Gästbloggare: Christina Schiller

christinas.jpg

Hej igen!

Det var ett tag sedan och jag är så glad över att vara tillbaka, om än bara för att skriva detta lilla inlägg om vad som hänt det senaste året.

Så, var ska jag börja?
Man brukar ju säga att livet är som en bergochdalbana men för mig har det senaste året mer varit som virvelvinden. Ni vet vilken karusell jag menar va? Jag kan ärligt säga att jag inte är ett stort fan av den, för trots att den ger en det där härliga pirret i magen så gör den mig även lite lätt illamående eftersom att man sällan lyckas hålla blicken fäst på den där punkten, på det som verkligen är viktigt och man sveps med och snart vet man knappt vart man ska titta. När man sedan äntligen lyckas ta sig av känns det som att hela världen fortfarande snurrar och det tar en stund innan man hittar balansen igen. Innan man hittar fokus.

Jag åkte glatt med i karusellen medan den snurrade fortare och fortare och det var inte förens jag tappade bort mig själv och min röst som jag insåg att jag verkligen behövde ta mig av. Uppvaknandet kom när jag var mitt i skrivandet av råmanuset till min tredje bok, som är planerad att släppas hösten 2019. Helt plötsligt kunde jag inte få ner någonting och det jag redan hade skrivit lät inte som mina ord utan som någon annans. I två månader skrev jag ingenting. Det gick inte och jag kan ärligt säga att jag började få lite smått panik då deadline närmade sig med stormsteg. Som tur är har jag en mycket smart äkta hälft som efter många samtal frågade mig varför jag fortsatte skriva då det gjorde mig stressad och irriterad mest hela tiden? Men det var jag väl inte, eller?

Nu i efterhand så kan jag se att jag var det. Allt handlade om att sälja in mina böcker och mig själv. Hela tiden. Jag bokade in signeringar och jagade media och försökte att vara någon som inte är jag. Att stå i centrum, synas överallt och ha allas ögon på mig, det är helt enkelt inte jag och när jag försökte att vara den personen, när jag låtsades vara någon som jag inte var så slog det till slut bakut och jag insåg att jag helt enkelt mår som bäst när jag får sitta i soffan med en kopp te och umgås med karaktärerna som finns i mitt huvud. Det är då jag är lycklig.

Så jag tog beslutet att sluta åka runt på en massa signeringar och istället satsa på några få som jag verkligen vill göra. Som jag kommer att tycka är roliga istället för stressande och som jag kommer att se fram emot.

Som till exempel bokmässan i Göteborg då jag stod i mitt förlags monter och signerade, hjälpte besökare att hitta nya spännande böcker att läsa (inte enbart mina egna) och fick prata med en massa härliga människor som älskar denna underbara genre lika mycket som jag. Visst tog det mycket energi, men det gav också mycket tillbaka genom alla härliga möten. För jag hoppas att ni inte tror att jag inte älskar att prata om mina böcker och mitt skrivande. Eller om romance i allmänhet. Eller att tipsa andra om böcker som jag älskar att läsa. Det gör jag, jättemycket, men det får inte ta över allting annat. Det måste finnas en balans och för mig är den balansen att göra några få signeringar och framträdanden om året och resten av tiden sitta i min soffa med en kopp te, min dator i knät och en rad karaktärer i mitt huvud som alla vill berätta sin historia för mig.

Jag är verkligen imponerad av alla de författare som är ute och träffar läsare, håller föreläsningar och samtidigt skriver sina böcker. Som syns högt och lågt. Och jag trodde att jag var tvungen att vara en sådan författare för att lyckas. För att nå ut genom bruset. Vi har väl alla hört frasen: Syns du inte, så finns du inte.

Det var något som jag också trodde stenhårt, jag skrev ju till och med ett inlägg här på debutantbloggen om det, men det finns många sätt att synas på och det gäller att hitta ett sätt som man är bekväm med, som hjälper och inte stjälper. För mig handlar det om att lita på att mina böcker är såpass bra att de säljer utan att jag måste stå i en ny butik varje helg och le tills jag får kramp i ansiktet medan jag för hundrade gången förklarar vad romance är.

Kanske kommer det att ta mig lite längre tid att nå mina mål som jag har om jag inte är ute och syns överallt, men jag bryr mig faktiskt inte om det för jag får mer tid till att göra det jag älskar.
Skriva.

Och jag måste säga att än så länge är jag rätt så nöjd med mitt beslut. Mitt tredje manus i Forsberga serien blev färdigt i tid till deadline och just nu håller jag på och redigerar det. Men det är inte allt, för jag har dessutom hunnit med att skriva ytterligare ett råmanus som blev färdigt nu i dagarna och är en helt fristående historia som jag så småningom ska hitta ett förlag till, men det tar jag tag i nästa år.

