Ordet är fritt

Debutantbloggen har 11 000 unika läsare per månad. Det här är mitt näst sista inlägg och jag vill ge utrymmet till er. I dag är ordet fritt! Publicera en dikt, en novell, framför en åsikt, ställ en fråga, gör reklam för en hemsida eller en bok. Vad som helst. Allt och alla är välkomna.

Jag hoppas på en ovanligt levande blogg i dag och ser fram emot ditt bidrag.

Kram
Sofia
www.sofiahallberg.se

Speakers'_Corner

Hur kommer du minnas mig?

Vintern knäpper i väggarna. Får mig att höja blicken mot den isblå himlen utanför. Det doftar fortfarande pepparkakor och kaffe från förmiddagsfikat i köket. Jag är varm, har klätt mig förståndigt. Tjocka raggsockor och lager på lager. Gatan utanför är plogad och drivorna blänker till i solen. Bländar så jag får vrida skärmen ett kvarts varv för att kunna se mina ord.

Jag har tömt huset på barn och man och satt mig vid skrivbordet för att för att teckna det näst, näst sista inlägget till Debutantbloggen.

Jag stålsätter mig för att inte bli vemodig. Det är bara jag och dokumentet nu. Allt är tyst och stilla. Men vänta lite! Vad var det där? Ett läte, ungefär som ett ord som sägs i en utandning, kom från datorn. Det gjorde verkligen det, du måste tro mig! ”Förlåt, säg det igen jag hörde inte.” Jag lutar överkroppen närmare. Håller andan, sluter ögonen och hoppas på mer. Men nu hör jag ingenting, inte ens mitt eget hjärta.

Jag måste ha inbillat mig. Så klart! Jag sjunker ner på stolen. Vad skulle jag ta upp denna gången? Ville jag skriva om karaktärer eller lämna boktips till jul? Hjärnan kämpar för att sortera tankarna och stavelserna. Mina ögon börjar svida. Jag vill få gjort det här nu och gå ut och leka med barnen men kroppen känns stum och läpparna torra. Hjärnan är alldeles tyst.

Jag väljer karaktärer. Jultips finns i varenda tidning ändå. Jag snubblar runt bland personlighetstyper, hårfärger, goda och dåliga egenskaper. Springer runt hörnet till konflikter och tillbaka igen till antagonister. Jag skriver fort, fort. Det går ett tag, några stycken sedan kommer en paus när jag inte hittar orden. Det är då, när jag nästan är klar, när jag närmar mig slutsatsen som det ur den räfflade ytan på min laptop strömmar en djup suck. Som från botten av en rund mage. Det gör verkligen det, jag lovar. Har datorn fått fnatt eller jag blivit tokig?

Ljudet flyter ovanpå tangenterna och datorn vibrerar, söker kontakt. Den vill mig något, kräver att jag inte fegar ur. Ett farväl är alltid smärtsamt. Det har varit så här jag haft dig nära mig och i tankarna under ett år och nu skiljs våra vägar åt. Du vet väl att det sista en människa säger och gör är det man minns? Jag känner mig plötsligt helt ointresserad av karaktärer. Nu räknas varje bokstav. Varje hes viskning.

Hade jag haft ett glas hade jag plingat i det. Istället höjer jag mina armar till alla jag känner och alla jag inte känner. Hela skaran av läsare, trogna som otrogna. Jag sänder en flodvåg av tacksamhet över att ni delade det här med mig. I did it! Jag skrev en bok, jag fick kontrakt, jag är en författare. Jag rabblar allt jag varit med om som en motorsåg för att ingen ska kunna stoppa mig. Jag har irrat omkring i tankar och känslor under det här året på bloggen. Besökt platser och träffat människor jag aldrig skulle ha mött annars. Här sitter jag nu en vinter senare som en författare på väg ut i världen. Ensam. Men nästa år följer jag dig. Det lovar jag.

Man blir inte en ny människa för att man ger ut en bok men nu jag hör det alldeles tydligt, orden som kommer inifrån datorn:
”2012 var året då Sofia Hallberg förverkligade sin livsdröm.”

Det är det den här datorn, denna svarta maskin där Mina fräknar skrevs och redigerades, vill ska vara mina sista ord. Det är så jag vill att du ska minnas mig. 2012 var året då Sofia Hallberg förverkligade sin livsdröm.

Felsök din text och få 40 skrivtips på köpet

”Djävulen kommer till författaren och säger:
– Jag ska göra så att du blir din generations bäste författare. Strunta förresten i generation – du ska bli detta århundradets störste författare. Nej, detta årtusendets störste författare. Inte bara den bäste utan också den mest berömde och dessutom den rikaste. Och du kommer att få mycket stort inflytande och ditt namn kommer att leva för evigt. Det enda du behöver göra är att sälja din mormor, din mor, dina barn, din hund och din själ till mig.
– Visst, säger författaren. Det går jag med på. Ge mig pennan, var signerar jag? Men sedan tvekar han.
–Vänta förresten ett slag, säger han, finns det inte en hake någonstans?”
Margret Atwood: Att förhandla med de döda, 2002.

Detta citat finns med i boken ”Så skriver du romaner och noveller” av Lars Åke Augustsson. Vi är många som vill skriva stora romaner, texter som berör och vinner uppskattning. Vad som är bra litteratur är subjektivt men det finns några enkla punkter som de flesta håller med om (och som du inte behöver sälja din kreativa själ för att följa).

Felsökningstips (från samma bok):

  1. Händer det något redan på sida 1?
  2. Är händelserna sinnliga?
  3. Är dina huvudpersoner aktiva på något plan?
  4. Har dina huvudpersoner både brister och tillgångar?
  5. Är detaljerna konkreta? Specifika?
  6. Ser du till att historien rör sig framåt?
  7. Fungerar dialogen? Känns den som en bandinspelning? Är den sannolik och i talspråk?
  8. Låter du bli att förklara dina karaktärers känslor så att läsaren själv får dra slutsatser?
  9. Blir problemen värre under berättelsens gång?
  10. Slutar du scenerna med en cliffhanger som lockar läsarna vidare till nästa scen?
  11. Finns det en konsekvens genom hela texten på berättarvinkeln?
  12. Har du skurit bort allt dökött, allt det som är onödigt? (Text som behövdes för att skriva berättelsen men som inte behövs för att läsa den.)

