Nyårsafton är här. Föreställ dig att du har fått en tjusig inbjudan till nyårsmiddag hos mig. Låter det otippat? Strunta i det, för nu står du redan utanför mitt hus, kanske med en flaska vin som gåbortpresent, och ringer på dörren.
Det dröjer en stund innan jag öppnar och då har jag bara trosor och behå på mig. Jag har nyss kommit ut ur duschen, så du får hänga med en trappa upp när jag väljer kläder och sminkar mig. Sedan får du slå dig ner i köket och sippa på en fördrink medan jag fixar något ätbart åt oss. Självklart lägger jag ner både själ och hjärta för att vi ska få en trevlig och minnesvärd kväll ihop. Jag hoppas så innerligt att mina ansträngningar blir till belåtenhet.
Kan du se liknelsen mellan det du nyss läste och processen att ge ut en bok?
Bra, då kanske du förstår.
Jag är inte klar.
Varken med någon middag eller med mitt manus.
Nej, inte ens råmanuset är färdigskrivet.
Inte har jag blivit antagen av förlag heller.
Hur skulle jag kunna ha blivit det? Jag har ju inget manus att skicka in.
Du som fortsätter att läsa mina blogginlägg här kommer få hänga med, nästan i realtid, på vägen till det som är tänkt att bli en utgiven roman.
Men varför skriver jag här på Debutantbloggen om jag inte har kommit längre?
Ja, det borde egentligen våra bloggföreträdare svara på. I brevet till oss som blev antagna skrev de så här:
”Det var ni som fångade vårt intresse och vi ser att ni kan bidra med en bra mix och därmed skapa en bredd med era olika ingångar till bloggen.”
Ha ha, det känns nästan som om jag blev inkvoterad för mångfaldens skull. Det gör inget. Klart att det ska vara en bra blandning här. Dessutom tror jag att jag representerar många skrivande själar där ute. Kanske är just du en berättarivrig idéspruta, som filar på ditt manus och undrar om det duger för utgivning?
Men vad är jag då för galning som ger mig in i detta?
Jo, en blivande 50-åring som håller på att återhämta mig från utmattning och vill ta vara på livet som verkar ha återvänt. Mitt i allt elände har jag upptäckt skrivandet och vill se vart det bär. Därför vågar jag chansa för att slippa undra vad som kunde ha blivit av mitt manus och hur det hade känts att ge ut en bok.
Men visst finns det tvivel, tro inget annat. Inom mig pågår en högljudd kamp mellan två typer som jag kallar för JAGUAREN och KYCKLINGEN.
Jaguaren är hon som är stark och självsäker. Hon vågar nästan vad som helst och verkar vara beroende av adrenalinet som rusar i blodet och ger kickar. Det var hon som skrev det övertygande ansökningsbrevet som fick mig antagen till Debutantbloggen.
Sedan har vi den lilla rädda kycklingen. Med sin låga självkänsla och sitt ständiga ältande tror hon att hon ska misslyckas med det mesta eftersom hon ser sig som ömtålig och värdelös. Och vad ska folk tycka och tänka? Hon fick mig nästan att lämna återbud till det här bloggskrivandet.
Men, här är jag ändå och jag börjar landa i mitt beslut. Nu ska jag fokusera på det som behöver göras och försöka njuta istället för att noja. Det är hög tid att kräva lite respekt och tilltro till min egen förmåga.
Det där med utgivningen då?
De flesta som läser den här bloggen vet redan att chanserna att bli antagen hos traditionellt förlag är mikroskopiska. När man lägger till hur långa ledtiderna kan vara från antagning till utgivning, är valet ganska enkelt för en ivrig typ som jag. Livet känns för kort för att sitta och vänta på förlag. Därför kommer jag, tillsammans med olika proffs i branschen, att ge ut min roman på egen hand eller via hybridförlag. Exakt vilken väg det blir har jag inte bestämt ännu.
Hur som helst är du varmt välkommen att hänga med på mitt äventyr. Och istället för nyårsmiddag hoppas jag kunna bjuda in till releaseparty längre fram.
Skål och Gott Nytt År!
