens höjdpunkter.

porträtt anna1

Anna Lönnqvist

Hur ser ett typiskt skrivpass ut för dig, dvs. var skriver du och hur länge?
Jag skriver nästan alltid hemma och har ingen speciell skrivhörna. Är jag ensam sitter jag vid skrivbordet. När barnen har somnat på kvällen sitter jag i soffan framför teven. Om det är fint väder på sommaren sätter jag mig i trädgården någonstans. Jag tycker också om att skriva på flygplatser och flygplan om jag reser själv. Jag försöker skriva ett kapitel per gång och om jag har flow mer, men det är inte alltid jag lyckas, och då ligger det där oavslutade kapitlet och gnager i mig ända tills nästa gång det är dags.

Är det något du inte kan vara utan under ett skrivpass, ex. musik eller viss typ av mat eller dryck?
Kaffe är ett måste, men annars klarar jag mig rätt långt. Till skillnad från många andra, har jag svårt att skriva med musik i öronen. Antingen ska det vara tyst eller så ska teven stå på i bakgrunden. Skriver jag på kvällen mumsar jag gärna på choklad. Prick klockan nio kommer suget!

IMG_4952Hanna Höglund

Hur ser ett typiskt skrivpass ut för dig, dvs. var skriver du och hur länge? Är det något du inte kan vara utan under ett skrivpass, ex. musik eller viss typ av mat eller dryck?
Jag har alltid suttit vid mitt skrivbord, som alltid stått mitt i smeten av hemmet och barnens lek. Där bygger jag mitt imperium och tapetserar anslagstavlor med inspirationsbilder, citat och teckningar. Där vill jag gärna dricka te och äta mandelskorpor eller choklad eller vad som helst som vi kan tänkas ha i skåpen. Där finns musik som försätter mig i stämning om det är sent på natten eller som suddar ut ljuden från barnen på dagen. Blir det intensivt måste jag studsa upp från stolen och hoppa upp och ner på golvet, yla, dansa, vanka fram och åter innan jag likt en slav återvänder till min plats och gör det jag ska. Når målen. Men sista året har bilden förändrats. Jag fick en ny dator som jag helst har i knäet och plötsligt sitter jag lite var som helst i huset. I min säng oftast. I soffan ibland. Vid matsalsbordet samtidigt som jag lagar mat. Förflyttningen innebär oftast mindre musik och mindre fika, men också kortare skrivpass. Ibland saknar jag mitt skrivbord och tänker att det är dags att återerövra det, och kanske gör jag också så i sommar när redigeringen är klar och jag ska skriva min nya bok, som jag längtar efter. Då blir det inspirationsvägg och te igen. Ordning och reda.

porträtt johannes2Johannes Pinter

Hur ser ett typiskt skrivpass ut för dig, dvs. var skriver du och hur länge?
Jag sitter hemma i mitt arbetsrum. Eller, om jag inte är hemma, någonstans där jag får vara ifred utan för mycket saker som stör. De bästa skrivpassen sker dagtid, och gärna hela dagen. Jag brukar dock börja dagen med att svara på mail och ta en runda på nätet. Sen borde man vara mer disciplinerad vad gäller internet – då och då avbryter jag skrivandet för att surfa runt lite, men jag väljer att tro att det är nyttigt att ta ett steg från de intensiva skrivar-tankegångarna.

Är det något du inte kan vara utan under ett skrivpass, ex. musik eller viss typ av mat eller dryck?
Jag börjar gärna med en kopp kaffe för att vakna till liv, och tar sen gärna en eller ett par till ut på dagen, men det går bra utan också. Jag behöver ingenting annat. Musik kan jag absolut inte lyssna på när jag skriver, jag vill ha min ostörda skrivarbubbla.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Hur ser ett typiskt skrivpass ut för dig, dvs. var skriver du och hur länge? Är det något du inte kan vara utan under ett skrivpass, ex. musik eller viss typ av mat eller dryck?
Jag sitter egentligen helst vid familjens stationära dator i vardagsrummet. Inget fik, inget kafé. Tillgång till kaffe ett måste såklart. Och efter cirka två timmar ett löskokt ägg. Skriver jag riktigt koncentrerat så kan jag bli sittande i runt fyra timmar, men sedan måste jag ut och promenera. Har jag fått ihop något riktigt bra så blir det en oerhört glad och trippig promenad, annars raska steg och knutna nävar djupt nerkörda i jackfickorna. Vill helst skriva i absolut tystnad. Ingen musik, möjligen svagt ljud från P1 utifrån köket.

