Om att sätta samman en antologi

jonny1

Jonny Berg gav under 2013 ut novellantologin ”Bländverk” på eget förlag. Det var första gången han gjorde något liknande, och erfarenheter lärde honom en massa saker inför kommande projekt. Här delar han med sig av lärdomarna till andra som skulle vilja ge ut en antologi med andras texter.

Jag har blivit inbjuden att dela mina funderingar kring antologier och noveller med er. Jag har inga färdiga svar men ämnet ligger mig varmt om hjärtat och jag har både bestämda uppfattningar och några lite luddigare tankar.

När jag vid den här tiden för ett år sedan arbetade med den första antologin jag satte ihop var det mer som initiativtagare och koordinator. Skräckantologin ”Bländverk” gjordes med glatt humör och med noveller från antingen författare jag hade kontakt med eller sådana som fick nys om projektet och hörde av sig. Det blev en läsvärd bok med varierat innehåll. Nu är jag mitt i ett nytt projekt, en samling noveller som publiceras i höst med titeln ”Mörkerseende” och där jag tillåter mig att ta betydligt mycket större plats som redaktör. Så jag delar något med de som bloggar här till vardags, jag debuterar också i år!

Själva kärnan i min syn på vad som är en bra antologi är att man ska ta det på allvar. Noveller är en konstform och det är det också att sätta ihop riktigt bra samlingar. Här följer sex av mina bud för aspirerande redaktörer:

Formulera ett syfte eller ett tema. En antologi är inget man slänger ihop. Åtminstone inte en bra antologi. Personligen gillar jag teman, en röd tråd som binder ihop texterna. Den behöver absolut inte vara övertydlig, men kan bli det som höjer en samling över det medelmåttiga. Dessutom kommer det att hjälpa dig under arbetet. Varje text måste förtjäna sin plats även om författaren är någon du brukar gilla att läsa.

Välj ut några beskrivande ord för varje novell. Jag skriver lappar med ord som ”dyster”, ”rolig”, ”vidrig” och så vidare och lägger ut på bordet framför mig. Då blir antologin tydlig. Är den varierad? Finns alla delar du tänkt dig? Hur en specifik antologi ska te sig varierar, men ett är säkert, få har glädje av att proppa i sig ett antal noveller som påminner för mycket om varandra. Mitt ämne är skräck, och när läsaren precis avslutat läsningen av en riktigt hemsk text är det svårt att toppa den känslan. Se till att den efterföljande novellen har någonting lite annorlunda att bjuda på.

Laga ingenting som inte är trasigt, men släpp heller aldrig igenom någonting du inte anser ligga i nivå med antologins ambitioner. Den uppmärksamme läsaren kommer att avslöja dig. Och tro mig, sådana läsare finns det gott om! Du kommer få alster från författare som inte tar novellen på allvar. Se då till att de skriver om tills det blir bra eller refusera. Din antologi har ett värde i sig och är ingen annonstavla. Noveller är precis som Johannes Pinter tidigare skrivit om här ett bra sätt för en oetablerad författare att nå ut. Men en ansvarsfull redaktör måste hålla sina medverkande författare i schack och se till att de presterar. När det kommer till kritan förlorar både din antologi och den enskilde författaren på slarv.

Författarna! Ja, de finns av alla sorter. Några kommer leverera genomarbetade texter på utsatt tid. Andra inte. Somliga vill bolla idéer, andra vara i fred tills de skrivit färdigt. En bra redaktör är nog även en god psykolog. Själv är jag inte där ännu, men jag biter mig i tungan och jobbar på det. En sak kommer du inte slippa, nämligen att tjata. Just det har jag haft lite svårt för, ogillar att vara jobbig och störa folk. Men ska det bli en bra bok måste du ligga på och se till att få in texterna i tid eller åtminstone besked om förseningar och liknande. När författarna väl har gjort sitt den första vändan börjar redaktörens jobb. Så lär dig att tjata på ett snyggt sätt.

