Träna på att ta författarbilder!

Många tycker att det här med författarfoto är skitjobbigt. ”Åh, jag blir aldrig bra på bild” och så vidare. Men bilder på dig kommer definitivt att behövas i samband med ditt boksläpp. Förhoppningsvis är det många som vill använda dem i olika sammanhang och då är det bra att ha flera att välja på. Oavsett om ditt förlag tillhandahåller fotograf eller om du ska betala för en själv så kan det vara bra att träna i förväg. Värma upp liksom.

Jo, jag har faktiskt gjort det. Och visst, det är ganska pinsamt när det dyker upp bekanta när man står där och flinar upp sig. För att inte tala om hur mysko man känner sig när man står på en parkering och byter byxor, men skit i det!

Eftersom min bok utspelar sig på Öland under sommaren så tyckte jag att det vore trevligt att ha några författarbilder utomhus i samma förhållanden. Något som är värt att tänka på i mycket god tid alltså.

Men … skulle jag verkligen boka fotograf på egen hand för flera tusen kronor innan det är hundra procent spikat när och hur min bok ska ges ut?
Nej, det ville jag inte. Någon måtta fick det vara.

Jag hade dock svårt att låta tillfället passera helt, därför åkte jag till Ekerum för att rekognosera med min man som fick agera stödperson och hobbyfotograf.
När man väl är på plats med riktig fotograf är det ju bra om man slipper lägga dyrbar tid på att leta lämpliga ställen och bakgrundsmotiv. Att springa runt med sin respektive eller en kompis i en timme kostar ju ingenting, förutom lite större skuld på tacksamhetskontot.

Saker att ha koll på

Vilken bakgrund blir fin och vad blir för rörigt? Vid vilket klockslag är ljuset bäst? Kanske är det klockan åtta på kvällen, men om vattenspridarna går i gång i bakgrunden blir det inte så lyckat.

Motljus är katastrof och i strålande sol blir skuggorna väldigt skarpa, plus att författaren kisar sig alldeles skrynklig.

Blir de här kläderna verkligen bra på bild, eller förvandlas blusen till en ballong i vinden? Ta med flera ombyten. Och på tal om vind, ifall det blåser för mycket eller från fel håll kan det vara bra att ta med hårband eller spänne.

Caroline Möllesand författarbilder
  • 1: Kass bakgrund och för blåsigt. 2: Motljus och folk i bakgrunden. 3: Flummig min, usch! 4: För ljust, omöjligt att titta in i solen.
  • Hur ska jag stå? Var ska jag göra av händerna? Hur mycket ska jag le? Öppen eller stängd mun? Ska jag titta åt höger eller vänster? Vrid lite på huvudet! Nej, andra hållet. Sträck på dig!

    Många detaljer kan förstås en erfaren fotograf hjälpa till med, men det är ändå givande att kunna experimentera med någon man känner och titta på fyrahundra bilder i efterhand. Då kan man upptäcka vilka poser man ska undvika eller att halvhjärtade leenden kan ge hängiga ögon.

    Tips från coachen:
    Eftersom jag själv har fotograferat massor av människor genom åren vet jag att bilderna blir allra bäst när fotoobjektet är avslappnat. Så var inte rädd. Låtsas att kameran är den person du älskar mest i hela världen, eller en kul typ som drar ett skämt.
    En skicklig fotograf kommer sannolikt ha knep som får dig avslappnad och lyckas fånga de bästa ögonblicken – försök att lita på det.

    Trots att det var lite genant att stå där och leka fotomodell så är jag glad att jag gjorde det. Det visade sig nämligen att några av mina testbilder faktiskt kommer att kunna användas i några sammanhang. Alla blev alltså inte lika dåliga som de här ovanför. Bingo!

    Att cykla i sina karaktärers hjulspår

    Caroline Möllesand cykla mountainbike på Ekerum

    Skrivandet har gjort mig gott på många sätt. En av de mest oväntade sakerna som mitt romanknåpande har fört med sig är att – jag har börjat cykla.

    Det låter kanske inte så revolutionerande men jag är en före detta cykelvägrare som i vuxen ålder har undvikit att cykla. Jag har bara gjort det i yttersta nödfall och har tyckt att det är jobbigt, svettigt och obekvämt. Undanflykterna har varit många.

    Som jag har berättat i tidigare inlägg så utspelar sig min feelgoodroman på Ekerum på Öland där det finns ett stort utbud av aktiviteter. Till exempel har de MTB-cyklar (= mountainbike), så att en gnutta cykling skulle finnas med i min bok var givet. Därmed blev det också nödvändigt att göra research.

    Jag kunde googla mig fram till en hel del, läste några cykelbloggar och ställde frågor till kunnigt folk. Men så tänkte jag: Om jag nu ska utsätta mina karaktärer för att cykla över stock och sten så får jag väl för sjutton testa själv också!

    Jovisst, förra sommaren släpade jag med mig min ständige assistent, maken, till Ekerum för att hyra varsin mountainbike. Vi gav oss iväg längs den lättaste av de tre cykelslingorna och trampade över fält och längs grusvägar in i det mysiga naturreservatet Rällaskogen och vidare ner till stigen längs med Kalmarsund.

    Eftersom det här inte är en cykelblogg så tänker jag inte gå närmare in på själva cyklandet.

    Det jag ville ta reda på för bokens skull var saker som:

    1: Hur fungerar tekniken? Växlarna, bromsarna, osv.

    2: Var går cykellederna och hur är underlaget? Grus, gräs, jord, rötter, stenar?

    3: Hur ser naturen ut runt omkring?

    4: Hur känns det, hur doftar det, vad hör man?

    5: Vad kan hända längs vägen som passar in i storyn?

    Mountainbike i Rällaskogen på Öland.

    Förutom att jag fick massor av stoff till mina cykelkapitel så älskade jag naturen och upplevelsen. Jag blev så pass frälst att jag veckan därpå gick och köpte mig en ny cykel. Det blev inte en mountainbike utan en hybridcykel som passar för både asfalt och grusvägar.

    Jag ägnar mig absolut inte åt avancerad cykling på något sätt, däremot får jag numera vardagsmotion på enkelt och roligt sätt. När jag har suttit och skrivit länge är det perfekt att ge sig ut på en cykeltur och rensa skallen.
    Tänk att jag behövde skriva en bok för att inse tjusningen med att cykla!

    Du som skriver, har skrivandet lett till någon otippad händelse eller ny hobby i ditt liv?

    /Caroline