Ibland måste man helt enkelt våga hoppa av karusellen och göra det som är bäst för en själv och inte det som man tror förväntas av en.

Tack för att du läst ända hit.
Jag lämnar er med dessa ord: Glöm aldrig varför du började skriva!

Kram på er ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Författare = försäljare?

DSC03878 ret

Foto: Jakob Almer

Det har gått en dryg månad sedan Sunt förnuft, vilt hjärta släpptes. Under den här tiden har jag jobbat så mycket jag har kunnat med att marknadsföra min bok samtidigt som jag har tagit hand om två barn. Det har omfattat flertalet signeringar i butiker och jag har också hunnit med Smålands Litteraturfestival. Det har varit ett tufft, intensivt och krävande arbete och efter denna korta tid har jag insett att det är svårt att sälja böcker. Oerhört svårt!

När jag står där på signeringar och pratar med kunden har jag förstått följande saker:

  • Ni vet tid, det är en bristvara och de flesta känner inte för att lägga den på att läsa.
  • De som läser böcker, har redan en hög med olästa böcker… för igen, tid är en bristvara.
  • Gud vad många det är som föredrar deckare och som skrattar när jag säger att boken handlar om kärlek!
  • Många lyssnar på ljudböcker istället för att köpa en fysisk kopia.

Det är många hinder innan boken når slutkunden. När jag står där och möts av alla dessa nej fattar jag inte hur någon säljer en bok om de inte har ett stort namn eller en plattform att stå på. Jag förstår då varför förlagen ofta accepterar manus från bloggare och andra kändisar. För även om kvalitén inte är hundra så har personerna i alla fall den där plattformen som genererar försäljning. Något okända debutanter inte har.

IMG_6170

Jag med fina Christina Schiller på SmåLit. 

Man kan kanske tro att när jag står där på signeringar med ett stort leende och påträngande energi att jag älskar att stå i centrum. Så är inte fallet. Om jag ska vara helt ärlig hade jag helst inte gjort mina barn ledsna för att jag inte kan vara med och natta dem och jag föredrar definitivt mjukisbyxor och häng i soffan framför kavaj och kammat hår. Men hur ska jag kunna sälja böcker från soffan? Jag har dessutom investerat egna pengar så boken måste verkligen bli såld. Många tänker sig att om de hamnar på ett stort förlag att boken kommer gå som smör i solen, men i majoriteten av fallen är det inte så. Du är trots allt en debutant och förlagen investerar inte massa pengar på marknadsföra just dig då. Så hybridförlag eller traditionellt, litet eller stort, troligtvis kommer det krävas en del marknadsföring från din sida i vilket fall.

I en av butikerna jag besökte har min bok sålt mer än Mikael Persbrandts nya bok. Jag pratade också med den som var ansvarig för avdelningen som berättade att de hade bara sålt ett ex av Stephen Kings nytryckta DET under de senaste tre veckorna och jag hade sålt fler. Då snackar vi alltså STEPHEN KING! Det är helt otroligt egentligen. Men den ENDA anledningen till att jag lyckats sälja mer (i dem här butikerna) än dessa kända män är för att jag är där fysiskt och säljer dem!

Jag blev själv förvånad över hur marknaden ser ut och jag tror det är många som inte förstår att om du som okänd debutant vill sälja din bok måste du offra helger med dina barn och byta mjukisbyxorna mot något plagg som kanske inte har hål i sig. Jag tror författarrollen håller på att utvecklas åt det hållet och det kommer krävas att man blir en säljare också, annars försvinner man i mängden. Då är frågan, vill jag jobba som en försäljare? Nej. Egentligen inte. Men om jag ska kunna få göra det jag älskar, skriva, är det något jag måste bli bekväm med. Så det är bara att kamma håret och slänga på sig kavajen, i eftermiddag hittar ni mig i Bromölla på ICA MAXI.

IMG_5716

Vi alla måste börja någonstans. Här står jag under sopsäcksskylten… extrapris var det dessutom 😉 

 

 

God Jul & Gott Nytt År … och hej då!

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Det är söndag. Julafton. Lugnet har lagt sig i huset efter att gästerna åkt hem och jag sitter i soffan under en filt med mannen och hunden bredvid mig och jag försöker att hitta orden till att skriva detta inlägg.

Mitt sista som en av bloggarna på debutantbloggen.

Nästa måndag är det en ny person som ni kommer att få lära känna.

Jag har funderat länge på hur jag ska kunna sammanfatta det här året. Detta fantastiska, kämpiga, roliga, prövande, händelserika, omtumlande år som inte alls blev något likt det jag hade föreställt mig 🙂

Och jag har kommit fram till att det är omöjligt.

Det går inte att sammanfatta ett år som detta i bara några få rader 🙂

Så istället tänkte jag bara säga TACK.