När du väl har fått en text så läs och läs om. Sov på saken. Låt novellen vila några dagar. För precis som författaren själv kommer du att läsa dig blind på texten. För mig handlar skräcknoveller mycket om känslor och då blir det inte bra att enbart läsa igenom och pricka av listan med kontrollpunkter. Orden ska inte bara knådas i hjärnan, jag vill påstå att de ska igenom hela din varelse. Läs med matspjälkningssystemet och känn efter. Är det bra nog? Är det färdigt? Kommer det passa in i sammanhanget? Läs inte direkt i ordbehandlingsprogrammet. Skriv ut på papper eller gör en PDF. Ett tips som brukar gälla korrekturläsande, men som är minst lika bra att tänka på redan innan du hunnit dit.

Gör vad du kan för att lösa det ekonomiska med författarna. På mitt nystartade förlag har vi valt royalty. Antologier är sällan några ekonomiska succéer men ibland är principer inte enbart floskler – utan väldigt viktiga – även om de inte betalar några räkningar. Om du tjänar pengar ska författarna göra det också.

Det var mina viktigaste tankar i ämnet. Eftersom jag inte sitter på facit så välkomnar jag kommentarer, tankar och mothugg. Stort tack till Debutantbloggen som lät mig hälsa på denna söndag och lycka till nu alla debutanter!

bländverk

Skräckantologin ”Bländverk”

Jonny Berg är redaktör för det nystartade Epok förlag som ger ut antologier och romaner inom fantastik.

Han har drivit skräckbloggen Swedish zombie sedan 2011.

2013 gav han ut antologin ”Bländverk”.

Svenska novell-länkar

porträtt johannes1

Idag handlar det om noveller. Men inte hur man tänker eller skriver en novell, utan vad man kan göra med sitt färdiga manus.

För några veckor sedan hade jag ett inlägg om hur man kan översätta och skicka in noveller till amerikanska tävlingar och antologier. Idag lägger jag fokus på svenska motsvarigheter.
Det finns inte så många alternativ i det här landet om man vill tävla eller bli publicerad med sin novell. Men efter lite googlande och grävande i mina egna erfarenheter så kommer här en lista som ändå är rätt matig.
Det brukar inte vara lika hårt med formateringen av noveller här, men det är lika bra att dubbelkolla om de önskar ett visst typsnitt eller sidantal innan du skickar in din text.
Ersättning är väldigt olika, från äran eller ett gratisex av boken, upp till 10000 kronor.

Bli publicerad!

  • Eskapix, förlaget med fokus på det alternativa och subversiva, med slagsida åt skräck.
  • Sparv, litterärt onlinemagasin som publicerar noveller och poesi på sin hemsida.
  • 3 kilimanjaro. Skaparna av förlaget Söt Robot och bloggen Swedish Zombie publicerar fantastik. Sista datum för deras senaste novelltävling ”haunted house” passerade precis, men håll ögonen öppna efter fler.
  • Bloggen Swedish zombie publicerar skräcknoveller.
  • Bonne nouvelle, kallar sig tidskrift i pocketformat, ger ut novellsamlingar som delvis är tematiska. Har för tillfället intagningsstopp, men det kan vara värt att återkomma senare.
  • Gorgon magazine, webbpublikation som publicerar fantasy, skräck och sci-fi-noveller.
  • Affront förlag. Ger ut scifi-romaner och antologiserien Maskinblod. Maskinblod 3 står snart för dörren, skicka in din bästa scifi-novell!
  • Andra världar är både en bokmässa och ett förlag som i år ger ut steampunknovellsamlingen ”I varje ångetag”. Kan vara värt att hålla ögonen öppna efter en eventuell fortsättning eller andra antologier.
  • Catahay ger ut antologier på olika teman inom genrerna scifi, fantasy och skräck. Deras femte samling kommer ut i år – håll koll efter nummer sex.
    once-upon-a-time
  • Tidningen Skriva har en stor novelltävling 2014, med en förstaprissumma på 10000 kronor. Dessutom har man mindre tävlingar i varje nummer.
  • Umeå litteraturfestivals novelltävling, med en vinstsumma på 100.000. öppnar senare under 2014.
  • Författartipsbloggens lista på aktuella skrivartävlingar.
  • Skrivarsidans novelltävling med fritt tema.
  • Mix förlag, ingår i Bonnierförlagen, tar emot manus för eventuell publicering, både noveller och romaner. Ger endast ut i digital form.
  • Novelle är ett forum på nätet för novellförfattare. Man blir medlem och publicerar sin text, och läser och kommenterar andras noveller eller dikter.
  • Kapitel 1. Du ”blir medlem, publicerar dina texter och skapar böcker på nätet”. De har dessutom månadens novelltävling, och så småningom ges vinnarna ut i en gemensam e-bok.
  • Ligga med P3. Skriver du erotiska noveller är detta länken för dig! Skicka in max 2 A4-sidor, får den inläst och sänd i P3.
  • Hemmets veckotidning. Länk till deras novelltävling förra året, håll ögonen öppna efter kommande. Köper även in noveller.
  • ICA-kuriren. Länk till deras novelltävling förra året, håll ögonen öppna efter kommande.
  • Allas veckotidning. Länk till deras tävling 2012, de köper även in noveller
  • EDIT: Hoi förlag publicerar noveller av etablerade och oetablerade författare (om du är beredd att betala för det).
  • EDIT: Ariton förlag söker bidrag till en antologi om personlig utveckling, deadline 6 april.
  • EDIT: Novell.nu publicerar noveller, och är en samlingsplats för novellister.

