Vi tipsar om snabbläsning!

Debutantbloggens Lördagstips

Det är inte alltid det finns tid eller lust till att slå upp en tjock bok, ibland är det trevligt att läsa något kortare. Tipsa om något som kan vara lagom lätt att ta till sig en lördag i april när andra aktiviteter lockar.

Ann Edliden

Ann Edliden: Jag vill vara lite avantgarde här i bloggen denna lördag och ställa frågan ”Är en Twittertråd litteratur?”. Till sommaren har filmen ”Zola” premiär och den handlar inte om den franske 1800-talsförfattaren utan om två amerikanska strippor som roadtrippar till Florida. Filmen bygger på en Twittertråd skriven av en tjej som kallar sig just Zola. Tidningen Rolling Stone har grävt i historien, som innehåller stripklubbar, prostitution och ett självmordsförsök. Det är en underhållande skriven tråd, som då den postades uppmärksammades av kändisar som Missy Elliott och Beyoncé. Om man inte orkar med Twitterformatet berättas hela händelseförloppet (faktagranskat) i Rolling Stone-artikeln. Jag rekommenderar dock verkligen att läsa tråden i sin helhet. Och sedan återkomma med svar på min inledande fråga i kommentarsfältet.


Mattias Kvick

Mattias Kvick: Som den boknörd jag är lockas jag trots tidsbrist eller ork ändå just till böckernas värld. Dagar och stunder då jag inte orkar läsa en tjockare bok, brukar jag plocka fram antologier eller, på senare år, lyrik. Ibland kan jag naturligtvis hitta nya texter, men det jag tycker mest om är att då läsa om texter jag redan har läst, kanske flera gånger. Det är som att lyssna på en bra låt. Man lyssnar ju inte på favoritlåtar för att hitta något nytt, utan för att man redan kan den. En favoritbok bland flera, och ett bra tips, är antologin Kaféliv utgiven av En bok för alla, 1996. En mängd författare skriver kort om kafélivet i Europa under mitten av 1900-talet. Bland annat finns där en novell av Stefan Zweig om den excentriske mannen Bokmendel, ett vandrande boklexikon, som jag gärna läser med jämna mellanrum. Att hitta lyrik som passar är däremot inte alltid så lätt (mycket poesi är tyvärr ofta överpretentiös, onödigt tillkrånglad eller bara outsägligt tråkig), men jag har på senare tid haft sällskap av Thomas Tidholm och hans fina, underfundiga och oftast ganska roliga poesi Eller kanske något av Bodil Malmsten:

” 1 pälskragad kvinna röker en kort cigarett
utan skyddsnät på bänken november december” (ur Nåd & onåd, Bonniers 1989)

Och det fina är att man inte måste läsa allt. Ibland räcker det med att bara bläddra, eller läsa en strof, en fras. Och så har hjärnan slagits på igen.


Gudrun Furumark

Gudrun Furumark: För snabbläsning rekommenderar jag två poesikonton: Lyrikbänken med dikter på svenska och Poetryisnotaluxury som lägger upp lyrik på engelska. Där kom för några dagar sen denna sorgsna, uppgivna och frustrerade dikt av Toi Derriotte upp som kanske inte passar in på beskrivningen ”lätt att ta till sig”, för den är smärtsam. Den gick snabbt att läsa men kommer stanna kvar länge hos mig.


Anna Grönlund

Anna Grönlund: Jag brukar roa mig på sajten https://tvtropes.org/ . Sjukt underhållande wiki om populärkultur! Även oumbärligt om man vill ha ett kreativt och positivt förhållningssätt till populärkulturens alla troper (dvs typ… stilfigurer. eller äh: lika bra ni läser definitionen) och hur man kan använda dem i sitt skrivande.


Caroline Möllesand

Caroline Möllesand: Katten Kerstin Strömstedt bjuder på rolig snabbläsning på Instagram nästan varje dag. Kerstin är enligt sin presentation Sveriges största kattinfluensa och har fler än 56 000 följare! Det som gör att hon platsar på Debutantbloggen idag är hennes sällsynta förmåga att leka med språket och trolla med orden. På fredagarna bjuds det dessutom på fyndiga låtar.
(Det är så klart husse, Niklas Strömstedt, som ligger bakom Kerstins skrivande.)

Bloggar med skrivtips: Här är de 3 bästa!

Caroline Möllesand Bloggtips
Dags att läsa skrivtips … Läsglasögon på!

Det finns många skrivsajter och skrivbloggar som bjuder på skrivtips, men här har du de tre bästa, enligt mig.

När mitt skrivintresse vaknade på allvar var Debutantbloggen en av de första skrivrelaterade bloggarna jag hittade. Jag tyckte upplägget var trevligt och det var kul att jämföra och få reda på hur de olika författarna hade gått till väga för att komma igång med sitt skrivande. Då hade jag inte en tanke på att jag så snart skulle vara en av de som skriver här. Nu känner jag mig manad att bidra med något matnyttigt och användbart.

Det här inlägget är främst riktat till dig som skriver och som vill lära dig mer. Är det förresten någon som är fullärd när det kommer till skrivande?

När jag var i början av min ”hobbyförfattarresa”, var jag oerhört hungrig och törstig efter kunskap, tekniker, verktyg och andras erfarenheter som har med skrivande att göra. Jag lusläste alla inlägg i författargrupperna på Facebook, mycket lärorikt. Jag googlade förstås efter författarsidor och skrivsajter och hittade en hel uppsjö.

Det finns många personliga författarbloggar som jag tycker om. Jag älskar att inspireras av hur andra gör och lever sina skrivliv. Många av dem uppdateras ganska sporadiskt och det har jag full förståelse för. Det kräver tid och engagemang att skriva intressanta blogginlägg vecka efter vecka. Och för de flesta är det nog så att man hellre lägger sin värdefulla skrivtid på det aktuella manuset.

Ganska snart hittade jag några mer kunskapsbetonade favoritbloggar. Att läsa deras inlägg är som att skyffla guldpengar hos Joakim von Anka!

Det dessa tre personer har gemensamt är att de har varit uthålliga och bloggat i många år, därför innehåller deras sidor flera hundra inlägg. Det är lätt att fastna, ”ska bara läsa ett inlägg till.”
(Du som vill ha kort och lättsmält får gå till Instagram istället.)
Här kommer de, utan inbördes ordning:

  1. Dinbokdröm.se

Den här sajten drivs av författaren Kristina Svensson och handlar om, precis som adressen antyder, att förverkliga sina författardrömmar. Hon delar med sig av kunskap som förvärvats både genom egna och andras erfarenheter. Här finns bland annat författarintervjuer, konkreta tips för skrivfasen, råd om utgivning och inspiration för att nå ut med sin bok. Omfattande och gediget innehåll!


Lennart Gullbrandsson
  1. Elementx.se

Lennart Guldbrandsson är författare, lektör, skrivcoach, spökskrivare och föreläsare. Han ligger bakom sidan och bloggen som han kallar ”Element X”. Där bjuder han på blandade resurser för författare: skrivtips, manualer, listor, svar på vanliga frågor och mycket mer. Många flikar och menyer att botanisera bland!


