Vilken genre väljer du om du måste byta?

En litterär agent headhuntar alla fem Debutantbloggare och garanterar utgivning i 20 länder. Kontraktet gäller varsin ännu oskriven bok och den får tillhöra vilken genre som helst – utom samma som debutboken.
Vilken genre väljer du och varför?

Gudrun Furumark

Gudrun Furumark: Jag nappar tag i en gammal idé, och skriver en psykologisk thriller. Den handlar om en nyutexaminerad psykolog som får jobb på en metadonklinik. Först tycker hon att det är konstigt att så många patienter tycks lida av paranoid personlighetsstörning, sen börjar hon undra om de kan ha rätt i att överdödligheten bland heroinister är misstänkt hög i Stockholm. Varför jag väljer den genre jag gör? Den här berättelsen passar helt enkelt bäst som psykologisk thriller.

Jag ser fram emot att få skriva något som blir läst av många (i tjugo länder!), och vill gärna ge folk en inblick i hur tufft det är att överleva som opioidberoende. Agenter, jag är öppen för förhandling. Det kan vara ok med lansering i bara 19 länder.


Anna Grönlund

Anna Grönlund: Åh lätt, en kokbok! Den skulle heta ”Inte så starkt, mamma” och skulle innehålla alla schyssta vegetariska recept jag fått trolla fram för att barnifiera all världens starka mat som mina barn tyvärr vägrar äta. Chili sin carne sin chili, sichuan ris utan sichuanpeppar – mm. (Ordfront, ni har mitt nummer)


Caroline Möllesand

Caroline Möllesand: Jag vill skriva en reportagebok om golfentusiaster i Skottland. Människor från hela världen vallfärdar nämligen likt pilgrimer till golfens vagga – St Andrews. Jag har själv varit där och upplevt den speciella stämning som uppstår när ett trettiotal golfare av blandade nationaliteter börjar köa i mörkret klockan tre på morgonen för en chans att få spela på The Old Course.

Förutom att jag är otroligt ressugen så väljer jag den här genren för att det skulle vara så härligt att intervjua olika personligheter om deras erfarenheter och drömmar ur ett golfperspektiv. För några år sedan skrev jag ett reportage om ett svenskt par som gifte sig på stranden i St Andrews. Vigseln ägde rum direkt efter en golfrunda med överraskade golfkompisar som vittnen. Fint, eller hur? ❤️
Givetvis tar jag med mig en duktig fotograf så att boken blir en skön blandning av spännande personporträtt och skotska naturupplevelser. 


Mattias Kvick

Mattias Kvick: Om jag aldrig förr drabbats av sk. skrivkramp så tror jag att detta är tillfället jag väntat på. Vad tusan ska jag skriva om jag redan på förhand vet att det kommer att bli utgivet och läst? Spontant tänker jag att jag inte hade kunnat skriva någonting alls – jag hade fått betala tillbaka förskottet och gå ut bakvägen utan mössa och hyllningar.

Men för att inte fega ur helt, och åtminstone välja en genre, hade jag valt essäformen. Det hade blivit en samling längre och kortare essäer om skilda ämnen som filosofi, entomologi, teologi, och andra trevliga logier, med ett slags genomgående röd tråd, finurligt uttänkt över många koppar kaffe. För den som vill veta mer har jag skrivit om min relation till essäformen i ett tidigare inlägg (Om att skriva essä) här på bloggen, men kort sagt är det den skrivform jag gillar bäst. Jag älskar essäns unika blandning av fakta och fritt funderande.


Ann Edliden

Ann Edliden: Inspirerad av gårdagens stora nyhet (den om prins Philips bortgång) väljer jag att tro att den brittiska drottning Elizabeth fått panik och insett sin egen dödlighet. Hon kontaktar mig, som hyser ett osunt stort intresse för kungligheter överlag och smaskiga historier i synnerhet, för att berätta den ocensurerade versionen av sitt liv.

Det blir dråpliga historier om Margaret Thatcher, snuskiga anekdoter från sängkammaren och skvaller om Charles och Diana samt en bit om hur drottningen själv egentligen känner för Camilla Parker-Bowles. Hon outar allt och alla och boken blir såväl utskälld som hyllad men framför allt blir den oerhört läst av oerhört många. Jag blir ekonomiskt oberoende för all framtid och kan skriva exakt vad jag vill härnäst. Kanske en barnbok i samarbete med prinsessan Estelle?

Lördagsenkäten: Hur tänker du kring årstider när du skriver?

Har årstiderna någon betydelse i din debutbok? Passar sommaren eller vintern bättre för vissa berättelser eller miljöer? Berätta hur du tänker!

Caroline Möllesand Öland

Caroline Möllesand: I min feelgood-roman är det sommar. Kan inte minnas att jag ens funderade över något annat alternativ. Eftersom boken utspelar sig på Öland och de flesta associerar ön med sommar och semester så föll det sig naturligt. Det var så enkelt att hitta på härliga aktiviteter och miljöer. Precis lika självklart är det att del 2 i serien utspelar sig på hösten. (Ja, jag har redan synopsis för en fortsättning.) Då handlar det om ett annat tema, vardagssituationer och en annan plats på Öland.
Bara för att blanda in ytterligare en årstid … Jag gillar fenomenet ”böcker med jultema”, och jag har en påbörjad julnovell, eller så blir det en kortroman. Får se om det kan bli något av den. Precis som i verkliga livet uppskattar jag fyra årstider när jag skriver, men sommaren får gärna vara jättelång.


Illustration: (c)Kvick

Mattias Kvick: Min bok Pensionat Solvändan utspelar sig under en sommar vid havet. Det föll sig självklart, med tanke på miljön, att det skulle vara just sommar. Jag föreställde mig att det var ett sommarpensionat och att det stängde efter säsongen.
Att beskriva en årstid kan ju göras på många sätt, men oftast behövs det inte så mycket för att man som läsare ska känna vilken årstid det är. Och jag tänker att det är viktigare för läsaren att just känna årstiden, än att läsaren får veta vilken årstid det är. Själv använde jag mig främst av både lukt- och känselintryck i mitt manus. Hur det t ex känns när sanden är så varm att man nästan inte kan stå barfota i den utan att det bränns under fötterna. ”Solvarm tall” var en lukt jag skrev in i manus eftersom det är en lukt som ger mig själv många och fina sommar-associationer, liksom lukten av saltvatten, tång och matos. Jag skrev om lukten av värme och sol istället för att skriva om värmen och solen. Jag undvek meningar som ”solen skiner och det finns inte ett moln på den ljusblå himlen”, ty en sådan mening ter sig lite platt och innehållslös i jämförelse med en solvarm tall. Show, don’t tell som ett gammalt gott råd lyder.   


