Tack för allt! Vi har en titel …

STOPPA PRESSARNA!
Onsdag 22/12 kl. 17:39 fick jag ett mejl från min förläggare, Johanna Rydergren, om att titeln på min bok är bestämd.
Vi hade zoom-möte i fredags och diskuterade lite löst. I söndags skickade jag en lista med 30 titelförslag, sedan har vi bollat fram och tillbaka i några dagar. Den här blir det:

”Sommarvindar och sanningar”

Fy bubblan så svårt det är att komma fram till rätt titel på en bok. Det får jag kanske utveckla mer en annan gång på annan plats. Men nu är det alltså officiellt och det känns skönt och bra på alla sätt. Här nedan följer mitt ursprungliga blogginlägg som var färdigskrivet innan mejlet om boktiteln kom:


Mitt sista blogginlägg för det här året kommer inte att handla så mycket om mig och mitt skrivande. Jag vill passa på att prata om inspiration i bokbranschen. Det finns många som har betytt mycket för mig och jag vill gärna sprida kunskap och pepp vidare.

Någon som jag tycker är en härlig förebild, och som jag vet inspirerar många, är författaren Anneli Olsson. Jag kontaktade henne redan i början av januari och frågade om jag fick göra en intervju med henne till bloggen. Det fick jag. Jag ville prata om egenutgivning eftersom jag tyckte det skulle vara intressant att sprida hennes story och kunskaper. Hon var gästbloggare här 2020, men den gången handlade det inte om själva utgivningen.

Så, vad hände med mitt blogginlägg om henne? Bara två dagar före vårt avtalade samtal publicerades ett jättefint, och så gott som komplett, inlägg om Anneli hos Jenny Westerlund på Skrivfokus. Hur skulle jag kunna göra något eget av det? Det fick jag aldrig kläm på, haha. I stället bjuder jag på länken dit:
Läs inlägget om Anneli!
Även om du inte har tänkt ge ut själv så får du lära dig mycket som kan vara bra att känna till. Tack till både Anneli och Jenny.

När Anneli och jag pratades vid i januari hade hon gett ut en bok själv och i somras kom hennes andra bok ut på eget förlag. (Båda gavs ut digitalt via WAPI.) Sedan dess har hon blivit antagen och skriver på första delen i en ny serie som ges ut i alla format hos förlaget Saga Egmont under 2022. Grattis!

I går skrev Mattias om att det är helt okej att skriva för byrålådan och hur viktigt det är att behålla drivkraften i skrivandet. Det var så fint. Jag vill fylla på med ett annat tips, särskilt till dig som är aspirerande författare och har som ultimat dröm att bli utgiven på ”traditionellt förlag i alla format”. Det är också fint, men våga tänka om!

Fortsätt att inspireras av andra men våga gå DIN väg. Har du fått refuseringar från alla dina önskeförlag kanske det är dags att skicka ditt manus även till mindre förlag, eller testa hos förlag som ”bara” ger ut digitalt. Det är inte så bara!

Allt fler debutanter kommer ut med e- och ljudböcker och hittar massor av läsare och lyssnare. Alla måste börja någonstans. Skit i om någon tycker att det är mindre fint. Digitala böcker är här för att stanna och fortsätter att öka.

Det leder vidare till ett annat tips. Om du vill ha koll på trender och vad som händer i bokbranschen så tycker jag att du ska prenumerera på Boktugg – de erbjuder mängder av intressanta artiklar och nyhetsbrev. Gratis för den som vill, men jag väljer att sponsra med en liten summa.

Jag vill också önska de fem nya bloggarna lycka till, jag kommer fortsätta läsa Debutantbloggen med nöje. Och till er andra som sökte men inte blev utvalda – jag hade gärna följt er också! Lycka till allihop med era debuter nästa år. Jag kommer för alltid känna samhörighet med er eftersom min debutbok också kommer 2022.

Tack för allt och jag önskar alla bloggläsare riktigt fina jul- och nyårshelger!

Om du är nyfiken på vad som händer framöver så finns jag här:
Hemsida: carolinemollesand.se
Instagram: @carolinemollesand

Intervju med förläggare Johanna Rydergren på WAPI

Förläggare Johanna Rydergren WAPI Caroline Möllesand

Vi vet att många av våra bloggläsare älskar att få reda på hur förlagsfolk tänker och arbetar. Äntligen har det blivit dags för mig att intervjua min förläggare, Johanna Rydergren på Word Audio Publishing International.

En del frågor är exakt samma som Ann och Anna ställde till sina förläggare i våras. Längst ner i inlägget hittar du länkar till deras intervjuer.

Hej Johanna, berätta lite om dig själv!
– Jag började som förläggare på WAPI så sent som i juni 2021, men jag har jobbat i över 20 år i förlagsbranschen. Min första anställning var som redaktör på Förlaget Harlequin – en bra skola eftersom jag fick redigera mängder av böcker. Jag har därefter drivit eget som frilansredaktör och översättare, samt jobbat på Bonnierförlagen och HarperCollins.

Gedigen erfarenhet alltså, kan du nämna några du har jobbat med?
– Några av de författare jag har samarbetat med de senaste åren är Emelie Schepp, Mariette Lindstein, Gabriella Ullberg Westin och Eli Åhman Owetz.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det jag tycker mest om är att bygga författarskap och hjälpa författare att utvecklas i sitt skrivande.

Alla kanske inte känner till så mycket om WAPI, kan du berätta om förlaget?
Word Audio Publishing International (WAPI) är ett ljudboksförlag med storsäljande författare som Sara H. Olsson, Christina Larsson och Susan Casserfelt. Förlaget ger ut underhållningslitteratur och sätter stort värde i att optimera berättelserna till ljudformatet. WAPI var bland de första att producera böcker direkt för ljud, och under nästa år kommer vi även att kunna ge ut pappersböcker. Vi ger framför allt ut titlar inom genrerna spänning, feelgood och sanna berättelser. 2021 köpte det danska förlaget Gyldendal WAPI och vi tar nu våra svenska författare vidare ut i världen på nya marknader, som i nuläget inkluderar Danmark, Norge, Finland, Spanien, Polen och Ryssland.

Okej, då går vi vidare till den frågan jag är lite nervös inför. Vad var det ni gillade med mitt manus?
– Vi föll för karaktärerna, miljön och tonen i ditt manus. Skildringen av hur de två lite kantstötta och väldigt olika kvinnliga huvudpersonerna reser sig och tar tag i sina liv fångade oss. Karaktärerna är trovärdiga, då både sympatiska och osympatiska drag hos dem skildras. Platsen där boken utspelar sig, Öland på sommaren, är perfekt för feelgood-genren och du är duktig på att levandegöra miljön. De korta kapitlen, med cliffhangers i slutet, för handlingen framåt och gör manuset väl anpassat för ljudboksformatet. Att du omväxlande ger oss Melindas och Sannas perspektiv driver på läsningen. Bokens huvudtema – att hitta tillbaka till livsglädjen efter en livsförändring – är starkt. Kort sagt, en välskriven feelgood-roman som innehåller både djup och en gnutta humor.

Oj … Tack! Det där får jag nog skriva ut och rama in tror jag. ❤
Vad letar ni efter när det gäller manus och författarskap?

