Utsläppt i världen

Screen Shot 2017-05-18 at 22.50.47

Foto: Lena Stjernström

I måndags var det releasefest för maken Mats Strandbergs nya bok Hemmet. Det är en skräckroman som utspelar sig på ett demensboende, och Mats och förlaget lät festen bli därefter. Smörgåstårtor med svenska flaggor. Skålar med Bridgeblandning. Och framför allt en fantastisk DJ; Fröken Vega, en drag queen-vän till oss som kvällen till ära förvandlats till folkilsk gammal dam som spelade gamla örhängen. Dessutom visades Hemmet-kortfilmen som Mats gjort tillsammans med regissören Mattias J Skoglund. Det blev succé, förstås. Fullt med folk, och massor av blommor och presenter. Vår lägenhet luktar som en hel blomsterhandel nu. Skåpen är fulla av lyxiga chokladaskar och champagneflaskor.

Och jag var minst sagt stolt över maken. Men jag kunde förstås inte heller undvika att tänka på min EGEN release. Nu sitter jag med sista korrekturet på manuset, och det börjar kännas verkligt nu. Det kommer att bli en bok. Den ska släppas ut i världen. Och det ska firas. Datumet i augusti är redan satt. Men det är ungefär allt jag vet.

Var ska jag ha festen? Vilka ska jag bjuda? Tänk om ingen kommer? Vad ska jag bjuda på? Vad ska jag ha på mig? Ska jag slå ihop releasen med min 50-årsfest, eftersom jag fyller en vecka tidigare? Musikvalet är åtminstone ganska givet; musik är en viktig del av både själva boken och mitt skrivande av den, som ni som läser den här bloggen vet vid det här laget. Men vad ska jag ha för tema på festen? När Mats firade sin förra bok Färjan var det också enkelt; buffé, Minttu-bar och dansbandet Chinoz spelade. Men Nya Zeeland i slutet av 1980-talet? När jag (och min huvudperson Jim) drog fram längs vägarna drack vi det billigaste vi kunde hitta, och åt oftast mat som gick att laga på gasolkök. Det kanske inte är så jättekul? Sen spelar marsipan från Lübeck en viktig roll också. Det var förstås den där gången jag (och Jim) följde med en gammal sjöman till en lyxbåt som tillhörde Simon Le Bon, sångaren i Duran Duran, men det känns lite svårt att återskapa, och dessutom fångar det knappast boken som helhet. Jag måste fundera vidare. Men först ska jag bli klar med det här jäkla korrekturet.

Tills vidare, en låt med just Duran Duran från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Boktrailer, estetelever och Thomas Stenström

Ti bloggEn av mina favvoböcker är stridsskriften Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Reklamens syfte, att manipulera människor att köpa en vara, är helt enkelt oförenligt med en människosyn vilande på rationalitet och humanism. Det skriver Lindqvist och jag håller helt med honom. Jag vill alltså inte lura någon att köpa mina böcker. Okej? Det jag däremot kan stå för är att jag tror att läsande och reflekterande människor är en bra förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Då kanske det ändå behövs marknadsföring av böcker.

Till exempel av min debutroman dårå.

Men hur når man ut?

Det gäller såklart att synas i olika sammahang. Boksigneringar i affärer verkar vara ganska vanligt. Jag har blivit tillfrågad om jag vill signera i en bokaffär i stan där jag bor. När jag tänker på boksigneringar ser jag för mitt inre öga en scen i ett avsnitt av den fantastiska, fantastiska serien Allt faller där Johan Rheborg och Jonas Gardell spelar skruvade versioner av sig själva. I en scen sitter Gardell på en stormarknad och signerar böcker. Ingen vill köpa. Ingen vill ha en signatur. Så kommer någon äntligen fram till bokbordet och Gardell skiner upp. Tills det visar sig att den potentiella kunden bara vill veta var han kan köpa boxershorts. Ungefär så tror jag att det kommer att bli när det är min tur att signera.

Yeay.

På Bokmässan ser jag ibland författare hålla föredrag inför tomma stolar. Längst fram sitter föredragshållarens mamma och äter jordnötter och kollar sin mobil. Hon är den enda åskådaren och orkar inte riktigt hålla fokus. Ungefär så kommer det troligen att bli för mig också.