Jag blev så glad av listan. Kände att den inspirerade mig till att fortsätta med en till. Kanske är det tiden, nedräkningen till jul och julkalendern som barnen tittar på, som bidrar? Allt känns konkret och möjligt i punktform. Som ett löfte om något större, en gåva (ett antaget manus) till våren. Här kommer därför mina 40 skrivtips. Några är lånade från ”Så skriver du romaner och noveller” av Lars Åke Augustsson. Andra är mina egna erfarenheter. Fyll gärna på listan. Kanske kan vi komma upp i 100 skrivtips med gemensamma krafter?

40 skrivtips:

1. Var vänstervriden d v s inled meningar med verb eller subjekt, annars placera dem så tidigt som möjligt.

2. Var snål med adverb och välj adjektiv med omsorg. Adjektiv är en bestämning till ett substantiv: ”Ett soligt leende.” Adverb är en bestämning till ett verb: ”Han log soligt.”
Bättre än båda dessa alternativ är att skriva:”Visst blir du glad av att se mig, sa hon och log.”

3. Lägg inte lök på laxen. ”Ett argt och hånfullt skratt” är svagare än ”Ett hånfullt skratt.”

4. Undvik ”fegorden”: mycket, plötsligt, lite, helt, nästan, kanske, så.

5. Inleder du meningar med orden: men, och, det var, naturligtvis, givetvis eller självfallet? Testa om du kan plocka bort dem.

6. Mesiga meningar ska kortas ner. ”Medan han vände sig om tog han fram pistolen.” Ändra till: ”Han tog fram pistolen och vände sig om.”

7. Varje stycke har en uppgift (en huvudmening) som resten av texten har till uppgift att lyfta fram.

8. Varva långa och korta meningar.

9. Använd korta meningar när du ska beskriva något komplicerat.

10. Upprepningar har i alla tider används som berättartekniskt grepp. I min bok ”Mina fräknar börjar jag med att Karin sitter och dricker te ur en storblommig tekopp. På slutet gör hon samma sak. Enda skillnaden är att ett år har gått och allt är förändrat. Samt att koppen denna gången är randig.

11. Det som är riktigt viktigt i din text, det du inte vill att någon ska missa kan du återkomma till en eller två gånger fast ur andra perspektiv.

12. Välj dina karaktärers namn med omsorg. Passar det tid och person? Låt aldrig två personer ha samma namn.

13. Associera mera. Bli överraskad av språkets bredd. Badar i solen, vilar i solen, smeks av solen …

14. Variera längden på dina stycken. Kapitel är ofta ungefär lika långa men styckens längd kan du med fördel variera.

15. När ämnet blir allvarligt, skriv utan ord som beskriver känslor – använd ett mer journalistiskt rapporterande. Det blir starkare då.

16. Läs alltid din text högt. Det är först då du hör rytmen. Stakar du dig? Skriv om.

17. Sätt udda och intressanta saker och karaktärer bredvid varandra.
Kontraster är författarens bästa vän.

18. Förebåda alltid dramatiska händelser eller starka slutsatser.
Plantera viktiga ledtrådar tidigt. Det höjer spänningen med flera hundra procent att ana en fara.

19. För att generera spänning, använda cliffhangers.
Avsluta gärna varje kapitel på ett sådant sätt att läsaren vill fortsätta läsa för att få veta hur det ska gå.

20. Börja med att bygga upp ditt manus kring en central fråga. Inte mer. Det räcker gott så.

21. Belöna läsaren på vägen. Ge honom vissa svar, godisbitar även i mitten av berättelsen. Allt kan inte levereras i sista kapitlet.

22. Tänk kameravinklar och scener när du skriver, speciellt när det handlar om miljö. Använd syn och hörsel. Lägg sedan till lukt, smak och känsel.

23. Skynda inte igenom – och hoppa absolut inte över viktiga scener.

24. Skriv mot ett slut och belöna läsaren när han kommer dit.
Slutet ska alltid vara bättre en början, det är mitt löfte som författare till dig som läsare. Nu får du belöningen för att du investerade 10 timmar i min hjärna.

25. Bryt ner långa (svåra?) projekt i delar. Säg att du vill skriva om en före detta kriminell som kämpar för att inte få återfall. Redovisa inte allt i ett enda stycke. Återkom till varför din karaktär är som han är vid olika tillfällen. Det skapar mänsklighet.

26. Skriv ditt första utkast utan att vara självkritisk. Läs texten kritiskt först när du nått i mål.

27. Stryk sedan 20 %.

28. När du skriver är det möjligt att du får en annan idé som känns bättre, roligare. Skriv ner tanken, men strunta i den. Slutför det du startade. Erica Jong har sagt:
Det finns en annan bok som försöker komma fram i varje berättelse. Varje bok är en förberedelse på nästa.

29. Läs helst bara böcker som på något sätt handlar om ditt ämne när du skriver.

30. Fortsätt skriva även när det känns som det bara blir skit. Så känner alla. Ibland. Det går över.

31. Var inte uppkopplad mot Facebook. Kolla inte dina mejl. Du har ett möte med ditt manus, din framtid, nu.

32. Att skriva är ensamt men det är ett arbete som till 100% handlar om medkänsla  och inkänning av andra; dina karaktärer. Få arbeten kräver lika mycket empati. Öva på det i din vardag. Fantisera kring människor i din närhet och stjäl från dem.

33. Vi förstår människor genom yttre handlingar, vilka yrken de har, ålder, kroppsspråk och utseende. En levande människa i en bok vill något, saknar något, bär på en konflikt. Förändring är ett nyckelord. Förenklat innebär det att din karaktär går från 0 till 100 innan boken är slut. Men under bokens gång måste personerna också få vila. Ingen orkar med strid efter strid hela tiden. Och det är ointressant med en ojämn match.