Enkät: tycker du om dina karaktärer?

I dagens lördagsenkät tycker debutantbloggarna till om sina karaktärer. 

porträtt åsa1

Åsa Asptjärn

Tycker du om din huvudkaraktär? Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag älskar min huvudkaraktär. Lite för mycket ibland. Jag älskar hans bäste vän också. Nästan mer. Jag har verkligen försökt förstå mig på alla karaktärerna i min bok, jag tror jag måste det för att ge dem djup. Däremot har Emanuel en lärare i tyska, Gerhard, som är lite mystisk och som jag inte vet så mycket om. Ser fram emot att få veta lite mer om honom…

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Tycker du om dina huvudkaraktärer? Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag älskar mina huvudkaraktärer. Jonny, som historian kretsar kring, är en ganska vanlig kille, som har en del, inte allt, gemensamt med mig själv (inte för att jag älskar mig själv). Men den jag verkligen älskar är Putansio, den mystiska trollkarlen, som bestämmer sig för att hjälpa Jonny trots Jonnys motvilja. Putansio är beräknande, slug, men har även ett gott hjärta, helt enkelt en karaktär man älskar att utforma. Sedan är jag svag för Wilhelm, en figur som på Putansios order blandar sig i Jonnys liv, och som är fullständigt hämningslös. En karaktär som påminner om Ignatius J. Reilly, huvudperson i Tooles mästerverk Dumskallarnas sammansvärjning.

porträtt anna1

Anna Lönnqvist

Tycker du om din huvudkaraktär?
Ja, även om Susanna, huvudkaraktären i min roman ofta är mesig på det där sättet att jag skulle vilja ryta ifrån till henne på skarpen och säga ”kom igen, tro på dig själv”, så tycker jag verkligen om henne och hade gärna varit hennes vän. Jag känner henne som om hon vore den bästa kompis och förstår hennes tankegångar och val, även om jag själv inte hade tagit samma beslut som hon.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Philip, Susannas make, är en oerhört osympatisk person, som utsätter Susanna för både det ena och det andra. Samtidigt förstår jag honom till viss del ändå. Han har en bakgrund som inte varit lätt vilket orsakar att han agerar som han gör. Jag tror man måste försöka närma sig alla karaktärerna i sin bok, både de man tycker om och inte tycker om, för att kunna beskriva dem så trovärdigt som möjligt.


IMG_4952Hanna Höglund

Tycker du om dina huvudkaraktärer?
Jag älskar mina två huvudkaraktärer och jag är hopplöst förälskad i min hjälte. Skulle han dyka upp i verkliga livet och vilja ha mig så ligger min man risigt till. Nästan. När jag läser igenom mina manus och inte är så där överkritisk som man lätt blir, så njuter jag, fnissar, skrattar högt och är hur pinsam som helst och oftast på grund av jargongen i den inre kretsen som cirkulerar kring de två huvudkaraktärerna.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag har funderat och funderat, men nej, det gör det inte. Jag har levt med dessa personer så länge och visst har deras motiv och personligheter förfinats gradvis genom åren, men det har samtidigt varit en naturlig process. När karaktärerna bråkar med varandra så förstår jag bägge parter, eftersom jag skapat dem båda och vet vilka bakomliggande tankar och erfarenheter som driver dem. I deras sällskap har jag alltid känt mig bekväm, trygg och hemma.


porträtt johannes2Johannes Pinter

Tycker du om din huvudkaraktär?
Jag är väldigt förtjust i min huvudkaraktär Valdemar. Han är en riktig troubled hero – han har nån sorts hjälteroll, men slåss bokstavligt talat med döden på alla möjliga håll, och det är inte alls säkert att ha kommer att överleva. Han är både övermänsklig (well, i alla fall nästan) och extremt mänsklig, han tvingas att ta både bra och moraliskt tvivelaktiga beslut för att nån sina mål, och såna protagonister är väldigt roliga att följa. Han skulle vara en mycket tacksam filmhjälte.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Alla karaktärer har sina svagheter och dåliga drag, såna saker som inte skulle tolkas som ”bra egenskaper”, och det gör dem bara mer intressanta. Så jag närmar mig alla mina karaktärer med samma tvivelaktiga förnöjsamhet…

Enkät: årstider och skrivande

Vårdagjämningen är passerad och ljuset återvänder. Betyder det att du kommer skriva mer eller mindre? Påverkar årstiderna kreativiteten? Under vilken årstid skriver du mest?