För att inte vara så neggig kan jag meddela att jag faktiskt gärna pratar om boken och om läsning rent generellt i vissa sammanhang. Jag vill till exempel gärna prata med lärare och elever. Några sådana besök är redan planerade. Det ser jag fram emot.

Något annat som både syns och hörs är så kallade trailers. Jag vet inte om trailers för böcker rent generellt funkar som marknadsföring men det låter som en kul idé. Läraren Gustav Johansson och en grupp estetelever på Akademi Sinclair i Uddevalla erbjöd sig för några veckor sedan att göra en trailer till den ungdomsroman jag släpper i vår. Till saken hör att huvudpersonerna i boken går på en skola som är extremt lik Akademi Sinclair, där jag själv har jobbat flera år. Ytterligare något som hör till saken är att Thomas Stenström, musikern ni vet, också har gått där. Precis som huvudpersonerna i boken gick han musikinriktningen. Till saken hör även att Thomas Stenström och hans skivbolag gick med på att utgångspunkten i videon fick vara låten ”Slå mig hårt i ansiktet” under förutsättning att videon inte blev alltför kass. Passar på att nämna att skolan redan betalar STIM-avgift för att få använda vilken musik de/vi vill i sina/våra elevproduktioner. Om mitt förlag ska kunna använda videon i andra sammanhang krävs dock tillstånd.

Projektet började med att jag träffade esteteleverna för att berätta lite om vad boken handlar om och vilken känsla jag skulle vilja ha i videon. Därefter skred Gustav och eleverna till verket.

När scenerna hade filmats klipptes fem olika versioner av videon, och fredag den 13 mars hade samtliga premiär på vita duken på Sinclair. Resultatet var riktigt imponerande!

Jag vet att ni som läser det här är intelligenta människor men jag vill ändå, innan jag länkar till olika versioner av trailern, tala om att Thomas Stenströms låt självklart inte ska ses som uppmaning till våld. Istället handlar den om någon som är beredd att bli omskakad, kanske sårad, genom att förbehållslöst riskera sitt hjärta. Jag vill också säga att det finns en festscen i trailern som kanske kan uppröra . Jag förstår det. Huvudpersonen är bara sexton år men han och flera av hans kompisar dricker alkohol. Vid ett senare tillfälle utvecklar jag gärna varför jag skildrar den delen av verkligheten i boken.

Här är en länk till sidan klippen ligger på. Det är fem stycken och en ska väljas ut som den officiella.

Vill passa på att tacka Gustav och ES-eleverna på Sinclair! Ni är helt fantastiska! Tack, tack, tack!

Länken:

http://www.sinclairmedia.se/?p=1198

Tricks för att nå ut med sin bok

porträtt johannes2

Hur tusan gjorde författarna förr i tiden för att nå ut till folk med sina böcker? Hoppades på en artikel i morgontidningarna? Ställde sig i lämpligt gathörn och skrek som en annan tidningspojke?

Det har aldrig varit lättare och roligare att synas än idag. Det kan man tacka sociala medier för. Men samtidigt – det är en djungel. För aldrig har det varit trängre på den offentliga arenan. Vad har man för nytta av en scen, när det står tusentals andra personer mellan en själv och scenkanten? Det gäller att synas över alla andra. Att sätta på sig den stora hatten med blinkande lampor och klingande klockor.

Jag tänkte idag se på några saker som jag själv försökt anamma för att dra lite uppmärksamhet till min bok ”Vackra kyrkor jag besökt”.

  1. FACEBOOK

Vilken utmärkt samlingsplats för likasinnade! Vilken perfekt yta att skapa en specialdesignad sida för sin kommande bok!
Ja, jag vet, det är inget unikt att skaffa en facebook-sida för sin bok. Alla författare gör det (utom kanske Jan Guillou).
Det knepiga kan vara att göra den intressant att besöka. Vad förväntar man sig av en facebook-sida för en bok? Att författaren presenterar sig själv och sitt alster? Att man får ett eller annat foto från en signering? Såklart. Men sen då? Har man besökt denna sida och läst presentationen och sett signeringsbilderna (som ärligt talat brukar se likadana ut till förvillelse) så kanske det inte känns relevant att återkomma igen.

