Lördagsenkät: Vad betyder skrivandet för dig?

Tua: En passion! Jag älskar att kliva in i den alldeles speciella värld jag skapat åt mina karaktärer. Där är jag Gud och kan böja tillvaron så som jag vill ha den. Lyckan då jag åstadkommit en riktigt bra scen är oslagbar.

Samuel: Å ena sidan en födkrok med en massa tekniska aspekter. Å andra sidan en helig, ren och mystisk konstform som jag inte vill analysera, bara bejaka, omfamna och njuta av.

Per: Det är oas där jag själv bestämmer vad jag vill göra och vad som ska hända. Skrivandet ger mig en slags kraft och motivation i resten av livet också, en mening att fokusera på under de där trista passagerna som man bara måste igenom.  

Emma: Att skriva är min yoga. Det är mitt sätt att koppla av, förstå omvärlden i lugn och ro och höra mina egna tankar i ett annars ständigt pågående brus. Utan skrivandet tappar jag bort mig själv. 

Victoria: Frihet. Det finns ingen annan plats som jag känner mig så fri på, som när jag skriver. Då vågar jag bre ut mig och testa saker, uttrycka saker, utan att vara rädd för konsekvenserna. Jag är som allra mest ärlig i mina texter. 

Att skapa en författarsida

Caroline Möllesand Författarsida

För mig som har haft en hemsida till mitt företag i många år har det hela tiden känts självklart att någon gång skapa en sajt även för författarskapet och den kommande boken. En författarsida fungerar ju som ett skyltfönster eller visitkort – ett sätt att nå ut till potentiella läsare.

Jag hade egentligen inte tänkt att ha en redan nu. Och jag hade inte heller tänkt ha en blogg knuten till sidan. Men nu blev det som det blev.

Jag blev ju antagen till Debutantbloggen för att jag skulle ge ut en bok 2021. Den tänkta egenutgivningen kom av sig och istället blev jag antagen av förlag. Därför blir det utgivning 2022 istället.

Superkul och fantastiskt på alla sätt! Men att det inte blev någon bok under 2021 känns ju lite snopet med tanke på Debutantbloggen. När det stod klart att boken inte skulle bli klar förrän nästa år var det inte bara jag som funderade över ifall jag skulle få fortsätta blogga här.
Men det fick jag.
Tack.

På ett sätt speglar ju min story och mina inlägg precis hur det kan vara på vägen mot bokutgivning. Slingrigt, halt och med återvändsgränder där man får backa ut och ratta vidare åt ett helt annat håll.

Trots det har jag ändå en skavande känsla av att jag inte har fullföljt mitt uppdrag. Därför kommer jag att fortsätta blogga på en egen sida om resten av processen som har med boken och utgivningen att göra.

Dagens inlägg handlar således om att skaffa en författarsida.

Mitt första tips: Om du inte har tiden eller kunskapen att pyssla med det själv kan det vara klokast att överlåta skapandet till någon som verkligen kan det här med hemsidor och allt därtill. Det är en hel vetenskap. Kanske är det bättre att du lägger tiden på ditt skrivande?

Som du säkert förstår är jag inte byxad att leverera en komplett guide, det är för komplicerat. Men jag kan berätta i stora drag hur jag gjorde och tipsa om innehåll.

1: Jag har sedan tidigare ett webbhotell så jag behövde bara skaffa en domän. Det är själva webbadressen och jag valde mitt namn med ändelsen .se. Kostnad: 149 kr per år.

2: Välj ett verktyg eller system att bygga hemsidan i. Jag valde WordPress. Mest för att jag redan har byggt en sida i det för några år sedan. Men en liten varning, det är inte lätt om man inte kan det. Trots att jag har utgått från en mall krävdes det mycket plock och pill (+ svordomar) innan det blev ungefär som jag vill ha det. Sidan är fortfarande under uppbyggnad och ska kompletteras med tiden. Jag var också tvungen att fråga ett proffs om råd för att försöka få ordning på hastigheten på sidan och några andra detaljer.

Om det låter svårt med WordPress så finns det flera andra verktyg som kanske är enklare, till exempel Wix, Squarespace och Site123. Googla och fråga runt för att se vad som passar dig. Har du något bra förslag får du gärna tipsa i kommentarerna.

Nu går vi över till att prata om innehållet och vad man kan fylla sidan med. Oavsett vem som ska göra din författarsida är det en god idé att tänka igenom upplägget och vilka olika sidor du behöver eller vill ha.

Exempel på innehåll på en författarsida:

Presentation av dig som person och författare. Jag har skrivit lite grann om varför jag började skriva och hur manuset kom till. Märker att många är intresserade av just det.

Information om din bok eller dina böcker. Jag har varken färdig bok, titel eller baksidestext. Än så länge har jag tagit med lite om handlingen och planen för utgivning.

Recensioner och omdömen från läsare, testläsare och förlag. Jag tog med ett uttalande från min förläggare. Jag får fylla på efterhand sen när boken har släppts. (Hoppas att någon har något fördelaktigt att säga.)

Blogg. En del tycker att sidan blir mer levande medan andra tycker det verkar jobbigt att blogga. Det kräver förstås tid och fantasi men det beror på vad man har för ambitioner. Till skillnad från det här året kommer jag inte att blogga så ofta som en gång i veckan på min egen sida. Det får bli inlägg när jag känner för det och när det finns något väsentligt att berätta.

Nyheter/Aktuellt kan vara bra att samla på en sida. Releasedatum, signeringar, eventuella gästbloggsinlägg hos andra och liknande saker.

Press/Media. Se till att det finns högupplöst författarporträtt för nedladdning som journalister kan använda. Här kan man också publicera eventuella intervjuer eller reportage som handlar om dig och boken. (Glöm inte kolla ifall det är okej för tidningen att du återger texten.)

Butik. Går det att köpa boken direkt från dig? I så fall behövs någon slags beställningssida eller webbshop. Det är överkurs för mig och så långt har jag inte kommit än.

Sociala medier. Glöm inte att länka till dina konton på Instagram, Facebook, Twitter, YouTube eller vad du nu har. Jag har bara Instagram i skrivande stund och det känns tillräckligt.

Smakprov. Somliga publicerar första kapitlet eller utdrag från boken för att väcka nyfikenhet. Har inte bestämt ifall jag kommer göra det.

Nyhetsbrev. En del författare kommunicerar med sina potentiella läsare via nyhetsbrev. På hemsidan kan du då ha ett formulär där man kan anmäla sig till nyhetsbreven.

Anlita mig. De författare som är mer etablerade och gör författarbesök kan med fördel ha en sida med information om det. Kanske har du andra kringtjänster som har med skrivandet att göra? Passa på att informera om det också.