Tack för detta galna, underbara år. Tack för att ni följt med på resan, för att ni läst mina (ibland ganska svamliga) inlägg, för att ni peppat i kommentarerna när det känts tufft och för att ni delat min glädje.

Nu ligger ett helt nytt år snart framför mig med nya äventyr och utmaningar. Min andra bok (helt galet 🙂 ) kommer att släppas och den tredje ska skrivas (Herregud hur ska jag klara av det?). Jag har under året som gått lyckats beta av några av mina mål på listan och under 2018 ska jag fortsätta att ta mig an de som är kvar. För att utvecklas och nå ännu längre.

Jag hoppas att vi kommer att höras igen, men om inte så lämnar jag er med orden:

Mer Romance Åt Folket

 

Om ni vill fortsätta att följa min författarresa så hittar ni mig på min egen blogg www.christinaschiller.com eller på min Instagram @c_schiller

Romanceförfattare bekänner

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Oj, oj, oj. Det är mitt näst sista inlägg på Debutantbloggen innan ett nytt gäng tar över. Känns så konstigt. Och lite sorgligt 😦 Kommer verkligen att sakna att blogga här varje måndag men nya äventyr och utmaningar väntar för mig 🙂

Så jag tänkte att mitt näst sista inlägg skulle få bli ett med glimten i ögat 😉

Med hjälp av några av mina författarkollegor som också skriver romance så kommer här en liten lista på bekännelser 🙂

  • Under intensiva skrivperioder blandar jag ihop namnen på mina barn och mina karaktärer. I texten blir det allt som oftast rätt, men barnen kan vara ganska förvirrade en period.
  • Jag har konversationer med mina karaktärer, ut högt och inte enbart när jag är ensam.
  • Instagramkonton som @menandcoffee, @badboysofinsta mfl. hänvisas alltid till som research … ALLTID
  • Jag brukar googla bilder på barbröstade vältränade män när skrivandet går segt. För inspiration. Ni vet.
  • Med undantag för min äkta hälft föredrar jag män i bokform.
  • Jag har drömt att jag har flirtat med en av mina manliga karaktärer och blivit nobbad. Jag önskar att drömmen tog slut där, men nej… Istället hade en lång utläggning om hur jag skapat honom och att han inte kan hitta någon som förstår honom bättre än jag. Han lät sig dessvärre inte övertalas.
  • Jag brukar öva på föredrag, intervjuer osv. i mitt huvud när jag kör bil, duschar mm. Ni vet, så att jag är förberedd inför när jag slår igenom stort och får hålla alla dessa saker.
  • Egentligen önskar jag att det fanns en subgenre för konfliktfri romance, för när mina karaktärer är olyckliga är jag också olycklig.
  • Innan intervjuer och författarframträdanden lyssnar jag alltid på samma sång. Den får mig på bra humör och sätter mig i rätt stämning för att vara utåtriktad och lättillgänglig/välkomnande.
  • Trots att jag har läst ett manus så många gånger att jag tappat räkningen kan jag fortfarande gråta av lycka när problemen skingras och kärleken vinner på slutet.
  • Jag fulgrät så ögonen svullnade igen medan jag skrev en sorglig scen och jag gråter varje gång jag läser den.
  • Nej, sexscenerna som jag skriver är inte hämtat från personliga erfarenheter … i alla fall inte allt.
  • Ja, jag är lite småkär i mina manliga huvudkaraktärer.
  • Så här vill jag göra ibland när någon säger: ”Jaha, du skriver sån där tantsnusk!”
    80026110903f18bda8b460839c7aab43

Och med det så vill jag passa på att önska er en underbar Jul med era nära och kära. Ta det lugnt, försök att inte stressa och …

Ha en riktigt GOD JUL!!!!

Ps. Om ni vill fortsätta följa mig och min påbörjade författarkarriär även efter mitt sista inlägg nästa måndag så kika in på min blogg www.christinaschiller.com eller min instagram @c_schiller

Jag har gjort det. Igen.

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Jag har verkligen jobbat hårt med manuset till nästa bok och det har funnits gånger då jag verkligen undrat om det kommer att bli en bok till av textkaoset.

Men nu sitter jag här och snart, snart är min lilla två klar.

Ja, efter ytterligare någon redigeringsrunda, sättning och korrekturläsning vill säga, men jag känner ändå att jag kan ge mig själv en klapp på axeln och säga att jag gjorde det.

Jag har skrivit en bok till med allt vad det innebär.

Hösten har i princip bestått av bara det. Skrivandet av tvåan. I min enfald trodde jag att tvåan skulle bli lättare än ettan att skriva. Och det stämde med råmanuset men redigeringen av Brutna små regler har varit 10 gånger jobbigare än med Hemligheter små. Och jag kan känna nu att det kanske blev lite för intensivt. Jag hann inte få en längre paus från manuset någon gång under hela redigeringen och det hade jag önskat. Att få lite distans till det. Låta ändringarna få smälta lite. Få längta efter det. 