Hemligheten, enligt mig, är att fylla sidan med mer kul grejer.  Och att sen ”keep it coming”.
Jag och förlaget har sagt oss att försöka fylla Kyrkornas Facebook-sida med nya grejer nästan dagligen, så att det hela tiden finns en anledning att återkomma.
På Kyrkornas sida kan man således läsa blurbar, se videoklipp från researchturer gjorda 58 meter upp i kyrktorn, se andra videoklipp om väsen som även förekommer i min bok, läsa fakta om författare och böcker som inspirerat till scener i Kyrkorna. Bland annat. Och mer kommer. Om man vill kolla in sidan är det bara att söka på ”Vackra kyrkor jag besökt” på facebook.
Jag har funderat på en regelrätt hemsida också (typ svenskakyrkorjagbesokt.se). Men det tror jag är snäppet svårare att få trafik till. Folk är redan på Facebook, då är det lättare att få dem att ta en sväng förbi Kyrko-sidan. På en hemsida finns i och för sig större möjligheter att specialdesigna looken, och få en struktur som är lättare att navigera i. Jag kan designa hemsidor också (jag har exempelvis gjort min egen johannespinter.se), men just nu känns det som att det räcker med en samlingsplats.

  1. BOKTRAILER

En boktrailer är ett verktyg som verkligen kan få folk att förstå och känna boken på ett annat sätt än vad skriven text kan. Det är en av fördelarna med filmmediet, att man har så många fler ”färger på paletten” när det kommer till att skapa stämning och förmedla fakta.
Det är så fruktansvärt roligt att göra också. Och det kan göras på många olika sätt. Från enkla, textbaserade teasers där korta faktatexter avlöser varandra med stämningsfull musik, till avancerade filmiska verk där man har skådespelare och flera scenerier, med mycket klipp och ljudeffekter och byter musik.

Runt sommaren presenterade jag en teasertrailer för ”Vackra kyrkor jag besökt” som var relativt enkelt uppbyggd av suggestiva svartvita bilder av kyrkor, där korta textskyltar förmedlade bokens koncept. Den fokuserade på en sida av Kyrkorna, nämligen den mer lågmälda och stämningsfulla.

I dagarna har jag lagt upp ännu en trailer som är betydligt mer avancerad, med mycket klipp och ljudeffekter och fullt ös. Den koncentrerar sig mer på andra delar av boken, nämligen den intensiva känslan i vissa av konfrontationerna som Valdemar har med några av bokens väsen.

Till denna andra trailer vill jag bara förtydliga att samtliga bilder är lånade ur riktiga filmer som gått på bio. Jag har alltså inte filmat nånting själv. Så man kan säga att trailern mer är ”inspirerad” av Vackra kyrkor.
Den här typen av mood-trailers är vanligt att regissörer gör i filmbranschen när de ska presentera ett projekt (alltså innan filmen är inspelad) för potentiella producenter, för att visa hur de tänkt sig filmens känsla och stil. Så vad jag gjort här är alltså en mood-trailer för ”Vackra kyrkor jag besökt”, för att ge folk lite feeling.

  1. SOUNDTRACK

Det här är också något som är ganska vanligt i filmbranschen, att det ges ut soundtracks med musik ”from or inspired by” en specifik film. Att det alltså kommer en CD som delvis innehåller musik från en film, och som dessutom har vissa låtar som går i linje med filmens tema men inte nödvändigtvis är med i själva filmen.

VK spotifysoundtrack

Jag har satt ihop ett sånt soundtrack som är inspirerat av ”Vackra kyrkor jag besökt” på Spotify. Det är 19 låtar, lika många som bokens kapitel. Varje låt är på ett eller annat sätt en ”nyckel” till resp kapitels innehåll eller tema. Den som sen köper boken och kollar in kapitelindexet, kommer att kunna jämföra dessa med motsvarande låt i nummerordning och förhoppningsvis få en liten aha-upplevelse.
Här är låtlistan som även hittas via Spotify-länken under. Kanske kan man redan nu lista ut vad vissa kapitel kommer handla om:

1. Shake the disease – Tingsek
2. Dead man walking – Milanese
3. Danse macabre Op. 40 – Ann Sofie von Otter
4. I’m affected – Ramones
5. (Ghost) riders in the sky – Johnny Cash
6. It’s written in the stars – Paul Weller
7. Demons – Fatboy Slim
8. All obstacles – Ziggi feat House of riddim
9. In the hall of the mountain king – Trent Reznor
10. The Connection – Emmylou Harris
11. Näckens polska – Jean Luc Lenoir
12. One step up – Bruce Springsteen
13. Holy man – Dennis Wilson, Taylor Hawkins
14. Transylvanian lullaby – Erutan
15. Vampire informer – Dubblestandart
16. Long way home – Tom Waits
17. Gods & Monsters – Lana Del Rey
18. Maelstrom – Beartraxx
19. the beginning is the end is the beginning – Smashing pumpkins

Länk till Spotify-spellistan

Varför gör man sig då sånt besvär med att göra trailers och facebooksidor och spotify-spellistor? Hur många kommer egentligen se och lyssna på dem?
Jag vet inte. Men jag vet att det är så galet roligt att bara göra det – för sig själv och för sin kära bok. För visst är det väl så att oavsett om nån annan bryr sig, så kommer ens egna böcker alltid att vara nummer 1. Och det är drivkraft nog.
Man kan ju inte stå och banka sin bok i huvudet på folk för att de ska se den. Man måste hitta på något annat. Och varför då inte ta till vara på sin kreativitet.

Äntligen: bokvideo

porträtt hanna2En sak vet jag om ungdomar: de hänger på youtube. Alltså vill jag också finnas där. Alltså fanns idén om en bokvideo ganska tidigt, men vad jag skulle filma var länge oklart. Vad jag och min syster än tror så finns nämligen inte den här världen på riktigt (säg det inte till nån!) och därför blir den svår att filma.

På en madrass i en lägenhet någonstans i Stockholm låg jag nyvaken som nattgäst hos goda vänner när tankarna plötsligt landade. Jag vet. Den HÄR scenen. Den som inte ens är med i boken utan utspelar sig mellan prologen och boken. DÄR kan vi börja. Utångspunkten. Katalysatorn. Och så var bollen i rullning.

Alla vet att bokvideos är ett relativt nytt fenomen, men samtidigt växande. Jag är alls ingen expert på området men har åtminstone sett en hel del boktrailers och pratat med folk som skapar dem. Bokvideons främsta uppgift är att väcka nyfikenhet och här är mina ödmjuka tankar kring hur man kan åstadkomma det:

En bokvideo får inte vara för lång. Då tappar youtube-generationen intresset.

En bokvideo ska ge en stämning och erbjuda en försmak av genre och målgrupp.

En bokvideo kan avslöja något kring grundläggande konflikt/berättelsens katalysator och kanske något om bokens karaktärer, men måste inte göra det. Som vanligt måste vi minnas vår tänkta mottagare.

En bokvideo kan se ut på många, många olika sätt: en deckarförfattare som går en mörk gata fram och pratar in i kameran; ett barn som läser högt ur den nya barnboken medan vi får se bilder ur den; framsidan blandas med välformulerade textrutor som skapar lässug; skådespelare som med enkla medel förmedlar någonting som ger läsaren en nosning av vad vi kan vänta oss av boken.

Jag valde det senare. Oj, vad roligt jag hade när jag klippte i det stora materialet från tre minst sagt minnesvärda inspelningstillfällen, och som jag längtar efter att klippa ”bakom kulisserna”-videon någon gång i framtiden.

Inspelningstillfälle 1: en kyrkogård i regnet före våren. Jag höll paraplyer över kameran och bebisen och har sällan haft så stelfrusna fingrar. Huttrande gick vi därifrån. Bebisen sov tack och lov som en ängel genom hela alltet. Blooperserna härifrån är roligast.

Författarinnan, systern tillika inspirationskälla och ständig målgrupp samt systerdottern som just fått mellannamnet Lianne.

Författarinnan, systern tillika inspirationskälla och ständig målgrupp samt systerdottern som just fått mellannamnet Lianne.

Inspelningstillfälle 2: en skog i maj. Jag blev fullständigt uppäten av mygg. Jag är mycket överkänslig mot mygg och mina femtio myggbett över benen resulterade i svullnader som begränsade min rörlighet under ett par dagar. Men, det var det värt! Skådespelerskan kom undan utan ett enda bett. Skådespelerskans mamma mosade mygg mot min hjässa och utbrast: Hanna, du har blod i håret!