Pia Lerigon
  1. Pialerigon.se

Författaren, lektören och författarcoachen Pia Lerigon har en författarsida med blogg. På Bokmässan 2017 valdes den till Sveriges bästa skrivblogg. Grattis! Delen jag vill tipsa om är sidan med skrivtips i bokstavsordning. De baseras på skrivtips hon själv fått eller lärt sig under skrivandets gång. Många och långa inlägg – hundratals!


Jag önskar dig trevlig läsning och hoppas att du lär dig något nytt! Glöm bara inte att återkomma till oss här på Debutantbloggen ibland. 🙂

Tipsa gärna om fler intressanta skrivbloggar i kommentarerna.

Tvångsmässig läsning

Vad läser du i sommar? Jag tvångsläser böcker som på något sätt påminner om Nattens färger som jag håller på att redigera. Jag gjorde samma sak när Klar himmel skulle komma ut, dammsuger marknaden på titlar med liknande innehåll som det jag håller på och skriver på. Varför? Ja, varför gör man knäppa saker? Här kommer de främsta tre anledningarna:

För att jag vill veta om min historia påminner om någon annan bok (det vill jag inte).

För att jag vill veta om jag missat någon stor historisk grej eller detalj (det vill jag inte heller).

För att jag vill veta om den står sig i konkurrensen (det vill jag naturligtvis).

När jag höll på att redigera Klar himmel beställde jag massor av böcker om andra världskriget och flyglottor på Amazon. De som var översatta till svenska hade jag redan läst, men jag läste nog 10-12 böcker på engelska bara för att ha ”koll på läget”.

Med Nattens färger är det just motståndsrörelsen i Frankrike som jag är fokuserad på även om det bara är en del av min bok. Just nu läser jag Manda Scotts Förrädare (där ett av spåren är Frankrike under andra världskriget). En annan bok jag har tänkt läsa är Den franska fotografen av Natasha Lester och nyss dök en annan bok upp i mitt instagramflöde som jag känner att jag måste plöja, Befrielsen av Imogen Kealey. Tidigare har jag läst Dotterns berättelse av Armando Lucas Correra, Näktergalen av Kristin Hannah, Kodnamn Alice av Kate Quinn, Kodnamn Verity av Elizabeth Weiss m fl.

Egentligen är det bara en korkad grej att vara så nojig över min historia. Den är ju min, påhittad av mig, innehåller med 100% säkerhet saker som de engelskspråkiga författarnas inte gör, då jag har en svensk koppling i historien. Och jag borde inte vara nervös över de historiska detaljerna, för några år sedan var vi i Normandie och vandrade på alla platser som förekommer i boken, jag känner mig alltså väl förtrogen med orterna, det normandiska landskapet, landstigningsstränderna osv där historien utspelar sig. Jag har utöver det läst hundratals sidor i faktaböcker och tittat på dokumentärer på TV och Youtube.

Jag intalar mig allt det här, men kan ändå inte låta bli att oroa mig. Att någon skulle anklaga mig för att härma någon annan är nog det värsta jag kan tänka mig. Tätt följd av att ha gjort bristfällig research, men där är jag som sagt något mer säker på mig själv även den här gången. Jag tröstar mig med att jag hittills inte har läst en historia som är som min och jag hoppas att jag inte behöver göra det heller 🙂

Lördagsenkät: Vad ska du läsa i sommar?

Skolavslutningstider, semestrar och sommarlata dagar. Perfekt för läsning, eller? Idag svarar vi på vad vi planerar att läsa i sommar.

Kristin Fägerskjöld

Jag har många godingar på min sommarlista! Herravälde av Elin Olofsson, 1794 av Niklas Natt och Dag, Förrädare av Manda Scott, Den franska fotografen av Natasha Lester och inte minst mina bloggkollegor Sara Molins Som en öppen bok och Hanna Nordlanders Stillna. Jag skulle vilja läsa många fler utöver dessa, men vi får se vad jag hinner med när jag både ska redigera mer på min andra bok och även hoppas skriva nytt på annat manus.

 

Sara Molin

Mycket av tiden i sommar kommer att gå åt till redigering och korrläsning, men när manuset är hos redaktören ska jag plöja böcker. Likaså dagtid, när barnen leker och stojar och jag inte har ro att skriva. Än har jag ingen läslista klar för mig, jag har många olästa hemma och brukar gå på känsla. Några som jag är sugen på, är Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Delia Owens Där kräftorna sjunger och Nina Wähäs Testamente. Och Mhairi McFarlanes alldeles färska Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts är självskriven på sommarlistan!

Malin Edholm

I sommar tänkte jag bocka av titlar från en lista på böcker som vita privilegierade personer (inklusive jag) borde läsa! Bland annat: White Fragility: Why It’s So Hard for White People to Talk About Racism av K.W. Colyar ochCitizen: An American Lyric av Claudia Rankine

Jag tänker väga upp med mer lättsinnig skönlitteratur men jag har inte bestämt vad än.

Daniel Sjöberg

Jag är inne i en bra läsperiod nu. Avslutade Lisa Christenssens Spela Roll, hoppade direkt på Anneli Olssons Fritt fall och strax efter det här svaret gått iväg har jag påbörjat De rättslösa av Malin Thunberg Schunke. Därpå hoppas jag hinna med Bengt Rålins Nina innan semestern börjar. Innan? Jo, för under semestern lär det inte bli mycket läsande. Man kan ju tycka att det skulle vara tvärtom, men som ni kan läsa i mitt inlägg i fredags har jag svårt att läsa samtidigt som jag skriver och nu blir det fokus på deckaren som jag hoppas ska bli nästa bok. Så inte mycket läsande i sommar, men jag passar på nu.
 

Hanna Nordlander

Ganska mycket, och det beror lite på: Sommaren är lång och vissa dagar är mulna och kräver långbyxor, andra är soliga och det räcker med shorts och bikiniöverdel. Men precis som jag har några favoritkjolar som jag har längtat efter att använda, så har jag också några böcker som står och väntar på mig. En är Upp trälar, andra delen av Väinö Linnas tredelade verk Under Polstjärnan. En annan är Lucia Berlins självbiografi. Någon av Tove Janssons romaner har jag lovat mig själv, liksom Byens spor av Lars Saabye Christensen. Men först Klar himmel av vår egen Kristin, som kom i grannens brevlåda idag, men eftersom jag har snälla grannar, så fick jag en välkommen påringning med ett romanpaket. Och eftersom jag har vinkat hejdå till mina elever och har en ynka dag kvar på jobbet (städa skrivbordet), så antar jag att sommaren redan har börjat …

Läsningens magi

Emelie-Novotny_037_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Min upplevelse av läsning på sommaren är att det aldrig blir läst lika mycket som det planerades för innan sommaren. Innan jag hade barn kunde jag utan problem läsa ut en bok varannan dag under ledigheten. I år fick jag inte med mig så mycket böcker i packningen. För att jag packade dåligt och för att jag någonstans hoppades att jag skulle vilja skriva istället. Två av sommarens läsupplevelser vill jag dock dela med er.