Kontaktsida. Hittills nöjer jag mig med att ha min mejladress i sidfoten. Vill man även ha med kontaktuppgifter som telefon och adress kan man förstås ha en separat sida. Det finns också särskilda kontaktformulär.

Bilder på dig själv är självklart att du ska ha med. Kom ihåg att förbereda i god tid. Du kanske minns inlägget om hur jag tränade på att ta författarbilder på Öland i somras?
Jag är riktigt glad att jag gjorde det och fick faktiskt användning för en av dem till bannern i sidhuvudet.

Det finns säkert ännu fler grejer som kan vara fiffigt att ha med. Kommer du på något, så kommentera gärna!

Om du vill ta en titt på min författarsida så finns den här:
carolinemollesand.se

Hur är författarlivet i Portugal?

Många drömmer om att fly från kylan och överge vardagen för att leva författarliv på sydligare breddgrader. Det testar jag just nu, fast inte hela långa vintern. Jag är mer än tacksam för fyra veckor här i Portugal.

Jag har redan fått många frågor om detta, så i det här inlägget svarar jag på hur det kan fungera rent praktiskt att vara utomlands och skriva bok.

Hur sjutton har ni möjlighet att göra detta?
– Jag vet, det är mest pensionärer som har tid och tillfälle att sticka utomlands en hel månad. Ofta är det arbete och barn som gör att det inte går att ge sig iväg. Nu hade vi tur att både makens och min jobbsituation tillåter arbete på distans samtidigt som vår lillpojk är utflugen och pluggar i USA. Dessutom – om man har gått igenom en form av livskris är man nog mer benägen att ta chansen och göra saker medan man verkligen kan. Vem vet hur hälsan är om tre, tio eller femton år?

Varför valde ni Portugal?
– Förutom att vi var nyfikna på landet och hade hört mycket gott om det så är det prisvärt här under lågsäsong. Vi var inte ute efter tropisk värme, men det är definitivt varmare än hemma. Efter lite sökande hamnade vi i Lagos på västra Algarvekusten.

Hur har du lagt upp skrivandet?
– Jag har tre eller fyra dagar i veckan som är helt avsatta till manusarbete och mitt andra skrivjobb. Då sitter jag här hemma i radhuset, antingen i köket eller vid skrivbordet i sovrummet. Deras wifi funkar perfekt. Övriga dagar när vi har annat planerat, golf eller utflykter, siktar jag ändå på ett par timmars skrivande på morgonen. För att ta tillvara på dagen så mycket som möjligt är det både tidig läggdags och uppstigning som gäller. Det är tur att vi inte har några vänner här som vill umgås, det hade varit svårt att hinna med.

Hur är vädret?
– Det är stora kontraster. Jag har haft användning för allt från bikini och shorts till dunjacka och mössa. I går, 1 december, hade vi bara 3 grader vid sjutiden på morgonen, men det steg till 22 vid lunchtid. På eftermiddagen fick vi ett infall och åkte till stranden där vi tog ett dopp i det 18-gradiga havet.

Största fördelarna?
– Den stora bonusen är dagsljuset! Den här tiden på året är det ljust från ca 07:30 till 17:30 och vi är utomhus mycket mer än hemma. Omgivningarna är fantastiska att promenera i, både i bostadsområdet och längs alla stränder. Visst hade jag sett bilder härifrån Algarvekusten men jag var inte beredd på hur många och hur vackra stränderna är. De höga klipporna som stupar ner i havet tar andan ur mig och det är en underbar känsla att bli så hänförd av naturen.

Största nackdelarna?
– För skrivandet är det samma som ovan, allt det härliga som lockar utomhus. Det behövs mycket disciplin eftersom hjärnan lätt kan luras till att tro att man är på semester. Sedan är det ju tyvärr så att tvivel och svackor dyker upp oavsett var man är.

Är det inte dyrt att vara borta så länge?
– Allt är ju relativt. Eftersom vi spelar golf visste vi att det finns researrangörer som har förhandlat sig till bra priser på så kallad ”longstay” med självhushåll. Det finns paket från ca 12 000 kr per person och månad. (För oss ingår även tio rundor golf. Tyvärr vet jag inte vad det kostar utan, men det borde vara några tusen billigare.) Resa och ev. hyrbil tillkommer. Vi spenderar inte mer pengar på mat här än hemma. På tre veckor har vi bara varit ute på restaurang kvällstid tre gånger. Japp, så tråkiga är vi. Vi äter hellre ute på lunchen och tar något lätt hemma på kvällen. Vi är ju är här för att leva vardagsliv, inte för att semestra.

Är det fortfarande en dröm att kunna skriva bok utomlands på vintern?
– Helt ärligt så hade jag förmodligen fått mer skrivet och redigerat hemma i mörka och kalla Sverige. Men det struntar jag i, för det här är en så härlig upplevelse att jag gärna gör om det. Och jag har en tanke … Om vi åker till samma ställe nästa gång kommer nyhetens behag inte vara lika stort, och därför kan jag garantera att jag skulle bli mer effektiv. Bra va? Att skriva råmanus här någon gång vore riktigt trevligt. Även om det dröjer tills jag är pensionär så känns det som en väldigt bra plan för de ruskigaste höst- och vintermånaderna.

Prestationsångest, tvivel och rädsla

Caroline Möllesand, författartvivel

Förra veckan skrev jag om höjdpunkter i författarskapet.
Idag handlar det om motsatsen.
För det känns inte alltid bra.
Varsågod och kliv in i hissen. Vi åker nedåt.
Mot mörkret, där prestationsångesten och tvivlet lurar.

Jag bläddrade bakåt bland mina inlägg eftersom jag redan har bloggat om tvivel. Det var den 11 mars. Över åtta månader sedan. Den svackan inträffade när jag hade skrivpaus medan manuset var hos lektören.

Nu har jag paus från manuset igen. Det har redan redigerats i några omgångar och är nu hos redaktören. Och ser man på – en ny pissig känsla har smugit sig in:
RÄDSLA.

Tänk om manuset blivit sämre istället för bättre!
Tänk om jag inte klarar det här!
Tänk om jag inte hinner!
Tänk om slutresultatet blir skit!

Jag VET … Jag är inte ensam. Nästan alla går igenom detta. Det hör till. Och det kommer gå över.
Önskar bara att den vetskapen hade gjort en lite mer immun.

Jag VET också att jag bör acceptera och omfamna min rädsla. Så jag får väl försöka göra det med det här inlägget. Att hitta orsaken till de jobbiga känslorna ska visst också vara bra.

Troligtvis är den stora boven just nu STRESS. Inte alls svårt att komma fram till det.

Jag har ovanligt många saker på gång samtidigt. Det är verkligen inget jag beklagar mig över, bara konstaterar. Det är roliga saker som jag vill ska bli riktigt bra. (Jobbuppdrag, manus 1, manus 2, kursuppgifter, bloggen, m.m.)