Om någon av länkarna skulle vara fel, eller om någon fakta inte stämmer, eller om det finns någon mer länk som jag missat, så kommentera gärna i kommentarsfältet så justerar jag.

Att ge ut noveller på engelska

porträtt johannes1

För några veckor sedan skrev jag om bekräftelsebehov och ”att bli läst och sedd. Jag tänkte plocka upp det ämnet idag igen, och främst den del av texten som handlade om att skriva noveller och få dem översatta och publicerade i till exempel USA.

Varför inte börja med att skriva om hur man blir publicerad på hemmaplan, kanske någon klok människa undrar. Jodå, jag ska skriva om det också så småningom. Men anledningen nu är att jag varit mer framgångsrik på bortaplan. Dessutom har jag ett par relativt färska antagningar som jag tänkte använda som exempel.

Första gången lusten dök upp att skicka in en novell till en amerikansk antologi, var när jag läste Stephen Kings formidabla ”Att skriva” för ett antal år sen. I kapitlet ”C.V.” i underkapitel 12 och 13, berättar han om hur han som liten kille första gången skickade in korta texter till ett par olika skräcktidningar och blev antagen. Då tänkte jag att vad himla kul det skulle varit att bo i USA där det finns en sådan uppsjö av möjligheter att få texter publicerade. Men faktum är, upptäckte jag senare, det finns inte några begränsningar – mer än din egen idébank och skicklighet.

Fundamentet är givetvis detta: man behöver en text att skicka in. Då finns det ett par olika vägar att gå.

Första alternativet är att sätta dig ner och bara skriva precis vad du känner för. Som man brukar göra. Detta gäller för en av mina senaste antagna amerikanska noveller: ”Caretaker of the moon”. Jag är en av 50 författare som regelbundet skriver flash fiction-noveller för en serie antologier betitlade ”Demonic visions”. Redaktören hade denna plan redan när han sökte texter till bok nummer 1, att välja ut de 50 bästa texterna och sen låta detta gäng bilda en ständigt föränderlig massa av berättelser utan några som helst ramar, i en rad återkommande böcker (här finns den första boken). Så jag lät tankarna vandra fritt och plockade upp en genre som jag i princip aldrig arbetat i: science fiction. Historien är twilight zone-inspirerad och utspelar sig under det ögonblick när Neil Armstrong placerade sin fot på månen och sa sina berömda ord.