Det tog bara några dagar för mig att läsa klart Anton och Teitur av Angelica Öhrn, jag hade börjat med den tidigare i våras men slutat för att jag inte kunde ge boken den närvaro jag ville ge den. Så jag började helt enkelt om. Det bästa med Anton och Teitur är att den är en hästbok med en islandshäst och en kille i huvudrollen och att det aldrig är något som är problematiskt eller konstigt. Anton är en riktig hästtjej (trots att han är kille) och i stallet är han som vem som helst i gänget. Teitur står i ett stall tillsammans med hästar av andra raser, och redan här slår min okunskap om islandshästar in. I min värld står islandshästar ihop med islandshästar och befinner sig i ett eget riduniversum. Så är det såklart inte enbart och det var bra att få den bilden utmanad.

Förutom hästarna och hästkulturen i Anton och Teitur så gillar jag hur skilsmässorna som drabbat så många av bokens familjer gestaltas. Skilsmässan blir som en epidemi som härjar fram och riskerar att smitta alla i dess väg. I boken finns det inga lyckliga skilsmässor, det är splittrade familjer och rakt igenom barnets perspektiv. Jag tror aldrig att jag har läst en så hänsynslös och rak skildring av vad barn går igenom när dess föräldrar väljer att leva sina liv isär. Men också hur lojal ett barn alltid är gentemot sina föräldrar. Tar jag föräldraperspektivet i detta känner jag mig tröstad av att jag som förälder inte behöver vara perfekt, mitt barn kommer att stanna hos mig ändå. Tar jag barnperspektivet känner jag mig också tröstad, jag är inte ensam om att ge nya chanser och förlåta.

Det stora läsprojektet den här sommaren var att läsa om Maria Gripes Skuggserien. Två dagar innan vi skulle åka hade jag fortfarande inte införskaffat någon av böckerna. Jag började söka på biblioteken i Stockholm och konstaterade snabbt att inget bibliotek inom rimligt avstånd hade fler än en bok i serien inne. Lyckligtvis hade mitt bibliotek på Kungsholmen ett exemplar av första delen Skuggan över stenbänken, som jag hade turen att få med mig hem. Med stort mod började jag läsa. Försöker minnas i vilken ålder jag var när jag läste dem första gången, tror att jag borde ha varit kanske elva. Jag minns mycket av första boken, hur Caroline kommer till familjen, fotografierna på barnet på stenbänken och familjeträdet. Men många av detaljerna i berättelsen skulle jag inte kunnat återberätta. Ändå går det så snabbt när jag börjar läsa, mycket kommer tillbaka bara jag kommer in i berättelsen.

IMG_3488

När första boken är slut blir jag i sann bokslukaranda helt besatt över att få tag i del två, jag måste ju läsa vidare! Jag åker till biblioteket i Fårösund som inte har den inne och jag tänker att jag inte kommer att kunna vänta på att läsa den. Och det är då jag inser att den finns på e-bok. Jag har aldrig tidigare lånat en e-bok på biblioteket, vilken förlust tänker jag så här i efterhand. Sanningen är väl att jag aldrig tidigare har behövt låna en e-bok eftersom jag har tryckta böcker i överflöd var jag än vänder mig. Men jag kastar mig över …och de vita skuggorna i skogen innan minns jag ingenting av den. Eller snarare, jag minns massor om ödet på slottet där Berta och Caroline tjänstgör en sommar, men att det var i den här serien har jag glömt. Jag är övertygad om att det är här min förkärlek för rött hår är grundlagt.

Jag upplever bitvis att …och de vita skuggorna i skogen är lite långrandig att läsa och blir förvånad över att jag läste det här på mellanstadiet och gillade det så mycket. Men framförallt får jag bilder från min mormor och morfars hus i Dalarna när jag läser. Jag minns ofta var jag har läst en bok och även om jag inte kan säga att jag minns att jag har läst den här boken i deras hus så är det ändå så tydligt att det är där jag har läst den. Jag ligger i sängen i ”blå rummet” där jag oftast sov, jag går i deras knarriga trapp, kikar in i spegeln i vardagsrummet, jag sitter i trädgården. Och kanske är det läsningens största magi att den möjliggör förflyttning genom tid och rum på flera plan. I ena sekunden är det sommar på Fårö och jag är vuxen, i den andra är det tidigt 1900-tal och jag befinner mig på ett slott i Småland och i det tredje är jag drygt tio år och hemma hos min mormor och morfar i Dalarna, det var sommar då också.

Lördagsenkät: Vilken är din senaste favoritdebutbok?

Varje år delar Författarförbundet ut debutantpris till årets debutanter. För vuxenlitteratur heter priset Katapultpriset och för barn- och ungdomslitteratur Slangbellan.

I veckan har det varit prisutdelning för Slangbellan som gick till Haj-Jenny av Lisa Lundmark. ”På ett enkelt språk och med underfundig humor gestaltar Lisa Lundmark i ‘Haj-Jenny’ den stora livsutmaningen att våga stå för den man är – även om man inte tar plats och pratar högt i klassrummet som alla andra. Den lekfulla symboliken med hajen är välfunnen, mitt i prick i barnets fantasi”, skriver juryn i sin motivering.

Vi på debutantbloggen tycker förstås också om att läsa debutanter. Därför tipsar vi idag om våra favoritdebuter från det gångna året. Har du också någon favorit? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia: Jag vill tipsa om Stig av Annica Hedin, illustrerad av Per Gustavsson. Det är en sorglig bok som jag läser med tårar i ögonen och en röst som ibland brister. Boken handlar om en pojke som har förlorat sin bror Stig. Stig är död och jag tycker att det är bra att det skrivs ut i boken. Att vi vågar prata om döden. För hur ont det än gör är döden en del av livet.

Den sorg pojken känner efter broderns död är som ett stort svart hål som följer honom vart han än går och vad han än gör. Ibland glömmer han det för en stund. Men på julen blir hålet större än någonsin. När familjen firar Stigs födelsedag och alla tillsammans uppmärksammar det stora svarta hålet, blir Stig istället mer närvarande och sorgen lättare att hantera.
Det är fin bok som leder till intressanta tankar och samtal med barnen.
Annica Hedin debuterade som barnboksförfattare med den här boken, men har tidigare skrivit läromedel för barn.

 

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Helena: Jag och barnen har precis läst ut den vinnande boken – Haj-Jenny av Lisa Lundmark. Vi tyckte om den! En fin och ganska lågmäld berättelse om Jenny som inte vill räcka upp handen, inte vill prata högt och inte bli ifrågasatt på ett utvecklingssamtal. Hon vill hellre läsa, prata tyst och tänka på hajar. En haj pratar inte högt och räcker upp handen. Den simmar tyst. Att räcka upp handen är för bläckfiskar.

Det slår mig när jag läser hur vi värderar barns egenskaper olika – att det som räknas i skolan är att ta för sig och prata högt. Det är de tysta, blyga, de med ett rikt inre liv, som ofta blir ifrågasatta och tillsagda att ändra sig. Att prata högre. Det är sällan som de högröstade blir ombedda att ge lite plats och luft till de tysta.

Läs boken om ni inte redan har gjort det! Grattis Lisa Lundmark – en värdig vinnare!

 

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Veronica: Jag läser emellanåt barn- och ungdomsböcker men just svenska debutanter 2017 känner jag mig lite vilsen bland. Därför tipsar jag istället utifrån Katapultpriset. När det kommer till priser inom vuxenlitteratur i Sverige nämns ofta INTE romance. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tipsa om Christina Schiller som förra året debuterade med sin romance Hemligheter små.