Gudrun Furumark: När jag började skriva Läsåret hade jag bara den första scenen i huvudet. I den scenen är det uppropsdag, det vill säga sensommar. Sen visade det sig att berättelsen sträcker sig över flera årstider, ja som kanske hörs av titeln, över ett läsår. Mattias beskriver hur han får in de sinnliga aspekterna av årstidsväxlingarna. Det är en utmaning för mig. Ibland vill jag bara skriva ”en månad senare, december,” istället för ”det värkte i tårna, egentligen var det alldeles för kallt för converse.”


Anna Grönlund

Anna Grönlund: Ja alltså det är vinter och tidig vår i min bok men jag vet inte om jag hade nån speciell tanke med det. Nåt väder måste det ju vara. Rent symboliskt så är ju vintern den mest ktoniska årstiden, men det var inget jag aktivt funderade kring.


Ann Edliden: Min roman är inte årstidsbunden överhuvudtaget och hade egentligen kunnat äga rum när som helst. Jag personligen avskyr hösten och tycker det är den absolut deppigaste årstiden (hej hej alla mysiga tedrickare som nu blir ilskna på mig!). Just därför förlade jag min historia dit. Det adderar en extra dimension, då årstiden blir mörkare och mörkare i takt med att allt går käpprakt åt helvete. Min nästa roman har jag däremot förlagt till min favoritårstid: försommaren. Ser fram emot att få skriva om strandhäng i stället för regniga promenader i lövhalka.

Lördagsenkäten – Vilken litterär figur vill du fira jul ihop med?

Det går nästan inte låta bli att ha en julrelaterad fråga såhär helgen innan julafton. Idag undrar vi helt enkelt vilken litterär figur du skulle vilja fira jul ihop med? (Och vem tror ni Pippi väljer av Sara eller Daniel? Om inte alla tre slår sig ihop till ett sällskap vill säga… men då blir vi fler än vad Folkhälsomyndigheten vill… vilket dilemma!)

Kristin Fägerskjöld

Jag skulle helt klart vilja fira jul ihop med någon spännande person. Karaktärna Julie och Maddie i Kodnamn Verity av Elisabeth Wein har jag fastnat för. De levde (kan man säga så om några uppdiktade personer?) under 1940-talet – den tid jag gillar att skriva om så mycket – och de känns både varma, spännande, lite tokiga och mycket brittiskt ironiska och jag skulle välkomna dem vid mitt bord. Kanske kan de ge mig lite mer glöd åt manuset jag kämpar med just nu.

Pippi Långstrump, kanske? Hos henne får man inte perfektion, men mycket värme och julstämning. Och, inte minst, snö!

Malin Edholm

Frågor som den här är så roliga och mysiga men ger mig samtidigt ologiskt mycket ”prestationsångest” … För att jag vill komma på det perfekta svaret och börjar gå igenom alla böcker jag läst och vänder och vrider på alla karaktärer tills det bara står still i huvudet.

Med det sagt är mitt spontana svar: Jag skulle vilja fira jul med Weasleyfamiljen i Harry Potter. Äta god mat, få en stickad tröja av Molly och ha en mysigt stökig jul i The Burrow. I detta scenario ingår även att ta del av julen på Hogwarts… så magiskt.

Sen vet jag att jag om någon timme, dag eller vecka kommer komma på ett mycket bättre svar men så får det väl vara!

Hanna Nordlander

O

När jag står och letar i min bokhylla efter en romangestalt att fira jul ihop med, inser jag att det kanske inte finns så mysigt sällskap där. Även om jag inte läser om några seriemördare eller zombier direkt, verkar karaktärerna i mina böcker tämligen dysfunktionella på det sociala planet. Så trots allt väljer jag nog pappan i min egen bok att fira jul med. 

Vi skulle laga Jansson ihop, jämföra recept och om det måsta vara stavar eller om man får riva potatisen. Han skulle be mig vika ned skjortkragen över Musse-julslipsen med små lampor på och vi skulle flina lite åt den där slipsen som vi gör varje år, fastän den förlorat sin överraskningseffekt för många år sedan och medan jag står där och viker ner kragen känner jag lukten av Scorpio-aftershaven som han köpte när han körde Ford Scorpion, som ett skämt. Vi skulle mysa åt Karl-Bertil Jonsson och när vi hade myst klart, skulle han säga det där tvåstaviga mm-m som han alltid gjorde när han kollat färdigt på något teveprogram. Vi skulle vräka i oss after eight, för det är den lyxigaste chokladen enligt familjen Nordlander, och inte förrän på kvällen, när jag gått hem till mig, skulle han öppna en flaska med något starkt i, efter att ha druckit julmust och saftglögg med mig hela dagen. Och ärligt talat, så skulle jag också hälla upp ett glas vin åt mig därhemma och tänka att det gick ju ganska bra ändå. Ja, jag tror att jag väljer pappa.

Daniel Sjöberg

När vi fick frågan om vilken karaktär vi skulle vilja vara vän med svarade jag Morrie Schwartz som ju egentligen inte är en karaktär eftersom han var en alldeles riktig människa, men han dök givetvis upp i skallen nu också. Tänk att få sitta med en glögg i handen och lyssna på Morrie när resten av familjen gått och lagt sig. Men okej, jag får väl tänka lite bortom invanda mönster nu och då får jag välja Pippi Långstrump. En fascinerande flicka som säkerligen skulle få mig att slita mitt hår å ena sidan och skratta högt å andra sidan. Sedan hade hon nog köpt fina julklappar också då hon alltid slog mig som oerhört generös med sina guldpengar, men det är ju bara en ren bonus.

Annars skulle jag bara vilja lägga karaktärerna åt sidan och konstatera att det hade varit förbålt trevligt att åtminstone äta en jullunch med Hanna, Kristin, Malin och Sara. Någon gång kanske vi kan få till något, när den här jäkla pandemin är förbi oss.

Lördagsenkäten: Ge ETT råd till en nybörjare

Många gånger kommer frågan: ”Hur gör man?” Det finns en mängd olika svar på det, men om du bara fick ETT enda råd till en blivande författare, vad skulle det då vara? Debutantbloggens femling delar här med sig av sitt bästa och sammanlagt finns det nog en hel del matnyttigt att finna här för den som tänker att den ska skriva sitt första manus.