Tidigare har jag sagt att det är en trygghet att ha ett förlag i ryggen. Det är det, men det medför också att prestationsångesten ökar – jag vill ju göra dem nöjda. Helst överträffa förväntningarna. Boken ska ju ges ut.

Boksläppet börjar bli mer och mer på riktigt. Jag märker hur fort dagarna, veckorna och månaderna går. Kommer jag någonsin bli klar? Och om jag blir det, hur kommer boken tas emot? Stopp! De jobbiga tankarna blir för mycket just nu. Dem måste jag skjuta på framtiden.

I morgon fredag ska jag ha möte med redaktören. (”I början är det alltid större ändringar och det är lättare att ta det muntligt.”) HJÄLP! Det är inte oväntat på något sätt, jag har ju till och med längtat efter detta. Men ihop med allt det andra får jag nog erkänna att det bidrar ytterligare till stressen.

Och nu blir jag till och med rädd för att det här inlägget ska uppfattas som för negativt. Fy, så dumt. Klart att ni tål det, eller hur?

Så. Nu får det vara färdigomfamnat.
Dags att ta sig uppåt igen. Mot ljuset.

Höjdpunkter i författarskapet – även för aspirerande författare

Caroline Möllesand, WAPI

Igår fyllde mitt skrivkonto på Instagram ETT ÅR.
Jag uppmärksammade det förstås på sedvanligt sätt. Skrev om inspirationen och gemenskapen, tackade och skålade med alla fina följare, vänner, författare, lektörer och skrivkompisar.

Lite senare på dagen kom jag att tänka på en utmaning som jag fick för några veckor sedan: Att lista ”De tre bästa upplevelserna hittills i mitt författarskap”. Nu känns det som rätt tillfälle att ta tag i den.

För det första: Det kan vara känsligt att kalla sig författare och prata om författarskap innan man har publicerat någon bok. Trots att jag blivit antagen är jag själv inte helt bekväm med epitetet och kallar mig oftare för skribent, men var och en gör som man själv vill. Författare är INTE en skyddad titel. Ifall det känns bättre kan man ju kalla sig ”aspirerande författare”.
(Att det krävs två utgivna böcker för att bli medlem i Författarförbundet är en helt annan sak.)

För det andra: Om ens största hobby är att skriva, om man ägnar massor av timmar åt att utbilda sig, traggla text och drömma om att bli publicerad, då tycker jag det är mer än okej att snacka om författarskap också.

Etablerade författare med flera utgivna böcker och som är välkända i branschen räknar förmodligen in även åren före antagningen och utgivningen som del i sitt författarskap. För var – och vad – hade de varit utan den tiden?

Här kommer listan över mina tre höjdpunkter hittills:

1: Antagningen förstås! En sanslös glädjeboost i flera steg: Från det allra första meddelandet jag fick på instagram där WAPI bad att få läsa mitt manus. Till mejlet där de skrev att de ville träffas. Till mötet hos förlaget i Malmö. Till det påskrivna tvåboksavtalet som gäller utgivning i Sverige under 2022 och så småningom upp till ytterligare sex länder.

2: Möjligheten att få vara en av fem som bloggar om skrivprocessen här på Debutantbloggen under hela 2021. För mig har det varit en ära att dela med mig och försöka inspirera andra, dessutom nyttigt att reflektera över sitt skrivliv. Är otroligt glad över den fina respons jag har fått från många likasinnade.

3: All feedback jag fått på hela eller delar av mitt manus. Även det här är en upplevelse som är uppdelad på flera tillfällen. Jag älskar textrespons som får mig att bli bättre på skrivhantverket. Jag har lektörer, skrivcoacher, skrivarvänner, testläsare, förläggare och snart även redaktör att tacka för detta. Ingen nämnd, ingen glömd, men SÅ värdefullt!

Du som läser detta, spelar ingen roll om du är aspirerande eller etablerad författare: Har du funderat över de bästa upplevelserna du har fått vara med om hittills? Skriv ner dem för dig själv, publicera dem på din blogg om du har någon eller lägg ut i dina sociala medier. Det är inte så dumt att se tillbaka, sträcka på sig och konstatera hur givande det har varit.

För att knyta an till inledningen: Alla mina tre punkter är starkt förknippade med mitt Instagramkonto @caroline.skriver (omdöpt till @carolinemollesand). Mycket av det som jag varit med om hade nog inte hänt eller blivit så bra om jag inte hade varit aktiv där. ❤

PS. Tack för utmaningen och inspirationen @helenaziherl! (Jag är inte säker, men kanske är det @ellinor_wikman_author som ligger bakom utmaningen som cirkulerat runt ett tag?)

Skillnader och likheter mellan mina två pågående bokprojekt

Caroline Möllesand Hotell Borgholm Jubileumsbok

Det här ska bli spännande.
För två dagar sedan hade jag manusgenomgång med förlaget och ska nu redigera min kommande feelgoodroman.
Jag har dessutom påbörjat ett jobbuppdrag som frilansskribent, som innebär att jag ska skriva texter till en jubileumsbok.

De här två projekten kommer pågå parallellt med varandra de närmaste månaderna. Känns det möjligtvis som att de krockar lite?
Ja.
Finns det något positivt med det?
Ja.

Det finns tydliga deadlines för båda projekten vilket förhoppningsvis sätter fart på mig så att jag blir mer effektiv. Inget mer prokrastinerande nu. Plötsligt har jag inte all tid i världen längre och det tror jag är nyttigt.

En rolig bonusgrej är att båda dessa böcker handlar om Öland. Jubileumsboken ges nämligen ut av Hotell Borgholm som fyller 50 år 2022.

Det finns några tydliga skillnader. Visst har jag gjort en del research till min roman för att min story ska bli så bra som möjligt, men jubileumsboken kräver betydligt mer förarbete. Jag kan inte gräva där jag står och det går knappast att hitta på grejer eller åberopa konstnärlig frihet. Den blir uppenbarligen mer som en reportagebok och all fakta måste stämma. Därför behöver jag sätta mig in i hotell- och restaurangbranschen och har fått massor av material till min hjälp. Två stora kassar med gamla fotografier, menyer, broschyrer, nyhetsbrev, annonser och tidningsartiklar har jag att gå igenom. Självklart kommer jag också att intervjua eldsjälarna och entreprenörerna bakom verksamheten samt gäster som har njutit och roat sig i Borgholm genom åren.

Textmässigt kommer jubileumsboken inte vara alls lika omfattande som romanen. Jag behöver alltså fånga historien och känslan med färre antal tecken.