För mig är bra böcker de som lämnar mig i en positiv känsla. På vägen har karaktärerna fått ta del av några av livets alla hårda svängar men i slutändan segrar lyckan. Just Hemligheter små är som att öppna en burk med blomstrande sommar. Handlingen är varm med intressanta karaktärer och spännande tvister.

Det är vackert gjort, så om ni inte har läst Christinas charmiga Hemligheter små, gör det 🙂

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mellan

Foto: Henrik Berglund

Jenny: Jag vill tipsa om barnboksserien Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund, en serietidningshybrid med fantastiska bilder. Den handlar om en mobbad flickas väg till både superkrafter och revansch.

Vår 5-åring ville läsa om första boken och blev direkt nyfiken på bok nummer två. Ett gott betyg! Och vi kan fortfarande prata om bokens innehåll vid nattning som är vår dagliga lässtund. Som förälder uppskattar jag temat mobbning, tyvärr aktuellt även bland de allra yngsta.

I kategorin vuxenlitteratur fastnade jag förra året för generationsromanen Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Älskar språket och beskrivningarna av konsumtion. Tinder, droger och High Street fashion. Stövlar i plast som luktar och noppiga tröjor från HM. Ikea-prylar som repas direkt. Allt och alla är utbytbara i 28-åriga Elises samtida Stockholm. Utom en viktig relation.

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webbEmelie: I höstas läste jag ungdomsboksdebutanten Agnes Lindströms Hata Gustavsberg. Det jag först föll för var omslaget, det är vitt med blåa prickar och röd text, en tydlig koppling till Stig Lindbergs porslin Adam som är tillverkad i Gustavsbergs porslinsfabrik.   Själva boken har inget med porslin att göra, men den utspelar sig i Gustavsberg. Jag är precis som Agnes Lindström uppvuxen i Nacka, men i en helt annan del och kunde identifiera mig mycket med huvudkaraktären Miranda som mest av allt önskar att något, vad som helst, händer. Hon har tröttnat på den lilla världen i Stockholmsförorten, tröttnat på sina vänner och sin familj där allt är lika hela tiden. På en släktmiddag säger hon plötsligt att hon är lesbisk, för att hennes farbror uttrycker sig homofobiskt och just för att få något att hända. Ett uttalande som hon sedan måste jobba med sig själv för att ta konsekvenserna av. Hata Gustavsberg är en bok om att växa upp och hitta sin plats och hur svårt det är varje gång ett barn växer upp.

Jag gråter aldrig så mycket som när jag läser om Sigge

Emelie-Novotny_021_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Det finns få litterära karaktärer som har betytt så mycket för mig som Sigge, den lilla vita shetlandsponnyn som bor med sina ponnykompisar på Brobygården. Den första Sigge-boken Alla älskar Sigge, av Lin Hallberg kom ut 2004. Min bekantskap med Sigge har alltså skett i vuxen ålder. Sedan 2004 har det kommit ut ytterligare 20 böcker om Sigge, både i den ursprungliga kapitelboksversionen och i den mer lättlästa formen med stora färgbilder. Målgruppen för böckerna om Sigge är barn mellan 6 och 9 år, det har inte hindrat den lilla hästen från att galoppera rakt in i mitt hjärta.

Böckerna är egentligen inte ens speciellt sorgliga, det är vardagliga skildringar av det tjejerna och killarna upplever i stallet tillsammans med sina hästar. Ändå gråter jag varje gång jag läser dem. Bilderböckerna har jag läst högt för mitt barn så många gånger nu att jag har slutat att gråta varje gång, trots att det är svårt. Men kapitelböckerna klarar jag ännu inte av att läsa högt. Det är något med hur Lin Hallberg trampar rakt in i det där som berör. Med ens är jag tio år igen och världen kretsar kring hästar och allt som händer runtomkring dem är på blodigt allvar, på liv och död och utan återvändo. Jag minns exakt hur det var att rida på ridskola och vara så många fler barn än vad det fanns hästar, hur svårt det var att dela. Utan att väja för svåra frågor som ansvar och vänskap, om förväntningar och otillräcklighet guidas läsaren igenom hela känsloregistret.

img_1890.jpg

Illustration ur Sigges kompisbok av Margareta Nordqvist.

 

Under de år som jag jobbade i bokhandel har jag mött så många barn som lärt sig att läsa tillsammans med Sigge och som delat dessa läsupplevelser tillsammans med mig. Jag har fått många konstiga blickar från föräldrar när jag i detalj har pratat om Sigge-böckerna tillsammans med deras barn. Att kunna mötas så, över åldersgränser är bland det bästa läsningen ger oss. I det mötet identifierar både jag och barnet oss med Elina i böckerna.

I den senaste boken Full galopp Sigge får vi följa med Elina, kompisarna och hästarna när de provar på shettisgalopp. Det är tävling och fart och det öppnar upp till möjligheter som först inte verkar inkludera alla. Bland skötarna på Brobygården finns det ett stort mått av rättvisa, men alla barn har inte samma drömmar. Och ibland måste man kunna stå tillbaka för att en kompis ska få uppleva något stort.

IMG_1887

Illustration ur Full galopp Sigge av Margareta Nordqvist.

I böckerna om Sigge finns det också ansvarstagande och närvarande vuxna, både i stallet och hemma hos Elina, något som är väldigt ovanligt i hästboken. I både den traditionella hästboken och dagens hästbok lämnas barnen ofta anmärkningsvärt mycket själva med ansvar för både sig själv och hästen. Om det är något som är extra viktigt för mig när jag läser hästlitteratur så är det just trovärdigheten. Att Lin Hallberg själv har drivit ridskola och att Sigge faktiskt har funnits på riktigt genomsyrar hela serien.

Det är exakt två år sedan som verklighetens Sigge dog, 28 år gammal. Självklart grät jag då också. Hästar lever inte för evigt, det är om möjligt den enda nackdelen med dem. Tack Sigge för alla tårar du fångat och för alla barn som du har lärt läsa. Och tack Lin som fortsätter att berätta.

Gästbloggare: Anna Liv Lidström

20120415_154144-1-300x225I Norge har de en närapå hundraårig tradition där de drar sig undan och läser deckare under påskhelgen. Det kallas påskekrim och är verkligen något att haka på tycker jag. Nu under påsken är många av oss lediga och har tid för läsning. Det kan rentav vara en räddning att kunna dra sig undan släkten med en god deckare i ett mysigt hörn med en skål godis och något gott att dricka inom räckhåll. Jag har alltid krigat för deckargenren. Ofta får jag höra att deckare skulle vara lägre stående litteratur, men jag tycker att det är precis tvärtom. Hur skulle den kunna vara av sämre slag? Det är ju en historia där något läggs till (brottet) och inget dras ifrån. Dessutom tillkommer ett spännande pussel där jag som läsare får agera detektiv och kan hitta mördaren innan historiens detektiver/poliser gör det.

Om en kikar på svenska deckare som skrivs idag så ser vi att de återigen blivit samhällskritiska såsom författarduon Maj Sjöwalls och Per Wahlöös böcker om kriminalkommissarie Beck som de skrev på 1960- och 1970-talet. Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår ifrån polisernas arbete, med ett starkt samhällskritiskt perspektiv och de innehåller flera referenser till dokumentära händelser som skedde under de år då romansviten skrevs. Dagens kriminalromaner behandlar ofta också problem och räds inte att blotta samhällsstrukturer.