IMG_4952Hanna Höglund

Vårljuset gör saker med kreativiteten. Flödet sätts på. Nya bokprojekt pockar. Intriger som länge legat latenta börjar jäsa och växa och förgrena sig. Alla ord blir vackrare. Men det är klart att jag skriver på vintern. Massor! På vintern kan man uggla inomhus, sörpla te och hamra på sitt tangentbord, men har jag inget projekt som spinner sen tidigare kan det bli ökentorka av alltihop. På sommaren finns tid på ett annat sätt. Jag har en fantastisk man som gärna drar iväg med barnen själv när han har semester och solen lyser och på så vis ger mig tid att skriva ostört. Sådan tystnad i huset har jag sällan på vintern. Och svarta träd mot mörkblå himmel klockan elva på kvällen utanför mitt fönster kan ju stänka sagostoft på vem som helst.

porträtt johannes1Johannes Pinter

Jag skulle vilja svara att jag skriver ungefär lika mycket vilken tid på året det än är. Men av naturliga skäl blir det mindre på sommaren, med övriga familjemedlemmars sommarlov och önskan att göra saker. Dessutom har jag sommarhus på Gotland, och där har jag inte hittat samma rutiner som när jag är hemma i mitt arbetsrum. När det är för mycket sommar utanför fönstret får man dessutom lite dåligt samvete att sitta inne och skriva. Så jag föredrar nog vinterhalvåret då övriga familjemedlemmar är iväg till skola och jobb och jag kan grotta ner mig i skrivandet till 100% med vinterstormarna vinande utanför.

porträtt anna1Anna Lönnqvist

Jag skriver lika mycket under alla årstider, men det är lättare att motivera sig själv att skriva en regnig och grådisig dag i november eller januari, i stället för en solig och varm dag i juli. Samtidigt är tankeverksamheten på topp under den ljusa årstiden och det är under den perioden som jag får mest idéer till mitt skrivande. Man kan säga att jag är mest kreativ under den ljusa tiden på året, men har lättare att få ner mina kreativa idéer på pränt under den mörka tiden.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Jag kommer att skriva MER! Skriver i perioder, oavsett om det regnar, haglar eller är solsken. Men ljuset väcker livsandarna och det påverkar min kreativitet. En deadline hjälper till… Kan inte säga att mitt skrivande är årstidsberoende, andra variabler och parametrar som spelar in. Men ljus är viktigt och jag är allmänt lyckligare, gladare och mer kreativ på våren och sommaren (slutsats: får skaffa skrivarlya på kontinenten).

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Soliga dagar i sig gör inte automatiskt att jag skriver mer. Viljan att skriva finns där ändå. Men jag mår bättre när soltimmarna blir fler, och mår jag bättre så orkar jag mer, så det kan ha betydelse för kreativiteten. Jag upplever inte att olika årstider påverkar mitt skrivtempo, men med vår och sommar vaknar trädgården till liv och värdefull skrivtid får läggas på gräsklippning och ansning av det gröna. Men mörkt ute blir det hur som haver, så när ungarna sover åker datorn fram oavsett årstid.

Enkät: favoritberättare

Nämn tre böcker som du tycker om på grund av berättaren!

porträtt hanna1

Hanna Höglund

Janne min vän, av Peter Pohl. Denna klassiska ungdomsbok är en storfavorit och den hade inte varit densamma utan Krilles berättarröst. Delvis på grund av underbar femtiotalsslang som haglar boken igenom och delvis på grund av bokens mysterium. Vi ser händelserna ur tonåringens perspektiv och därför går rätt mycket läsaren förbi och bidrar till den spännande upplösningen.

Berg har inga rötter, av Manne Fagerlind. Ska vi tala lyckade berättare vill jag gärna nämna fd debutantbloggaren Mannes Lasse. Hade boken berättats ur Lasses söners perspektiv hade vi haft en helt annan historia. Det som gör boken är just att vi får se Lasses liv ur hans egna, unika ögon. Säger inte mer än så.