– Vi letar efter riktigt bra feelgood-romaner, deckare/spänningsromaner och skildringar av starka livsöden. I utgivningsbeslutet väger vi också in om författaren har en egen plattform och intresse för att nå ut med sitt författarskap. Det viktigaste är självklart ett starkt och välskrivet manus, men har författaren en vision om sitt författarskap och kommande böcker är det positivt.

Hur gör man för att sticka ut i manushögen?
– Det första vi läser är följebrevet, så mitt tips är att lägga ner en del möda på det för att sticka ut i mängden. Brevet bör innehålla en kort sammanfattning av innehållet i manuset, gärna vilken genre manuset ingår i och om det finns tankar om att det kan byggas vidare på till en serie, och givetvis en presentation av författaren. Det är bättre att lägga tid på ovanstående än att formge texten på något speciellt sätt.

Vilka är de vanligaste misstagen folk gör när de skickar in manus?
– Det vanligaste misstaget är att man inte skickar ett helt råmanus utan bara några kapitel eller avsnitt. Förlaget behöver läsa ett helt manus, eller i alla fall ett väl utbyggt synopsis som även innehåller slutet på boken, för att kunna göra en bedömning om det håller hela vägen. Ett annat tips är att ta reda på vilka genrer förlaget är intresserad av innan du skickar in ditt manus.

Hur jobbar ni i er manusgrupp?
– Manusgruppen, där förläggare och redaktörer ingår, har möte en gång i veckan och då läser vi så mycket vi hinner i de manus som kommit in till förlaget och diskuterar tillsammans. Ibland kan det räcka att läsa tio sidor, andra gånger behövs kanske femtio för att bilda oss en uppfattning. De manus som har potential skickar vi vidare till lektör, eller så fortsätter någon av oss i gruppen att läsa. Efter att vi fått tillbaka manuset från lektör diskuterar vi och kommer fram till ett beslut.

Vilka är dina bästa råd till aspirerande författare?
– Fortsätt skriv! Har du en historia som du känner starkt för så ska du inte ge upp om du får nej från ett förlag. Det kan bero på tajming, att man redan har ett eller flera liknande manus på utgivningslistan, eller att manuset inte passar för just det förlaget. Kör du fast i skrivandet så finns det många skrivcoacher som du kan anlita privat för att få feedback på ditt manus. Var öppen och prestigelös inför feedback, ingen kan skriva en bok helt ensam.

Stort tack för att du delade med dig Johanna! Hoppas att många får nytta av det du har berättat.

/Caroline Möllesand


Länk till Ann Edlidens förläggarintervju.

Länk till Anna Grönlunds förläggarintervju.

Liknande tema: I måndags fanns en intervju med Gudruns redaktör.

Några nej men KANSKE kontrakt i kulisserna

Caroline Möllesand Förlagskontrakt

Det är ungefär som jag trodde: att vänta på förlagsbesked kan verkligen kännas som ett vakuum. För det mesta går livet vidare precis som vanligt men ibland stannar jag upp och undrar vad som händer hos förlagen. Läser någon? Har de pratat om mitt manus? Ligger det i en hög bland andra bortsorterade debutanttexter? Ska jag vänta tre veckor till på besked eller dröjer det två månader? Borde jag ha skickat till ännu fler?

Du har kanske, liksom jag, upptäckt att det är ganska mycket hemlighetsmakeri i bokbranschen? Särskilt det här med förlagskontakter känns heligt. Åtminstone för mig. Jag är rädd att berätta för mycket.

  1. Jag vill inte jinxa något. (Ja, jag är vidskeplig. Tviar alltid tre gånger oavsett kattfärg och lägger nycklar överallt utom på bordet.)
  2. Av respekt för förlagen. (Vill helst inte snacka om detaljer som vi har diskuterat.)

Men nu tänker jag ändå snudda vid det som jag knappt vågar prata om.

Det har gått tre veckor sedan jag fick ett mycket positivt mejl från ett förlag, men eftersom jag är nybörjare på det här så visste jag inte vad det kunde betyda. Eller, rättare sagt, jag visste inte hur mycket jag vågade hoppas. Utan att ta ut för mycket i förskott valde jag ändå att bli superglad och fira.

Bara två dagar efter det fick jag min första refusering från ett annat förlag. ”Vi kommer tyvärr inte gå vidare med ditt manus, lycka till med ditt författarskap.”

Hur det kändes? Knappt ingenting. Som att dra av ett plåster, lika bra att bli av med det. Klart att det hjälpte att jag fortfarande var lyrisk över det där första mejlet. Vilken tur att jag vågade fira då, haha, underskatta inte effekten av endorfiner!
(Jag måste påminna om att min tanke från början var att ge ut boken själv. Jag har inte haft några förhoppningar om förlag, därför är det kanske inte lika laddat för mig att få nej?)

Därefter har det kommit några fler negativa besked, men även positiva. Kan inte säga mer än så, men det är cementblandare och torktumlare på riktigt här nu.
Det är ungefär som att gå på hus- eller lägenhetsvisning. Man drömmer, möblerar i fantasin och kollar upp affärer och skolor i omgivningarna.
När det gäller förlagen spanar jag in deras andra författare, lusläser hemsidorna och försöker föreställa mig hur samarbetet kommer se ut. NEJ, STOPP! Dröm dig inte iväg för mycket ifall allt skulle rinna ut i sanden. Inget är klart!

Helst skulle jag vilja fråga andra författare: Vad får du i royalty för tryckt bok? Hur mycket tjänar du på din ljudbok? Vad fick du för garantihonorar?
Men nej, det är förstås sekretessbelagda grejer. Ifall det går så långt att man får ett avtalsförslag så finns ju författarförbundet som bistår med kostnadsfri avtalsgranskning för debutanter. Och i senaste numret av Tidningen Skriva fanns ett intressant reportage med exempel på upplagor, förskott och royalty.

För det är sannerligen inte lätt för en längtande och aspirerande författare att helt på egen hand väga olika procentsatser mot möjligheten att bli utgiven.
Vad är det värt?
Var går gränsen?
Vilka detaljer är viktiga för mig?

Jag hoppas att jag snart får anledning att blogga vidare om ämnet. Tvi, tvi, tvi. 😀

Mitt i allt det här pirriga och förväntansfulla trillade det in ett helt annat besked i måndags: Att jag har blivit antagen till en skrivarkurs. Det är en ettårig utbildning i Litterärt Skrivande på Malmö Folkhögskola. Den är på halvfart och distans vilket passar mig helt perfekt just nu.

Jag skickade in ansökan i slutet av maj och redan i juni fick jag veta att jag inte hade kommit in. Vet inte ens vilken reservplats jag hade, så de planerna släppte jag direkt.
Men så blev det tydligen en plats ledig några dagar efter att kursen hade börjat. (Stort tack till dig som hoppade av!) Ser fram emot att få lära mig mer om poesi, dramatik och essä samtidigt som det finns utrymme att arbeta med eget skrivprojekt. Visst låter det toppen?

På skrivresa och bokrelease i Stockholm

Caroline Möllesand och Ann Edliden
Caroline Möllesand och Ann Edliden.