Kristin Fägerskjöld

Mitt råd om du ska börja skriva en bok är att försöka få ner din inspiration i ett textdokument. Det behöver inte vara ett helt råmanus eller ens ett helt kapitel, kanske har du bara en scen i huvudet som du kommit på. Bry dig inte om att det är långt ifrån perfekt. Skit i den dramaturgiska kurvan, gestaltningen och att du ska ha ett färdigt persongalleri. Skriv bara av dig det du gått omkring och burit på – ditt frö till boken. Jag tycker själv att det är hämmande för kreativiteten att behöva tänka på alla ”måsten” i det här stadiet. Först när du fått ur dig din grundidé kan du börja planera mer kring storyn och läsa på vad klokare människor än jag har att säga om hur du ska gå tillväga för att få den att svälla till en hel bok (det finns en uppsjö böcker, bloggar och tidskrifter som talar om detta). När du har börjat på din egen text blir det enklare att relatera till de olika moment som beskrivs och lära dig hantverket. Resten är hårt arbete, ihärdighet och envishet! 

Det enkla svaret är att jag inte gav upp. Jag känner mig inte alltid superinspirerad när jag ska skriva, men jag fick ihop mitt manus med vilja och disciplin – och då och då även inspiration. Så ge inte upp under skrivandets gång. Och ge inte upp när refuseringarna börjar ramla in!.

Malin Edholm

Om jag bara får ge ett enda råd till den som vill ge ut sin första bok vore det att släppa idén om det ensamma geniet. Geniet som skriver sin bok helt själv på sin kammare, utan input från andra. Att ta hjälp av lektörsläsare, vänner och andra skrivande människor är en viktig nyckel till att utveckla sitt manus!

Hanna Nordlander

O

Om jag ska ge ett enda råd: Skriv utan att tänka på läsaren. Jo, tänk på läsaren i avseende att det ska vara begripligt o.s.v., men om du föreställer dig hur läsaren ska reagera, om en person kommer att känna igen sig, om du riskerar att förarga någon, så går något förlorat, tror jag. I mitt fall handlade det om en död person, vilket eliminerar vissa av de här aspekterna, men andra närstående kan också beröras. Ta de hänsyn du måste, byt namn, kön och utseende på personer och ändra andra detaljer om du behöver, men stå sedan fast vid ditt val medan du skriver. Skriv modigt och låt ingen inbillad publik kritisera dig. Skriv det du måste. Om du bara inte står ut med att du riskerar att såra någon, skriv något annat då

Daniel Sjöberg

Se till att ha slutet klart för dig. Det önskar jag att någon sagt till mig när jag började skriva mitt första manus. På grund av att jag inte visste hur det skulle sluta sprang jag vilse. Rejält vilse. Det är som att köra bil. Har du inte en slutdestination hur ska du då någonsin komma fram? Med det sagt behöver slutet inte bli exakt som du tänkt från början. Om du när du närmar dig inser att du vill ta det i någon annan riktning så är det helt okej. Jag slutade inte Nästan Friends som jag tänkt. Jag insåg att jag ville någon annanstans med berättelsen och då blev det så, men jag hade en riktning. Kör in i småstäderna på vägarna. Ta av från E4:an och testa skogsvägen, det är helt okej. Du kan alltid vända om om du märker att det leder dig fel, men har du inte slutdestinationen blir det lätt att du fortsätter på skogsvägen och kör fast.

Lördagsenkät: Vilka hårda klappar önskar du dig i julklapp?

Den upplevelse som är säkrast att ge varandra i julklapp i år, är förmodligen en läsupplevelse. Veckans enkätfråga är: Vilka hårda klappar önskar du dig i julklapp?

Kristin Fägerskjöld

Hos oss har vi slutat med julklappar till de vuxna och ger bara barnen. Faktiskt underlättar det en hel del. Jag tror många med mig känner igen sig i att det är svårt att hitta på någon vettig present till någon som har allt. Dessutom bör klappen inte kosta multum. När vi vuxna slutade ge varandra julklappar kändes det rätt bra, om jag ska vara ärlig. I år kommer vi förmodligen att fira för oss själva (bara jag, min man och våra två barn) och därför ordnar vi julklappar till alla – även oss vuxna. Mina kommer dock bli mjuka, om jag får det som står på min önskelista. En hög med olästa böcker har jag redan, så på det sättet får jag några hårda klappar också 🙂 

Sara Molin

Jag önskar mig Skrivboken av Kristina Ohlsson, Goda grannar av Mattias Edvardsson och Spela roll av Lisa Christensen. Jag har förstått att de två senare gör sig väldigt bra som ljudböcker också, men jag föredrar fortfarande oftast att kunna hålla och bläddra i en bok. Lydia Sandgrens Samlade verk är jag nyfiken på också.

Malin Edholm

Det självklara hårda paketet är såklart böcker och boken jag är mest sugen på just nu är nog A sky beyond the storms av Sabaa Tahir som kommer ut i december. 

Likställt i julklappsvärde till fler böcker är fler pussel, särskilt runt jul! 

Hanna Nordlander

Det blir nog inte så himlans många julklappar i år, med de få närstående utom räckhåll (eller på osäkert flygavstånd). Därför passar det väldigt bra med hårda klappar, även om jag blir min egen tomte. Några böcker som inte redan finns på oläst-hyllan här hemma, är:

Stina Jacksons Ödesmark
Ararat och Averno av Louise Glück
Mjölkbudet av Anna Burns

Förhoppningsvis blir det även tid att läsa bloggkollegernas olästa verk.

Daniel Sjöberg

Eftersom jag inte fått tummen ur, så att säga, och fixat den själv hoppas jag verkligen att Mary Trumps ”Too much and never enough” hamnar under granen. I samma anda får gärna ”A promised land” ligga där. Om vi rör oss bort från den amerikanska politiken så känner jag att jag borde läsa ”Samlade verk” så varför inte ta den som julklapp? Sedan ska jag även ge bort en del saker, men det kan jag givetvis inte avslöja här.

Lördagsenkät: Vad har du ställt in och hur har du tänkt om p.g.a. corona?

Att debutera under coronaåret 2020 har sannerligen frestat på tålamodet. Vilka anpassningar har vi gjort, och vad har vi helt enkelt fått ge upp? Det handlar lördagens enkät om.