Andra alternativet är att använda dig av en text som du redan har skrivit vid ett tidigare tillfälle. Denna väg har jag gått. Rätt många gånger faktiskt. Under mina två första terminer skrivarkurs i skräck producerade jag sammanlagt ett drygt tiotal noveller med allehanda teman och stämningar. Denna lilla skattkista har jag länsat så gott som ner till botten. En risk här är att kvaliteten inte alltid håller så hög standard som den borde, då många noveller skrivits i just syftet att lära sig av sina misstag. Så det gäller att välja med omsorg; först och främst försöka ha omdöme nog att se om en text faktiskt inte håller måttet, eller be någon annan läsa och vara ärlig nog att säga om det inte är bra nog.
Jag har nämligen suttit i andra änden av postgången, och tagit emot alster inte i novelltävlingar men i kortfilmstävlingar. Och oj vilken smörja som skickas in – man blir förbannad på folk för att de tagit upp ens tid med sin undermålighet!
Mina texter fick så pass gott omdöme på skrivarkursen att jag kände att jo, de kan hålla (obs! ALLA texter har inte hållit måttet ska jag tillägga).
En av mina senast antagna noveller platsar här, ”The ceiling with no hook”, för antologin Cosmic horror från Dark hall press. Det var faktiskt den allra första novellen som jag nånsin skrev på skrivarkursen, och är en HP Lovecraft-doftande liten historia om en hantverkare som kommer till en öde lägenhet och ska måla ett innertak som visar sig inte vara ett tak utan mer påminner om en fosterhinna…

Tredje alternativet är att specialskriva en text för en specifik antologi eller tävling som söker texter. Väldigt ofta brukar amerikanska antologier ha teman, basically för att motivera sin egen existens. Vissa av mina gamla texter har gått att skohorna in i teman, men i några fall har jag specialskrivit texter för valda antologier – och det har visat sig fruktbart. Det kräver lite extra betänketid, att hitta på en story som inte är för uppenbar utan har en twist på ämnet. Men det är värt den extra mödan (och kan vara kul att öva sig i att ”skriva en novell på beställning”)! Detta gäller den näst senaste novellen som jag fick antagen, ”Monocling the ghost of the zombie vampire, my love”. Här var det antologin ”Dark monocle – the steampunk monster hunter” som sökte steampunkhistorier som skulle fokusera på någon form av övernaturlig jaktsituation. Det gick ganska fort att hitta på storyn om en man i ett alternativt steampunk-1800-tals-Stockholm som tvingas döda sin älskade tre gånger. Men att skriva steampunk har jag aldrig gjort, så det tog sin tid. Men kul var det, och gav definitivt blodad tand!

När du väl har skrivit din text måste du få den översatt. Här ska jag vara ärlig och säga att jag inte har så stor erfarenhet av att få texter översatta ”professionellt”. Det finns riktlinjer om detta på Författarförbundets sida för översättare. Jag brukar ta hjälp av duktiga människor i min bekantskapskrets. För att hålla kostnaden nere brukar jag först göra en grov översättning med hjälp av Google translate som jag sen kammar till – sen får min översättare i uppdrag att rätta alla fel.

shunn_manusformat

Att formatera sin text rätt är viktigt!

När du har en översatt text måste du formatera den rätt. Detta kan inte nog poängteras hur otroligt mycket viktigare det är än vad vi svenskar ofta vill tro. Om en text inte är korrekt formaterad så slänger de amerikanska redaktörerna den i papperskorgen utan att först läsa den. SÅ noga är det! De får in så många texter, så det är viktigt för redaktörerna att inte behöver lägga onödigt tankearbete på att ”få skallen runt” textens form. Som tur är så finns det en hemsida som visar exakt hur en novelltext ska formateras här!

Ett följebrev måste också skrivas. Du har antagligen koll på detta – det är ju en av de mest intressanta kringgrejerna med författandet, hur man presenterar sig själv och sitt projekt. Men till skillnad från att sälja in en roman till potentiella förlag så handlar följebrevet i det här fallet mest om att presentera fakta om sig själv –insäljandet står själva novellen för. Läs in dig på hur ett bra följebrev (”cover letter”) ska innehålla hos Writers digest eller About.com fiction writing.