Gissa om jag blev glad när jag fick en inbjudan till Ann Edlidens bokrelease i Stockholm!
Först och främst lät det roligt att få träffa bloggkompisen i verkligheten, och eftersom det inte duggar tätt av releasepartyn i Kalmar så ville jag absolut inte missa den här chansen.

Det är ganska långt att åka från Kalmar till huvudstaden för ”bara” ett kvällsevent, därför passade jag på att utöka äventyret till några dagars skrivresa. Jag har ju som bekant en del redigering kvar av manuset så det var perfekt att kunna sitta på hotellet och bara fokusera på det.

Nja, inte bara. Jag såg till att boka in några skrivrelaterade möten också. På senare tid har jag fått kontakt med flera skrivande personer som bor i, eller i närheten av, Stockholm. Visst är huvudsyftet med en skrivresa oftast att få massor av skrivarbete gjort, men för mig är det minst lika värdefullt att prata med likasinnade om glädje och bedrövelser i skrivarlivet.

Caroline Möllesand och Anette Jacobsson

En dag lunchade jag på NK med min kära skrivarvän Anette. Vi fick kontakt under Författarkurs 2 på distans och har haft tät mailkontakt sedan dess. Tack vare det kände vi varandra ganska väl redan. Det blev massor av snack om såväl privata angelägenheter som bokutgivning och kommande skrivresor. Spännande!

Caroline Möllesand och Åsa Johansson

En eftermiddag hade jag stämt träff med Åsa, som tog tåget från Uppsala. Vi hade inte haft så mycket kontakt tidigare men är med i samma lilla FB-grupp som utbyter erfarenheter då och då. Under en promenad längs vattnet kom vi fram till att vi är i exakt samma fas när det gäller våra manus – redigering efter lektörsutlåtande. Vi hade så mycket att prata om att vi till slut hamnade i Kungsträdgården där snacket fortsatte över en middag. Härligt!

Morgonen därpå kom en Stockholmsförfattare till mitt hotell för en intervju. Från början hade jag tänkt att prata med henne på telefon men vi kom överens om att ta ett personligt möte istället – så mycket trevligare! Hon debuterade förra året och jag tror att det är fler än jag som tycker att hennes erfarenheter är intressanta. Det kommer alltså ett blogginlägg om henne längre fram här på Debutantbloggen. Håll utkik!

När jag skriver merparten av det här inlägget är det onsdag eftermiddag och releasefesten är i kväll. Då får jag även träffa min allra första skrivkompis, Hanna, som jag redan skrivit ett helt blogginlägg om. Ha ha, hon behöver inte mer uppmärksamhet här just nu.

Nu till höjdpunkten och orsaken till resan:
Mingel hos bokförlaget Polaris på en innergård på Söder …
Drömmigt till tusen för en aspirerande författare som jag, men direkt när jag hade bestämt mig för att gå, frågade jag mig:
Vad ger man i present till en debutant?
Vännen Anette avrådde mig från blommor – visst är det vackert, men författare brukar tydligen drunkna i blombuketter. Därför fick det bli lokalt te – ”Ölandsblandning” från Gerdas Tehandel i Kalmar tillsammans med en teburk med Ölandsmotiv. En påse öländska biscotti med smak av havtorn köpte jag också. Genomtänkt och personligt, eller hur?
Om det inte hade varit för den lilla detaljen att jag dagen efter att jag inhandlat presenten läste Ann Edlidens svar i bloggens lördagsenkät. Där skrev hon att hon INTE dricker te.
Vafalls?! Typiskt!

Ja ja, antingen får hon bjuda sina gäster på te eller ge bort det till de trevliga människorna på förlaget. Det är väl fortfarande tanken som räknas? (Som en slags kompensation inhandlade jag även en flaska rosa bubbel och en burk cider på plats i Stockholm. Hoppas att hon gillar det bättre.)

Uppdatering:
Klockan är nu 23:06 och jag är nyss hemkommen från bokfesten. Jag överlåter till Ann själv att berätta mer utförligt om den i sitt blogginlägg på tisdag. Missa inte det!

Jag kan dock berätta att för mig var det spännande, trevligt, roligt, generöst, mysigt, inspirerande och alldeles underbart. Särskilt kul var det att prata med förlagsfolk som var både uppmuntrande och hoppingivande. Det var förstås också roligt att träffa en av mina andra bloggkollegor, Gudrun. (Vi glömde ta bild!)

Caroline Möllesand och Hanna Roos
Caroline och skrivkompisen Hanna Roos.

Det här med releasefest gör jag gärna om. Både som besökare hos andra författare och hemskt gärna som huvudperson vid släppet av min egen bok. Det blir en fin målbild som jag tar med mig.
Tack till alla inblandade för de här dagarna!

Bloggar med skrivtips: Här är de 3 bästa!

Caroline Möllesand Bloggtips
Dags att läsa skrivtips … Läsglasögon på!

Det finns många skrivsajter och skrivbloggar som bjuder på skrivtips, men här har du de tre bästa, enligt mig.

När mitt skrivintresse vaknade på allvar var Debutantbloggen en av de första skrivrelaterade bloggarna jag hittade. Jag tyckte upplägget var trevligt och det var kul att jämföra och få reda på hur de olika författarna hade gått till väga för att komma igång med sitt skrivande. Då hade jag inte en tanke på att jag så snart skulle vara en av de som skriver här. Nu känner jag mig manad att bidra med något matnyttigt och användbart.

Det här inlägget är främst riktat till dig som skriver och som vill lära dig mer. Är det förresten någon som är fullärd när det kommer till skrivande?

När jag var i början av min ”hobbyförfattarresa”, var jag oerhört hungrig och törstig efter kunskap, tekniker, verktyg och andras erfarenheter som har med skrivande att göra. Jag lusläste alla inlägg i författargrupperna på Facebook, mycket lärorikt. Jag googlade förstås efter författarsidor och skrivsajter och hittade en hel uppsjö.

Det finns många personliga författarbloggar som jag tycker om. Jag älskar att inspireras av hur andra gör och lever sina skrivliv. Många av dem uppdateras ganska sporadiskt och det har jag full förståelse för. Det kräver tid och engagemang att skriva intressanta blogginlägg vecka efter vecka. Och för de flesta är det nog så att man hellre lägger sin värdefulla skrivtid på det aktuella manuset.

Ganska snart hittade jag några mer kunskapsbetonade favoritbloggar. Att läsa deras inlägg är som att skyffla guldpengar hos Joakim von Anka!

Det dessa tre personer har gemensamt är att de har varit uthålliga och bloggat i många år, därför innehåller deras sidor flera hundra inlägg. Det är lätt att fastna, ”ska bara läsa ett inlägg till.”
(Du som vill ha kort och lättsmält får gå till Instagram istället.)
Här kommer de, utan inbördes ordning:

  1. Dinbokdröm.se

Den här sajten drivs av författaren Kristina Svensson och handlar om, precis som adressen antyder, att förverkliga sina författardrömmar. Hon delar med sig av kunskap som förvärvats både genom egna och andras erfarenheter. Här finns bland annat författarintervjuer, konkreta tips för skrivfasen, råd om utgivning och inspiration för att nå ut med sin bok. Omfattande och gediget innehåll!