Den senaste veckan har jag befunnit mig på lite varmare breddgrader tillsammans med familjen. En välbehövlig semester för oss alla och för mig har det inneburit inget Brutna små regler. Manuset är hos förlaget och redaktören där håller på att läsa det och jag väntar spänt på att få höra vad hen tycker. Men det viktigaste är just det att jag längtar. Jag längtar efter att få läsa det, pilla med orden och fixa det sista som fortfarande skaver. Jag längtar efter mina bångstyriga, viljestarka karaktärer som tror att de vet exakt vad de vill. Jag längtar efter världen jag skapat där allt ordnar sig, där kärleken övervinner allt. 

Jag längtar helt enkelt. 

Och det är en bra längtan. 

En som får huden att pirra. 

Kram på er! Vi hörs när jag är tillbaka i kalla Sverige igen 🙂 

Naturligtvis är det Romance böcker som läses på semestern 🙂 Denna av Tessa Dare var riktigt riktigt bra!

Vi har det ganska bra 🙂

En lördag som gav blodad tand

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Sitter här med en hjärna som är ofantligt trött efter en riktigt rolig bokmässa i lördags.  Som jag berättat innan så är jag ju otroligt introvert vilket innebär att det tar otroligt mycket kraft/energi från mig att vara i stora sociala sammanhang där jag måste vara just social och framåt.

Extroverta personer får istället energi av detta och jag kan ärligt säga att jag ibland önskar att jag kunde vara extrovert istället 🙂

Men tillbaka till mässan 😉 Det var en ny och mycket rolig erfarenhet att vara med som utställare på en bokmässa (jag har ju varit med på Bokmässan i GBG men då var det ju förlaget som roddade allt och jag bara dök upp).
Förväntningarna var höga och efter en seg start så blev det ändå helt okej måste jag säga. Jag sålde hyfsat med böcker, flera var framme och läste och kände på dem, några skulle gå hem och lyssna på den hos Storytel eller Nextory och andra ville bara prata lite skrivande eller säga hej.

Även om jag just nu är helt slutkörd så har jag fått blodad tand och till våren så har jag satt upp som mål att komma ut lite mer på signeringar, författarframträdanden osv. För ag tycker ju att det är hemskt roligt att få prata om skrivandet och mina böcker och jag kan inte hjälpa att blicka lite framåt, till när (ja jag skriver när och inte om eftersom jag gett mig tusan på att jag ska lyckas) man blir kontaktad och tillfrågad (och inte behöver jaga dem själv) av bokmässor, bokhandlare och bibliotek och de vill att man ska komma dit och prata om sitt skrivande.

Jag längtar.

Men tills jag kommit dit i min författarkarriär så får jag fortsätta att ta första steget och hoppas på att så många som möjligt nappar 🙂

Brukar ni gå på bokmässor? Även de lite mindre?
Om ja, varför går ni dit?

20171202_085006

Romance bordet på mässan 🙂 Jag delade plats tillsammans med Sofia Fritzson och Sara Dalengren.

20171202_085109

Min fina bok ❤ Några inslagna för att locka till att köpa julklappar 🙂

20171202_130146

Givetvis passade jag på att lyssna på Simona Ahrnstedt som var där och pratade om sitt skrivande, romance, kvinnohat och sin nya bok.

Listornas återkomst

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Just nu är det mycket att hålla reda på.

Det är redigeringen av Brutna små Regler och alla idéer på förändringar och förbättringar som ploppar upp i tid och otid. Det är förberedelserna inför mässan på lördag och bokningar av signeringar och fler mässor + allt som ska fixas inför familjens resa om en vecka.

Så mina listor är tillbaka.

De bringar ordning i kaoset och får mig att slappna av.

Sen är det ju en otrolig tillfredställelse att kunna bocka av sak efter sak också 🙂

Bokmässan på lördag (Linköpings bok- och berättarmässa) är den första stora grejen jag gör med min bok där mitt förlag inte är med i bakgrunden och håller i trådarna så det är lite nervöst.

Kommer jag att ha tillräckligt med böcker med mig?
Vad behöver jag ha med mig förutom böcker?
Hur är lättast att ta betalt?
Tänk om jag inte säljer en endaste bok?
Vad ska jag ha på mig?

Okej, den sista skulle jag haft ångest för oavsett om mitt förlag höll i trådarna eller inte 🙂 Ständigt denna ångest för vad man ska ha på sig. Jag kan inte förstå det. Det är som att när man ska iväg på sådana här saker så ekar garderoben tom för att alla andra dagar vara så överfull att man knappt kan stänga dörren. Vad beror det på?