34. Skapa karaktärer som känns levande genom att ge dem många olika sidor, goda som onda. En snäll sjuksköterska är också rasist. En rasist är också barnlös och hans starka längtan leder till en adoptionsansökan.

”Kriteriet på en rundad karaktär är att den förmår överraska på ett övertygande sätt. Om den aldrig överraskar så är den platt. Om den inte övertygar är den platt men låtsas vara rund.
E. M Forster

35. Konflikt betyder handling. Utan konflikter; inre och/eller yttre blir det ingen bok. Lägg mycket tid och kraft på dina konflikter.

36. Dialogens betydelse … När folk pratar lättas texten upp, det blir en tempoväxling. Läsaren förstår omedelbart vad det handlar om, eller blir nyfiken på att veta varför personen säger något konstigt. Dialogen gör händelser närvarande och omedelbara, det är därför de skrivs i presens även om det som sägs sas för 347 år sedan. Det är alltid nu i en dialog.

Tycker du det är svårt med dialoger? Håll dem korta. Se till att de har ett syfte. De kan inleda en konflikt, höja temperaturen, skapa spänning genom att bygga upp en höjdpunkt/vändpukt.

37. Skriv nästan alltid ”sa han”. Inte ”utbrast han”, ”protesterade han”, ”inflikade han”, ”andades han”. Eller något annat som idiotförklarar läsaren.

38. Angående återblickar. Gör bara de återblickar som absolut måste vara med för att förklara något du inte kan visa på annat sätt. Tempot dras ner varje gång. Vi är alla formade av vårt förflutna. Det påverkar vilka vi är i dag. Det räcker långt att beskriva hur vi hanterar vår verklighet just nu.

39. Om du kör fast – ställ frågor.
Vad är det du försöker få fram? Vad är kärnan i denna scen, denna persons agerande? Varför skulle han göra så? Om du var en sådan person som han, hur skulle du svara då? Vad skulle kunna få denna personen ur balans?

40. Det kommer dagar när du inte orkar eller kan skriva. Det gör det för alla. Kanske har du inte fått sova på natten. Kanske är du är stressad och orolig för något helt annat. Läs då din text och redigera en enda sida istället för att titta på tv i tjugo minuter. Låt det bli ditt löfte till dig själv: Inte en enda dag utan en enda förbättring.

Lycka till!
Kram
Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Önskar dig en fin första advent. Så här ser det ut hemma hos mig just nu. Mysigt att vara hemma och skriva denna tiden på året!

bild (44)

En mall för att skriva romaner

Jag läser ibland The Guardian på nätet och där hittade jag i går en artikel om att skriva en roman på trettio dagar. http://www.guardian.co.uk/books/series/how-to-write-a-book-in-30-days

En länk ledde till en annan på samma sida och där fanns ytterligare en intressant text. Den handlade om mallar för att skriva romaner.

Varje berättelse har en början, en mitt och ett slut. Finns det fler återkommande delar? Jag har hört talas om att produktiva författare använder mallar eller ramverk när de skriver sina böcker. Jag delar gärna det här med er. Här kommer min förkortade och översatta tokning av the Guardians text. Jag har även lagt in ett exempel. Vad tror du?  Kan det fungera? Finns det någon som har egen erfarenhet av att skriva så här strukturerat?

Innan du startar behöver du ha en idé, något du vill berätta. Den processen är inte linjär. Punkterna nedan används när du kort kan beskriva vad din berättelse handlar om.

Början

Ofta klassas inledningen som de första 50 sidorna i en bok. Ditt mål är att under den tiden väcka läsarens intresse och visa upp ett smakprov på vad som ska komma. Du lägger helt enkelt grunden för resten av berättelsen genom att introducera dina viktigaste karaktärernas egenskaper och drivkrafter.

(Personernas egenskaper är det som väcker läsarens intresse och sympati för dem.)

Verktyg för dig som författare:
Det du har att arbeta med är dina karaktärer beteende, reaktioner och introspektion det vill säga hur de upplever, uppfattar och reagerar på sig själv och sin omgivning, samt deras ständigt föränderliga mål.

Konflikt

Din läsare måste uppfatta att något spännande händer eller är på väg att hända. Konflikter är roten till allt spännande. Det är omöjligt att skriva en bra berättelse utan att ha med bra konflikter. En konflikt kan vara inre eller yttre (dåligt samvete eller en mördare på rymmen) men alla dina karaktärer bör ha konflikter på något sätt.
Det är konflikter som tvingar fram handling. Något måste lösas, bearbetas. Någon ska mördas …

Personerna bör också ha svagheter som hindrar deras utveckling, försvårar deras väg mot målet.

Verktyg för dig som författare:

Gör läsaren uppmärksam på kontraster mellan personer, deras olika inställningar och mål.

Skapa trådar som du inte plockar upp (för tidigt).

Plantera händelser. Exempel: Den otrogne mannen får läppstift på kragen.

1 Konflikter införs tidigt

Många författare har fått rådet att börja sin berättelse mitt i en händelse, kanske en konflikt eller en biljakt. Det är för att väcka intresse så tidigt som möjligt. Men det behöver inte vara så dramatsikt som det låter. Att antyda om hotande konflikter kan vara nog så spännande.

2 Målet introduceras
Exempel: Den otrogne mannen friar till sin älskarinna. Lovar lämna hustrun. Hans mål är ett nytt liv med henne. Men det finns ett annat övergripande mål med din berättelse. Du som författare vill att han ska lära sig en läxa, ångra sig men på vägen förlora allt. De två målen står i konflikt med varandra.

Det finns alltid ett mål med en berättelse. Läsaren ska aldrig kunna missa det. Det kan vara att lösa en mordgåta eller bli kvitt sitt förflutna.

Mitten

Den mellersta delen är oftast den tjockaste i böcker. Det är här handlingen som leder till utvecklingen sker. Dina karaktärer bör har sidor som utvecklas stadigt under hela boken som en följd av deras motgångar.