Kristin Fägerskjöld

Jag debuterade så tidigt under året (i januari) så jag hann ha min releasefest på  traditionellt, fysiskt vis. Bokmässan blev ju inställd, och det är nog det jag sörjer mest av allt. Att inte få vara där med min bok och inte minst träffa det här bloggänget, det var riktigt trist. Jag hade hoppats på signeringar i bokhandlar och att prata om min bok i min dotters skola och för en bokcirkel, men av det blev det inget heller. Jag har valt att vara ganska försiktig och sparsam med mina sociala kontakter ända sedan i våras då jag som reumatiker tillhör en riskgrupp (pga dåligt immunförsvar). Om jag ska se någonting positivt med allt det här så är det väl att jag har haft mer tid att ägna mig åt skrivandet på min egen kammare. Just nu känns det inte troligt att restriktionerna på hur vi ska umgås med varandra hinner lätta till mitten av januari 2021 då min andra bok kommer, så vi kanske syns på en digital release?

Sara Molin

Det här är något som jag hela tiden har försökt att förtränga lite, eftersom det gör mig nedstämd att tänka för mycket på. Det största jag (och väldigt många med mig) missade var Bokmässan. Nu blev det ju en digital, avsmalnad variant istället, men det var ingenting som jag deltog i. Helt ärligt har jag knappt sett något heller, jag vet inte om det beror på besvikelsen över att det inte blev någon vanlig mässa, eller helt enkelt att man är ganska mätt på digitala sändningar. Allt ligger dock fortfarande kvar, som jag har förstått det, så vid något tillfälle ska jag sätta mig och se några seminarier. 

Om det hade blivit en vanlig mässa, skulle jag ha deltagit på Feelgoodscenen. Andra roligheter som har blivit inställda är Norstedts Feelgoodafton på Rival, Quizkväll med några författarkollegor i Gamla stans bokhandel och liveinspelning av en spännande podd. Det har som sagt blivit en hel del digitalt istället, vilket ju är en bra möjlighet under omständigheterna. Men det är ju inte riktigt samma sak…

Malin Edholm

Mitt skrivande har inte förändrats något särskilt på grund av Corona. Jag har fått ställa in några föreläsningar men jag hade tur som hann ha min releasefest innan. 

Hanna Nordlander

Saker som jag hade tänkt göra var att kontakta bibliotek och föreningar för författarbesök, kanske någon lokal bokmässa, men det har inte känts aktuellt. Man avvaktar och ser, och så blir det värre istället. Många digitala alternativ är verkligen lovvärda, men som kulturkonsument är jag ganska trött på skärmhappenings, så jag har inte funnit inspirationen att anordna något på egen hand. 

Releasen i juni blev trots allt av, men kunde anpassas efter då rådande restriktioner. Hade boken kommit idag, hade jag nog fått ställa in även det evenemanget. 

Daniel Sjöberg

Corona har sannerligen påverkat mig. För bara några dagar sedan fick jag veta att förlaget hade problem att få iväg böcker till bland annat recensenter och till mig på grund av hur Danmark har stängt ner. Själv hade jag givetvis föreställt mig en releasefest, kanske några biblioteksbesök, definitivt bokmässan och så vidare och så vidare. Allt detta fick ställas in. Jag hade även en plan som jag tänkt sjösätta vad gällde marknadsföringen i samband med att boken släpptes som krävde fysiska möten med folk och detta sprack också. Så jo, corona har förstört mycket av det som jag längtat efter väldigt länge.

Lördagsenkät: Vad är ditt nästa delmål?

Idag svarar vi på vad som är nästa delmål längs vägen.

Kristin Fägerskjöld

Svaret ur ett lite kortare perspektiv är att jag ska försöka färdigställa råmanus på bok tre. Jag hade en plan att vara klar innan årsskiftet men jag har inte kommit så långt som jag hade tänkt mig och tror inte jag kommer kunna hålla den deadlinen. Ur ett mer långsiktigt perspektiv skulle jag bli glad om jag kunde bli listad hos en agent. Därefter tror jag både utgivning utomlands och köp av filmrättigheter kommer som ett brev på posten (obs raljerande). Sedan vill jag förstås alltid utvecklas och bli bättre på att skriva. Jag har flera punkter jag önskar jag vore bättre på.

Sara Molin

Som jag skrev i mitt förra inlägg, är det dags att få fart på skrivandet. Jag har en berättelse som vill ut, och det är dags att sluta vara rädd för alla svackor och allt motstånd som jag anar kommer att dyka upp längs vägen, och bara köra på. Så mitt nästa delmål är de där 25000 orden som jag ska få ur mig under november.

Malin Edholm

Jag har för många och samtidigt inga delmål.

Att övervinna den ångestdrypande skrivkrampen som dominerat det här året kan väl räknas som ett delmål antar jag. 

 

Hanna Nordlander


Jag är ju inte så strukturerad och har ganska lite tid för skrivandet nu, men jag har en intervju inbokad, som förhoppningsvis kan ge mig lite nya perspektiv på mitt projekt. Att bearbeta ett novellsamlingsmanus är också något jag går och tänker på. Jag tror nog att novellerna är bra var och en för sig, men jag vill försöka få dem att lyfta tillsammans. Hitta något som samlar ihop dem. Och då måste jag kanske stryka och lägga till. Skriva nytt.

Daniel Sjöberg


Den som bläddrar ett steg upp kan se var jag befinner mig just nu i processen, men om jag ska vara lite rakare och tydligare så är mitt nästa delmål att bli klar med min deckare innan året är slut. Det är mitt livs första deckare. Jag var ”klar” redan förra sommaren faktiskt då den även gick ut till testläsare. Reaktionerna var överväldigande positiva, men jag har velat lägga allt krut på debuten och Nästan Friends i första hand. En sak i taget. Jag fick också några punkter från testläsarna som gör att jag nu ska skriva om och lägga till ett antal scener. Som sagt. Jag vill vara klar innan 2021 och sedan skicka ut till några nya testläsare. Jag hoppas kunna skicka i väg till förlag första fjärdedelen av 2021.

.

Lördagsenkät: Vilken är den vanligaste frågan du får?

”Jaha, så du har skrivit en bok!” säger någon, och väldigt ofta följer sedan någon fråga. Idag svarar vi på vilken som är den vanligaste frågan vi får när vi berättar att vi skriver.

Kristin Fägerskjöld

Jag kommer att tänka på inte mindre än tre vanliga frågor jag får. När jag berättade att jag hade skrivit en bok trodde nog många att jag skulle ge ut den själv. Inget fel på det alls, men frågan jag fick då var ”Du menar att den kommer ut på ett riktigt förlag?”
Nu när min andra bok snart ska släppas är den vanligaste frågan ”Är det en fortsättning på den första?”, och svaret är nej, det är det inte. Böckerna är fristående.
Och så till den allra vanligaste: ”Ska du sluta jobba nu?” På det brukar jag svara att jag  inte ens är i närheten av att kunna leva på mitt författarskap. Det är ganska bekvämt att ha en fast lön som trillar in varje månad och kunna ägna sig åt skrivandet som en mycket rolig – och tidskrävande – hobby vid sidan av, tycker jag.