Även om nervositeten finns där så tycker jag att det ska bli fantastiskt roligt och efter att ha varit instängd i redigeringsbubblan i några veckor ska det bli kul att få komma ut och träffa läsare och andra författare.
Det har ju tyvärr inte blivit så många signeringar under sommaren och hösten eftersom min rygg beslutade sig för att gå sönder (diskbråck), men nu är jag på G. Och nu ska vi ut på äventyr, min bok och jag. Så många vi bara kan hitta 🙂

Och på detta äventyr åker jag som tur är inte ensam utan jag har med mig två författarkollegor som jag kan bolla mina funderingar med och som hjälper mig att fylla på listan över saker jag inte får glömma att ta med eller som ska fixas innan.

Som det jag ska göra idag.

Slå in några av böckerna som paket.
Perfekta att lägga under julgranen 🙂

Jag älskar att göra paket. Så jag har laddat upp med en rad olika inslagspapper, rosetter, lappar och snören.
Jag har redan på förhand bestämt hur många böcker jag ska slå in, annars finns risken att jag inte slutar förens alla är inslagna 🙂 och alla kanske inte vill ha inslagna böcker 🙂

Ja, jag är en pyssel missbrukare och måste ha tydliga gränser annars kan det sluta hur som helst. Glitter och snören och rosetter överallt.

Men för att inte helt tappa tråden i det här inlägget (som sagt, mitt fokus är inte på topp just nu) så tillbaka till listorna. Jag älskar verkligen mina listor när livet är lite rörigt och min fokusering inte alltid är så bra. De får mig alltid att göra det som jag måste.

Jag är en listmänniska helt enkelt.

 

What’s in a kiss?

christina3

Fotograf: Jonas Schiller

Något av det roligaste och svåraste att skriva är kyss scener tycker jag. Det är de som alltid brukar kännas lite platta och mekaniska för mig innan jag verkligen lärt känna mina karaktärer in på djupet. Innan jag vet hur de kommer att reagera och känna.

Jag sitter just nu med en kyss scen i Brutna små regler som inte känns riktigt helt hundra än. Något fattas.

Kyssar i böcker är betydande av en eller annan anledning. För oavsett om det är en första kyss, en försonings kyss, en ”skit-vi-borde-inte-ha-gjort-så-men-vi-ville-verkligen” kyss, en kärleksförklarande kyss etc. så tenderar kyssar att vara ganska stora vändpunkter för karaktärerna.

Att skriva riktigt bra kyss scener är svårt. De scener som jag älskar är de där känslorna får ta den största platsen. Där man får veta vad just den här kyssen betyder för ens karaktärer, speciellt den som har POV.
Om din karaktär kysser några slumpmässiga främlingar på en fest och då tänker att vilken dålig kyssare partnern är, så är det lika viktigt att notera som en kärleksförklarande låt-oss-vara-ensamma-tillsammans kyss. Även om karaktärerna inte vet vad den här kyssen betyder, bara att de kysser varandra och att de gillar det (eller inte), så är det viktigt att förmedla det till läsarna.

Det är detta som, enligt mig, gör kyssar roliga att skriva och läsa.

Följderna som kyssen får.

Men det betyder ju inte att karaktärerna aldrig kan kyssas bara för att visa tillgivenhet eller för att de inte kan hålla sina läppar ifrån varandra. Båda är giltiga orsaker till att skriva kyssar tycker jag 🙂

Men som regler är det de kyssar som verkligen betyder något, som har en djupare mening, som är signifikanta av en eller annan anledning där man som författare ska lägga mest krut. För det är där du verkligen kan lyfta scenen ett snäpp.

Har ni några favorit kyss scener i böcker eller filmer?

 

 

 

Tipslördag? Nej, det är ju måndag …

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Det är sju måndagar kvar på det här året, med idag.

Sju blogginlägg som jag har kvar att skriva här på debutantbloggen och det känns faktiskt lite ledsamt. Året har verkligen gått alldeles för fort och jag har en känsla av att även de sista veckorna kommer att rusa förbi så jag tänkte ta tag i ett blogginlägg som jag funderat på att skriva ett tag.

Ett tips inlägg.

Jag älskar att läsa bloggar, lyssna på poddar och följa Instagram konton om just skrivande. Att skriva är ett ensamt arbete och att då hitta andra, likasinnade, gör att jag känner mig delaktig i en större gemenskap.

Först ut vill jag tipsa om Simona Ahrnstedts blogg. Även om hon inte bloggar längre så är det en guldgruva när det kommer till skrivtips (fungerar även för dem som inte skriver romance) och romance tips.

En till blogg som jag tycker är värd att följa och läsa är Jenny Bäfving. Mycket matnyttigt om de olika delarna av skrivandets konst och vad man kan tänka lite extra på.