”Vad får man betalt för sina texter?” undrar många då inför inskickandet. Det är olika. På många håll får man bara äran, ibland får man äran och ett par ex av boken, på några håll får man 25 dollar eller procent på intäkterna. I stort sett kan man väl konstatera att man inte blir rik. I alla fall inte på pengar. Vill man inte ”ge bort” sina texter så ska man såklart inte göra det. Själv har jag dock fram till nu sett det som ett ändamål att bli publicerad, enda kriteriet jag haft är att antologin ska komma ut som fysisk bok. Det är en dröm, att hålla i en bok som innehåller en text jag skrivit. Jag har i dagsläget kommit upp ca femton olika antologier, svenska och amerikanska.

Nu har du din text klar och redo – var skickar du den då? Då tänkte jag bjuda på lite nyttiga länkar dit du kan skicka ditt väl översatta och rätt formaterade manus. Varje länk bjuder på en massa underlänkar, så det är bara att börja klicka. Jag skriver själv skräck, men om du scrollar neråt så finns sidor för alla typer av texter. Klicka lugnt!

  • Dark markets. Sida för skräck/fantasy/scifi-antologier, ezines och tävlingar.
  • The horror tree. Sida för antologier och bloggande om att skriva och skicka in skräck.
  • Aswiebes market list. Sida för olika antologier och ezines inom skräck, fantasy och scifi.
  • Morgen Baileys fantasy, horror och scifi list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom dessa genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
  • Ralan.com. Listar antologier rangordnade efter hur mycket de betalar, från ”pro” till ”token”.
  • Once upon a romance. Lista över en massa förlag som fokuserar på romance, många förlag brukar med jämna mellanrum söka medverkande för sina antologier, så klicka runt. 
  • Cindi Myers market news. Market för olika typer av genreantologier, främst romance och mystery. 
  • Morgen Baileys children list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva för barn, samt om förlag och tidskrifter som söker sådana texter.
  • Fiction factor. En sida med allehanda markets för olika genrer som poesi, skräck, romantik, fantasy och så vidare. 
  • Short mystery fiction society. Sida för mystery-antologier.
  • Writers who kill. Resource-sida med en massa länkar inom mysterygenrern – antologier, förlag, sammanslutningar osv.
  • My little corner. Skrivarblogg som då och då har inlägg om olika antologier, men framför allt: om man scrollar sig ner så finns i den högra menyn en lång lista på både antologier och flashmarkets.
  • Write to the end. Blogg som listar olika typer av antologier inom olika genrer som romantik, ”holiday” och mystery.
  • Morgen Baileys submission list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom olika genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
  • Writers relief. Lista på aktuella antologier inom olika genrer som söker noveller och flash fiction.

Flash fiction, det vill säga noveller som oftast är kortare än 1000 ord

  • Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
  • Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
  • Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
  • Morgen Baileys flash fiction list. En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.

Och just det, en sista grej att aldrig glömma bort i skrivstressen: engelskans ”novel” och svenskans ”novell” är ju inte samma sak…

Att bli läst – och sedd

porträtt johannes1

Så här är det: jag har bekräftelsebehov.

Jag vill bli sedd. Vill sätta avtryck på omvärlden.

Måste först förtydliga: jag har inte behov av att bli bekräftad för vad som helst och till vilket pris som helst. I så fall skulle jag kunna bli lokal SD-politiker och kläcka ur mig en eller annan dumhet om etnicitet och religion. Eller bli med i nån dokusåpa och sen vara sådär lite extra promiskuös. Jag skulle få löpsedlar. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kunna stå för dom när mina barn berättar att kompisarna viskar och flinar.

Nä. Jag vill bli bekräftad för saker som jag gör, som betyder någonting för mig.

Som författare är det jättesvårt att bli bekräftad så där ofta som man behöver, för att kunna ånga på och skriva av lust och vetskap om att mitt görande betyder nånting.
Romanskrivandet är ett ensamt sisyfosarbete.
Resultatet gör sig inte vidare bra i enstaka beståndsdelar, och är svårt att omsätta i kontinuerligt återkommande utpytsningar åt massorna som kan generera bekräftelse.
Dessutom är det väldigt få författare förunnat att, när man väl är klar med sin roman, få bekräftelse som står i proportion till den enorma arbetsmängd som ligger bakom slutresultatet.