Utan att säga för mycket om bokens upplägg eller innehåll så kommer proffsiga kreatörer att ha en stor del och betydelse i projektet. Efter att ha träffat och pratat med dem är jag redan nu mycket nyfiken på slutresultatet.

Trots skillnaderna hittar jag ändå en stor likhet med det skönlitterära skrivandet:
Jag får sätta mig in i en ny värld, ta del av härliga miljöer och lära känna intressanta personligheter – precis det som jag älskar att göra.

Båda böckerna är planerade att komma ut till våren och det kan mycket väl falla sig så att de har release ganska nära inpå varandra. Svårt att fatta! Men jag säger som en källarmästare på 70-talet kanske skulle ha sagt:
”Angenämt och synnerligen delikat.”

Snart redigering, och många vändor ska det bli

Caroline Möllesand Redigering WAPI

Det var ett tag sedan jag delade med mig av hur jag ligger till med manusarbetet, så här kommer en uppdatering.

För några veckor sedan gjorde jag en snabbredigering och förde in de ändringar och tillägg jag kom fram till under min skrivresa i Grekland. Därefter skickade jag den senaste manusversionen till min förläggare, Johanna Rydergren på WAPI, som har gjort en ingående förläggarläsning.

Tidsplanen som jag har fått från förlaget ser ut så här:

Mycket snart: Manusgenomgång
Vilken dag som helst ska jag få tillbaka manuset med feedback från Johanna. Väntan har gått riktigt bra, det kanske är för att jag känner mig trygg med att det är fler än bara jag som har ansvar för manuset nu. Okej, ibland har jag undrat ifall hon ångrar att de skrev avtal med mig. Men, men … När jag har hunnit läsa och begrunda kommentarerna kommer vi att ha ett möte för att gå igenom allt.

November: Redigering
Jag kommer att ha ungefär en månad på mig att åtgärda, ändra och förbättra enligt Johannas önskemål. Hur det känns? Hmm, det kan jag inte riktigt svara på förrän jag vet hur mycket omskrivning som krävs. Önskar fortfarande att jag kommer älska redigeringen men erkänner att det än så länge framkallar en hel del prestationsångest.

December: Till redaktör
Senast 1 december är det äntligen dags för min redaktör, Emma, att ta över och gå igenom manuset. Är mycket nyfiken på den processen och kanske blir det tillfälle att återkomma närmare till den punkten här på bloggen.

December/januari: Mer redigering
Tanken är att manuset ska bearbetas av mig och redaktören i minst två vändor. För att förtydliga blir det ungefär så här:

Redaktör
I
Jag
I
Redaktör
I
Jag
I
Redaktör

Mitten av februari: Förlaget tar över
Vi har inte diskuterat fler detaljer än, men någonstans längs vägen ska förstås även titel bestämmas, omslag produceras, inläsare väljas och boken sättas.

Hittills har jag inte heller fått exakt utgivningsdatum. Vet faktiskt inte om det är helt spikat eller om det hänger på hur redigeringen går eller andra omständigheter. Våren 2022 är det sagt i alla fall och jag hoppas kunna berätta innan bloggåret är slut.

Jag har redan sagt det på mitt instakonto, men vill betona det här också: Jag är så tacksam över att jag och manuset får den här möjligheten till utveckling.

Och till dig som är någonstans i skrivprocessen och ännu inte har ett förlag i ryggen – jag hoppas innerligt att du också får uppleva det någon gång. ❤

Tack för idag!
/Caroline

Tips för ljudkänsliga författare: Öronproppar i silikon

Caroline Möllesand Öronproppar i silikon

Dagens inlägg är främst för dig som är lättstörd eller ljudkänslig när du skriver. Jag tror att vi är många som är ganska avundsjuka på alla som verkar kunna skriva precis var som helst.

På något märkligt sätt tycks vissa klara att koppla bort allt från alarmerande syskonbråk till tjattrande tonårstjejer och allmänt skrän. Därför tänkte jag att vi kan hjälpas åt och tipsa om sånt som kan bringa tystnad och skrivro.

Det givna förslaget är kanske att man ska hålla sig hemma. Jo, där har man förhoppningsvis en plats där man kan stänga in sig, men det finns förstås tillfällen då man ändå vill eller måste ge sig iväg. Att få lite rörelse runt sig och skriva på café, hotell och bibliotek kan vara trevligt och ibland vill man kanske passa på att skriva när man reser eller medan man väntar på idrottande barn. De gångerna kan det vara svårt att undvika bullriga miljöer och högljudda människor.

Jag har testat en del olika varianter för att dämpa ljudet runt omkring.

– Att försöka ”maskera” oväsendet genom att lyssna på musik i vanliga hörlurar hjälper inte för mig. Prat, skratt och skrammel tar sig igenom musiken och det blir bara ännu värre.

Sladdlösa pluppar med brusreducering är ju populära och funkar säkert utmärkt för många. Jag har tyvärr svårt för dem. Alla grejer som ska stoppas in i öronen är oftast för stora för mig. De spänner och skaver på ett obehagligt sätt. (Ja, jag är känslig.)

– Jag köpte ett par ”over ear-hörlurar”, du vet såna där stora gammaldags med båge. (Se bilden högre upp.) Den tysta funktionen tog bort skräpljudet utifrån riktigt bra, men … de klämmer dessvärre åt för hårt runt huvudet och öronen. (Ja, jag sa ju att jag är känslig.)

Öronproppar finns det en hel uppsjö av. De flesta tänker nog på skumgummivarianten som man ska skruva in i hörselgången. Hu, så hemska! Jag kan inte tänka på annat än att jag vill få bort dem.

– För några år sedan lyckades jag äntligen hitta något som både fungerar och är bekvämt: Öronproppar i silikon.

De placeras i ytterörat och alltså inte inne i själva hörselgången. Med rena händer rullar man silikonet till en liten boll, placerar den i det rengjorda örat och trycker ut och formar klumpen så att den täpper till hörselgången – som ett lock. Jag tycker det blir en skön känsla, som att vara inbäddad i bomull, men det går fortfarande att höra ifall någon pratar med en.

De går att återanvända några gånger, så länge de håller sig rena, och eftersom de är transparenta syns de inte särskilt väl när de sitter på plats.

Numera ligger det alltid en förpackning med öronproppar i min datorväska, vill absolut inte riskera att glömma dem ifall jag ska sitta och skriva på bortaplan.

Det var alltså mitt tips. Hur gör du för att skärma av dig från oönskade ljud?

/Caroline

På skrivresa i Grekland med tid att tänka

Caroline Möllesand på skrivresa på Rhodos

Författardiva, visst finns det något som heter så? Jag vet inte exakt vad det är, men till viss del känner jag mig som en just nu. För här är jag – ensam på Rhodos och kan glida mellan hotellrummet, poolen, restaurangen, stranden och balkongen och dessutom skriva precis när jag själv känner för det. Lyx!