Sofie Sarenbrant är skicklig på att hitta aktuella ämnen att skriva om. Hennes deckare har bland annat utspelat sig i mäklarvärlden, på sjukhus och i psykvården. I boken Tiggaren behandlas hemlösas hemska situation i Stockholm. Camilla Grebes Husdjuret är en historia som berättas ur tre perspektiv av tre människor som alla brottas med sina hemliga demoner. Malin som återvänder till hembygden full av sin egen uppväxt, Hanne som döljer sin demenssjukdom för omgivningen och så unga Jake som känner sig konstig och fel. Lägg därtill den fiktiva byn Ormberg som nästan är som en fjärde karaktär. Det mesta lägger ner, men där har en flyktingförläggning öppnat. Bittra invånare lägger skulden på ”araberna” så där slappt men aggressivt. Johanna Mos triologi med kriminalkommissarie Helena Morbacke handlar om en trasig kvinna i yngre medelåldern som slåss mot demoner. Hela hon håller på att krackelera efter att ha förlorat sitt barn och till följd av detta även sitt äktenskap. Det hela är berättat med en slags varsam sårighet där lager på lager skalas fram för läsaren. 

En annan spännande genre är Jenny Rognebys böcker om den korrupta polisen Leona, en polis som tänjer på gränser.  Karaktären utredare Leona Lindberg ligger i tiden. Hon är en mix av de rådande trenderna. En kvinnliga polisutredare som arbetar lite för mycket samt har småbarn och relation att ta hand om på hemmaplan. På teve har vi följt den hyllade serien Bron där polisen Saga Norén, även om det aldrig uttalas, verkar ha Aspergers. Jenny Rogneby har parat ihop dessa. Huvudpersonen Leona Lindberg är en orolig småbarnsmamma med make samtidigt som hon har stora svårigheter med det sociala samspelet. 

Jag vill avsluta med att tipsa om en pigg debutroman från ifjol. Marie Bengts En sax i hjärtat. Här reser vi tillbaka till sommaren 1957 och jag får Maria Lang vibbar. Vi befinner oss i den sömniga hålan Eneby. Dit anländer Hannah Lönn för att hjälpa sin krassliga faster Lilly. Hannah är ogift och försörjer sig som klädskapare borta i huvudstaden. Något som hemmafruarna i Eneby finner märkligt. Hur kan en kvinna som är över fyrtio välja att leva ensam och dessutom försörja sig själv? Ganska snart drabbas den dammiga hålan av ond bråd död. Denna debut osar som sagt 50-tals feeling och kvinnorna är i fokus. Frigörelsen andas över sidorna samtidigt som vi läsare får en god inblick i hur livet kunde te sig då.

Glad påsk på er. Läs mycket deckare och ät mycket gott. Vill ni ha fler deckartips hittar ni det på dagensbok.com under mitt namn.

Anna Liv Lidström är skribent på dagensbok.com. Älskar ord. Samlar, vrider och vränger dem i jakten på fina formuleringar. Tycker om det enkla formulerat på ett nytt sätt. Skriver och läser poesi. Deckare i alla former är en annan favorit. Har gått olika författarutbildningar och pluggat en massa kultur och grammatik. Jobbar även som lektör samt med barn och snor gärna av deras nyskapande sätt att använda språket.

Vitnos – mitt första möte med hästlitteraturen

Emelie-Novotny9_001_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Mitt första möte med hästlitteraturen var på dagis (det här var på 80-talet, då hette förskolorna fortfarande dagis) när jag var kanske fem eller sex år. En av pedagogerna läste Vitnos det lilla russet av Marie Louise Rudolfsson på vilan och jag var genast fast. Jag kunde inte släppa berättelsen om det lilla russfölet som föddes på Lojsta hed på Gotland.

Min mamma tog genast med mig till biblioteket där hon frågade efter böcker om en Vitnos. Bibliotekarien hade ingen aning om vad det var för Vitnos vi pratade om, och med risk för att låta lastgammal så började hon bläddra i ett litet arkiv med kort. Men det fanns ingen Vitnos i hennes kartotek. Det närmaste hon kom var boken Den vita stenen (skrivan av Gunnel Linde), men det var ju inte alls den boken jag letade efter. Bibliotekarien till och med ifrågasatte att boken verkligen fanns när hon inte hittade den bland sina kort. Men jag var övertygad och till slut så hittade vi Vitnos i bokhandeln.

Jag läser om de böcker om Vitnos och hans kompis Vips som jag har hemma i bokhyllan 14 stycken av totalt 19 böcker. Jag försöker läsa dem högt för min femåring, men hon vill inte riktigt höra på trots att hon i de flesta fall älskar att lyssna till kapitelböcker.

IMG_1806img_1808.jpg

Illustrationer från Vitnos och Vips och Vitnos lär sig hoppa av Margareta Nordqvist.

Böckerna om Vitnos är berättade av Vitnos själv i första person. När jag var barn älskade jag den direkta närheten som kom med berättarperspektivet. Jag tyckte att Vitnos var en av mina bästisar, eller i alla fall mitt eget russföl och att jag skulle ha förstått honom mycket bättre än människorna i serien.

IMG_0375

Som barn uppskattade jag också Vitnos relation till de andra djuren i skogen där Agaton Älg är kung och bestämmer. Skogen och naturen har en stor del i berättelsen och det var något magiskt över det i min läsupplevelse som barn. Skogen på Lojsta hed på Gotland är fortfarande en av de mest magiska platser jag vet. Att gå runt på de mjuka stigarna, bland tallarna och murgrönan en tidig sommarmorgon och lyssna till russens frustanden är en av mina bästa upplevelser om året. Det är inte stor skillnad på beskrivningarna av de två skogarna som Vitnos bor i, först i Lojstaskogen på Gotland och sedan som ridhäst i Skåne. Men skogen spelar en viktig del av berättelsen på båda platserna. Jag älskade att läsa om rådjursflickan, den lilla skogsmusen, ekorrarna, grävlingarna, rävarna och alla djuren på gården. Genom Vitnos kunde jag förstå naturen.

Nu vet jag att Vitnos blev så mycket mer för mig än en av mina största läsupplevelser som barn, Vitnos ledde mig in i hästboksvärlden, en värld som jag har tillhört sedan dess.

Lördagsenkät: Vilka 3 böcker har betytt mest för dig och ditt skrivande?

Debutantbloggen bjuder idag på lästips. Har du någon bok som har betytt extra mycket för dig och ditt skrivande? Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Trevlig lördag!

Helena:

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren: Det går knappt att beskriva hur mycket Astrid Lindgrens författarskap har betytt för mig. Hela barndomen präglades av hennes böcker. Barndomen var Astrid Lindgren! Böckerna flöt ihop med min egen verklighet, gränserna var diffusa och en hel sommar trodde jag att jag var Ronja Rövardotter. Det lade grunden till min dröm att bli skådespelerska, och självklart också till att bli författare. Tänk att kunna berätta så enastående!