Därför tänker jag presentera några saker som jag gör för att få mitt bekräftelsebehov stillat. Kanske kan det inspirera någon.

ETT: SKRIVA NOVELLER. OCH SKICKA IN DEM.
Jag älskar att skriva noveller. De är som pärlor som man odlar och putsar upp tills de glänser, och sen säljer man dem. Har man idéerna så är det bara att ösa på och skriva, skriva, skriva! Massproducera utan att investera för mycket känslor (som man gör med en roman). Om en novell inte gillas, eller inte går att sälja, så skriver man bara en till. Ett par kvällar eller en helg kan man alltid undvara för att skriva en ny.

Men man vill inte skriva bara för att lägga dem i byrålådan (eller i en undermapp på datorn om man är en modern människa). Det är ju först när novellen får luft under vingarna och svävar ut bland läsande människor som den blir sedd – och jag med den. När jag för ungefär två år sen började skriva noveller på Skrivarakademiens kurser, så tyckte jag att de blev så bra att jag ville göra något mer av dem.

I Sverige är det dock svårt att omsätta noveller. Novellsamlingar är det tunnsått med, få tidningar publicerar noveller, och de novellförlag som finns (Mix, Novellix m.fl) har jag fått för mig främst publicerar etablerade författare. Avundsjukt sneglade jag utomlands på alla de antologier och tävlingar som fanns i främst USA. Tills jag en dag kom på att det inte är något som hindrar att jag skickar in mina texter till amerikanska antologier och förlag. Det enda hindret skulle kunna vara att min engelska inte är lika bra som infödda amerikaners. Så jag anlitade en översättare, en amerikan boende i Sverige som hade båda språken i ryggmärgen, och dessutom en känsla för det skrivna ordet: ska man vara med och leka måsta man se till att göra det på lika villkor. Han fick översätta ett antal av mina noveller från skrivarkursen, och sen skickade jag in dem.

Jag ska inte berätta för mycket kring detta, det spar jag till ett annat inlägg. Men det gick bra. Himla bra till och med. Jag är i skrivandes stund antagen till nio olika amerikanska novellantologier (jämfört med fyra svenska) under det senaste året. Och varje gång jag får ett positivt besked så sprider sig den där varma känslan i kroppen: jodå, jag finns, och jag är bra nog.

novellantologier1

ett axplock antologier

TVÅ: SKRIVARKURS ELLER SKRIVARGRUPP
Två företeelser som är både olika och lika. Om man bortser från att den ena kostar och de andra är gratis, och att man i den ena får välja vilka man ska vara med och inte i den andra, så är båda baserade på det goda samtalet kring ens texter.

En grupp kloka (oftast) och initierade (förhoppningsvis) människor samlas. De har läst ett väl valt stycke/kapitel/sammandrag av din historia. Och nu pratar de om den. Snacka om att bli bekräftad! Ibland kanske lite FÖR bekräftad – finns det skavanker så får man veta det! Men det är del av processen. Ingen text är perfekt första rundan, och ju förr man får veta vad som är galet desto bättre.

Jag kommer under våren 2014 att både gå skrivarkurs och vara med i en nystartad skrivargrupp, med två olika nya romantexter (ämne för ett annat inlägg). Det har fallit sig så att det passade väldigt bra. Och så är det så himla kul att få lufta sina texter!

TRE: VARA AKTIV PÅ INTERNET OCH I SOCIALA MEDIER
Vad gjorde författare innan internet? Det finns väldigt få skrån som är mer inbundna och osociala, det är liksom en del av arbetsprocessen (nä, att sitta på café och skriva anser jag bara vara att välja en annan tapet i den skrivarbubbla som Hanna pratade om igår). Att då kunna fortsätta sitta på samma stol, med fingrarna på samma tangenter, och plötsligt vara en del av ett community och vårda sitt kontaktnät, det är ju helt suveränt. Du kan sitta i mjukisbyxorna och bli bekräftad dagen lång!

Hemsida. Facebooksida. Blogg.