All inclusive-buffén är generös och står uppdukad med läckra desserter till både lunch och middag. Gästvänliga människor serverar dryck och dukar av efter mig. Jag känner mig enormt bortskämd och vet att många är avundsjuka på mig, fast troligtvis inte missunnsamma. Och jag är mycket medveten om att många av mina skrivarvänner säkerligen skulle ha behövt en sån här resa bättre än jag. (Ni som jonglerar skrivande med småbarn och/eller arbete – wow för er! Hoppas att ni också får chansen till det här någon gång.)

Jag är i all fall otroligt tacksam över att jag hade möjlighet att kasta mig iväg på den här skrivresan med kort varsel. För så var det. Jag bokade på onsdagen och åkte på torsdagen. Min man skulle ändå resa bort så det passade extra bra för mig att också sticka iväg.

En annan fördel med resan, förutom friheten och maten, är själva miljöombytet. Trots att jag inte är någon stor soldyrkare är det härligt att komma till värmen. För mig blir det lättare att komma ut och promenera, jag varken behöver eller orkar gå långt, men det är större chans att det blir av i behagligt klimat och med vackra omgivningar.
(Behöver du övertala någon om ditt behov av en skrivresa kan du hänvisa till forskning som säger att miljöombyte sätter fart på idéerna. Och när vi betraktar något vi tycker är vackert frisätts dopamin i kroppen som också har koppling till vår kreativitet. Bra va?)

Med dessa fantastiska förutsättningar önskar jag nästan att jag hade varit i råmanusstadiet nu, det vill säga skrivit på något helt nytt. Jag inbillar mig att jag hade fått massor skrivet då. Men … jag är inte så fixerad vid antal ord, den här resan har varit värdefull på ett annat sätt. För jag har verkligen fått tid att TÄNKA. Och det var exakt vad jag behövde.

Mitt manus ska ju snart redigeras på allvar i samarbete med förlaget, men vi har inte haft vår genomgång än. Däremot har jag fått med mig några övergripande saker att fundera över. Att få ensamtid många timmar i sträck och slippa bli avbruten har varit oslagbart för tankeverksamheten.

Mycket av manusarbetet på den här resan har således gjorts på förmiddagarna i solstolen. Jag har legat där och blundat och försökt ta mig in i mina karaktärers liv igen. Med mobilen nära till hands har jag antecknat alla idéer som poppat upp. Senare har jag sammanställt och fört över allt till datorn, antingen på min mysiga balkong eller vid poolbaren.

Ytterligare en bonus som jag har njutit av här är att jag har hunnit läsa mycket. Hemma blir det tyvärr inte av att jag läser så många böcker eftersom jag helst vill ha längre sammanhängande stunder för läsning. Så jag har läst vid poolen, efter lunchen när jag haft siesta på rummet, på balkongen före solnedgången, vid middagen och förstås flera timmar i sängen innan jag ska sova. Just det, även klockan fem på morgonen när jag väcktes av skällande hundar en dag.

Här kommer ett tips om du skulle bli sugen på att göra något liknande på egen hand: Att resa på charter ensam är oftast dyrt, nästan samma pris som för två personer. Jag kom billigare undan genom att bara boka flygstol och så hittade jag hotell via Booking, så det kan vara värt att testa.

Och nej, man behöver förstås varken åka utomlands eller flyga om man inte vill. Jag säger som Carina Bergfeldt förmodligen skulle ha sagt: Det finns många andra bra skrivresor man kan åka på.
Man måste inte heller åka själv. Somliga ser fler fördelar med att åka ihop med någon annan. Ta reda på vad som funkar bäst för dig.

Nu ser jag fram emot att komma hem och gå igenom manuset ordentligt ihop med min förläggare. Fast det första jag ska göra är nog att prata sönder min man.

Kreativitet kräver mod och författare är förbaskat modiga

Creativity takes courage

Skyltfönstret på bilden passerade jag en stund innan jag skulle besöka WAPI:s förlagskontor i Malmö för någon månad sedan. Citatet från konstnären Henri Matisse kunde inte ha dykt upp mer lägligt:

Creativity takes courage.
Kreativitet kräver mod.

Jag var ordentligt pirrig inför mötet och det var skönt att få den påminnelsen just då – att jag faktiskt är ganska modig.

Men jag vill ta det ett steg längre. Förutom att det krävs mod så menar jag att skrivandet även kan skapa mod. Ju fler gånger vi vågar utsätta oss för obekväma saker, desto modigare blir vi. Det gäller kanske särskilt för aspirerande författare och debutanter.

De delar som ingår i författandet handlar väldigt mycket om att våga.
Är inte det här modigt så säg?

– Vi vågar pröva oss fram i det komplicerade hantverk som skrivandet är. Ofta handlar det om att lära sig något nytt. Vi bygger fantasivärldar, testar olika perspektiv och kommer kanske på att vi vill byta tempus. Text kastas och vi börjar om från början.

– Vi skickar våra ofärdiga eller färdiga alster till nära anhöriga, skrivarvänner och lektörer. Vi bävar för och försöker göra oss redo för deras tyckande och korrigeringar. Det är verkligen inte självklart att fläka ut sitt innersta och låta andra ta del av ens tankar och ibland knasiga fantasi.

– Många av oss försakar annat i livet och slutar kanske med en hobby för att få tid att skriva. En del väljer bort värdefull sömn eller ett välstädat hem. Ibland får till och med vännerna stå åt sidan för att vi vågar ta vår skrivardröm på allvar.

– Det krävs ett enormt mod och massor av styrka för att orka skriva vidare trots att tviveldraken flåsar en i nacken. Ingen undgår den.

– Vi skriver följebrev till förlag och trots att det tar emot så försöker vi deklarera vår egen och manusets förträfflighet. Jag tror att många håller med om att det verkligen inte kommer naturligt. Men vi måste våga tro på oss själva och vårt manus, för om vi inte vi gör det, varför ska förlaget våga satsa på oss?

– Somliga besitter den rätta kunskapen, vill så gärna hålla sin bok i handen eller tror så mycket på sina manus att de satsar egna pengar på att få dem utgivna. Snacka om modigt att välja den vägen.

Hurra för oss som skriver!
Låt oss fortsätta att vara kreativa och modiga.
Må vi ta chanser och våga misslyckas.

Vad är det värsta som kan hända, förutom att det kommer vara kämpigt och eventuellt göra ont?
Din dröm kanske inte blir verklighet direkt. För de flesta blir den inte det. Och även om det aldrig blir exakt så som vi har tänkt oss så ångrar man sällan en satsning. Ofta visar det sig att det som sker på vägen mot drömmen också berikar våra liv.