Sara Molin

Det finns några att välja på, men många är nyfikna på hur det går (sett till försäljning), och där har jag oftast inga bra svar. (Hur det går med nya manuset har jag bättre koll på: fortsatt långsamt). ”Ska du sluta som lärare nu?” har jag också hört några gånger (svar: nej), och så förstås olika varianter av den svåraste frågan av alla, som även Daniel nämner – vad är det för bok/vad handlar den om?

Malin Edholm

Frågan jag oftast får är nog: ”Kan du leva på det?” och svaret där är självklart nej. Tyvärr.

Hanna Nordlander


Jag kanske inte går runt och säger till människor jag träffar att jag har skrivit en bok, eller så träffar jag kanske inte några människor att berätta det för. Men om någon har läst om min bok och vill passa på att säga något om den, så är väl “roligt” ett ord som ofta dyker upp. Och så vet vi båda att roligt bara är en del av det hela och så står man där och menar att “roligt och roligt” och “ja, det förstås” och så har jag kraschat den konversationen också och det i sig kan ju te sig lite komiskt, ja kanske till och med roligt.

Daniel Sjöberg

Vilken som är vanligast vet jag inte för det finns några att välja på. Kommer den som ljudbok? Hur lång är den? Och givetvis den fruktade: Vad handlar den om? Den sistnämnda svarar jag aldrig på utan jag plockar fram mobilen och lämnar över den så att de kan läsa min baksidestext. Det är enklast så. Det är alltid kul när folk visar intresse, men av någon anledning (som jag har skrivit om här i bloggen också) blir jag alltid lite obekväm av att prata om det trots att jag givetvis vill göra det. Avslutningsvis den mest intressanta frågan. Varför? Och bläddrar ni en dag tillbaka har ni en utläggning om denna fråga och vad jag tänker om den.

.

Lördagsenkät: Vad vill du vilja bli bättre på inom skrivandet?

Som en spin off på förra lördagens fråga vad vi tycker vi är hyffsade på kommer här då det vi tycker att vi behöver förbättra oss på…

Kristin Fägerskjöld

När jag läste Hannas diktsamling tidigare i år blev jag så grymt imponerad av hennes förmåga att framkalla känslor inom mig. Det riktigt knep i hjärtat. Så skulle jag också vilja kunna gestalta!

Sara Molin

I mitt förra inlägg skrev jag om research som ett av mina utvecklingsområden. Jag behöver nog främst bli bättre på att våga be andra om deras tid, även människor som jag inte känner – det kommer jag att behöva när jag skriver nästa manus. Jag har hört flera författare prata väldigt gott om research i form av intervjuer med främmande människor – att folk blir så glada när de får berätta om sig själva och det de har kunskap om. Det stämmer nog, och jag ska försöka att ha det i åtanke vid kommande intervjuer, istället för att känna mig som någon jobbig typ som tar upp folks tid i onödan och ställer dumma frågor…

Malin Edholm

Om jag fick välja något att bli bättre på i mitt skrivande så skulle det vara dialoger! De där naturliga dialogerna som ger en rysningar för att de är så bra, sådana vill jag kunna skriva!

Hanna Nordlander

Å, då skulle jag vilja ha bättre överblick för att kunna ha koll på längre texter, som romaner. Det borde inte vara omöjligt, men jag är mer analytisk och håller oftare på med detaljerna än med disposition och helhet.

Daniel Sjöberg

Allt. Det är väl det enkla svaret på den här svåra frågan. För jag tycker att det är en svår fråga som egentligen borde ställas till någon som läser mig. Min redaktör till exempel, eller ett annat proffs. Eller helt vanliga läsare. Jag vet inte något annat sätt att säga det på än att jag givetvis bara måste bli bättre. Skriva, skriva, skriva. Redigera, redigera, redigera. Gång på gång på gång till dess att det är så bra det någonsin kan bli. Till dess att helheten blir något fantastiskt. Om jag kan nå dit vete sjutton, men jag är övertygad om att enda sättet att göra det på är att fortsätta med mina misstag.

.

Lördagsenkät: Vilken är din främsta styrka inom skrivandet?

En del kan skriva dräpande dialoger, andra fantastiska förstameningar. Idag svarar vi på frågan vad vår främsta styrka är inom skrivandet. Det verkar som om vi kompletterar varandra bra, tänk om vi skulle skriva något ihop? Då får vi allt från underbara karaktärer som gestaltas på ett magnifikt sätt, härliga sexscener och knivskarpa dialoger i en medryckande miljö!

Kristin Fägerskjöld

Jag har av flera personer (lektör, redaktör, läsare) fått höra att jag är bra på att skapa en stämning som om läsaren vore där själv, och det är kul! Sedan tycker jag också att det är roligt att skriva dialoger, men där har jag inte fått samma feedback, haha.

Sara Molin

En sådan där fråga som är svår att svara på, eftersom den spontana reaktionen är ”näe, jag är väl inte så värst bra på att skriva egentligen.” Svårt att peka på sina starka sidor, liksom. Men karaktärer är nog min grej. Åtminstone är det en av de saker jag själv gillar allra mest med skrivandet, och det som driver mig framåt. Att skapa, lära känna och gestalta olika karaktärer. Sedan älskar jag att skriva dialog, så det är väl en av mina styrkor i den meningen att de partierna brukar gå ganska geschwint att skriva. Så, sammanfattningsvis: Jag skapar karaktärer och låter dem prata med varandra!

Malin Edholm

Jag tänker göra det riktigt lätt när jag svarar på veckans enkätfråga och säga att jag skriver bra sexscener!

Hanna Nordlander

Jag tror att det är min förmåga att skala av och lämna tomrum åt läsaren. När jag skrev på Stillna ville jag framkalla hur det kändes, och det kunde jag inte göra genom att bara berätta, utan jag var tvungen att gestalta. Då får läsaren själv fylla i med känslor. Om jag skulle ta med någon reaktion, så skulle den vara återhållsam. Att berätta något kraftfullt eller våldsamt på ett återhållsamt sätt, det tror jag kan skapa intressanta effekter.