Raskens av Vilhelm Moberg: När jag var i yngre tonåren, ”slukaråldern”, så fanns det en norm på min skola som sa att det var töntigt att läsa. Därför missade jag alla fantastiska ungdomsböcker. Jag gick från mängder av barnböcker till inget. Men så visades Raskens på TV, jag var kanske tolv år. Jag älskade serien och hittade ett skinnband med Vilhelm Mobergs samlade verk i bokhyllan. Sen var jag fast! Vilket berättande! Och vilka dramatiska situationer! Jag tänker fortfarande ofta på Ida och klänningstyget som hon får av Skara-Knallen, hur hon gömmer det, hur det avslöjas, hur jag som läsare dras med i lögnen. Sådana situationer vill jag söka i mitt eget skrivandeIMG_0836.jpg!

Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter – När jag vara strax över tjugo köpte jag en bok för att framsidan var snygg. Jag kom att älska den! Språkligt var den för mig något helt nytt, långt från skolsvenskan, poetiskt, kaotiskt, färgstarkt och kristallklart! För första gången kände jag att språket i en bok var minst lika viktigt för mig som själva berättelsen.

Jenny:

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mini

Foto: Henrik Berglund

Äventyrens cirkus av Enid Blyton Jag ärvde böcker av mina föräldrar och de måste ha läst högt ur den här innan jag lärde mig läsa. För mig betydde boken att barn kunde vara hjältar. I den litteratur jag dyrkade som barn hade pojkar alltid de bästa rollerna. Så när min bästis och jag skapade alias till våra detektivlekar blev jag Jack efter en av karaktärerna i boken. När jag skrev i Mina vänner-böcker (den tidens Facebook) var detta min favoritbok. Och så skrev jag att jag ville bli författare.

Vill gå hem av Jonas Gardell Ruggig vardagsrealism med ett återhållet språk. Jonas Gardells enkla språk har påverkat mig en hel del. Det var av honom jag lärde mig att börja en mening med ”Och”. Helt rätt även för en copywriter som helst ska skriva enkelt, men med en tvist som fångar läsaren.

Madame Bovary av Gustave Flaubert Vi var 17 år och alla i klassen läste Madame Bovary. Flera blev tagna av hennes öde, en karaktär med fel och brister fast i en roll omöjlig att bryta sig loss ifrån. Vi läste flera klassiker den perioden och fick i uppgift att skriva en novell. Alla tog uppgiften på stort allvar och ett tjockt häfte med klassens alster delades senare ut. Min novell inspirerades av realismen i Madame Bovary och ett par år senare vann den Veckorevyns stora novellpristävling. Boken, uppgiften som följde och min lärare Caroline har haft enorm betydelse för mitt skrivande. Tack!

Veronica:

DSC03878 ret

Foto: Jakob Almer

(Att bara välja tre, det var inte lätt!)
Twilight Stephenie Meyer: Otippat, kanske. Det var till och med så illa att jag såg filmen innan jag läste böckerna. Men romansen grep tag i mig (även om den i efterhand känns fisljummen) och när jag hade sträckläst alla böckerna ville jag ha mer. Jag hade så många känslor och tankar inom mig att det till sist fick mig att börja skriva på något eget. Det var startskottet på mitt första riktiga manus.

Överenskommelser Simona Ahrnstedt: För många år sedan drev jag en bokblogg och vid ett tillfälle frågade jag mina läsare om svenska kärleksböcker och ALLA tipsade mig om Simonas bok Överenskommelser. Under den tiden skrev jag fantastik för unga vuxna men fann mig vilsen i genren. Det var något som saknades, något som jag först hittade efter att ha läst Simonas bok. Romance.

Story Engineering av Larry Brooks: Jag är allergisk mot torra instruktionsböcker men om man ska läsa en, så är det denna. Den har hjälpt mig enormt mycket i att finna struktur i mitt skrivande som annars har en tendens att bli kaos. Så när jag yr runt i mörkret och inte vet vad jag pysslar med så vänder jag mig alltid till kära Larry!

 

Mia:

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det som fick mig från första början att vilja skriva barnböcker var alla mina positiva och varma barnboksminnen från barndomen. Min favoritbok när jag var liten som jag minns allra starkast och som jag ville höra om och om igen var Nils-Karlsson Pyssling av Astrid Lindgren. Jag drogs verkligen in i berättelsen och önskade att jag hade en egen liten Nils-Karlsson Pyssling som bodde under min säng. Jag älskar än idag varenda del av boken.

När jag hade bestämt mig för att det var barnböcker jag ville skriva har jag många gånger återvänt till God natt, Alfons Åberg av Gunilla Bergström. Den är så perfekt i sin uppbyggnad med sina upprepningar och många barn och vuxna känner igen sig i berättelsen. Det var också en av de böckerna som jag själv hörde många, många gånger som barn.

En kvinna att älska av Theodor Kallifatides var den första boken jag läste av Kallifatides och jag knockades fullständigt av hans fantastiska språk. Det är den boken av alla hans böcker som jag har läst som har satt sig mest i mig. Jag kommer aldrig att komma i närheten av att kunna skriva som honom, men han är en stor förebild. Att komma till Sverige i vuxen ålder och sedan kunna skriva så vackra fraser på svenska är djupt imponerande.

Emelie:

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webb

Foto: Stefan Tell

Jag har skrivit om det förut här på bloggen, men jag har sagt att jag ska bli författare när jag blir stor ända sedan jag var sex år och lyssnade på Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren på kasettband. Jag hade säkert hittat till böckernas värld även utan Ronja och Astrid, men så mycket av mig är präglat av den där första riktigt stora läsupplevelsen. Jag kan än idag återberätta hela Ronja Rövardotter i detalj, vitsippor är fortfarande mina favoritblommor och jag skriker vårskrik minst lika högt som Ronja om våren. När jag läser om när Ronja och Birk galopperar genom skogen på Rackarn och Vildtoringen är frihetskänslan starkare än allt.

Hästböcker var mitt litterära sammanhang när jag växte upp och har lagt grunden till mitt läsande och skrivande. Det är nästan omöjligt att välja ut en som har betytt mer för mig än någon annan, men ska jag ändå göra det så blir det serien om Carin och Friolina av Veronica Wägner. Många gånger var hästböckerna smått orealistiska. Huvudkaraktärerna fick hästar från höger och vänster  och det dröjde inte länge innan de var framgångsrika och vann tävlingar. Carin får visserligen Friolina i början av serien men det är inget i det som brister i trovärdighet. Det finns en allmänmänsklighet i berättelsen som sträcker sig långt utanför Carins vardag, trots att det är den vi följer i böckerna.

Happy Sally var den första bok av Sara Stridsberg som jag läste. Och jag blev fullständigt knockad av hennes språk. Därefter har jag läst allt hon har skrivit och knappt kommit framåt i berättelserna för att jag hela tiden stannar och gör omtagningar. Jag läser så långsamt jag kan för att jag inte vill att orden ska ta slut. Mina reaktioner när jag läser text som är så laddad är fysisk, jag får hjärtklappning och börjar frysa. Det är ett språk som romantiserar det absolut mörkaste utan att väja för det, som vågar och utmanar. Sara Stridsberg blandar verklighet och fiktion på ett sätt som gör allt möjligt.

