Alldeles nyss var det 2011 och jag såg fram emot våren 2012. Jag skulle debutera. Det fanns inte mycket annat som rörde sig i mitt huvud. Julen 2011 ägnade jag åt att redigera min bok. Den hade deadline 16 januari men av olika anledningar ändrades det med kort varsel till den 6 januari. Jag låste in mig på kammaren och jobbade för brinnande livet. Med ett avbrott för möte med mina blivande Debutantbloggskollegor. Jag var mycket glad och stolt över att få vara en av dem som skulle driva den här bloggen under 2012.
Sedan kom de olika stegen.
Läsexen som skickades ut till bokhandlarna. Känslan att för första gången få se mitt manus som en riktig bok. Bläddra i den. Se exakt hur många ”lite” jag hade skrivit …
Första tidningsintervjun! Radio! Och hela tiden en gnagande känsla av tvivel. Handlar det här verkligen om mig? Vem är hon som ler på den där bilden? Och sa hon verkligen det där?
Releasefesten. Som blev ännu roligare än jag någonsin hade kunnat hoppats på.
Boksläpp i butik. Deppen när första bokhandeln inte hade min bok och glädjen när nästa hade det. Där fanns den. På riktigt riktigt. Min bok. I en hylla i en bokhandel. En fantastisk känsla!
Recensioner. På gott och ont.
Läsarmail. En bonus jag inte alls hade förväntat mig. Folk som tar sig tid och skriver vad de tyckte om min bok. Folk som skriver att det känns som att jag har skrivit om dem. Folk som säger att de känner igen sig. Folk som blir upprörda på Caroline. Och jag fnittrar för jag älskar förvirrade, opålitliga, mänskliga Caroline.
Signeringar. Inte så många kom. Det är så för debutanter. I alla fall debutanter i allmänhet. I alla fall för debutanter vars förlag inte hittar på tävlingar som de vinner och får jättemycket publicitet. Men de som kommer och vill köpa signerade böcker är otroligt mycket uppskattade.
Samtal på bibliotek med goda författarkollegor. Spännande och en riktig boost!
Författarhomeparty. Vilken rolig grej!
Skrivarhelger, koncentrerat arbete varvat med samtal om skrivandets vedermödor.
Mitt debutantår har bestått av så mycket. Nya kontakter. Nya insikter. En hel hög nya härliga kollegor.
Det här är mitt allra sista inlägg här på Debutantbloggen. Det har varit lärorikt, roligt och aningens slitsamt att tillsammans med Manne, Ulrika och Sofia driva den här skutan. Även om Debutantbloggandet är över för min del så fortsätter jag på min vanliga arena. Jag fortsätter också med manus två som jag älskar. Jag gör verkligen det.
”There is no greater agony than bearing an untold story inside you.”
Orden är Maya Angelous men de kunde vara mina. Jag vet inte vad 2013 har i beredskap åt mig. Det kan vara bra. Det kan vara ett helvete. Det kan vara alldeles underbart. Men hur det än blir måste jag skriva för det finns så mycket här inne som måste ut.
Tack till dig som har följt oss under vårt debutantår. Hoppas att vi möts igen!