Så skriv.
Tro på din idé och våga drömma.
Det kan ta dig långt.

Creativity creates courage. Så det så.

Träna på att ta författarbilder!

Många tycker att det här med författarfoto är skitjobbigt. ”Åh, jag blir aldrig bra på bild” och så vidare. Men bilder på dig kommer definitivt att behövas i samband med ditt boksläpp. Förhoppningsvis är det många som vill använda dem i olika sammanhang och då är det bra att ha flera att välja på. Oavsett om ditt förlag tillhandahåller fotograf eller om du ska betala för en själv så kan det vara bra att träna i förväg. Värma upp liksom.

Jo, jag har faktiskt gjort det. Och visst, det är ganska pinsamt när det dyker upp bekanta när man står där och flinar upp sig. För att inte tala om hur mysko man känner sig när man står på en parkering och byter byxor, men skit i det!

Eftersom min bok utspelar sig på Öland under sommaren så tyckte jag att det vore trevligt att ha några författarbilder utomhus i samma förhållanden. Något som är värt att tänka på i mycket god tid alltså.

Men … skulle jag verkligen boka fotograf på egen hand för flera tusen kronor innan det är hundra procent spikat när och hur min bok ska ges ut?
Nej, det ville jag inte. Någon måtta fick det vara.

Jag hade dock svårt att låta tillfället passera helt, därför åkte jag till Ekerum för att rekognosera med min man som fick agera stödperson och hobbyfotograf.
När man väl är på plats med riktig fotograf är det ju bra om man slipper lägga dyrbar tid på att leta lämpliga ställen och bakgrundsmotiv. Att springa runt med sin respektive eller en kompis i en timme kostar ju ingenting, förutom lite större skuld på tacksamhetskontot.

Saker att ha koll på

Vilken bakgrund blir fin och vad blir för rörigt? Vid vilket klockslag är ljuset bäst? Kanske är det klockan åtta på kvällen, men om vattenspridarna går i gång i bakgrunden blir det inte så lyckat.

Motljus är katastrof och i strålande sol blir skuggorna väldigt skarpa, plus att författaren kisar sig alldeles skrynklig.

Blir de här kläderna verkligen bra på bild, eller förvandlas blusen till en ballong i vinden? Ta med flera ombyten. Och på tal om vind, ifall det blåser för mycket eller från fel håll kan det vara bra att ta med hårband eller spänne.

Caroline Möllesand författarbilder
  • 1: Kass bakgrund och för blåsigt. 2: Motljus och folk i bakgrunden. 3: Flummig min, usch! 4: För ljust, omöjligt att titta in i solen.
  • Hur ska jag stå? Var ska jag göra av händerna? Hur mycket ska jag le? Öppen eller stängd mun? Ska jag titta åt höger eller vänster? Vrid lite på huvudet! Nej, andra hållet. Sträck på dig!

    Många detaljer kan förstås en erfaren fotograf hjälpa till med, men det är ändå givande att kunna experimentera med någon man känner och titta på fyrahundra bilder i efterhand. Då kan man upptäcka vilka poser man ska undvika eller att halvhjärtade leenden kan ge hängiga ögon.

    Tips från coachen:
    Eftersom jag själv har fotograferat massor av människor genom åren vet jag att bilderna blir allra bäst när fotoobjektet är avslappnat. Så var inte rädd. Låtsas att kameran är den person du älskar mest i hela världen, eller en kul typ som drar ett skämt.
    En skicklig fotograf kommer sannolikt ha knep som får dig avslappnad och lyckas fånga de bästa ögonblicken – försök att lita på det.

    Trots att det var lite genant att stå där och leka fotomodell så är jag glad att jag gjorde det. Det visade sig nämligen att några av mina testbilder faktiskt kommer att kunna användas i några sammanhang. Alla blev alltså inte lika dåliga som de här ovanför. Bingo!

    Nya skrivprojekt: Jag skriver en novell medan jag väntar

    Caroline Möllesand skriver novell

    Somliga författare håller sig strikt till sitt pågående manus och vill inte splittra sig genom att påbörja något nytt i pauserna. Andra passar på att skriva på nästa manus medan det första är hos redaktör eller förlag. Och flera verkar kunna ha hur många olika skrivprojekt som helst igång samtidigt.

    Eftersom jag är nybörjare har jag inte vetat vilken kategori jag tillhör. Tidigare i år hade jag viljan att ta tag i något annat medan mitt manus lektörslästes, men det blev inte något av de planerna. Skrivhjärnan behövde tydligen paus just då.

    Men nu, när feelgoodmanuset (eller Projekt A som vi kan kalla det) är redigerat och ligger hos några förlag på läsning – då tog skrivlusten överhand och jag började äntligen skriva på något helt annat.

    Projekt B som jag har tagit tag i är en novell. Jag har nämligen tänkt skicka in ett bidrag till tidningen Skrivas novelltävling som är öppen för deras prenumeranter. Temat är ”hemma” och novellen ska bestå av max 10 000 tecken.

    Jag skriver inte helt från scratch utan utgår från en befintlig text jag har. Den är resultatet av en skrivövning kan man säga. Och lämpligt nog kommer den passa in mycket bra på temat ”hemma” efter en del omskrivning och redigering.

    Men … Ursprungligen var den där texten tänkt att bli en julnovell och inte alls ett tävlingsbidrag. Det lockar nämligen att skicka iväg den till förlag och se ifall den kan vara något att ge ut digitalt inför jul redan i år. Förra året var det populärare än någonsin med noveller och romaner med jultema hos streamingtjänsterna. I så fall får jag lägga på ett kol, för även då måste den justeras och finslipas.

    Vi får väl se – kanske använder jag mig av stommen och vidareutvecklar den till två olika versioner. Sedan får testläsare avgöra vilken som är värd att satsa på. Japp, det låter som en plan.

    Samtidigt som jag är mitt uppe i dessa novellbestyr har jag ytterligare en tydlig plan, Projekt C. Det är något som har funnits i mitt huvud ganska länge men det är inget jag har gått ut med offentligt än. Det är en faktabetonad reportage- eller intervjubok som jag verkligen längtar efter att påbörja. Det formatet ligger närmare min yrkeserfarenhet och känns på något vis ganska självklar. Jag har skissat upp stommen, har förslag på medverkande personer och kommer att ta kontakt med några ganska snart för intervjuer.

    Det är ingen tvekan om att det finns en målgrupp för en bok kring det här specifika ämnet. Jag själv hade i alla fall varit mycket intresserad – och som för de flesta som skriver är det väl den känslan som driver oss framåt: Att skriva något jag själv skulle vilja läsa.