Lennart Gullbrandsson
  1. Elementx.se

Lennart Guldbrandsson är författare, lektör, skrivcoach, spökskrivare och föreläsare. Han ligger bakom sidan och bloggen som han kallar ”Element X”. Där bjuder han på blandade resurser för författare: skrivtips, manualer, listor, svar på vanliga frågor och mycket mer. Många flikar och menyer att botanisera bland!


Pia Lerigon
  1. Pialerigon.se

Författaren, lektören och författarcoachen Pia Lerigon har en författarsida med blogg. På Bokmässan 2017 valdes den till Sveriges bästa skrivblogg. Grattis! Delen jag vill tipsa om är sidan med skrivtips i bokstavsordning. De baseras på skrivtips hon själv fått eller lärt sig under skrivandets gång. Många och långa inlägg – hundratals!


Jag önskar dig trevlig läsning och hoppas att du lär dig något nytt! Glöm bara inte att återkomma till oss här på Debutantbloggen ibland. 🙂

Tipsa gärna om fler intressanta skrivbloggar i kommentarerna.

Jag vs August

En vanlig fråga jag får när jag berättar att jag har skrivit en roman och som bäst håller på att redigera färdigt nummer två, är om jag har slutat jobba och livnär mig på författarskapet. Som Sara skrev förra veckan är det något av en utopi för många. Jag är däremot glad över att jag inte behöver försörja min familj på mitt skrivande. Inte mycket pengar skulle trilla in därifrån, om jag säger så. (Än, tillägger optimisten i mig.)

”Var vänlig skicka mer förskott på boken”, eller något liknande tror jag August Strindberg krävde för att försörja sig och familjen när han levde i Frankrike eller något annat hörn av Europa och hade det lite knapert.

August Strindberg. Beundrar verkligen hur håret kan ha en sådan volym på varje foto. Volymen på mitt författarfoto fick jobbas fram hårt, ska jag erkänna.

Det är minst sagt lite skillnad på mig och August. Inte minst kön, kvinnosyn, volym i håret, antal äktenskap och grad av kändisskap. Faktum är att jag är ganska glad över att jag inte är August utan bara jag, men just den där lättvindiga inställningen till förskott är jag lite avundsjuk på.

Om du blir antagen på ett (traditionellt) bokförlag får du ett förskott på din bok när ditt manus godkänns. Jättekul! Tack! Det kändes verkligen häftigt. Det rör sig dock inte om några astronomiska summor och sedan dröjer det innan det trillar in något mer. Jag vet inte om det gäller alla förlag, men på mitt avräknas författarna året efter ett försäljningsår så jag har alltså inte ännu fått någon första utbetalning av royalty. Det kommer först under våren 2021. Biblioteksersättningen på 1,01 kr/lånetillfälle fungerar likadant, och där är det dessutom så att du måste komma upp i >2000 lån för att få minimiersättningen. Statistik för 2018 visar att det var 4300 författare totalt som fick någon utbetalning. En bra grej är dock att det inte räknas per bok utan per författare… så det borde rimligtvis bli större chans att få någon ersättning ju fler titlar du ger ut?

Det krävs ingen större matematikförmåga för att förstå att det skulle bli väldigt skralt på bankkontot om det inte fylldes på av någonting annat. När jag får frågan om jag lever på mitt skrivande brukar jag därför svara: ”Nej, det gör jag inte, för jag vill fortfarande äta varje dag.” Nästa år blir det däremot spännande att se vad royaltyn blir och hur många gånger min debutbok Klar himmel lånades ut (jag tror man får en redovisning även om man inte kommer upp till miniminivån? Rätta mig någon om jag har fel!). Till dess kämpar jag på med mina skrivprojekt och är rätt glad att jag har ett vanligt åtta-till-fem-jobb att luta mig emot när det gäller att förse mig med en lön varje månad.

Bland hästtjejer och rebelltjejer första dagen på bokmässan

IMG_3757

Skriv en bildtextSeminarium om hästboken idag tillsammans med Katja Timgren, Helena Dahlgren och Johanna Lindbäck. 45 minuter gick såklart alldeles för fort när en pratar om det bästa som finns: hästar och böcker.

img_3761.jpg

Matchade klänningen med boken av misstag.

IMG_3753

Jag läser högt ur ”Godnattsagor för rebelltjejer” i Max Ströms monter, för barn och förbipasserande. Idag blev det berättelserna om Valentina Teresjkova, Vivian Maier och Sapfo.

IMG_3756

Omringad av fantastiska rebelltjejer!

IMG_3730

Får äntligen provrida Sigge!

IMG_3718

Med ”Vänd rätt upp” i Bonnier Carlsens monter.

img_3747.jpg

Rita din drömhäst och vinn Peder Fredricsons nya bok!

IMG_3748

Jättefina hästbilder utanför bonnierförlagens monter.

Att tillhöra en förlagsfamilj

Emelie-Novotny_071_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Vänd rätt upp blev antagen av Bonnier Carlsen i november 2016. Redan i maj 2017 blev jag bjuden på deras vårfest. Visst, det är alltid roligt att gå på fest, men för mig har det viktigaste varit att bli inkluderad och välkomnad – och det har jag verkligen blivit!

På den första festen vågade jag knappt andas om att jag skulle ge ut en bok, men var ju tvungen att svara på frågan vem jag var och vad jag gjorde där. Jag möttes av flera etablerade författare som var imponerade av mig, av att jag fått min debut antagen där. För mig har det aldrig varit viktigt att tillhöra ett stort förlagshus, men det har varit viktigt för mig att ha ett sammanhang. Förra året var jag på bokmässan och jobbade i Akademibokhandelns monter. Jag hade inga uppdrag eller åtaganden för förlaget ändå blev jag återigen medbjuden på förlagsmiddag, omhändertagen och delaktig.

I tisdags var det dags igen när Bonnier Carlsen firade sitt 25-års jubileum. Förutom att träffa min förläggare och redaktör och alla andra som varit delaktiga fick jag träffa den person som var den första att lektörsläsa mitt manus. Jag har såklart vetat att manuset blivit läst och bedömt många gånger innan utgivningsbeslut fattats, men det blir så verkligt när alla anonyma bedömare plötsligt står framför en. Det är hisnande att hon har haft så stort inflytande över mitt och Vänd rätt upps väg ut i offentligheten utan att jag har kunnat påverka det. Det kändes som att få sluta en cirkel när jag fick signera hennes tryckta version av boken och jag tackar min lyckliga stjärna för att det var just hon som fick läsa just mitt manus.

IMG_3545

Jag fick också träffa Sara Edström som har gjort det fantastiska omslaget till Vänd rätt upp och vi började genast att tänka i hisnande tankebanor om vilka fler omslag vi skulle kunna samarbeta med framöver. Flora Wiström som jag ska ha ett samtal med på bokmässan var också där. Och så fick jag träffa både Lin Hallberg och Åsa Larsson som jag också kommer att samtala med på bokmässan. Åsa Larsson skriver ju spänningslitteratur för både barn och vuxna men är också hästtjej. Hon överväldigade mig med fina ord om min bok och jag påmindes om hur viktigt det är att få höra det (helst om och om igen). Vi pratade om att hästboken gör barn till läsare och om att tonårstjejer marginal för att göra rätt är så snäv och om hästtjejen som så ofta sliter i det tysta.