1 För varje person ska du introducera kortsiktiga mål som hjälper karaktären att tvingas nå berättelsens övergripande mål.
Exempel: Den otrogne mannen vill inte förlora ekonomiskt på skilsmässan. Han har som första (kortsiktiga) mål att föra undan pengar innan han ber hustrun om skilsmässa.

2 I detta avsnitt omsätter personerna sina första kortsiktiga mål till handling.
Berätta vad de går igenom under denna tid.

3 Första kortsiktiga målet bemöts.
Målen är omöjliga att uppnå. Vilka händelser äger rum för att han ska misslyckas?

4 Karaktären reagerar med besvikelse.

5 Ny större fara eller konflikt inträffar.
Att ge upp är aldrig riktigt ett alternativ, även om karaktären skulle önska att han kunde. Oundvikligen höjs insatserna hela tiden i spelet. Författaren beskriver den nya faran och dess effekt.

Exempel: Hustrun har kommit på makens otrohet men säger det inte till honom. Börjar smida egna planer.

6 Karaktären reagerar på konflikten.

7 Karaktären omvärderar sitt gamla kortsiktiga mål .
Huvudpersonen behöver utarbeta ett nytt mål som leder honom / henne närmare berättelsen mål.

Nu kommer det upprepas gång på gång att karaktärernas kortsiktiga mål misslyckas.
Karaktären tröttnar lite mer på att kämpa för varje gång. Det skapas allt mer ödesdigra konsekvenser men nu går det inte att återvända.
Visa att karaktären växer, påverkas av det som sker. Det här gör så att läsarna sympatiserar med honom.

Du kan upprepa det här med kortsiktiga mål och misslyckanden så många gånger som det behövs för att tillgodose längd och komplexitet på din berättelse. Cykeln blir mer dramatisk för varje upprepning, vilket gör att den sista halvan av den mellersta delen av din bok blir ännu mer spännande och dina karaktärer allt mer desperata.

8 Det stora avgörandet.
Den sista delen av den mellersta delen av berättelsen börjar med ett lugn som föregår det stora avgörandet. Dina karaktärer kommer att känna att de inte har något kvar att hålla fast vid. Beskriv dessa känslor.

9 Karaktärerna reviderar gamla eller kortsiktiga mål och kommer på nya allt mer desperata.
Panik råder. Vilka är deras nya mål och hur planerar de att nå dem? Kaos. Det finns inte länge några valmöjligheter kvar. Intrigen håller karaktärerna i sitt grepp.

10 Det avgörande ögonblicket inträfffar.
Den värsta möjliga händer nu. De kortsiktiga mål som är gjorda i desperation bemöts, och insatserna höjs i berättelsens värsta av alla möjliga strider.
Beskriva den i detalj.

11 Karaktären reagerar på det som sker och förmedlar en känsla av slutgiltighet.


Slutet

I slutet av en berättelse blir alla konflikter lösta. Det berättas genom att:

1 En central händelse inträffar som oåterkalleligt förändrar livet för karaktärerna.

2 Karaktärerna tvingas omvärdera sina kortsisktiga mål en sista gång och nu förmedlas en känsla av beslutsamhet.

3 Huvudpersonerna och opponenten kommer ansikte mot ansikte.
Konfrontation.

4 Opponenten besegras och konflikten tar slut.

5 Berättelsen mål uppnås.
Det som alla tecken har visat på i boken, alla lösa trådar … Ja, de leder hit.

6 Karaktären reagerar på upplösningen.
Beskriv hans reaktioner.

7 Karaktären reviderar sitt livsmål.
Vid denna punkt har huvudpersonerna lärt sig vad de är kapabla till.

8 Det är möjligt att konflikten eller motståndet/mördaren dyker upp igen på slutet – just när du och karaktärerna trodde det var lugnt och säkert …

/Sofia

Ps. http://skrivaroman.wordpress.com/ ger jag fler tips.

Träna upp din kreativitet – skriv en roman på fyra veckor

Varför bestiger man Mount Everest? Kanske är det för att utmana sig själv. Känner du på motsvarande sätt för att bli lite extra stimulerad som författare under hösten?

Under november månad pågår NaNoWriMo. NaNoWriMo är ett kollektivt engagemang för att uppmuntra skribenter att författa en komplett roman på en enda månad. Om du inte är med i projektet kan du ändå ”bli” författare innan nyår.

Hur skriver man en roman på bara fyra veckor? Jag funderade över detta och här kommer min analys. För jag har inte gjort det själv, men jag känner mig frestad. Nu kanske du tänker att det här blir ett lite amerikanskt ”självhjälpsaktigt” inlägg, men hör på! Honoré de Balzac med flera stora författare har skrivit stora verk på kort tid. Jag tror absolut att det finns fördelar för den kreativa processen att skriva färdigt ett alster snabbt.

Du blir till exempel lättare trogen din egen unika röst när du inte stannar upp och bearbetar dina tankar. Du sätter dina ord på pappret direkt, enkelt och okomplicerat. På så sätt blir det verkligen som att du berättar en historia. Du får en samtalston och en närvaro som omedelbarhet engagerar läsaren.
Och att snabbt se resultat förbättrar motivationen att fortsätta skriva.

Antar du utmaningen?
Säg att en roman är på 80 000 ord. Du kan skriva 2000 ord på arbetspass. Det vet du att du kan. Nu pressar vi det här och säger att  du ska skriva två gånger om dagen. Du gör första skrivpasset på morgonen. Innan du avslutar tänker du ut vad du ska skriva om nästa gång du sätter dig vid datorn. Du kan som förslag fylla i den första meningen i nästa stycke eller kapitel innan du stänger ner.

Sedan tar du en paus. Äter, motionerar eller startar en tvättmaskin.

Och så skriver du på nytt på eftermiddagen.