    Sedan finns förstås Projekt D i bakhuvudet. Det är del 2 i Feelgoodserien på Öland. Där har jag redan ett synopsis som jag har fått feedback på av välrenommerad lektör och författare. Fler idéer för den berättelsen poppar ständigt upp, men jag tänker inte påbörja råmanuset för den förrän det finns en slutgiltig plan för del 1.
    Någon måtta får det ändå vara.

    En lyckad bokpicknick – ordna en du också!

    Bokpicknick i Kalmar

    Här kommer ett tips för dig som är sugen på att träffa likasinnade och prata böcker: Arrangera en enkel sammankomst med folk i din närhet, kända som okända.
    Titta här så bra det kan bli …

    Nyligen hade jag äran att bli inbjuden till en bokpicknick här i Kalmar. Jag blev tillagd i en Instagramgrupp som innehåller både skrivande och läsande personer i Kalmar med omnejd. Det kom folk från Växjö i väster, Borgholm i öster, Brömsebro i söder och Mönsterås i norr.

    Planen var från början att träffas i Kalmarsundsparken där vi skulle sitta på filtar och mumsa på medhavd fika. Någon kom med den lysande idén att vi även skulle ta med valfritt antal böcker för att sedan köra bokbyte med varandra.

    Picknickdagen förmörkades en aning av regnmoln, både på prognosen och himlen. Efter några sena avhopp blev vi till sist elva personer som istället samlades i en trädgård. Det var tur att vi bytte plats, för efter ett tappert försök att sitta utomhus i duggregnet så fick vi snabbt förflytta oss in i Sannas mammas lägenhet. (Tack! Dessutom med toalett som välkommen extrabonus! Något att tänka på inför kommande träffar.)

    Det var inte många av oss som hade träffats tidigare, väldigt spännande och nog lite pirrigt för de flesta. Men stämningen blev snabbt avslappnad och vi presenterade oss själva och vår relation till litteratur. De som läser och recenserar böcker på sina Instagramkonton berättade om hur deras verksamhet går till medan vi som skriver delade med oss av våra olika processer. Det blev samtal om högt och lågt, ytligt och djupt. Tre timmar, eller kanske till och med fyra, bara svischade förbi.

    Nu tänkte jag inte säga mer om den här lyckade dagen utan istället avsluta med vad de andra deltagarna skrev på sina Instagramkonton efteråt.


    Vilken otroligt lyckad bokpicknick det blev med det här härliga gänget! Så glad att vi fick ihop det trots att vädret inte riktigt ville vara med oss och så roligt att träffa instagrambekantskaper i verkliga livet. Det blev prat om böcker och andra livsnödvändigheter, bokbyte och en hel del skratt. Ytterst välbehövligt och efterlängtat. (@sannamacdonald)

    Det händer något när ett dussin personer med gemensamma intressen möts. Tack för en magisk eftermiddag med fika och litteratursnack. (@sofialofgrenwriter)

    Alltså! Så himla kul det var att träffas på riktigt. Tusen tack till er alla! (@enkoppoenbok)

    Avslutade en fantastisk minisemester i Blekinge med att dra på bokfika. Så underbart att träffa er alla läsande och skrivande bokvänner! Tack för gästfriheten Sanna Mac Donald så vi kunde fly in från regnet efter vårt tappra försök att sitta utomhus. Jag går och lägger mig nöjd och glad ikväll av allt prat om böcker och livet. (@anna_bokkonto)

    Väldigt trevlig kväll med alla dessa skrivande och läsande nya vänner. Vi ses snart igen! (@sylvia_forfattare)

    Tack för en väldigt trevlig eftermiddag med massa bokprat. Vi fick även med oss några böcker från bokbytet. Vi ser fram emot en ny bokträff snart! (@systrarnaleosbokprat)

    Tack för en väldigt mysig bokträff. Tyvärr var mitt tåg rejält försenat, men jag hann ändå med en massa härligt snack om böcker, skrivande och andra intressanta samtalsämnen. Åh, vad jag behövde den här energikicken nu. (@annicaskriver)

    Idag gjorde jag något som utmanade mig själv och min blyghet, men är så glad att jag vågade. Jag var på bokpicknick i Kalmar med dessa härliga och trevliga bokvänner som jag aldrig träffat förut. Så roligt att ses och snicksnacka om allt, men mest böcker, skrivande och läsning. På bokbytarbordet gjorde jag några kap, samtidigt som mina böcker fick glädja någon annan. Tack gänget för idag! (@tessansboktips)

    Digitala träffar i all ära men ett fysiskt möte med fantastiska människor som delar samma glädje som en själv är obeskrivligt roligt. Samtal och skratt med fikakorgen i högsta hugg. En underbar dag som jag kommer leva på länge. (@angelundebring)

    Ja, vad kan jag säga som inte redan är sagt ovan? Är otroligt glad för att mitt skrivintresse leder mig till så många härliga möten med andra. (@carolinemollesand)


    Ifall du blir sugen på att göra något liknande, men tänker att du inte känner några som skulle passa in, så gör det inget. Testa att göra ett upprop på Instagram eller annan social kanal. Tror att många skulle vilja hänga på. Lycka till!

    Struktur och skrivdisciplin à la Åsa Hellberg

    Caroline Möllesand om Åsa Hellberg. Foto: Anna-Lena Ahlström
    Åsa Hellberg. Foto: Anna-Lena Ahlström

    Hur har du det med skrivdisciplinen? Är du strukturerad och skriver på bestämda tider? Har du detaljerade mål i form av skrivtid eller antal ord?
    Jag, Caroline Möllesand, har kommit fram till att jag är periodare. Ofta tar jag dagen som den kommer och hamnar vid datorn lite slumpmässigt – när jag har lust, när jag får tid över eller när jag måste.

    Det går inte särskilt fort framåt då, kan jag tala om. Om man inte har någon egentlig deadline kan det väl vara okej att det går långsamt, men för mig kan det sporadiska skrivandet också innebära att jag kommer för långt bort från mitt manus. Då blir startsträckan ganska lång när jag väl hamnar vid tangenterna.

    Någon som är proffs på struktur, disciplin och skrivmål är feelgood-författaren Åsa Hellberg. Hon har blivit en författarförebild för mig, först och främst för att jag gillar hennes sätt att skriva, men också för att hon är cool, galet produktiv och verkar ha massor av jäklar anamma.

    Förutom att hon kan få ur sig flera böcker per år har hon bland annat jobbat som coach och kan det här med att peppa andra. Förra våren, strax efter att pandemin kom, drog hon igång ett kul projekt på sin blogg: ”Hellbergs virusskrivskola”, med den fyndiga underrubriken ”Efter 15 böcker borde jag väl ha tillräckligt att dela med mig av”.