Inspelningstillfälle 3: en bergsknalle och en trappa. Jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Tropisk värme och ännu mer tropisk luftfuktighet. Bakom-kulisserna-bilderna från detta tillfälle avslöjar en Hanna med håret klistrat vid blöt panna. Oklart om de någonsin kommer att släppas till allmänheten. Skådespelarna svettades de också, kan jag garantera. Ljus som varit dolt goes fyspass, kan man säga.

När allt var filmat och klippt återstod den viktigaste detaljen: MUSIK! En video är aldrig bättre än sin musik och jag hade den fantastiska turen att ha det mästerligt begåvade musikgeniet Elin Jonsson att tonsätta videon. Elin läser på Kungliga Musikhögskolan och är en god vän som villigt tog sig an uppdraget. Under skaparhelgen premiärvisades bokvideon (då stumfilmsvariant) och sen satte Elin igång vid pianot.

Söndagkväll kom vi hem från skaparhelgen. Måndagkväll fick jag musiken Verision 1. Överjordiskt! Version 2 kom en vecka senare och nu var klangerna slipade till max. Fåraktigt skuttade jag runt huset medan min syster klappade händer och sa att jag hade fått ett soundtrack. Ett soundtrack! Himmel, vilken hybris.

Om någon av er, kära läsare, vill ha en bokvideo till er bok en vacker dag, kan jag varmt rekommendera Elin. Snacka om att hitta bokens hjärta. Howard Shore och John Williams har fått konkurrens.

Mina damer och herrar, Ljus som varit dolt: Bokvideon.

Skratt, tårar och applåder

porträtt hanna2Ett hus köptes för att förverkliga drömmar. Förr om åren hade huset varit fyllt av människor med biljetter som köpts i luckan. Där hade funnits projektor på balkongen och genom det stora, vita rummet seglade sagor mot duken för att roa dem som satt i långa rader.

Men det var längesen. Nu är huset ett hem, en kennel och ett krukmakeri. En drömmerska som älskar att känna lera under sina fingrar tog över huset. I mörkerrummet står brännugnen, i biografen visas de färdiga skålarna upp och på projektorbalkongen står två korgstolar.

Till detta hus for fyra andra kvinnor. Två författare, en sömmerska och en musiker. De är par i systrar och de käraste av vänner. Gemensamt har de sitt behov av skapande och sin kärlek till ost. Både huset och drömmerskan hälsade dem välkomna när de kom fram. Fyra dagar skulle tillbringas där. Fyra dagar av paradis.

Tangentbordssmatter, symaskinssurr och gitarrplink. Högläsning, kläduppvisning och konserter. Någon lommade runt i värkande tystnad och de andra visade respekt. Någon stönade över det som inte ville sig och de andra klappade axeln. Någon skuttade över det som blev rätt och de andra klappade händer.

Alla fyra gick genom alla faser, för allt skapande är sig likt.

Te kokades, grönsaker stektes och ostar smulades, skars och mosades. När kvinnorna inte skapade måste de äta och de måste äta gott. Medan de åt måste de prata. Prata om projektet som väntade och som varit. Prata om livet som varit eller inte blev. Prata om stundande boksläpp också, förstås, vilket skulle kunna bero på att musikern skulle tonsätta författarinnas bokvideo och sömmerskan sy releaseklänning åt densamma.

Uppe på projektorbalkongen satt sen de två författarna med fötterna på samma fotpall och likadana datorer i knäet. Den ena hade just läst den andres manus. Bokcirkeln som tjuvstartades redan i bilen ner höll i sig hela resan. Tankar bollades fram och åter. Ny text kom till och lästes. Ögon torkades och huvud nickade imponerat.

Konst föder mer konst. Ett skapande rum inspirerar sina besökare. Öppna själar kan ge så mycket och få så mycket medan den som stänger sig inne sitter ensam. Här fanns ständigt något att fira, både mod och genialitet och varje framsteg möttes av uppriktig beundran.

Det skapande hjärtat trivs med likasinnade. I deras trygga sällskap vågar hon mer. Visst har de fyra setts förut, men aldrig sågs de så rörda så ofta som nu. Hur orden än vänds, låter de rätta sig inte finnas att beskriva tacksamheten för denna skaparresa, den andra i sitt slag.