Enkel matematik visar att du på 20 dagar har ditt första utkast. Och detta på långt mindre tid än en normal arbetsdag. Jag själv skriver 2000 ord på två timmar när jag har flow. Med samma hastighet krävs att du skriver fyra timmar per dag för att bli färdig på en månad (inklusive första redigeringen).

Det kan vara bra med lite förberedelser innan du börjar. Att skriva är ett hantverk, och det finns bra hjälp att få i handböcker. Läs in dig på hur en intrig byggs upp innan du startar för att skrivandet ska flyta. Känner du dig trygg i vilka byggstenar som ofta är med i en berättelse? Jag har skrivit om struktur tidigare, här till exempel.

Vad vill du förmedla? Vad vill du väcka för känslor?
Jag tror det är nödvändigt att du själv brinner för det du vill berätta. Att du har något inom dig som måste förmedlas. När jag skrev ”Mina fräknar” hade jag några saker klart för mig redan innan jag började: Jag ville ha en känsla av instängdhet i texten och jag ville skriva om en relation där det fanns många undantryckta känslor. Och så hade jag kommit på det här att med att kvinnan skulle hitta bokstäver på sin hud. Det var allt. Jag hade inget synopsis, ingen snöflingemetod.

För mig är det alltid viktigast att det finns en stark historia, något som berör. Särskilt råder jag dig till att ha fokus på utvecklingen i det första utkastet. Orden kan du alltid fixa till i efterhand, när du redigerar.

Jag tror också det underlättar skrivandet om du vet vart du ska. Kanske kan du teckna det sista kapitlet grovt redan under ett av de första arbetspassen? Det här kan komma att ändras (underbart när det gör det för att karaktärerna får liv och för sin egen talan!) men fram till dess har du något att skriva emot.

Tänk dig en enkel berättelse som Rödluvan och vargen. Det finns karaktärer, en konflikt, en miljö, en utveckling och en upplösning. Skriv ner huvuddragen i din berättelse innan du börjar. Det räcker med några få meningar. Nu har du några grova hållpunkter i ditt manus.

Om du ska skriva en hel roman på en månad bör du nog lägga miljön nära din egen. Karaktärerna ska vara personer du känner dig bekväm med, kanske till och med baseras på människor runt omkring dig? Du kan mycket väl slå ihop två levande personer till en karaktär i din bok.

Ett annat tips är att utgå ifrån frågor. Ju mer specifika frågorna är desto lättare är det att skriva svaren. Vad händer om en naiv liten flicka går genom skogen och möter en listig varg?

Enda målet med första utkastet är att berättelsen går från a till ö och att du kommer upp i dina skrivna ord på bestämd tid. Du ska alltså inte försöka vara redaktör samtidigt som du författar.

Efter tjugo dagar har du det första utkastet. Grattis! Var inte för hård mot dig själv om texten inte håller särskilt hög klass. Nu har du nämligen något att arbeta med.

Skriv ut manuset, läs det och gör noteringar direkt i dokumentet med en penna. Markera gärna med olika färger vad som behöver skrivas om för att det inte är tillräckligt välformulerat, vad som behöver flyttas, utvecklas med detaljer/fördjupas och vad som måste läggas till (tänk lager på lager på lager). Samt inte minst, allt som kan strykas.

För att återgå till sagan om rödluvan kan du läsa en analys här: http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dluvan
För mig innebär en levande bra berättelse att det finns flera möjliga tolkningar. Att jag inte blir skriven en enda upplevelse på näsan som utelämnar min egen hjärna och mitt eget hjärta.

En levande dynamik berättelse kräver lyhördhet av författaren. Känn in din text när du läser den.

Ta sedan ledigt (fira jul!). Gör något helt annat. Man blir lätt blind för sin egen text. Nu hoppar vi fram i tiden.

Du har ätit dig mätt på julmat och börjar ladda inför nyårsfirandet. Är det inte det en bra start på 2013 att ha ett färdigt råmanus liggandes på skrivbordet? Inte 50 sidor eller 127. Utan ett färdigt råmanus.

Lycka till!
Kram.
Sofia

Ps. Har du erfarenhet av att skriva snabbt? Berätta gärna hur du gjorde och hur det påverkade dig och din text.

Frågestund

Hej,
I dag tänkte jag bjuda in till frågestund. Fråga vad du vill.

Det kan handla om mig som person, mitt författarskap, innehållet i ”Mina fräknar”, drömmen om att bli författare eller vad som helst.

Finns det något du tänker på? Ta chansen nu. Ingen fråga är dum (elak eller opassande kanske, men då låter jag bli att svara:).

Kram
Sofia

Hur mycket tjänar en författare? Låt oss prata pengar.

Har ni sett filmen Om en pojke? Eller läst boken? I den lever Will (spelad av Hugh Grant) gott på royalties från sin pappas enda musikaliska hit Tomtens supersläde. Pengarna flyger in år för år.

Vore inte det fantastiskt? Du gör en insats i dag och belönas regelbundet framöver. Allt medan du lever din dröm, sitter hemma och skriver.

Min kompis Eva pratade med Varg Gyllander på en releasefest för ett tag sedan. Hon är inte alls i branschen och ställde frågor jag själv aldrig hade vågat. Till exempel undrade hon hur många böcker man måste sälja för att kunna leva på sitt skrivande. Runt 20.000 svarade Varg.

Det här gick jag länge och funderade på. Snittåldern för en debuterande författare är 38 år. De flesta är akademiker. Visst kan denna grupp ha helt olika kostnader, lån, storlek på familj att försörja och så vidare men troligtvis är de flesta vana vid- och behöver en stadig inkomst för att vardagen ska gå runt. Och inte minst behöver författare bunkra upp för sämre tider. Få ger ut en bok som säljer bra varje år hela yrkeslivet.

Jag pratade med Simona Ahrnstedt om det här och tillsammans gjorde vi en analys från andra hållet baserad på Varg Gyllanders uppgifter.

Det blev så här:
Om du behöver 20-30.000 netto/månad det året du ger ut en bok, dvs ca 250-350.000 per år så handlar det om ca 500-600 000 brutto. För en inbunden bok kanske en författare får runt 30 kronor. Ja, då behöver du sälja ca 20.000 det året.