    Hennes egen beskrivning av skrivskolan löd:
    ”Jag gör det här för att det är kul att coacha och för att jag faktiskt inte har något bättre för mig så länge rekommendationen är att inte umgås live. Bra grej för mig som är helt solo. Jag har inga baktankar och tar verkligen inte något betalt. Kul bara. Något ska ju vara det också just nu, eller hur?”

    Jag vill särskilt tipsa om lektion 10 som gav mig en rejäl spark i baken och fick mitt manus att växa betydligt. Den innehöll tio viktiga frågor, här är exempel på några av dem:

    – Vad är ditt mål, när ska din bok vara klar?
    – Har du satt mål per dag? Hur ser dina mål ut?
    – Hur viktigt, 1-10, är det för dig att skriva din bok?
    – Gissa om den kommer att bli skriven om det är under 10?

    Åsa har flera gånger berättat om hur hennes eget arbete brukar se ut. När hon skriver första utkastet av ett manus är målet att skriva 2000 ord om dagen. Om hon jobbar fem dagar och är ledig två blir det 10.000 ord i veckan och då tar det henne ca 9 veckor att få ihop ett råmanus.

    Under redigeringsfasen delar hon oftast upp manuset i buntar om 20 sidor och betar av en bunt om dagen. (Det där tänker jag försöka ta efter under den resterande delen av min redigering!)

    Skrivskolan är avslutad men inläggen går att läsa i efterhand via den här länken. Även om jag nu har haussat Åsa som strukturdrottning så ska du inte räkna med någon stelbent struktur i skrivskolan. Den kan nog bäst beskrivas som en serie blogginlägg som inte är planerade i förväg, men hon delar generöst med sig av detaljer ur sitt eget författarliv och tar upp olika delar av skrivandet på ett lättsamt sätt.

    Min föresats när jag började skriva det här inlägget var att jag skulle hålla det kort. Det är nämligen lite av Åsa Hellbergs signum. Dessutom behöver jag öva mig i att inte vara så … ingående. Det tipsade nämligen Åsa mig om efter att hon läst en av mina texter. Vi som var med i skrivskolan från början fick nämligen skicka in en skrivövning som hon gav oss feedback på. Fatta hur kul!

    Jag vet att jag trotsar Jantelagen genom att ta med Åsas kommentar här, men eftersom jag tror att hon struntar fullständigt i Jante så gör jag också det.

    ”Härlig läsning, Caroline! Du har fått med allt jag bad om, gestaltning, berättande och dialog. Så bra gjort. Om jag bara ska ge dig en gnutta att ta med så tänk på att du inte behöver ge så mycket information.
    Och vissa saker som sägs i dialogen behöver inte förstärkas. I en bra dialog, och det har du, förstår man ändå. Jag stryker lite i början av din text så får du se hur jag menar.”

    Till sist vill jag uppmana dig att lyssna på det här poddavsnittet för att höra hur inspirerande Åsa Hellberg är:
    Skrivarpodden – avsnitt 133 ”I väntan på inspiration”

    Tack för allt Åsa!
    /Caroline

    Egenutgivning eller inte? Jag tvekar!

    Okej, jag vet att ni är många som undrar.
    Till skillnad från mina bloggkollegor är jag inte antagen av förlag och har alltså inget bokkontrakt.

    Inget konstigt med det eftersom jag från början har varit helt inställd på att ge ut boken själv. Kanske bidrog mina erfarenheter från reklambranschen till att jag mest såg möjligheter och inte så många svårigheter med egenutgivning. Jag gillar att driva projekt och gärna tillsammans med olika samarbetspartners.

    Men – det är dags att erkänna att jag börjar vackla i mitt beslut.
    Jag har nämligen hamnat lite vilse i den snåriga djungeln av utgivningsalternativ.

    Från början var det här mina anledningar till att välja egenutgivning:

    1 – Livet är för kort för att sitta och vänta på förlag. Jag är medveten om den mikroskopiska chansen att bli antagen samt de långa ledtiderna för utgivning. Jag är ivrig av naturen.

    NU tänker jag så här: Jag kanske var för pessimistisk? Jag har förstått att det inte alls är omöjligt att bli antagen om manuset är bra. Och det där med långa ledtider kanske har sina fördelar. Hittills har det inte gått i rasande fart på egen hand heller, he he.

    2 – Jag anser mig vara tillräckligt kunnig för att veta vilka delar av produktionen jag klarar själv och vad jag behöver anlita proffs för. Kvalitet är viktigt för mig och jag vill inte släppa ifrån mig en bok som inte håller måttet.

    NU tänker jag så här: Jag inser att mina kvalitetskrav kommer att bli kostsamma. Klart att det kostar pengar att anlita proffs, det visste jag från början, men … En av de viktigaste detaljerna, som jag tidigare inte såg som ett problem, är distributionen. På senare tid har avtalen för lagerhållning och distribution förändrats hos företag som Förlagssystem och Stjärndistribution. Det har blivit betydligt dyrare och krångligare för mikroförlag och egenutgivare.

    3 – Tiden efter releasen är det nog många som drar sig lite för, men eftersom jag har jobbat med marknadsföring och kommunikation hela mitt liv så ser jag fram emot den biten också. Jag tror att försäljningsprocessen kan vara nästan lika spännande som att sitta och skriva.

    NU tänker jag så här: Ha ha…Visst tycker jag det är roligt, men jag har också respekt för den tid och kraft det tar att göra allt på egen hand. Även om jag har goda chanser att nå ut lokalt så skulle det nog inte skada med ännu större muskler. Sedan gissar jag att det kan vara förbaskat trevligt att jobba ihop med ett förlagsteam.

    4 – Efter att ha drivit företag i 15 år behåller jag gärna kontrollen över både utgifter och inkomster.

    NU tänker jag så här: Jo, som framgångsrik egenutgivare får man betydligt större del av vinsten per såld bok, men som debutant kommer intäkterna förmodligen inte ens täcka alla utgifter. Fast nu är det ju verkligen inte för pengarnas skull som jag har gett mig in i det här, utan för att jag råkade gilla att skriva ett manus och blev nyfiken på hur det skulle kännas att ge ut en bok.

    Den springande punkten och själva kärnan som jag hela tiden återkommer till är:
    Kommer det vara värt att satsa så mycket tid, pengar och energi som krävs för att ge ut boken själv?

    Kanske.
    Jag har som sagt inte bestämt mig än.
    Tveksamheten kan också bero på andra parametrar i livet. När de förändras kanske jag återfår min beslutsamhet.

    Under tiden försöker jag förtränga själva utgivningen och fokuserar istället på redigeringen. Viktigast är att få manuset helt färdigt. Sedan får jag se hur jag gör.


    Det här var bara lite skrap på ytan om detta intressanta ämne. Jag lovar att återkomma med fler inlägg om egenutgivning.