Boktjuven, av Markus Zusak. Nu ångrar jag att jag tog med den här på favoritbok-listan för den måste nämnas på favoritberättar-listan. Den medeltida versionen av Döden är berättare här och vi får se andra världskriget – hans mest arbetssamma period i livet som han säger själv – ur Dödens egna ögon. Det gör hela boken!

porträtt johannes1Johannes Pinter

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten – Mark Haddon. 
Berättas ur en gravt autistisk 15-årig pojkes perspektiv. En natt hittar han grannens hund dödad – han beslutar sig för att lösa fallet. Helt fantastisk bok som med 100%-ig konsekvens lyckas förmedla hur det världen förmodligen upplevs och tolkas ur ett autistiskt perspektiv.

Johnny var en ung soldat – Dalton Trumbo
 Berättas ur perspektivet av en ung soldat som under första världskriget ligger på ett fältsjukhus med i princip hela kroppen bortsprängd: armar, ben, ansikte, talförmåga – han saknar totalt möjlighet att kommunicera med andra. Men han tänker – o ja, man har tid att tänka en himla massa när man ligger som ett paket i en sjuksäng…

Flickan från ovan – Alice Sebold
 Berättas ur den mördade flickan Susie Salmons perspektiv. Att berätta ur en döds persons perspektiv är inte unikt, och till och med ganska vanligt på film (”American beauty”, ”Sunset boulevard”). Men det är nåt som jag skulle vilja testa någon gång – man får en unik möjlighet att låta berättaren se saker som vore omöjligt om den levde.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Med risk för att bli tjatig (eller den gränsen är i ärlighetens namn passerad) så återkommer jag till min älskade Adrian Mole, berättaren i Sue Townsends böcker.

Sedan drar jag till med ännu en bok av Douglas Adams som heter En sista chans. Det är en reportage bok där han åker runt i världen tillsammans med en biolog för att se och finna ett antal utrotningshotade djur. Skakande, roligt och enormt sorgligt.

Vad ska jag avsluta med? Jag slänger in Bridget Jones, berättaren i Bridget Jones dagbok. Hon är älskvärd.

porträtt oskar1Oskar Edvinson

Per Olov Enquist – Ett annat liv.
 Berättaren är författaren själv och vem ska skriva en biografi om P O Enquist om inte P O själv. Jag älskar biografier och en sådan skriven av en mästare kan inte bli annat än… mästerlig. Avsnitten om hans alkoholism smyger sig på och griper tag om en utan att man är helt medveten om hur texten lyckas med det. En stjärna att sikta mot.

Mats Jonsson – valfri självbiografisk seriebok. Mats böcker är totalt självutlämnande, vilket är väldigt befriande och framför allt kul i all sin ångest och osäkerhet. Att berätta en historia genom mestadels dialog och tecknade rutor tilltalar mig mycket. Det är som om allt det som är vanlig text i romaner beskrivs genom bilder, och endast dialogen skrivs ut. Det blir en helt annan läsupplevelse än en vanlig historia.

Günter Grass – Blecktrumman. Huvudpersonen Oskar, berättar sin historia ifrån en sjukbädd på ett mentalsjukhus, genom återblickar och reflektioner. Grass använder sig av både första- och tredjepersonsperspektiv, vilket innebär att man får hänga med i svängarna. Vuxenvärlden beskrivs ur barnet Oskars perspektiv, och med hjälp av sin blecktrumma kan han också berätta om händelser som han inte varit med om själv.

porträtt anna1Anna Lönnqvist

Bröderna Lejonhjärta, av Astrid Lindgren. Alla Astrid Lindgrens romaner har suveräna berättare men ”Skorpan” Lejonhjärta är tveklöst min favorit. Genom Skorpans ord får man följa relationen till hans äldre bror Jonatan och deras äventyr i landet efter detta, Nangijala. Genom Skorpan blir kärleken till Jonatan levande och verklig, och äventyret går in under huden på mig. Den kanske bästa beskrivningen av syskonkärlek, som finns.

Borta med vinden, av Margaret Mitchell. Lätt hysteriska Scarlett O’Hara gör verkligen den här klassiska romanen. Scarlett är dotter till en irländsk invandrare och blir huvudansvarig för sin faders plantering under det amerikanska inbördeskriget. Hon blir hopplöst förälskad i den charmerande ungkarlen Rhett Butler, men vill inte erkänna det för sig själv, innan det är för sent. Jag blir både irriterad och fascinerad av Scarlett, och genom henne blir det omöjligt att slita sig från den här boken, innan den är slut.