Det här sammanhanget är det som ger mig energi och inspiration att ta tag i skrivandet, bokmässan och hösten, för det är ett sammanhang som jag vill fortsätta att tillhöra.

Ses vi på bokmässan i höst?

Emelie-Novotny_085_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Trots att det börjar närma sig högsommar och mångas semestrar är i full gång planerar bokbranschen nu för höstens bokmässa i Göteborg. Bok- & Biblioteksmässan pågår mellan 27:e och 30:e september och mycket av planeringen inför den är redan gjord. Bokmässan har släppt seminarieprogrammet och redan på torsdagen kl 12 ska jag göra mitt första framträdande på bokmässan.

Det är långt ifrån min första bokmässa, sedan hösten 2008 har jag varit där nästan varje år, både som representant för dagensbok.com och för Akademibokhandeln. Jag har upplevt den där speciella bokmässeglädjen när det är tydligt att vi är många som brinner och jobbar för böcker, läsupplevelser, barns läsning och det skrivna ordet. Men också den stora bokmässeutmattningen som följer efter timmar i monter på mässgolvet. Jag hoppas och önskar att bokmässan återigen ska få vara en fristad för litteratur och samtalet omkring den, för böckerna förtjänar att stå i centrum. Den här mässan, den sjunde eller åttonde i ordningen för mig, blir den första som utgiven författare. Det är ytterligare en dröm som går i uppfyllelse. Redan nu fantiserar jag om den där lilla lila namnbrickan med mitt namn på som visar att jag är en av de medverkande.

26611503249_aa4c2730d7_k

Foto: Niklas Maupoix

Under seminariet Hästboken i dag kommer jag, Helena Dahlgren och Katja Timgren att samtala tillsammans med Johanna Lindbäck som kommer att leda samtalet. I hela 45 minuter ska vi få prata om det bästa vi vet: Hästböcker. Seminariebeskrivningen är:

Det finns lika många typer av hästböcker som det finns hästboksförfattare. Finns det några grundläggande kriterier för vad som får ingå i genren? Hur ser hästboken ut i dag och vilka är dess läsare? Och vilka utmaningar möter hästboksförfattare när stereotypa uppfattningar om hästboken som rätt oseriös litteratur fortfarande är vanliga?

Jag kan inte låta bli att se det som en stor seger för hästboken att den faktiskt får vara med i det litterära samtalet på en av litteraturvärldens större scener. Att jag får göra det tillsammans med författarstjärnor som Helena och Katja är en ynnest! Om jag är nervös? Ja!

Dessutom kommer det att bli flera evenemang i Bonnier Carlsens monter på mässgolvet där jag ska medverka. Mer info om detta kommer så snart allt är spikat och klart. Om ni vill prata hästböcker eller skrivande, eller få Vänd rätt upp signerad kommer jag att vara på plats torsdag-lördag. Ses vi där?

Försäljning och läsarreaktioner

 

emelie-novotny_071_c-stefan-tell-webbversion.jpeg

Foto: Stefan Tell

Nu finns Vänd rätt upp ute i butik. Det är fortfarande smått overkligt att se den i hyllan, rosa och skimrande. Tillsammans med alla andra böcker av kända författare. Boken finns nu i alla Akademibokhandelns butiker och självklart också på Bokus och Adlibris. Det är fint att tänka att min bok nu är utspridd runt om i Sverige, att det finns en del av mig på alla dessa platser samtidigt, och att den har fått flytta hem till läsare.

Om du är sugen på att provläsa Vänd rätt upp finns det en smakprovs-pocket i Akademibokhandelns butiker med utdrag ur 7 ungdomsböcker från Bonnier Carlsen. Vill du sen läsa hela boken får du också 20% rabatt på valfri titel ur smakprovet med kupongen som finns längst bak.

IMG_2538
Som anställd på Akademibokhandeln har jag tillgång till försäljningssiffrorna i våra butiker och våra nätbokhandlar. Det första exemplaret såldes i Trollhättan samma dag som Vänd rätt upp kom ut i butik. Att det där första exet blev sålt så snabbt var en lättnad. Det är trots allt det bästa beviset på att någon är så intresserad av min bok att hen är beredd att betala för den. Bonnierförlagen erbjuder också sina författare en inloggning för att kunna följa försäljningen. I deras portal syns försäljning till fysisk bokhandel och nätbokhandel separat, samt försäljning till bibliotek. Men sålda exemplar till bokhandeln visar hur många exemplar som har sålts till butik, inte hur många som faktiskt har sålts vidare till kund. I bokbranschen finns det något som heter returrätt. Det innebär att bokhandlarna får skicka tillbaka de böcker som inte har sålts inom en viss period och få pengarna tillbaka. De titlar som säljer får längre tid i hyllorna och de som inte säljer åker ut ganska snabbt. Platsbrist är en ständig fråga för bokhandeln och alla ytor måste vara lönsamma, samtidigt som det ges ut många fler böcker än vad som får plats på hyllorna. Därför behöver en ta de hundratals sålda böckerna till bokhandeln med en nypa salt, egentligen står de bara på hyllorna till låns.

IMG_2527

Det absolut bästa med att boken nu är ute är att det äntligen börjar komma läsarreaktioner! Jag har varit nervös inför dem och försökt resonera så att alla inte kommer att älska Vänd rätt upp och att det inte heller är meningen. Läsarens upplevelser ligger så långt utanför min kontroll, jag kan inte styra över dem. Kanske är det just därför som jag blir alldeles rusig och pirrig av de läsarreaktioner jag har fått. Nu kommer de flesta från de som var på releasefesten, alltså människor som känner mig sedan tidigare. Därför är det extra roligt när de är så överväldigande, tacksamma och generösa:

”Så bra! Så fin! Så välstämt nördig!”

”Jag älskar hur du fått med allt det där enkla och självklara som egentligen är helt magiskt. Att sitta på en häst som betar – hur bogbladen höjs och sänks. Det tog nästan luften ur mig. ”

”Karaktärerna kommer att leva i mitt huvud”

”Framtidsnoja, förälskelse, sex och kärlek, svek och hämnd, kompisar och långa nätter, insikten om maktförhållanden och testande av gränser. Helt enkelt stora känslor – och lägg till det HÄSTAR… Själv hamnade jag omedelbart i bokslukaråldern!”

Och kanske det finaste av allt:

”Jag hoppas att du kommer att skriva fler böcker.”

Recensionsdatum för Vänd rätt upp är på måndag, den 18:e juni. Att barn- och ungdomslitteratur sällan recenseras på dagen har jag med mig, men jag håller mina tummar och tår för att få läsa några rader om den.

Hur länge lever en bok?

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

En vanlig fråga som många aspirerande författare tänker på är ”hur lång är en bok?”. Det vanliga svaret brukar vara ”hur långt är ett snöre?” – med andra ord är det inte en speciellt relevant fråga. En bok ska vara just så lång som berättelsen är, varken kortare eller längre.