De skrattade tills folk hotade med inkontinens. De åt tills maten nästan kom upp. De lyssnade, gav respons och lyssnade igen. Tårar blänkte, både tre och fyra gånger.

Som grädde på moset kan det vara så att Vilse Förlag gjorde sitt första erbjudande om publicering under denna resa. Det kan också vara så att bokvideon till Ljus som varit dolt hade sin premiärvisning strax före kompositören tog plats vid pianot och efter mycket hårslitningar sattes dessutom nålen i tyget som kom sin sömmerska att utbrista: ”Vi har ett liv!”

Sista kvällen lät sig inte passera i sömn. Vem kan acceptera att skaparhelger av episka mått ska ta slut? De fyra tog en klockan-två-på-natten-promenad under den lysande fullmånen och mindes, att första gången de sågs allihop, lyste nymånen löftesrikt.

Vad vill fullmånen lova dem? Att tiden är här när det är dags att blomma ut? De vill tro det. För så länge som de har sitt skapande och varandra, har de i sanning ett liv och skapande följs åt av skratt, tårar och ständiga applåder.

IMG_7322

Elin komponerar. Jag njuter.

En av många överjordiska måltider. Med ost.

Mat! Med ost.

Releaseklänning på gång.

Releaseklänning i händerna på Katrin.

Projektorbalkongen. Magi skrivs och talas här.

Projektorbalkongen. Magi skrivs och talas här.

IMG_7385

Fyra dagar senare och jag nynnar fortfarande på den här låten. Bäst!

Ni vill läsa det Anna skriver. Lovar.

Ni vill läsa det Anna skriver. Lovar.

Jag fann mitt provtryck i händerna på någon annan. En tredje tog kort.

Jag fann provtrycket i händerna på någon annan. En tredje tog kort.

Ett ögonblick att spara.

Ett ögonblick att spara.

Vi har ett liv! Ett klänningsliv.

Vi har ett liv! Ett klänningsliv.

Releasefest med boktrailerpremiär

porträtt anna1Vilken perfekt kväll för releasefest! Solen strålade över fina Äppelvikens bokhandel denna torsdagen 24 april. Underbara människor kom dit och firade med mig. Tills kärleken skiljer oss, som bara dagar tidigare anlänt från tryckeriet, fanns på plats och jag överfölls av en sådan känslococktail av surrealism, eufori och förvåning när jag höll boken i handen för första gången, att jag höll på att ramla omkull. ”Har jag verkligen skrivit den här?”

signering

Signering

Även när jag signerade boken svepte en överväldigande blandning av förundran, lycka och ”är det här på riktigt” över mig. Att få förmånen att skriva min personliga hälsning till mina första läsare. Att få befinna mig på andra sidan signeringsbordet och själv vara författaren. Stort, läskigt och himlastormande på en och samma gång!

Bland gästerna på releasefesten fanns Susanna och Philip, huvudpersonen och hennes make, i Tills kärleken skiljer oss. Ja, det är faktiskt sant så tillvida att det var Izabel Colleen och Henrik Jakobsson som spelar Susanna och Philip i boktrailern för Tills kärleken skiljer osssom var där.

Henrik "Philip" Jakobsson och Anna Lönnqvist

Henrik ”Philip” Jakobsson och Anna Lönnqvist

På releasefesten var det nämligen boktrailerpremiär och ända in i det sista pågick arbetet med att få den klar. Några veckor innan hade jag skissat upp synopsis och filmmanus, gett förslag på musik och fått vara med och tycka till om valet av skådespelare. Filmteamet satte sedan ihop en storyboard i rörlig form som jag godkände innan de började spela in. Dagen innan festen fanns slutresultatet i min inbox. Kolla gärna in det här!

Snart ska jag sätta mig ner och skriva så det bara ryker på roman nummer två. Men innan dess ska jag njuta ytterligare lite till av boksläppet och en av de första recensionerna av Tills kärleken skiljer oss. Jag har förstått redan nu att romanen väcker känslor.

Anna och Ewa

Anna Lönnqvist och Ewa Åkerlind, förläggare på Ordberoende Förlag, efter premiärvisningen av boktrailern för Tills kärleken skiljer oss