SparaSpara

Rapport från skolbänken

Bron6209_Kim_Bodnia_as_Martin__Sofia_Helin_as_Saga_Photo_Ola_Kjelbye_0-870x578

Så här börjar tv-serien Bron. Foto: Ola Kjelbye

Att plugga tv-serier på Stockholms Dramatiska Högskola är en dröm, om än en rejält stressig sådan för en student som samtidigt skriver en ljudboksserie. Tur att serien snart är klar, åtminstone första versionen!

Tanken är att vi studenter ska presentera en idé till en tv-serie för SVT i slutet av terminen. Jag har en idé, men det är långt kvar innan jag har en färdig pitch. Ju mer jag pluggar desto mer respekt får jag för yrket. Att få till en unik idé för en tv-serie med både en hook och twist som ska tilltala en viss målgrupp är inte helt enkelt.

I fredags hade vi en heldag med Hans Rosenfeldt, huvudmanusförfattare till tv-serien Bron. En enorm succé som har sålts till 178 länder, otroligt mäktigt! Hans Rosenfeldt berättade om arbetet med serien och bjöd generöst på sina erfarenheter. Han rekommenderade oss studenter att se mycket serier och analysera vad vi gillar/ogillar och varför. Allt för att bli bättre manusförfattare.

Hans Rosenfeldt växlar mellan att skriva romaner och tv-serier. Jag frågade om skrivprocessen skiljde sig åt, men nix. Han arbetar ungefär på samma sätt med både bok- och tv-manus. Skriver storyline först och bryter sedan ner det i kapitel eller avsnitt. Jag läste att kriminalromanerna om Sebastian Bergman, skrivna tillsammans med Michael Hjorth, är sprungna ur en tv-serieidé som blivit ratad. Det blev en bästsäljande romansvit istället!

Är du nyfiken på att skriva tv-serier och dramaturgi? Jag rekommenderar 2 kursböcker som jag haft både på Alma manusutbildning och nu på STDH:

1. Into The Woods av John Yorke

Bland annat om tre- och femaktstrukturen, som är bra även för romanförfattare.

2. Writing the TV Drama Series 3rd Edition: How to Succeed as a Professional Writer in TV av Pamela Douglas

En hel del om hur branschen fungerar i USA, men också om hantverket.

Ha en fin vecka!

Ps. Rätt svar på Instagramfrågan är förstås Bron.

Högen växer …

Ola Kjelbye

Fotograf: Ola Kjelbye

Det ha varit mycket aktiviteter med tema bok för mig den här hösten. Framförallt utgivningen av min egen då förstås, och allt fantastiskt som följt med att Down under blev till. Jag har fått prata om boken i radio, i teve, i tidningar, varit med den på bokmässa i Göteborg, blivit intervjuad på bibliotek, haft kontakt med läsare över sociala medier och stått i boklådor och signerat. Jag har haft intressanta samtal i min bokklubb, om böcker jag gillat, och kanske ännu intressantare samtal om böcker jag inte gillat. Skrivit två pjäser baserade på böcker – en barnbok* och en tvåhundra år gammal klassiker**. Jag började skriva parallellt på två bokmanus, tills det ena tog över och nu ser ut att bli min nästa bok. Förhoppningsvis.

 

Så – mycket böcker har det varit helt enkelt. Men. När jag kollar listan i telefonen över böcker jag läst i höst så är den ganska kort. Listan består av böcker jag vet står någonstans i bokhyllan, böcker jag tänker beställa och böcker som verkligen ligger i en fysisk trave bredvid sängen. När jag läst en av dem får den en liten markering bredvid sig på listan. Studerar man denna säsongs lista, kan man konstatera att den är lång men att den inte har så många läst-markeringar intill titlarna.

Men tack vare att jul och nyår fungerar som en sorts årsavdelare och andningspaus, och min arbetsplats hedrar traditionen med ett ordentligt jullov, så ser det ljusare ut på den fronten. För snart jag packar en kappsäck full med litterära skatter och drar till varmare breddgrader. Och även om det vore omöjligt att läsa igenom hela listan på två veckor, så är jag mycket nöjd med mitt urval:

IMG_1812

Hur ser din trave ut?

* Livredd i syden av Mari Kanstad Johnsen
** Frankenstein – eller den moderne Prometeus av Mary Shelley

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Release me

Jag berättade ju förra fredagen om listorna som tar över mitt liv! Här kommer en som jag vill dela med er. Jag har nämligen den senaste månaden varit runt på en rad bokreleaser. De har alla varit väldigt olika men har en sak gemensamt – jag känner starkt för alla böckerna! Och för alla författarna.

orkidepojkenHelena Dahlgrens Orkidépojken
(Constant reader/Lava förlag)

Releasen var på den underbara The English Bookshop http://www.bookshop.se på Södermalm i Stockholm. Det bjöds på bubbel och godsaker, Helena blev intervjuad och läste även ur boken. Jag har fått vara med lite under Helenas process fram till färdig bok och jag tycker den har blivit en riktigt stark pärla, om både inre och yttre mörker.

Orkidépojken är en mörk och spännande berättelse om ensamhet, besatthet och gemenskap, inspirerad av tv-serien Twin Peaks universum. Berättelsen handlar om några ungdomar i en Stockholmsförort: den tysta betraktaren Hanna som är bokens berättarjag, bästa kompisen Zeb och så Lina. Farliga Lina som alla känner eller vill känna, som är snyggast, mest utmanande och som plötsligt försvinner spårlöst…
LÄS MER

MoaMoa Herngrens Tjockdrottningen
(Norstedts)

I foajén på Teater Galeasen ute på Skeppsholmen stod tårtor och godis uppdukat. Tårtorna var täckta i sockerdeg med bokens omslag som motiv! Jag känner på mig att detta verk kommer att vara lika smaskigt som bakverken …

I Tjockdrottningen möter vi Annie Ek som väger över 200 kilo och tillbringar sina dagar med att äta och drömma sig bort i andras liv på Facebook och Instagram. Så blir hon kontaktad av tv-redaktören Camilla Willdow som lyckas övertala henne att medverka i bantningsserien Du är vad du väger. Annie blir Tjockdrottningen med hela svenska folket. Programmet leds av Johanna Broman som desperat vill slå igenom och gör allt för att hålla uppe bilden av framgång fast hon sitter djupt i skuldfällan. Hon dövar sin ångest med sms-lån och shopping på nätet.
LÄS MER

john ajvide XJohn Ajvide Lindqvists X – den sista platsen
(Ordfont Förlag)

På Studion i Kulturhuset bjöd John in till samtal och sång! Han sjöng bland annat en fantastisk version av Depeche Modes Somebody. Kloka och roliga Åsa Larsson intervjuade och Love Antell kompade och sjöng. Jag blev så sugen på att åter ge mig in i Johns världar.

»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«
Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X ? Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse.
LÄS MER

Hampus Ta detHampus Nessvolds Ta det som en man
(Bonnier Carlsen)

På Södra Bar uppe på Mosebacke höll Hampus hov från scenen och på dansgolvet. Boken är precis som han själv en vacker blandning av kvicktänkt humor, okonstlad direkthet, blandat med skarp analys och smärtsam insikt. En bok för alla killar och de som har med killar att göra!