Odla ditt författarjag, skaffa vänner, sprid din genialitet.

Lägg upp dina noveller, förmedla åsikter, interagera.

Bekräfta varandra. Som vi gör just nu.

Att ta ut en riktning och följa den

I min dator har jag en mapp som heter Under arbete. Den mappen är i sin tur uppdelad i ett antal underkategorier: Dikter, facklitteratur, krönikor, längre projekt, noveller och övningar. I dessa mappar finns allt det som jag börjat på men ännu inte hunnit avsluta, idéer och utkast som jag fortfarande tror på, men som inte riktigt tagit form än. På en del av de här projekten har jag hunnit riktigt långt, det är i stort sett bara redigeringen kvar. Andra består bara av fragment, scener och dialoger som jag skrivit ner i inspirerande stunder, men som saknar ett större sammanhang. Just nu är mapparna med noveller och längre projekt de mest välfyllda och i går la jag till ännu ett dokument i den senare. Någonstans mellan läsningen av Amor Towles Artighetsreglerna och funderingar kring mina egna tonår dök en idé upp. I det ögonblicken kunde jag se hela historien framför mig, och jag gick genast och hämtade laptopen för att försöka rida på vågen.

Det gick inte. Redan i inledningen stakade det sig och jag insåg att jag inte alls sett hela historien, jag hade bara fått syn på de bästa bitarna. De som befann sig en ganska bra bit in i berättelsen, de som skulle bli den fantastiska finalen. Jag hade bara ingen aning om hur jag skulle ta mig dit.

Nåja, det här händer jämt och ständigt. Det är därför den där mappen är så välfylld. Jag har en annan mapp också (jag har på det hela taget väldigt mycket mappar i min dator, organisation is the shit) som jag lite ironiskt kallat Sånt som blev över. Där hamnar alla de idéer som jag till slut gav upp. De som det inte gick att göra något åt. De som föll ihop och självdog och som inga återupplivningsförsök i världen rår på. Den är också riktigt välfylld, 60 dokument vid senaste titten. Utspritt över väldigt många år visserligen, men det är ändå en ansenlig mängd text som aldrig kommer att finns någon annanstans än i min dator. Trots det kan jag inte förmå mig att radera dem.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska rensa ut lite i den där Under arbete-mappen. Sortera ut de projekt som legat och dött från de projekt som det fortfarande kan finnas liv i och kanske göra ett seriöst försök att skriva klart något utav dem. Det är lite som att vaska guld. I början har man en massa skit och sen gäller det att urskilja guldkornen. Jag har alltid varit benådad med ett överflöd av idéer, men långt ifrån alla är bra, långt ifrån alla håller hela vägen. Och ibland måste man rensa ut det gamla för att ge plats till det nya, även om det nya på sikt också visar sig vara grus och lera.

Nu är det två veckor sen jag skickade iväg manuset till bok två till förlaget, och även om jag har skrivit (6 322 ord på en skräcknovell som hotar att bli mycket längre än jag tänkt, samt diverse blogginlägg) så känns det fortfarande inte som att jag hittat någon riktning. Jag snurrar mest runt som en trasig kompassnål och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska.

Jag behöver ta ut en ny riktning och följa den, och en bra början är kanske att dyka ner i den där mappen med oavslutade projekt och se vad jag kan finna. Var finns inspirationen? Var finns den pirrande känslan? Var finns idéerna? Var finns lusten? Och det som inte rör på sig när jag sparkar på det åker ut.

Saker man gör utan att veta om det

Ni vet när man håller på och redigerar något och så plötsligt får man en ny idé som känns alldeles fenomenal? Så fantastisk känns den att man omedelbart vill lägga projektet som man har börjat tröttna på åt sidan och istället börja skriva på den nya, fantastiska boken. Som ska bli mycket bättre än allt annat man någonsin skrivit. Det händer alla ibland. Det är då man INTE FÅR GE EFTER för gör man det blir inga böcker skrivna eftersom det står i lagen att när det nya, fantastiska projektet har kommit in i en segare fas, då kommer en ny, ännu mer fantastisk idé… Och så håller det på.  Som tur var har detta inte hänt mig just nu.