Daniel Sjöberg

Det känns lite förmätet att påstå att man är bra på något när man precis släppt en bok och väntar in läsarreaktioner (två fina recensioner räcker liksom inte) och ännu mer förmätet att påstå att jag är bra på just det eller det. Jag har fått höra från ett par proffs (alltså en redaktör och en lektör) att jag är bra på dialog. Jag har samtidigt fått höra att jag är lite för mycket talking heads, alltså prat och inte så mycket mer, och det är något jag jobbat med. Jag tycker om att skriva dialog. Så långt kan jag sträcka mig. Antagligen för att jag tycker om att läsa dialog. Så kanske är det min styrka. Jag hoppas att jag har fler. Snart vet jag kanske, när läsarna hör av sig.

.

Lördagsenkät: I vilken stad skulle du göra research om du fick välja fritt?

Att göra research kan vara roligt. Särskilt om man får göra det på plats. Det är dock tidsödande och kan dessutom kosta rätt mycket. Men låt oss säga att du fick en vecka i valfri stad i världen där du kan placera en karaktär, gå omkring, ta in dofter, smaker, känna gatstenarna under sulorna, vilken stad väljer du i sådana fall?

Kristin Fägerskjöld

Mitt svar har två aspekter, en ”borde” och en ”önskar”. Bordedelen säger åt mig att åka till Strängnäs, kanske inte så exotiskt, men jag har hört att det är en fin liten stad. Där huserar huvudkaraktärerna i mitt manus Svarta vingar och dit måste jag ta mig oavsett för att göra research. Skulle faktiskt åkt dit i somras men det där c-viruset satte stopp för det. Önskedelen väljer dock något mer exotiskt resmål. Längtar tillbaka till Normandie i Frankrike ibland, eller Skottland. Ett är dock klart; storstäder är inte för mig, jag väljer hellre någon liten sömnig håla på vischan som den lantis jag är.

Sara Molin

Åh, det finns så många jag skulle vilja svara här. Florens, Berlin, Brügge, Prag, New York (aldrig varit där!), Edinburgh. Fantastiska städer (när det gäller NY har jag alltså bara andrahandskällor). Men jag väljer nog Siena. Jag var där för längesedan och har fortfarande minnesbilder av hur mysigt och fint det var (och då är jag en person som vanligtvis har väldigt svårt att komma ihåg saker, hehe). Det känns som en perfekt stad att strosa runt och suga åt sig inspiration och vara kreativ i. Dessutom är italienskan ett så fantastiskt språk! 

Malin Edholm

Jag har inte någon specifik stad i åtanke för tillfället men jag dras direkt mot England och Storbritannien. Jag älskar historiska städer med mytologi och folksagor, även om jag inte skrivit/publicerat något historiskt själv. 

En stad jag gärna skulle spendera en vecka i och göra research är Oxford, trots att jag redan bott där under ett halvår så finns det så mycket mer att upptäcka. Alternativt Cambridge, Bath eller York. Det finns så många alternativ …

Hanna Nordlander

Just nu har jag ingen berättelse på gång som utspelar sig i en stad. Däremot tror jag att vart jag än åker, så kan det dyka upp berättelser som jag vill skriva. Så av nostalgiska skäl säger jag Hamburg. Jag bodde där en sväng på 90-talet och har inte besökt staden sedan dess. Jag tror att många minnen och känslor skulle komma att leta sig fram, och dem skulle jag kunna använda. Smaken av whiskey och cola i en bar på Reeperbahn. Båtarna på Aussenalster. Höstkvällar under träden i Othmarschen. Doften i U-Bahn medan jag väntar på morgonens första tåg. Ja, Hamburg får det bli.

Daniel Sjöberg

I dag kan man vandra omkring i stort sett överallt i världen från hemmet. Google Maps har väglett många karaktärer vid det här laget, men ingenting slår möjligheten att gå omkring själv på en plats. Just nu håller jag på med min deckare och även om dess ”huvudstad” är Enköping utspelar den sig även borta i USA och trots alla mina resor till det landet har jag ännu inte varit i huvudstaden Washington DC. Så jag tror att jag är praktisk och väljer ett besök i denna maktens verkliga centrum. Kanske på våren. Få se körsbärsblommorna, vandra längsmed Potomac och sitta nedanför Abraham Lincolns fötter och fundera över hur snett allt har gått de senaste fyra åren samtidigt som jag ser hur mina karaktärer speglar sig i The Lincoln Memorial Reflecting Pool.

.

Lördagsenkät: Stora försäljningssiffror eller hyllad av kritiker? Tvingad att välja.

Vi går direkt på frågan: Om du fick (och tvingades) välja. Skulle du helst skriva en bok som missförstås och säljer dåligt i nutid, men som om 100 år anses vara ett av världslitteraturens stora verk, eller en bok som säljer i miljoner världen över, men som sågas av kritiker som banal smörja?

Kristin Fägerskjöld

Jag väljer utan tvekan att sälja böcker under min livstid! Jag är långt ifrån någon djup författare (å andra sidan försöker jag att inte bli alltför banal heller, men det får någon annan bedöma om jag lyckas med eller ej), så helt klart tar jag uppskattning av de stora massorna framför ”finkritikerna”… Det roligaste som finns är ju att höra att någon har tyckt om det jag har skrivit, jag blir alltid jätteglad när någon bemödar sig om att lägga in en recension eller omnämnande om boken. När jag skriver hoppas jag alltid att det ska ge läsaren en stunds verklighetsflykt, underhållning, avkoppling och ”trevligt spenderad tid”. Tanken att göra någon kritiker glad har faktiskt aldrig slagit mig, jag är långt ifrån så originell i mitt författarskap..

Sara Molin

Hellre en bok som många köper och uppskattar nu, även om kritikerna skulle såga den. Jag tänker att en väldig massa läsare också säger någonting om en boks (läs)värde. Kritikerna kan säga vad de vill om en bästsäljare, men uppenbarligen finns det något i en sådan bok som tilltalar många andra, och deras åsikt är väl också värd något? 

Malin Edholm

Jag hade valt det andra alternativet, att sälja mycket nu trots att kritiker kallar det ”banal smörja”.

Jag tänker att om jag själv skulle tycka det jag skrivit var bra och böckerna skulle uppskattas av min samtid (vilket en ändå kan anta med så många sålda exemplar) så hade jag kunnat ta sågningen av kritikerna. Det hade för mig varit mer värt att många skulle gilla det jag skrivit och att förmodligen då kunna leva på det istället för att vara missförstådd och sedan upptäckas när jag är död och inte vet att mina texter läses. Visst är tanken på att bli hyllad som en av de stora författarna cool men jag ser inte vitsen eftersom jag inte kommer veta om det.

Sen tycker jag inte att kritiker alltid har rätt och om en bok är så pass populär så finns det förmodligen ändå något där som människor gillar och vill läsa, det behöver inte alltid vara så djupt. För den sakens skull hade jag inte kunnat skriva en bok enbart för att den ska bli en bästsäljare utan att tro på den själv, boken måste ha själ.