Vi killar får fortfarande lära oss att vi ska kunna ta en smäll, och inte får gråta eller snacka om känslor. Men jag tror att vi och alla omkring oss skulle må bättre av en förändring. En förändring som börjar med oss själva – med att vi män och killar vågar ifrågasätta mansrollen och visa vilka vi är under den hårda ytan.
LÄS MER

håret400-500x500Hej Håret! Om tidernas konstigaste kroppsdel
(Idus förlag)
Författare: Annica Hedin
Bild: Fredrik Swahn

I går kväll var jag på Livrustkammaren och firade hårets historia. På festen fanns olika tidsepoker representerade i hårväg: 1940-tal, 1770-tal, 1600-tal, 1950 (eller var det 80-tal …). Det var frågesport (hårrelaterat), fina samtal från scenen, vi fick vin, chips och godis, och allt hände längst in i slottet tre kronors gamla vinkällare. Annica har skrivit och Fredrik har gjort bilder i en underbar bok om alla möjliga aspekter av vårt hår. Hur vi uttrycker oss med frisyrer, hur håret skyddar, att det är en del av den päls som täcker hela oss …

Visste du att hår kan prata? Att ko-kiss fungerar rätt bra som schampo? Och varför kung Ludvig älskade peruker?
LÄS MER
Provläsning: Hej Håret – Om tidernas konstigaste kroppsdel

 

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

 

Berättelsens läkande kraft

Screen Shot 2017-05-04 at 09.34.45

Foto: Ola Kjelbye

Ibland flyr jag verkligheten och lever mitt liv i fiktionen istället. För att det ofta känns lättare för mig att relatera till en uppdiktad värld i en bok, en teaterföreställning, en film eller en tv-serie, än det är att förhålla mig till mitt verkliga, komplicerade liv. I den fiktiva världen finns alltid tydliga premisser och en uttagen problematik, medan min egen värld känns luddig, fylld av tvivel och erbjuder alldeles för många valmöjligheter. I ett samtal går min hjärna ofta till en referens från fiktionen. När min kollega på jobbet berättar om en jobbig situation med dottern, som stänger henne ute, går mina tankar till Eleine Risley i Margaret Atwoods fantastiska bok Cat’s Eye, och hennes relation med sin mamma. En vän beskriver overklighetskänslan han kände som barn när styvfadern just hade dött. Då hör jag mig själv citera från ett avsnitt av Buffy the vampire slayer: ”Det finns ett ställe när Anya säger Jag drack ett glas juice, och jag tänkte, hon kommer aldrig mer att få dricka juice, inte äta ägg, gäspa eller kamma sitt hår, aldrig mer, och ingen förklarar för mig varför!

Screen Shot 2017-05-25 at 09.28.31
Just nu är jag inne i Åsa Grennvalls serieroman Deras ryggar luktade så gott. Den handlar om Jenny som växer upp i en familj som lever i ett totalt känslomässigt vakuum. Där alla uppenbarligen behöver närhet och tröst, men där de inte är förmögna att ge detta till varandra. Jag sugs in och känner hur jag får kontakt med händelser i mitt eget liv. Även om min uppväxt var en helt annan än Jennys, så kan jag relatera. Jag tar in och processar. Bilder och texter är så renodlade och hjälper mig att sortera i mitt eget kaos. Jag känner mig lite helare när jag läst ett parti.

Användningen av litteraturen för att främja människors hälsa är till och med ett begrepp – biblioterapi.

”Det är uppenbart att litteraturen kan ha en läkande kraft. I vissa fall tycks den fungera som ställföreträdande medmänniska, säger Cecilia Pettersson, forskare i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.” SvD

Jag börjar förstå att även mitt eget skrivande hjälper mig att göra världen omkring mig lite mer begriplig. Där har jag mina figurer, som mer eller mindre villigt lånar ut sig till olika scenarion, så att jag kan utforska mina egna våndor och funderingar. Att skriva blir terapeutiskt och ger en möjlighet att i ett någorlunda skyddat rum trotsa den där dömande observatören som annars alltid sitter på min axel. Som säger att jag inte duger. Att jag är patetisk som fortfarande ältar händelser jag borde lämnat bakom mig för länge sedan. I skrivandet kan jag vara egoistisk och skita i konsekvenserna. Jag behöver inte ta hänsyn till mina privata moraliska dilemman eller omvärldens bild av vem Johan Ehn är. Jag kan flytta om stycken och repliker så att de tjänar mitt syfte. Där kan jag också låta folk få insikter och försonas med sig själva och varandra. Jag kan locka dem att bryta gamla mönster och utmana sig själva att våga något nytt. Att släppa fram sidor hos sig själva de hållit gömda för sig själva och världen i åratal. Jag bearbetar helt enkelt min egen ångest i fiktionen.

Och förhoppningsvis blir det som kommer ut en bok, som är underhållande och kanske lite helande även för någon annan.

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Fiktion och reflektion

bildmaricakallner16Tjo!

Kommer tillbaka från påskledigheten full av godis men tom på skrivande. Sitter vid datorn och sysslar med annat: planerar kurser och workshops, skriver mejl till min förläggare, skriver mejl till min snubbe, till vänner, till tidningar, till bibliotek och till studieförbund, skriver på Twitter och på Facebook. Skriver mycket men skjuter upp det som ska skrivas. Jag går till köket och gör kaffe. Går tillbaka till datorn. Tänker: Nu sitter jag här och dricker kaffe och ser ut som en riktig författare.

Jag tar det kallt. Känner ingen press, ingen stress. Oron jag kände i vintras har bytts ut mot ett lugn. Känner mig luddig i huvudet. Tänker: Det löser sig!

Jag jobbar med min essä om Harry Potter. Märker att det inte blir en essä om Harry Potter utan om hur en text blir till. Så blir det när jag skriver essäer: Jag börjar i en tanke och hamnar i en annan. Det är associationer. Det är rörelser. Det är en text som växer.

I Det som får plats blandar jag essäer och noveller. Reflektion och fiktion. Boken är en undersökning – både i novellerna och essäerna. Texterna samarbetar. Rör vid varandra.  Men de är olika texter. Novellerna är inte med som exempel för att styrka det som står i essäerna. Essäerna finns inte med för att förklara novellerna. Men de hör ihop. Blandningen skapar helheten.

Efter Det som får plats har jag fortsatt att undersöka blandningen av reflektion och fiktion. Jag testar mig fram. Söker mig fram. Skriver en text om min tonårstid. Om hur jag satt under ett köksbord och rökte. Jag skriver en berättelse om mig själv, om mitt tonårs-jag, men jag skriver också om mitt skrivande. Bryter upp berättelsen med reflektioner om att skriva texter för unga och om att skriva biografiskt.

Lämnade texten till ett textsamtal. Fick bra respons. Kommentarer som gav skrivandet kraft och energi. Fick också ett boktips: So sad today, Melissa Broder. Enligt tipsgiverskan ska denna samling också blanda reflektion och fiktion. Den ligger överst på min läslista.

I essän om Harry Potter, som inte handlar om Harry Potter, blandar jag också berättelse med reflektion. Just nu är texten en enda röra. Den är uppdelad i två dokument. Innan jag börjar skriva öppnar jag båda dokumenten. Skriver i det ena, fortsätter skriva i det andra. Går fram och tillbaka. Ser inte fram emot att sy ihop allt.

p.s Har du några tips på bra essäer? d.s

p.p.s Jag kan ju faktiskt också ge ett tips. Det är natten av Karolina Ramqvist. Mycket bra essä d.d.s