För en debutant känns dessa siffror totalt omöjliga. Jag tror att allt över 4000 ex är en ”succé” med debutantmått mätt. Och de flesta författare säljer (här räknar jag in etablerade, välkända) enligt uppgift mellan 5000 och 10.000.

Sedan tillkommer visserligen pocketförsäljningen men den ger mycket mindre pengar.

Men om du tillhör de få lyckligt lottade som lyckas sälja rättigheter till utlandet kanske du klarar dig oavsett.

I en rapport från 2011 konstaterar Förläggareföreningen att 10 procent av titlarna står för 90 procent av försäljningen. Och det som betraktas som smalt är inte längre okända portugisiska poeter, utan också medelstora, etablerade svenska romanförfattare, enligt tidningen Focus.

En liten tröst är, som en bonus på Om en pojke-temat (men mycket mer realistiskt), att författare också får ersättning av biblioteken för utlånade böcker.

När du lånar en bok betalar biblioteket ingenting men staten ger en schablonavgift i biblioteksersättning till upphovsrättsinnehavaren. Priset per boklån ligger 2012 på 1 kr och 35 öre. 2013 höjs ersättningen till 1 kr och 37 öre.

För e-böcker betalar biblioteken själva runt 20 kronor per utlån.
10 kr går till bokförlaget, och Elib som förmedlar boken till biblioteket tar andra halvan. Hur förlaget och författaren delar upp ersättningen är upp till dem själva.

Sammanfattningsvis är det långt från skrivbordet till bankkontot. Det är ytterst få som kan leva ens drägligt på skrivandet.  Men från skrivbordet till drömmen är det bara en tanke.

Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Länkar om du vill veta mer: Sveriges författarfond – http://svff.se/
Svensk Biblioteksförening – http://www.biblioteksforeningen.org/

Sofia gästbloggar hos Bokcirklar.se

Hej,
Vi har ingen gästbloggare i dag men jag själv har börjat gästblogga hos bokcirklar.se, sajten som drivs av alla läns- och regionbibliotek i Sverige i samverkan. Jag tar över efter Aino Trosell (Norstedts).

Övriga gästbloggare har bland andra varit Maja Lundgren, Amanda Svensson och Åsa Moberg Boije. Du kan förstå att jag är stolt!
Som gästbloggare skriver man i två veckor och jag kommer att skriva fram till 31 oktober.

Här kommer dagens inlägg (http://www.bokcirklar.se/blog/view/10910)

Önskar er alla en fin helg.
Kram Sofia

Panelgardinens fulaste baksida

Ensamhet, tystnad, uppgivenhet och sorg. Där har du panelgardinens fulaste baksida. Dina grannar kämpar med halvdåliga äktenskap bakom stadiga Mårbackapelargoner. Har familjehemligheter det aldrig talas om.
Om du fick sitta på väggen som en fluga i deras hem hade du sett tv-apparater i olika rum, känt av likgiltighet och ointresse. Tystnad.
Alkohol, ekonomisk oro, svartsjuka och tusen andra källor till bråk och misär behövs inte. Men underlättar.

Det var inte alltid så här. Det perfekt inredda hemmet kändes en gång som nyckeln till det perfekta livet. Världen fick ett skimmer i sin varsamma omfamning av IKEA-lampor. Ett ofarligt bråk, en diskussion om vems tur det var att handla följdes av ljuv försoning; biff med sås.

Så kom tystnaden. Och halvfabrikat. Man kan lura alla. Till och med sig själv.
Så man är klädd blir man hedd, brukade min farmor säga. Sätt på dig något tjusigt så känns det bättre. För stunden. Eller kanske bara värre om ingen noterar ansträngningen.

Och det här att alla ska vara så starka. Kunna prata om och reda ut alla sina problem. Sätta ord på känslor. Argumentera för sin sak. För er sak. Varför inte medverka i TV under tiden?

Därför att små sorger talar, stora tiger. I början gick det lätt att få honom att förstå att han måste ända sig. Efter fem år säger han: se dig själv i spegeln.

Då kan orden fastna i bröstet. Jag har en vän som alltid kommunicerar om svåra saker med sin man via långa brev. Hon lämnar dem på köksbordet när hon går och svaret väntar på henne när hon kommer hem. Vissa saker är lättare att lyfta till dagsljus i skrift.

Ingen är ensam om att kämpa. Det finns systrar och bröder i såväl lycka som sorg. Slott och koja. Litteraturen är full med livsöden värda att ta del av och den svagaste är den jag vurmar för mest. Vill ge en röst.

Varför är du så ledsen? Berätta det för mig. Jag har lagt märke till att folk gärna biktar sig för författare. Var inte rädd. Jag byter ut ditt namn. Ändrar hans från Johan till John. Vilken är din historia? Om du berättar din, berättar jag min. Jag har också hemligheter.

I böckernas värld spelar det ingen roll om vi är rika eller fattiga, vackra eller fula. När vi öppnar pärmarna till en trovärdig historia läser vi med hjärtat. Är blinda för krukor och soffkuddar.

Vargtimmen

Efter en orolig natt vaknar jag med tre barnfötter upptryckta i ansiktet. Pojkarna sover djupt, stilla nu. Även Spindelmannen och Skateboardproffset behöver trots allt återhämtning.

Med en suck konstaterar jag att det inte går att somna om. Att jag får rulla röda ögon över dagen som känns oändligt lång.

Med morgonrocken hårt svept om kroppen går jag ut till köket och brygger en kanna trösterikt kaffe. Utanför fönstret stiger en mjölkfärgad dimma långsamt upp över viken. Det är stilla, vackert. Vattnet bryts inte av något. Himlen är tom, öppen. Det är alldeles tyst.

03.47 lyser de röda siffrorna på mikron.

Kaffedoften sprids i rummet, fyller långsamt morgonen.

Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.
Orden är Ingmar Bergmans.