En mer relevant fråga är hur länge lever en bok? Nu menar jag inte hur lång tid det tar för en fysisk pappersbok att förmultna, utan hur länge den där boken är intressant för eventuella läsare.

I dagens värld är tempot brutalt. En bok tävlar inte bara med andra böcker utan med precis allt annat. Netflix, sociala medier, vänner och allt vad livet har att bjuda på. Just när boken blir utgiven kan det i bästa fall vara en liten hype kring boken. Den syns kanske extramycket på sociala medier, blir recenserad och det är evenemang och sånt.

Men sen när allt det där ebbar ut? Vad blir kvar? En författardebutant som undrar över att allt gick så fort. Förlagen pumpar ut sina vårkataloger som bäst och inget är väl ett tydligare tecken på att det är dags för nästa säsong och att den här säsongens böcker så småningom glöms bort. Jag kände faktiskt redan efter bokmässorna ”jaha, det var den boken då”.

Riktigt så brutalt är det ju lyckligtvis inte. Fastän min bok kom ut för tre månader sedan så dyker det fortfarande upp nya recensioner då och då, vilket gör mig jätteglad. Och snart börjar ju julsäsongen och då kanske en och annan bok blir köpt. Sen ska vi inte heller glömma biblioteken – där går det nästan alltid att få tag på böcker som för länge sen ”gått ur säsong”.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. Att allt går så fort och att när det är över så känns det lite tomt. Lite märkligt. Det kan gå dagar utan att jag tänker på att jag skrivit en bok, den är liksom inte längre en lika vital del av mig som mina inre organ, den klarar sig själv. Och jag hoppas att boken får leva länge, att det inte blir bortglömd bara för att det kommer en ny säsong med nya böcker av nya författare.

Och så en dag ska jag själv vara med i den nya säsongen och så börjar allt om från början igen. Det är väl precis så det ska vara.

Debutant på stora bokmässan

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Det är en trött författare som sitter här och ska försöka sammanfatta upplevelsen på bokmässan i ord.

Omtumlande är nog det ord som beskriver upplevelsen bäst.

 

Bara att komma dit, inte som besökare utan som författare, var verkligen en speciell upplevelse. Att dessutom få se sin egen bok där i förlagets monter och att se hur folk klämde och kände på den och i de flesta fall också köpte den :-), såpass mycket att förlaget faktiskt fick beställa fler böcker till lördagen :-), var smått galet. Jag hade lite svårt att greppa det först och stod lite handfallen när jag skulle signera första boken. Huvudet blev helt tomt. Vad skulle jag skriva? Tänk om jag stavar fel? Ni vet, varje katastroftanke som kunde dyka upp gjorde det. Men det gick bra. Jag skrev något klämkäckt om att Romance gör livet mycket bättra (vilket är så sant) och jag stavade inte fel 🙂
Att få signera sin bok är både roligt och skrämmande på samma gång. Men mest roligt. Frågan är bara om man någonsin kommer att vänja sig vid det 🙂 Jag tänker på dessa stora författare som signerar hundratals om inte tusentals böcker under en mässa, blir de trötta på det vid någon punkt? Kommer jag att någon gång känna att fasiken vad jobbigt det är att behöva signera min bok?

Jag tror inte det va 🙂 Jag skulle ha kunnat signera tills fingrarna blöder. Att någon vill köpa och läsa boken du skrivit och dessutom vill att du ska skriva ditt namn i den tillsammans med en hälsning till personen som köpt den är en sådan kick att jag tror att jag är smått beroende 🙂 och just nu kan jag bara tänka på hur jag ska göra för att få min nästa fix. Måste helt enkelt boka in lite fler signeringar här under hösten!

Förutom att hänga i montern med de underbara människorna från förlaget (och de fantastiska författarna som ligger vid samma förlag som mig) så har jag passat på att prata med läsare, träffa andra författare (som man lärt känna via sociala medier och nu äntligen fick träffa IRL). Jag åt lunch och pratade romance tillsammans med Sara och Veronica. Så himla roligt. Det är verkligen en ynnest att få sitta ner och prata tillsammans med andra som brinner för genren lika mycket som en själv gör.

Och givetvis handlat ett helt gäng med böcker 🙂 så nu har jag nog köpstopp på böcker ett tag framöver.

 

Min bokmässa avslutades med en förlagsmiddag i lördagskväll. Ett perfekt avslut på mässan om jag får säga det. Det var min första, men förhoppningsvis inte sista, förlagsmiddag och det var så roligt att få sitta och prata och umgås med både de andra författarna och de som arbetar på förlaget. Att vi dessutom fick gudomligt god mat gjorde ju inte saken sämre. Jag måste dock erkänna att jag blev lite starstruck när jag hamnade snett emot Emelie Schepp och mittemot hennes man Henrik vid middagsbordet. Min första tanke var: vad pratar en debuterande författare som lilla mig om med en bästsäljande författare som Emelie? Men sen insåg jag ju att hon faktiskt också befunnit sig där jag är nu en gång i tiden. Ja, för fyra år sedan för att vara mer exakt och då försvann tunghäftan lite 🙂

20170930_200927

Förrätten .-) Det var den enda jag fick bild på 🙂

Nästa år ska jag vara med alla fyra dagar 🙂 Eller i alla fall tre. Då kommer jag att ha med två böcker (fatta peppen på det) i förlagets monter och jag har efter dessa två dagar på mässan i år satt upp lite mål som jag ska nå under detta år som är kvar till nästa bokmässa 🙂

Jag är så peppad, även om jag är helt slutkörd i kropp och knopp efter dessa intensiva dagar (vilket inte är ovanligt för en introvert person). Jag har så många ideér, så många tankar på hur jag ska förvalta mitt författarskap på bästa sätt och jag har fått en liten nytändning kan man säga efter att ha tappat gnistan lite då sommaren och den tilltänkta marknadsföringen inte riktigt blev som jag hade tänkt mig på grund av en rygg som inte ville sammarbeta. Dessutom känns det inte fullt så jobbigt att ta tag i det sista som ska redigeras på manus två nu efter den helg 🙂

Nu kör vi järnet mot nästa år!!

Kram på er!

20170930_150057

Trött, men lycklig, författare som signerade böcker på lördag eftermiddag 🙂

PS. Jag vill tacka alla fina läsare som kom och sa hej, alla som köpte min bok och alla underbara människor från förlaget som verkligen fick mig att känna mig väl omhändertagen ❤
Ni är alla guld värda!

”En riktig bok”

img_6998

Igår gick Stora Ljudbokspriset av stapeln, därför tänker jag ägna veckans inlägg åt det som jag tycker är speciellt med att skriva för ljud.

Min bok, Stockholm Psycho, är inte bara en ljudbok, det är en ljudboksserie. Producerad exklusivt för lyssning.

Vad är det? tänker du nu. Eller som min far sa vid frukostbordet nyss ”Din bok verkar ha ett annat upplägg än det jag är van att lyssna på.” (Han lyssnar på Hemingway, Peter Englund, Dostojevskij och en hel drös historiska alster). Och han har helt rätt i sin analys. Stockholm Psycho är uppdelad i tio entimmesavsnitt och har en tydlig dramaturgi. Tempot är högt och varje avsnitt avslutas med en cliffhanger. Detta är ingen slump. Man skulle kunna säga att formatet flirtar en del med tv-serierna som finns på exempelvis Netflix. (Vilket inte alls är en jämförelse som hjälper min sjuttioåriga pappa som aldrig har hört talas om Netflix).