Bridget Jones dagbok, av Helen Fielding. Bridget inleder det nya året med en praktfull baksmälla. Hon ger sig själv nyårslöftena att sluta röka, att banta, att sluta fantisera om sin chef och att hitta en ”snygg och förnuftig kille”. Men Bridget bryter ständigt sina löften till sig själv, och om allt det här skriver hon i sin dagbok. Det är fullständigt omöjligt att inte svepas med i den här berättelsen. Jag blir generad, glad och ledsen, åt Bridgets vägnar, och framförallt får hon mig att gapskratta. Gång på gång.

2014: ut med det gamla och in med det nya

…skrevs det igår på den här platsen. Ut med de publicerade och in med nya debutanter, skulle vi vilja ändra det till! För vi tycker inte att det är speciellt gammalt med 1 år. Inte desto mindre är det dags att avtacka de fem som förgyllt debutantbloggen 2013 med tankar och erfarenheter kring sina debuter och sitt skrivande.

Så tack AnnaMaria, Camilla, Annika, Eva och Maria för att vi fått ta del av era ups and downs, och er kämpaglöd och klokskap! Det har givit oss väldigt mycket.

Det innebär även att vi nu tar över debutantbloggen 2014 – fem författar-wannabes som påbörjar den inte helt enkla och okomplicerade resan mot att få se våra förstlingsverk i tryckt skick på bokhandelsdiskar och i webbshoppar. Intresset kring debutantbloggen har växt rejält sen starten 2008, och vi är jätteglad att ha valts ut bland alla de ansökningar som fyllt mailboxen hos våra företrädare. Det är dags för oss att berätta om våra ups and downs i bokbranschen som kommer göra våra liv rätt turbulenta detta år, och göra vårt allra bästa för att förvalta den respekt och status som bloggen har bland läsarna.

Som ni säkert märkt direkt så har vi gjort en smärre uppdatering av utseendet. Men vi lovar – i övrigt kommer livet på Debutantbloggen att vara sig likt föregåenden år.

Vi fem befinner oss i olika stadier av utgivningsprocessen, varav en kommer ut redan imorgon. Här kommer en liten presentation av oss, och vilka veckodagar ni till att börja med kommer att möta oss:

porträtt anna1

Måndagar: Anna Lönnqvist
Född: 1973
Bostadsort: Stockholm
Boktitel: TILLS KÄRLEKEN SKILJER OSS
Genre: Roman, samtida skönlitteratur
Förlag: Ordberoende Förlag
Releasedatum: april

porträtt hanna1

Tisdagar: Hanna Höglund
Född: 1981
Bostadsort: Kungsbacka
Boktitel: LJUS SOM VARIT DOLT
Genre: Ungdomsfantasy
Förlag: Vilse förlag
Releasedatum: 6 september

porträtt johannes1

Onsdagar: Johannes Pinter
Född: 1965
Bostadsort: Stockholm
Boktitel: VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT
Genre: skräck
Förlag: Eskapix press
Releasedatum: September

porträtt åsa1

Torsdagar: Åsa Asptjärn
Född: 1972
Bostadsort: Malmö
Boktitel: KONSTEN ATT HA SJUKT LÅGA FÖRVÄNTNINGAR
Genre: Ungdomsbok
förlag: BonnierCarlsen
Releasedatum: 2 januari

porträtt oskar1

Fredagar: Oskar Edvinsson
Född: 1981
Bostadsort: Tävelsås
Boktitel: KLUBB HJÄRTA
Genre: Roman, samtida skönlitteratur
Förlag: Decibel Förlag
Releasedatum: Juni

Vill man läsa mer om oss och våra böcker kan man gå in på respektive författares egen presentationssida som finns länkad högst upp.

Detta kommer att bli ett otroligt roligt och spännande och lite läskigt år, och vi hoppas att ni vill följa oss, läsa om våra bravader, och även kommentera och bli en del av vårt bloggliv. Debutantbloggen är ingenting utan er läsare, eftersom det bland er finns några personer som om exakt ett år kommer att axla vår mantel.

Så häng med, för nu kör vi!