Hans funderingar kring tidpunkten räckte till en film som handlar om en känd konstnärs försvinnande. Det är den där Max von Sydow slåss mot demoner. Vad är på riktigt och vad är fantasi?  Bergman ger som vanligt inga svar.

Jag sitter vid köksbordet och sippar på mitt kaffe. Njuter av ensamheten. Lugnet.

Inga barnben jagar varandra över golvet. Inte ännu. Ingen pappa svär över att han trampat på en legobit. Inte ännu.

Jag ser två svanar glida in över viken och jag tänker att den här dagen kan föra med sig vad som helst. Allt är möjligt.

Jag slår upp datorn och lägger fingrarna över tangentbordet. Det vita pappret ropar, vill fyllas med berättelser och livsöden. Snart kan magin vara borta men just nu känns allt nära, lättåtkomligt inom mig.

Sofia

Ps. Det går att provläsa min debutbok nu. Om du är nyfiken på ”Mina fräknar” kan du få ett smakprov här.

Debuterande författare på bokmässan

I dag stängde bokmässan efter fyra intensiva dagar. Mässans programchef Gunilla Sandin lyfte enligt GP fram den värme som mötte nobelpristagaren Tomas Tranströmer, en av de som lockade störst publik under mässdagarna, när hon summerade sina intryck och listade de mest publikdragande namnen för året: Jonas Gardell, Martin Schibbye och Johan Persson samt Ingrid Betancour.

Själv tänkte jag försöka ge en kort sammanfattning av hur kändes att medverka som liten och tämligen okänd författare för första gången.

Ensam tog jag tåget ner på torsdags morgon. Lyxigt, lugnt och skönt för en trebarnsmamma. Väl framme i Göteborg lämnade jag väskan på hotellet. Sedan bar det av till biosalongen Bergakungen där jag tillsammans med några andra författare hade fått tio minuter till att presentera min bok för Akademibokhandeln. Det var 120 personer i salongen och Jonas Gardell var före mig. Det kändes stort.

Jag är väldigt glad över att Akademibokhandeln har tagit in min bok ”Mina fräknar” i sin bokklubb (Club 52) och mitt framförande gick bra.


Efteråt gick jag till bokmässan.


Bilderna ovan är tagna när montern ställdes iordning dagen före. Så här folktomt kan jag lova att det inte var senare.

I Damms monter fanns en bokhylla med författarporträtt. Mitt kort står på översta raden. Ser du mig? 🙂

Här kommer några bilder på författare från mitt förlag. Nedan Kåre Halldén och Björn B Jakobsson på Deckarscenen.

I monterscenen: Peter James. Vi blev alla intervjuade av Frida Zetterström som jag pluggade medie-och kommunikation tillsammans med. Men jag visste inte om att det skulle vara hon förrän vi träffades. Vi har faktiskt inte setts på över tio år.

Här ser vi när Ann Rosman berättar om Metta Focks öde och Mercurium.

”Man försöker dra offret i smutsen så mycket som det går. Jag blev jävligt förbannad och ville veta varför”. Thomas Erikson om rättegångsthrillern ‘Illdåd’.

Sofie Sarenbrant.

Simona Ahrnstedt om sin nya bok ‘Betvingade’:
”Det är väldigt roligt att den svenska bokbranschen får upp ögonen för romance”.

Seminarie med Olle Lönnaeus och Niklas Orrenius – ”Är extremisten också människa?”.

På kvällen gick vi ut och åt på restaurang Tvåkanten. Jag fick trevlige Peter James till bordet.
Fredagen började tidigt med bokcirkel. Det här kan jag helt ärligt säga var höjdpunkten med mitt besök i Göteborg.
(Läs mer:
http://www.breakfastbookclub.se/2012/09/28/bokfrukost-med-mina-fraknar/ )

Ett varmt tack till alla som deltog, som läst Mina fräknar och ville dela med sig av sina åsikter och funderingar. Det betyder allt.


Eftersom jag kommer från Kungsbacka hade jag förmånen att ha många vänner och släktingar på plats. Min syster Lotta kom till exempel redan på morgonen och vi frotterade oss med författare som Martina Haag.

Ja, så sprang jag runt som alla andra på olika mingeltillställningar och lyssnade på ännu fler författare innan det var dags för mig att tillsammans med Manne bli intervjuad på scen. Vi fick höra att vi har en fin energi tillsammans (det visste vi redan:).


I publiken fanns några mycket gamla och mycket kära vänner vänner till mig: Elisabet (Ia) Andersson och Tina Ek till exempel.

Olle Lönnaeus.

Sedan blev det prisutdelning! Maria Sundberg, formgivare på Damm vann pris för bästa bokvideo, för filmen till Björn B Jakobssons De dödas ljus.

– Min film har egentligen ingen handling, men det jag ville spegla var stämningen i Björns bok, sa Maria Sundberg efteråt. Grattis, säger jag. Du är så begåvad Maria.

Jag har fått flera nya vänner på bokmässan. En av dem är Pia Hagmar som skrivit Du och jag och vi. En bok jag genast ska läsa.
Jag gick tillbaka till hotellet vid sextiden och där väntade två kompisar på mig. Jannike och Charlotta passade på att hålla mig sällskap på rummet medan jag duschade och gjorde mig fin för kvällen.
20120930-082427.jpg

Vid åtta åkte jag till Ordenshuset. Drygt hundra personer var med på förlagets middag. Vi åt en mycket god asiatisk buffé och hade det väldigt trevligt. Tack för att ni ordnade det så bra Forma publishing group! Jag inser vilket hårt arbete som ligger bakom allt.

Kvällen avslutades på Park och med det också mitt program på bokmässan.