När jag berättar att jag har skrivit en ljudboksserie brukar jag få lite blandad respons. En del frågar bekymrat ”Men ska det inte bli en riktig bok?” En del konstaterar kort ”Då kan jag inte ta del av den för jag gillar inte ljudböcker.” Från min kursledare har jag också anat en viss negativ inställning. Han utbrast: ”Vad är det för skit, allt ska tydligen vara serier nu för tiden och massa jävla cliffhangers. Det förstör bra litteratur.” (Vi kör med en rak och uppriktig kommunikation i vår lilla skrivargrupp).

Ändå valde jag att klippa om hela mitt färdiga manus för att det skulle passa för formatet. Det är sant. Jag hade sönder och skar bort halva texten för att pressa in det i den förutbestämda serieformen. (Det finns en orimlig scen som utspelar sig på en räkbåt som tyvärr fick stryka på foten. Karin är på trivseldag med kontoret och försöker under knarkrus göra sig av med en avhuggen arm som Viktoria tvingat på henne. Mycket stressigt. Jag kanske släpper den senare, som ”bloopers”, vem vet.)

Detta mayhem på mitt manus gjorde jag inte i ett utfall av tonårstrots mot min kursledare. (Han är en person vars uppfattning jag verkligen värdesätter.) Jag valde vägen för att jag själv tror på konceptet.

Jag gillar historier. Att få läsa en riktigt bra bok är helt underbart men när jag upptäckte ljudböcker blev jag frälst. Det är inte samma sak som att läsa men det är en möjlighet att ta del av bra berättelser vid tillfällen då det inte finns utrymme att sätta sig ned med en roman. På väg till och från jobbet, på promenaden, när jag kör bil eller när jag är trött och bara vill krypa ner i sängen, blunda och lyssna.

För att kunna hålla koncentrationen uppe och leva sig in i berättelsen har jag märkt att det har väldigt stor betydelse vem som läst in texten. Alla böcker passar inte heller för lyssning.

Storytel Originals, som jag skriver för, är ett koncept som är framtaget särskilt för ljud. Berättelserna följer ett rakt berättande, de innehåller sparsamt med tillbakablickar och tidshopp och endast ett fåtal karaktärer står i centrum. Tempot är högt och historien går i presens. Språket är avskalat och miljöbeskrivningarna återhållsamma.

Jaha, men det låter ju bottenlöst och förenklat, tänker du kanske nu.

Faktum är att formatets begränsningar också är en utmaning som åtminstone jag triggas av. Man har bara 50 000 tecken på sig i varje avsnitt – allt oviktigt måste bort. När jag klippte ner mitt manus var ”skala, skala, skala – men ha samtidigt kvar innehållet” ledorden. ”Osthyvla” berättandet kallade en av redaktörerna det. Att osthyvla är att inte säga samma sak flera gånger. Ohyvlade böcker är faktiskt riktigt vanligt. Tro mig, jag har kollat sen redaktören delade med sig av knepet, (Jag kan visa på några exempel i något framtida inlägg). Oftast är bristande osthyvling vad som gör att i alla fall jag själv lägger ifrån mig en bok eller börjar ”ögonbläddra”.

Att säga så lite som möjligt men samtidigt få fram buskapet är en konst. För mig som är jurist har det varit oerhört lärorikt att jobba så. Kanske skulle man kunna kalla ljudboksserien konstens motsvariget till karikatyr. Tecknar man karikatyr gäller det att hitta det som utmärker karaktären och sen skala bort att allt annat som brusar bilden. Träffar man rätt krävs det bara ett streck eller två för att betraktaren ska förstå motivet och fånga känslan. Fundera på det. Att ta bort bruset innebar för mig att stryka allt som inte byggde karaktär eller drev handlingen framåt.

Dialogerna måste ge inläsaren utrymme att dramatisera. Skådespelaren adderar ytterligare en dimension som gör historien intressantare och lättare att följa.

Jag tycker verkligen att Storytel Originals är lättlyssnade och levande utan att för den sakens skull sakna mening och djup. Hur min serie står sig får ni själva bedöma men jag kan rekommendera en som jag fastnade för. Maskeradstaden. Det är en finstämd skildring om livet och villkoren i en helt annan del av Stockholm. Dialogerna är fantastiska och Alexander Salzberger läser som en dröm.

Det ena utesluter förstås inte det andra och ljudboksserier ersätter inte annan litteratur, men det är en trend inom bokbranschen som jag tror är här för att stanna.

Netflix, som är en relevant jämförelse i sammanhanget, startade för tjugo år sedan med att hyra ut DVD via post. För cirka tio år sedan började företaget erbjuda strömningstjänster över internet, främst till en nischad publik. Några år senare producerade de egna serier. För fem år sedan stod de egenproducerade serierna för den största delen av omsättningen på 4,4 miljarder US-dollar. Idag har den siffran stigit och fler har hakat på. Härom veckan kom en rapport från Storytel som visade att 40 procent av de ljudböcker som lyssnades och lästes i tjänsten under 2016 var deras eget innehåll. Storytel Originals.

Det skulle inte förvåna om Nextory, Bookbeat eller någon annan aktör hakar på trenden med egenproducerat innehåll i serieformat.

Stockholm Psycho kanske aldrig blir ”en riktig bok” att hålla i handen men jag är otroligt stolt över resultatet och att få vara del av det nya greppet inom litteraturen.

Hur det än är, bok eller ljudboksserie, handlar allt om att berätta en historia.

Gästblogg: Anna Jakobsson Lund om översättning

141209-annajakobssonlund-web-104Jag måste erkänna. Ända sedan jag gav ut Tredje principen har jag drömt om att böckerna ska översattas till engelska. Jag skriver dystopi med unga huvudpersoner, en genre som är populär internationellt, och mina böcker står för något fräscht som jag tror kan uppskattas av många fler än svensktalande.

För traditionellt utgivna författare är engelska ofta ett språk som det dröjer innan de blir utgivna på. Som indie-förläggare har jag fördelen att själv bestämma när jag tycker att marknaden är mogen. Det är ”bara” att göra investeringen och hålla tummarna. Lite så har jag jobbat hela tiden med mina böcker. Det är läskigt men också väldigt roligt.

Översättaren Clare Barnes hittade jag via min tribe-kompanjon Anna Arvidsson. När jag hörde att hon tyckte mycket om Tredje principen och gärna ville översätta den var det svårt att säga nej. Att få tag på en bra översättare från svenska till engelska är inte det lättaste.

Sedan i februari har vi bollat texten mellan oss. Först översatte Clare de första fyra kapitlen, som vi gick igenom flera vändor för att hitta rätt ton. Jag skriver avskalat och enkelt, vilket lätt kan låta kargt för en engelsktalande. Att hitta rätt balans så att effekten blir densamma på ett nytt språk har varit en utmaning. Först när vi kommit något så när på rätt väg fortsatte hon med resten, några kapitel i taget, och fick kommentarer från mig. Ju bättre hon blev på att hitta den känsla jag ville ha, desto färre blev kommentarerna. När allt var översatt gjorde vi två genomgångar till plus korrekturläsning.