Hanna Nordlander

Jag skulle nog hellre skriva en bok som säljer dåligt nu, men som uppskattas senare. Det finns inte jättemånga poeter som säljer som smör och jag orkar liksom inte vara Yahya Hassan. Det orkade inte ens Yahya Hassan, verkar det som, även om hans debutdiktsamling sålde i 122 000 ex. Dra bort tre nollor, och du hamnar troligen ungefär på min försäljningssiffra. Men den får gärna ta lite tid på sig. Jag känner mig dock inte missförstådd; det är bara lite svårt att nå ut bland allt det andra fantastiska som finns att läsa där ute.

Daniel Sjöberg

För ett antal år sedan läste jag en elakt, men rolig och smart sågning av Dan Brown och dennes författarskap i The Guardian (tror jag det var). Jag funderade då på om det kändes även för en miljardär eller om han skrattade hela vägen till banken? Nu när jag ska svara på min egen fråga tänker jag på den där sågningen. Jo, nog skulle den kännas, det får jag medge, och visst vore det himla fint om ens barnbarn eller barnbarnsbarn, om det nu blir några sådana, kunde säga att det där är min farfars fars bok, den som nu hyllas så stort.

Men jag tror att vi lever en gång och vi dör sedan för alltid. Varför då inte passa på och leva nu? Jag ska vara helt ärlig och säga att pengar garanterat skulle göra mitt liv bättre och enklare. Det vågar jag påstå. Jag kan säkra framtiden för mitt barn och hjälpa sådana som behöver det. Och en bok som älskas av läsarna måste ju isolera hjärtat och hjärnan även mot de mest sofistikerade recensionssågningarna. Så jag väljer Dan Brown-vägen och lägger Herman Melville åt sidan.

Lördagsenkät: Vilken händelse i ditt liv skulle kunna bli en bok?

”Based on a true story”, eller kanske ”inspired by”; vi hämtar på olika sätt stoff från våra egna liv. Somt är helt självbiografiskt, annat bara delvis lånat från vad vi varit med om och vad vi ser och hör omkring oss. I veckans lördagsfråga funderar vi på vad i våra liv som skulle kunna användas i en bok och vilken genre det i så vall skulle bli.

Kristin Fägerskjöld

Jag är nog en alldeles för tråkig och vanlig människa för att stå modell för en bok, men om det mot förmodan ändå skulle hända, tror jag det skulle bli i stil med ”Bridget Jones dagbok”. Lite småraljerande i över livets vedermödor, typ som när hunden bajsade en stor hög just bakom soffan första gången jag hade bokcirkeln hemma hos mig och det luktade allt annat än rosor i hela huset eller när min son sköt en hockeypuck rakt in genom min bakruta på bilen och den bokstavligen gick i en miljon bitar trots att jag just sagt ”Skjut bara mot väggen så du inte träffar någonting”. Det blir förmodligen ingen bestseller, för jag är nog som sagt alldeles för ointressant att läsa om.

Sara Molin

Det första jag kom att tänka på var när jag som nittonåring bodde fem månader i Tanzania tillsammans med en kompis. Vackra miljöer, vidgade vyer, fina möten, roliga anekdoter, inre utveckling, liksom. Men vilken typ av bok skulle det bli? Det är fem månader helt utan någon effektfull dramaturgi, är jag rädd. Nej, det blir nog ingen bok av det – däremot har Diana, huvudkaraktären i En oönskad julklapp, bott en hel del i just Tanzania, så det kan hända att jag har haft nytta av mina erfarenheter ändå… Annars tänker jag ibland att jag skulle vilja skriva en bok om (det ständigt missförstådda och styvmoderligt behandlade) ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet, utifrån mitt lärarliv.

Malin Edholm

En dag kommer jag förmodligen skriva ihop en bok någotsånär baserad på min uppväxt (många scener är skrivna flertalet gånger redan) vill dock inte säga för mycket om det. Om jag kommer försöka få den utgiven eller om jag bara skriver den för mig själv är en annan fråga jag inte kan svara på. Genre skulle oavsett bli uppväxtskildring.

Hanna Nordlander

I Stillna skrev jag ju om min pappa och jag har skrivit om min mamma och hennes sjukdom i en novellantologi. Även min brors självmord har jag skrivit om, men inget som är publicerat. Kanske kunde jag bearbeta det till en längre berättelse, möjligen i lyrisk form. 

Liksom Sara har också jag lekt med tanken att skriva om mina yrkesmässiga erfarenheter, med fokus på språk och elevernas bakgrundshistorier, men då mer essäistiskt tror jag. 

Daniel Sjöberg

Faktum är att jag redan har inspirerats av mitt eget liv i samband med det första ”riktiga” manus som skrevs. Jag hade precis fått sparken, på ett extremt otrevligt sätt dessutom, och boken handlade om en man som får sparken. Till skillnad från mig och mitt liv tog berättelsen därefter en riktigt mörk vändning och det hela slutar i tragedi. På vissa sätt kan man även säga att min debutroman Nästan Friends, som släpps den 22 september om ni nu missat det trots allt mitt tjat, har tagit bitar av den händelsen. Dock på ett helt annat sätt, men det som hände där och då satte sig djupt och finns i mig. Gräv där du står, påstås det.

Jag är av den bestämda uppfattningen att alla har en historia att berätta, om man bara vågar och orkar. Jag har definitivt en som växte upp med en mamma som var mentalt sjuk. Dit har jag ännu inte vågat vandra i mitt skrivande, men någon gång ska jag göra det, om inte annat så för den rent terapeutiska i det.

Lördagsenkät: Om du fick hålla i en skrivkurs, vad skulle vara din första övning?

Vi har visst lite olika erfarenheter av skrivkurser, men denna vecka handlar lördagsenkäten om just det, och hur vi skulle inleda denna kurs …

Kristin Fägerskjöld

Det är nu jag måste erkänna att jag aldrig har gått någon skrivkurs, så jag har ingen aning om vilka uppgifter som brukar förekomma. Men jag skulle be alla deltagarna att fundera på vilken typ av böcker som tilltalar dem allra mest. Genre, plot, om de är förlagda till någon särskild tidsperiod eller geografisk plats etc. Och utifrån det fundera på om de skulle kunna kunna (och vilja) skriva en sådan bok själva. Det är så jag själv tänker, vilken bok skulle jag vilja läsa, och så försöker jag skriva den…

Sara Molin

För ett par år sedan undervisade jag i kursen Skrivande på jobbet (gymnasiet), och jag minns att jag startade upp med korta, styrda skrivövningar som för en del resulterade i små separata scener, och för några andra en sammanhängande helhet. Tyvärr minns jag inte exakt vilka instruktioner jag gav, och jag verkar dumt nog inte ha sparat det. Men jag tror att det är bra att värma upp lite, leka igång kreativiteten utan alltför mycket press. Laborera med olika karaktärer, mål och hinder, kanske. Och så komma igång med respons på varandras texter tidigt, så att även den biten avdramatiseras. Nu blev jag lite sugen på att planera skrivkurs..!