På Facebook finns det tre grupper som jag vill tipsa om. Författare på Facebook är den första. Författarsällskapet är den andra och den tredje och sista gruppen är Feelgoodfredag. Tre grupper med härliga medlemmar som man kan ställa frågor till, dela med sig av med- och motgångar och som gillar att skriva precis lika mycket som du och jag 🙂

På poddsidan lyssnar jag, precis som jag antar att ni gör, på Skriv en Bestseller eller en annan bok. Jag gillar även Författarpodden och Deckarpodden (inga nya avsnitt hos dessa två men de gamla fungerar att lyssna på).
För de som vill ha mer romance inriktade poddar kan jag rekommendera Romancepodden och Smart Podcast Trashy Books (som även har en hemsida där de bla. tipsar om och recenserar Romance böcker).

Har ni Instagram så tycker jag att ni ska kolla in dessa konton:

  • @romanceeverafter – Fem kvinnor som läser, skriver och bejakar Romance.
  • @4everfeelgood – Fyra feelgoodförfattare som babblar om livet, böcker, mat och bubbel förstås.
  • @svenskbokhandel – belyser bokbranschens utveckling genom nyhetsartiklar, reportage och debattinlägg.
  • @booksdreams – en eventserie med personliga författarmöten.
  • @therippedbodice – den enda bokhandeln i USA som enbart fokuserar på och säljer romance böcker.

Har ni några tips på bloggar, Facebook grupper, Poddar eller Instagram konton som ni tycker att jag borde kolla in?

Filmmaraton

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Ni vet när man kommer till det där stadiet i skrivprocessen där man är så trött på sitt manus, på sin egen text, att man kan kräkas på det?

Där befinner jag mig just nu.

Och jag får nästan tvinga mig själv att öppna dokumentet för att redigera.

Jag är så trött på det.

På mina egna ord och meningar.

Men jag vet att det kommer att gå över (hoppas jag) även denna gång. Det gjorde det med Hemligheter små i alla fall. Där hade jag också en period efter att allt fallit på plats i manuset som jag blev så sjukt trött på det att jag inte ville läsa det något mer. Där jag bara ville att det skulle vara färdigt någon gång.

Precis som då, så försöker jag bota denna trötthet med filmer och böcker. Romantiska sådana. En av mina favorit filer att titta på när jag behöver inspiration är Notting Hill. Den har jag sett fler gånger än jag har fingrar. Även Stolthet och fördom är en favorit. The Lucky One hamnar också högt upp på listan.

Så i helgen har jag haft filmmaraton och kollat på alla mina favoriter 🙂 Varvat med redigering förstås. Jag studerar gester, ansiktsuttryck, hur de bygger upp scenerna känslomässigt, vilka känslor som väcks hos mig som tittare osv. och sedan tar jag med mig detta in i redigeringen.

Prokrastinering skulle vissa kanske kalla det, men jag säger fördjupning i konsten att skriva romance 🙂
Det är sånt här man kan ägna sig åt när mannen tar med yngsta sonen till farmor och tonåringen sköter sig själv 🙂

Idag blir det till  att bita ihop och fortsätta redigera. Och kanske kolla på en film eller två mellan varven 🙂

 

Hallå? Vart tog du vägen? Ah, där är du ju!

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

För någon vecka sedan slogs jag av tanken att det jag skriver inte duger.

Att mina böcker inte tacklar tillräckligt viktiga ämnen som ligger i tiden och inte är banbrytande inom sin genre, utan att mina böcker istället uppfattas som ytliga och en i mängden i jämförelse med andra författares böcker.

Och det är just det där ordet, jämförelse, som får mig att bli irriterad på mig själv.

För när jag blir stressad över skrivandet, när jag tvivlar på mig själv och när jag känner mig osäker på vad jag vill med texten så börjar jag att jämföra mig med andra författare.

Problemet var att den här gången tappade jag bort mig själv för en stund.
En ganska lång stund.

Tills min man frågade mig (antagligen för att han tröttnat på att lyssna på mitt ältande): Vem är du?

Jag stirrade bara på honom som om han vore helt bakom flötet.

Du är Christina Schiller. Ingen annan, sa min man efter en stund och fortsatte sedan, det finns redan en Simona*, eller vad hon nu heter, så det behövs inte en till av henne. Det behövs en Christina Schiller som skriver sina berättelser på sitt sätt. Så gör det.

Orden sjönk sakta in medan min man fortsatte med disken och jag stirrade på datorskärmen med manuset och alla kommentarer från min redaktör.

Mina böcker kommer inte vinna några litteraturpriser eller recenseras på kultursidorna för sitt samhällskritiska innehåll. De är kanske inte originella eller banbrytande inom sin genre, men vet ni vad? Det är faktiskt helt okej med mig. För vem är det som säger att alla böcker måste vara djupa och insiktsfulla och viktiga och originella?