Det som har hänt är istället detta: Det tog mig fem år att skriva Besvärjelser och beskydd. Jag skrev i princip ingenting annat under den tiden för jag var så besatt av mitt projekt. Nu håller jag, som väl inte undgått någon, på med en uppföljare. Den kommer förhoppningsvis inte att ta fem år att skriva, men jag har försökt fokusera på den och inte skriva en massa annat under tiden. Förutom den där svängen i somras när jag skulle skriva noveller då. Lite noveller är ju inget som stör processen, tänkte jag. Det är ju bara en skrivövning, jag gör det för att FÅ IGÅNG processen med boken igen. Bra tänkt.

Sen gav jag en av novellerna till min skrivargrupp på vårt senaste möte. Jag tyckte att det var en avslutad novell. Den utspelar sig visserligen i samma värld som Besvärjelser och beskydd och det finns en miljö och karaktärer i den som jag redan hittat på en massa saker omkring, men det var bara på kul. Det var bara en liten novell. Skrivargruppen behandlade den som om den var upptakten till en ny roman.

”Det här bönar om en fortsättning”. ”Den här karaktären vill man ju läsa mer om”.

”Men det är bara en liten grej jag skrev” protesterade jag, även om jag naturligtvis var glad att de gillade den.

Skrivargruppen höll inte med. Den funkade som en novell, men den borde bli mer. Sen gick de hem. Och där satt jag, med en halvfärdig uppföljare som låg och skvalpade i datorn, och hade börjat skriva på en helt ny bok utan att jag visste om det.

Uppdrag: novell

2013-06-19 20.06.23

Det går trögt med min uppföljare till Besvärjelser och beskydd. Jag har ju varit kreativt trött och kanske handlar det en del om prestationsångest också – det finns ju folk som väntar på den där texten nu. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag har haft svårt att skriva i flera månader. Jag har läst om skrivkramp och funderat över metoder att komma över det men inte riktigt känt att något har varit rätt för mig. Det har liksom  bara känts jobbigt. Men häromdagen fick jag en idé. Den var ganska fånig, lite fluffig sådär, men kändes kul. Den var ungefär lagom omfattande för en novell.

Så jag tänkte: okej, jag lämnar romanjävel 2.0 ett tag och skriver en novell istället. Men, alltså, hur skriver man egentligen en novell? Det var så länge sen jag skrev nåt kortare. Jag har svårt att hålla historien beskuren. Tänka bonsai är inte min grej, jag tänker mer hasselsnår. Men, nu bestämde jag mig i alla fall för att skriva novell. För att göra nåt annat ett tag. Precis när jag började fundera på hur man egentligen gör, snubblade jag över ett lämpligt avsnitt av världens bästa podcast, Writing excuses: The short story writing with Mary. Där berättar Mary Robinette Kowal om hur hon jobbar när hon skriver noveller. Det allra mest matnyttiga och allra mest självklara jag fick med mig därifrån var följande: om du vill skriva bra noveller måste du läsa bra noveller.

Jag började fundera på hur mycket noveller jag egentligen läst på sista tiden. Och insåg att det var skrämmande få. Så jag samlade in alla novellsamlingar jag hade i bokhyllan. Jag laddade ner John Ajvide Lindqvists Pappersväggar till Ipaden. Jag skaffade mig några nummer av Året Runt. Och jag köpte Mix förlags app Dötid, som innehåller noveller man kan läsa i telefonen. Nu hade jag en hel drös med väldigt olika noveller. Vad kul det är att läsa! Och vad mycket idéer jag får! I går kväll satte jag mig med block och penna och klottrade lite och helt plötsligt hade jag uppslag till fem olika noveller. Det var som om min trötta hjärna bara väntat på att jag skulle börja tänka på något nytt, något som jag inte redan ältat sönder och samman. Så detta är mitt projekt för sommaren. Skriva noveller. Texter som ingen väntar på, bara för att det är roligt.

Nu ska jag ta mig en sillabit.

GLAD MIDSOMMAR!

2013-06-20 16.04.51-2