Att grotta ner sig i detaljer i en bok som har en tid på nacken är spännande. Det syns väldigt tydligt var jag har mina svagheter, och när texten blir mindre ”min egen” känns det enklare att lära sig av sina misstag. Till exempel har jag sett att jag behöver jobba bättre med att markera vem som säger vad, och att jag ibland låter en mening finnas för att den låter bra, fast den egentligen inte betyder något särskilt.

Jag har också varit tvungen att fundera över alternativa sätt att få fram vissa saker, eftersom jag grundar en hel del av mitt skrivande i sånt som är svårt att direkt föra över till en internationell kontext. Som norrlandsdialekt. Min ena huvudkaraktär Levi pratar och tänker på ett sätt som skiljer honom från de andra. Det skulle inte funka riktigt på engelska, så istället valde vi att låta den andra huvudkaraktären, Ava, prata med kraftig cockney-dialekt. Det var först väldigt svårsmält att se hennes repliker, men allt eftersom vi jobbade kändes det mer och mer naturligt.

Så har texten också känts. I början upplevde jag inte alls att jag kunde höra min ”röst” i den. Men som med all textbearbetning så har vi kommit närmare i varje varv, och på slutet kändes det väldigt rätt.

Jag är tacksam över möjligheten att samarbeta nära med Clare. I vanliga fall har författaren litet inflytande på texten. Även professionella översättare kan missuppfatta eller välja fel betydelse av en mening, och det kan få allvarliga konsekvenser. För mig blev till exempel Levi tunnhårig innan vi hade rett ut vad ”håret är för långt uppe på huvudet” egentligen betyder.

Nästa steg blir att försöka marknadsföra boken till en internationell publik. Jag jobbar som jag brukar, med nyckelpersoner som jag låter läsa boken. I Sverige och svensktalande Finland har jag hela tiden haft hjälp av personer som läst, älskat och fungerat som ambassadörer för mina böcker. Kanske kan samma sak hända med personer från Indien, Storbritannien eller Lettland. Jag är aktiv på instagram och försöker genom den kanalen hitta bra människor som vill läsa och recensera.

Något jag aldrig testat förut är crowdfunding. För Article Three (som boken heter på engelska) kör jag en kampanj med Kickstarter där jag hoppas få ihop tillräckligt mycket pengar för att ha råd med marknadsföring och spridning. Om jag får in mer pengar kan jag sätta igång arbetet med översättningen av Aldrig ensamma snart. Det hoppas jag väldigt mycket på, för det har varit galet roligt att arbeta med det här och jag vill inte sluta nu!

Mer om mitt arbete med att översätta texten kan du läsa på instagram: @anna_jakobsson_lund

Om du är nyfiken på hur Kickstarter fungerar kan du se min Kampanj-sida här.

Pride!

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Den här veckan har bjudit på massa kul för mig och Du, bara, i och med Stockholm Pride.

Seminarium

Foto: Lilla Piratförlaget

 

På tisdagen medverkade jag i ett seminarium om hbtq i ungdomslitteraturen med Sara Lövestam (som skrivit bland annat Som eld och pinfärska Skarven) och Sebastian Lönnlöv  (som bland annat skrivit Hbtq – böcker bortom normen, en toppensammanställning av hbtq-litteratur som jag använt mycket i mitt jobb i bibblan) som moderator. Jag såg ett liknande seminarium med Sara och Sebastian på bokmässan förra året, och när jag presenterade idén om ett nytt seminarium för Rabén & Sjögrens PR-avdelning var det väl lite ett sätt att bjuda in mig själv i diskussionen. Och jag är så glad att jag såg till att det här blev av! Det kom mycket folk, stämningen var god, och jag fick absolut mersmak för hela seminariegrejen. Vi pratade om hur vi tänker runt hbtq-et när vi skriver, hur vi förhåller oss till politik vs inspiration, karaktärer, stereotyper och vilken typ av historier vi vill berätta. Det finns så mycket att säga! Jag önskar att vi hade fått prata i en timme till. Det var kul att det kom så mycket folk, jag tror att det här är ett ämne som intresserar många. (Apropå det fick vi frågan om boktips på bra hbtq-böcker för unga och hann bara prata om det helt kort, jag återkommer med mina tips i ett längre inlägg framöver!)

 

Signering

På onsdagen och fredagen tillbringade jag kvällarna i Vombats tält i Pride park, för signering och boksamtal. OH MY vad kul det var! Dels att få berätta om boken, jag tröttnar aldrig på att prata om Du, bara. Magin i att få se ett par ögon börja glittra när jag berättar att romansen i boken involverar en John och en Frank är svårslagen. Det känns också så högtidligt att få skicka med en skriven hälsning till framtida läsare, och veta att den där boken kommer att läsas av en människa med helt egna erfarenheter och tankar, som kommer att läsa historien på sitt sätt, läsa in sig själv och skapa en alldeles unik läsupplevelse. Med min bok. Det är fantastiskt.

Det var också så kul att få träffa några som läst boken i verkligheten. Det har jag ju gjort förut, många av mina vänner och bekanta har läst boken och hört av sig med fina hälsningar och glada tillrop (tack ❤ ), och jag har fått mycket internetkärlek överlag (tack ❤ ) men det här var nytt för mig. Människor jag aldrig träffat som kom fram till mig och sa att de älskat slutet. Älskat Elli. Älskat papperstranorna, älskat John och Frank. Folk som jag aldrig träffat som ville kramas för att jag givit dem en fin läsupplevelse. Folk som jag ville krama bara för att de läst. Wow. Det var en otrolig känsla. Och att få träffa några instagramvänner i verkliga livet! Så roligt!

Allra mest svällde mitt hjärta över när en kille som köpte boken på onsdagen sa ”jag kommer tillbaka på fredag när jag har läst ut den och berättar vad jag tyckte”. Och när han sen kom på fredagen och gjorde det.

Signering 2

Förlaget Vombat stod för tältet och samordningen. De hade samlat hbtq-litteratur från många olika förlag, och dessutom bjudit in flera av oss som skrivit till signering. Både det och seminariet gjorde mig så glad, att se hur förlagen samarbetar och går ihop och fixar över förlagsgränserna för att få till ett bra program och hitta ut till läsare. Vombat hade gjort ett jättejobb för att folk skulle hitta den här litteraturen, och tältet var välbesökt och uppskattat. Det gör mig så glad. Det här skulle jag gärna se mer av i framtiden, att ett större mål förenar folk från olika håll.

Vi pratade om att ordna ihop något till bokmässan, och jag ser verkligen fram emot det. Typ ett panelsamtal med presentation av böcker och författare från olika förlag, som alla skriver hbtq för unga. Ett smörgåsbord, där tematiken förenar. Jag hade älskat det här när jag själv var ungdom. Jag är så glad att jag nu får vara en del av att hjälpa andra ungdomar att hitta till den här litteraturen. Och att jag dessutom får träffa så mycket roliga människor på vägen.