Anledningen till att jag skriver har inte med varken litteraturpriser eller kultursidor eller att vara banbrytande att göra, utan för att jag älskar att skriva precis det jag skriver och med en förhoppning om att mina böcker erbjuder läsaren en verklighetsflykt, en mysig stund, en möjlighet till att koppla bort vardagens alla måsten och krav.

Det är verkligen lätt att tappa bort sig själv när man börjar tvivla och osäkerheten sätter in (jag kommer säkerligen att gå vilse igen) men jag är glad att jag hittade tillbaka. För jag älskar mina böcker. Jag älskar mitt sätt att skriva och hur jag berättar mina historier. Viktiga eller ej.

Jag är Christina Schiller och jag skriver smarta, varma och charmiga böcker med lite sälta, där huvudkaraktärerna får sina lyckliga slut.

Så de så!

* Simona är den enda svenska romanceförfattare som min man känner till, ja förutom mig då 🙂 Han är mer av en Tom Clancy läsare.

Inlämning, synopsis och NaNoWriMo

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Phu!

Manuset är nu äntligen skickat till redaktören igen.

Jag var lite orolig för att jag skulle skicka iväg manuset och fortfarande vara på botten av den känslomässiga bergochdalbanan. Ni vet där man avskyr allt man skrivit och starkt tvivlar på att man någonsin kunnat skriva överhuvudtaget 🙂 Där var jag för bara några dagar sedan, men när jag tryckte på skicka så var känslan ändå riktigt bra.

Den här redigeringsvändan har verkligen varit tuff. Många saker har inte fallit på plats förens nu de sista dagarna, men magkänslan säger i alla fall att det kommer att bli bra. Till slut. Men nu behöver jag verkligen min redaktörs ögon på texten så att jag kan få lite vägledning om någon ändring inte fungerar och hur jag kan slipa till texten ytterligare.

Fram tills jag får tillbaka manuset igen ska jag försöka att planera upp del tre. Jag ska ge mig på att skriva ett riktigt synopsis den här gången för att se om det kan hjälpa mig under råmanus fasen. Jag har googlat och läst på om det här med att skriva synopsis men känner att jag fortfarande inte har det helt klart för mig hur jag ska lägga upp det. Det finns ju några olika varianter och jag har ännu inte känt att någon av de jag läst om passar mig helt hundra.

Hur gör ni när ni skriver synopsis? Några tips att dela med er av?

Jag funderar fortfarande på om jag ska delta i NaNoWriMo (som Michaela skrev om i onsdags) och om jag i sådana fall ska skriva på del tre i serien eller om jag ska ge mig på ett annat manus som jag funderat på ett tag. Det hela beror nog lite på feedbacken blir från redaktören denna gång. Om jag kommer att orka att redigera och skriva råmanus på samma gång 🙂
Vi får se helt enkelt.

Hur går det för er?
Skriver ni råmanus? Redigerar? Väntar på svar från förlag? Laddar inför NaNoWriMo?

Kram på er ❤

Music is the key

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Just nu inspireras jag mycket från musik.

Jag älskar all sorts musik och i hemlighet önskar jag att jag skulle vara lite mer musikalisk än vad jag är. Men jag kan varken sjunga eller spela instrument så jag får helt enkelt uppskatta andra människors musikalitet istället 🙂 Man kan ju inte vara bra på allt här i världen 🙂

Framför allt imponeras jag av låtskrivare. De måste lyckas förmedla en känsla på bara några få minuter. Så jag lyssnar på musik. Funderar på hur jag ska gestalta och förmedla känslorna jag vill få fram. Så där så att de riktigt bränner i varje ord. Ordval, gester, kroppsspråk och mimik blir avgörande för att få till det där.

Det var samma sak under redigeringen med Hemligheter små. Jag kommer till en punkt där musiken får en betydande roll i redigeringen, där den hjälper till att sätta stämningen för scenen och gör det lättare att få ner känslorna i ord.

Jag skapar spellistor med musik som stämmer överens med känslorna och stämningen jag vill skapa i just den scenen. Det kan vara allt från klassisk musik, till hårdrocks ballader från 80-talet till rapp. Bara de förmedlar det jag är ute efter så får de vara med på listan 🙂

Två av låtarna som finns med på spellistan för Brutna små regler är dessa:

Har ni spellistor för era manus?

 

We have take off

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Jag har landat efter bokmässan och tröttheten, eller boksmällan som det också kan kallas, har sakta försvunnit. Vardagen är tillbaka och med den redigeringen av Brutna små regler.

Det blir mycket tjat om redigering just nu får mig, men får jag anförtro er en sak?