Malin Edholm

Jag har tyvärr ingen specifik skrivövning i åtanke då jag själv inte gillar skrivövningar … Jag fastnar ofta i att jag känner mig för begränsad av dem. Men något jag gillar att göra är att beskriva två känslor som möts som om de vore två olika människor, förkroppsliga och förmänskliga dessa känslor. Så kanske något sådant!

Hanna Nordlander

Precis som Sara, så har jag också undervisat i Skrivande på gymnasiet och jag har gått ett par olika skrivkurser på folkhögskolornas sommarkurser, vilket jag verkligen rekommenderar, eftersom man får träffa likasinnade och skrivandet tas på allvar (not to mention the food and the fun). En lekfull övning jag har startat med är att jag har en påse med ord och eleven får dra två stycken och försöka hitta på en handling utifrån dem. Det kan t.ex. vara “snigel” och “motorbåt” eller “kampanil” och “vänstersko”. Händer det något när du läser orden? Många små och konkreta övningar i början, så har de lite att leta bland när de ska skriva en hel text senare.

Daniel Sjöberg

Nu har jag aldrig gått en skrivarkurs så jag har en referensram att hålla mig inom och jag är väl så långt ifrån en auktoritet inom området som man kan komma, men jag minns en övning jag fick göra på Kaggeholms Folkhögskola när jag gick en sommarkurs i journalistik där för ett halvt liv sedan. Jag fick en förstamening och därifrån skulle jag sedan skriva en berättelse. Jag minns inte, men jag antar att det fanns någon slags begränsning på antal ord eller liknande. Hur som helst, det var roligt och utmanande och ett bra sätt för en lärare att få en känsla för vilken nivå deltagarna befinner sig på och även åt vilken genre de känner sig bekväma med. Dessutom är det en fantastisk fantasiväckare. Så ja, en förstamening. Nu gäller det bara att hitta en och då måste det vara en som inte är allmängods. Man kan inte börja med Kalla mig Ishmael precis. Jag får återkomma den dag jag leder en skrivarkurs.

Lördagsenkät: Vart åker du för en ostörd skrivvecka?

Du får möjlighet att låna en stuga/lägenhet någonstans i världen för att skriva ostört i en vecka. Du får ledigt från jobbet, resan är betald och coronan är förbi. Vart åker du?

Kristin Fägerskjöld

Jag skulle inte välja någon exotisk, avlägsen plats utan hitta något hotell i närheten. Jag väljer alltså hotell, så jag slipper laga maten själv. Gärna ett gammalt slott med fina omgivningar eftersom jag gillar att ta promenader i naturen. Självklart skulle det serveras underbart god mat gjord på säsongens närodlade råvaror och rödvin jag inte får ont i huvudet av. Det vore inte heller helt fel om personalen hade en inbyggd radar för vad jag önskade utöver det så att det bara materialiserade sig en Marabou mjölkchoklad eller en jordgubbssmoothie om jag skulle råka bli sugen på det. Helst levererat till rummet, för när jag är inne i ett skrivflow är jag ovillig att flytta på mig. Hotellsängen ska ha en mjuk madrass och det måste finnas tempurkudde så jag inte får ont i nacken. Och när jag har skrivit hela veckan och avslutat mina råmanus till bok 3 och 4 (ja, jag tror att jag hinner klart båda, det är ju ett sådant toppenställe jag åker till) ska jag inte ha särskilt lång väg hem, absolut inte tolv timmars flygning med mellanlandning på Schiphol eller Kastrup. Helst typ bara en timme i bilen så att jag kommer fort hem till mina älsklingar. Utan att göra otillåten reklam vet jag ett sådant ställe i Gränna, som ju inte ligger så långt ifrån där jag bor (Nässjö). Det är visserligen inte något slott, men kvalar in på väldigt många andra punkter. Den som är nyfiken får höra av sig så förmedlar jag smultronstället.

Sara Molin

Jag kan tänka mig många ställen, det är själva grejen med lugn och ro och skrivfokus som lockar. Någonstans där tvättbergen inte pockar på uppmärksamhet, där ingen står och ropar i mitt öra och undrar vad det blir för mat. Miljöombyte och vackra omgivningar blir definitivt en fin bonus, och får jag välja helt fritt finns det flera ställen jag gärna skulle åka till. Toscana, Prag eller Grövelsjön, till exempel. 

Malin Edholm

Det finns många ställen jag skulle vilja åka till för att hitta inspiration och skriva. Den gemensamma nämnaren är natur. 

Att stugan/huset ska ha trädgård känns viktigt och sen bör den ligga nära helst både skog och vatten. Jag tänker mig antingen något varmt land med turkost vatten, kanske nära en apelsinodling i Italien. Eller en stuga i en burrig trollskog vid en sjö i Storbritannien (eller Sverige för den delen).

Hanna Nordlander

Jag tror att jag kör corona-style, även om jag får fantisera fritt. Isolerar mig i en stuga på landet med tysta nätter och taskig nätuppkoppling. Jag tror visst att det finns en eldstad också. 

Daniel Sjöberg

Egentligen ska man väl sätta sig i skogen någonstans där det inte finns några störningsmoment alls, men jag är en sådan som gärna ”skriver” i huvudet, alltså när jag är ute och springer, när jag kör bil, när jag ska sova, när jag är på gymmet och så vidare, och eftersom resan är betald passar jag på att fara till mitt drömresemål även om det är långt och en vecka är knappt om tid (jag tänker att restiden ändå inte är inräknad i den här fantasin utan att veckan startar när man är på plats framför datorn, okej?). Därför blir det Mikronesien. Vilken av de 600 öarna spelar inte så jättestor roll. Där sitter jag i en bungalow, utan tv, men med utsikt mot havet. När fingrarna och hjärnan tröttnar tar jag på mig tuberna samt våtdräkten och dyker bland reven i världens kanske vackraste vatten för att ”skriva” i skallen så att jag åter kan sätta mig framför datorn och hamra ur mig en berättelse värdig resmålet.