Jag har verkligen börjat gillar redigeringen. Jag ser verkligen hur manuset lyfter lite mer för varje gång det nagelfars. Det är en ganska häftig känsla. Med Hemligheter små tyckte jag mest att redigeringen var stressig och jobbig, även om slutresultatet blev jättebra. Denna gång kan jag nog uppskatta redigeringen mer.

Denna omgång har jag dessutom testat på ett nytt sätt att ta mig an redigeringen och det verkar fungera. Jag känner inte alls lika mycket panik denna gång.

Om ca 1 vecka ska jag skicka in manuset till redaktören igen och just nu känns det som sagt ganska lugnt. Som att jag har koll på läget 🙂 Jag har skyndat långsamt denna gång. Verkligen tagit mig tid med varje kapitel.

Jag går igenom kapitel för kapitel. Jämför mina egna tankar och idéer som jag skrivit ner med feedbacken från redaktören och sedan ser jag var jag kan göra med det. Jag jobbar mycket med sub-ploten denna omgång eftersom vi bestämt att vi ska skruva upp den ett snäpp så det ställer till med mer problem för mina huvudkaraktärer. Att det blir ytterligare ett hinder som de måste ta sig över för att få varandra. Jag gillar den verkligen men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att den inte tar över för mycket. Det ska ju trots att vara en sub-plot 🙂 och i dessa nya situationer som uppstår då vi tvistar till det lite extra så finns det möjligheter att visa ännu mer av mina karaktärers olika sidor. Plocka fram delar som annars kanske inte kommit fram. Och det är också en utmaning.

En annan sak som jag fokuserar på denna runda av redigering är att rätt känsla finns i varje kapitel. Att det speglas genom karaktärernas handlande och sinnesstämning. Och att det finns en förändring. Om kapitlet börjar med att min hjältinna är irriterad så ska hon helst inte vara det i slutet av kapitlet, utan det ska ha skett en förändring. Inte så lätt alla gånger men jag försöker 🙂

Jag tittar också på att varje kapitel har en tydlig konflikt som för handlingen framåt.

På onsdag är planen att vara klar så att jag kan skriva ut manuset och läsa igenom det på papper. Det blir en helt annan känsla att läsa det på papper än på en skärm och jag har mycket lättare att få ett för i läsningen när jag läser det på papper. Jag ser lättare var det inte fungerar osv.

Om jag hinner med fem kapitel om dagen så borde det inte vara några problem att skriva ut manuset på onsdag kväll 🙂 och det borde jag klara. Eller rättare sagt, det ska jag klara 🙂

Kram på er och ha en underbar start på veckan ❤

Lördagsenkät: Vilket är ditt bästa boktips från din egen genre/form?

20170505_145250

Foto: Jonas Schiller

Christina: Detta är en svår fråga att svara på för jag har så många böcker inom min genre som jag skulle vilja tipsa om men om jag måste välja en så får det bli En allvarsam lek av Sally Thorne. En av de bästa nutida romanceböcker som jag läst den senaste tiden.

 

 

 

 

Foto: Johan Ryltenius

Anna: Jag skriver för ljud och vill passa på att tipsa om Original-serien Härifrån till dig av Albert Lindemalm. Härligt feelgood som värmer i höstmörkret. I allmänhet gillar jag Storytel Original, de är lyssningsvänliga.

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Niklas Sandström

Michaela: Oj jag vet ju inte riktigt vilken genre jag skriver i. Relationsroman? Underhållning? Chick lit? Unga vuxna? Jag tänker inte heller på genre så mycket utan skriver och läser det jag blir nyfiken på. Så konstigt nog tipsar jag nu om Maria Turtschaninoffs bok Naondel bara för att den är så bra. Men jag skriver ju inte alls i samma genre, haha.

 

 

 

Bild Marica Kallner2017

Foto:

Marica: Eftersom jag skriver både noveller och essäer ger jag två tips! Mitt första tips är Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro. En novellsamling som jag ofta återvänder till, både i läsning och tanke. Mitt andra tips är essäsamlingen Kryddad Olja av Ylva Eggehorn. Det är en samling porträtt av kvinnor ur Bibeln. Mycket läsvärd oavsett om en är intresserad av Bibeln eller inte. Det är starka texter som ger djup åt kvinnliga gestalter från en bok som tyvärr ofta förknippas med kvinnoförtryck.

 

 

Screen Shot 2017-06-01 at 19.09.04

Foto: Ola Kjelbye

Johan: Jag har ju ingen tydlig genre för mitt skrivande, men om jag ska välja en bok som inspirerat mig under skrivandet av Down under, så blir det Jack av A. M. Homes. Den handlar om en kille som bara vill vara normal. Men när hans farsa tar ut honom på en fisketur och berättar att han är gay, blir inget ”normalt” efter det. Riktigt fin skildring av en förvirrad uppväxt.