Tågresan hem blev extra trevlig på grund av sällskapet. Jag satt med Nina Lekander aktuell med ”Hästar, män och andra djur”, Unni Drougge snart aktuell med den tredje fristående boken om Berit Hård; Fällan. Skandaljournalisten blir nu indragen när Sveriges populäraste modebloggerska får ansiktet totalförstört efter en misslyckad skönhetsbehandling.
Samt vår alldeles egen Manne Fagerlind vars bok ”Berg har inga rötter” precis har kommit ut som pocket. Vi satt i restaurangvagnen hela vägen till Stockholm.
Annars kände jag mig ganska trött och tom när tåget rullade in på perrongen. Först när jag närmade mig mitt hus kunde jag sätta ord på känslorna. Det var som om alla människor och ljud hade förbrukat min energi. Mässor har en tendens att göra det med människor.

Jag återvände jag till Värmdö med följande intryck:
– man är väldigt, väldigt liten som debutant
– de flesta är väldigt, väldigt trevliga
– det är kontakten med läsarna som betyder mest
– man varken hinner eller orkar med allt
– riktiga vänner är ovärderliga
– mitt behov av folksamlingar är fyllt för flera månader framöver
– mitt behov av att få sitta ensam och skriva i total tystnad är större än någonsin

Så, Bok & Bibliotek. Om ni frågar mig, en debuterande författare om en summering vill jag lyfta fram den värme läsarna av min bok visade mig under mässdagarna i Göteborg. Jag lockade inte störst publik men var nöjd ändå. För de som kom var underbara.

Jag hoppas vi ses med nya krafter och med en ny bok med namnet Sofia Hallberg på omslaget om ett år. 2013 är det Rumänien som står som värd för bokmässans tema. Tack och hej så länge Bok & Bibliotek.
Sofia

Bokmässan 2012

Det är inte särskilt långt från villan i skärgården utanför Stockholm till Bokmässan inne i centrala Göteborg. Det tar bara tre och en halv timme att åka. Om man tittar på klockan. Ur ett annat perspektiv, om man ser på resan som jag har gjort för att kunna medverka som författare …
Ja, då handlar det om livsval som inte låter sig mätas i kilometer och mil. Drömmar som vägrar ha en början och ett slut.

Mitt program på bokmässan börjar på torsdag (då är det främst för branschen) därför kommer jag att sitta på X2000 om fyra dagar. Jag vet att spåret är nästan rakt. Jag har åkt mellan Stockholm och Göteborg många, många gånger. Jag känner till att gupp jämnats till marken, stenar sprängts till grus, träd sågats ner och klyftor mellan berg överbryggts med hjälp av broar. Allt för att göra resan så behaglig och snabb som möjligt.

Vägen till att bli författare har helt andra särarter och egenskaper. Den avviker och fintas. Det är sällan behagligt men alltid passionerat. Fortfarande lekfullt. Något annat mål än att delta i en pågående upptäcktsfärd finns inte.

Bok och Bibliotek är en fest för alla som älskar att läsa och skriva men det är också ett kalas för det fria ordet. I demokratiska länder har alla rätt att via litteraturen och journalistiken trycka och sprida information och uppfattningar via böcker, internet och tidningar utan förhandsgranskning eller censur.

Bokmässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. 2011 var antalet närmare 100 000. Av dessa personer i mässhallen kanske du i år stöter på en 180 cm lång rödhårig tjej som har skrivit en bok om en kvinna som bär en ilska inom sig som bubblar och pyser och kommer upp till ytan i form av bokstäver på huden.
Om du skulle vara intresserad av att träffa en nervös men överlycklig debutant från Kungsbacka, en författare som har gett en sådan egensinnig huvudperson en röst, kom fram och säg hej!

Det här är mitt program för fredagen:
1. Mina fräknar är september månads bok i Breakfast Book Club och vi äter frukost och diskuterar historien kl 08.00 i Formas monter som har nr B08:22.
2. Pocketmingel 13.00-15.00 i Formas monter
3. Framförande tillsammans med Manne kl. 15:40 på Formas scen
4. Bloggmingel -18.00, Rum R3

Kvällen avslutas med författarmiddag på Ordenshuset för inbjudna gäster. Jag lovar ta en massa bilder och lägga ut på www.sofiahallberg.se så att du kan följa med hela tiden.

På lördagen är jag en vanlig besökare helt utan egna åtaganden.

Jag ser bokmässan som höjdpunkten på äventyret med min debutbok Mina fräknar. Kommer du ihåg hur allt började? Mitt första inlägg på Debutantbloggen (den 4 januari) var det här. Jag blir berörd, ja tårögd när jag nu läser det. Så mycket jag har fått uppleva sedan dess. Och alla känslor på vägen som nästan inte ryms i hjärtat.

Den 5 september 2012 var det fyra tusen dagar sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Elva år utan åtal, försvar eller rättegång. Det gör mig ledsen på riktigt.

Det är väldigt långt mellan bokmässan i Göteborg och fängelset i Eritrea. Åsikten att tryck- och yttrandefrihet är en mänsklig rättighet förenar oss.
Du finns i mina tankar Dawit Isaak.

♥ Sofia
www.sofiahallberg.se

Tillsammans är man mindre ensam

Pernilla messade för en stund sedan och berättade att hon är däckad med hög feber. Det faller alltså på mig att försöka svänga ihop morgondagens inlägg. Alla ni som längtar efter Pernillas nästa inlägg får försöka hålla er till torsdag.

När jag började prata om boksigneringar med förlaget så försökte de mest dämpa min iver. Om man inte är en känd författare kan en signering nämligen vara ganska deprimerande. Där sitter man vid sitt bord och ser människor komma och gå, men utan att särskilt många lägger märke till en. Några kanske läser på namnskylten och sedan ler ursäktande innan de skyndar till kassan, men mer än så blir det sällan. Hur många köper en bok av en okänd debutant?

Nåja, innan ni fäller för många tårar för min skull ska jag väl erkänna att min hittills enda signering var en ganska trevlig historia (för mig i alla fall). Men så ägde den också rum i min gamla hemstad Strängnäs, där det finns ett naturligt intresse både för mig och för ”Berg har inga rötter”. En signering i en annan stad skulle vara något helt annat.

Kanske är det just risken för att jag ska känna mig försummad och ignorerad som gör att Damm Förlag har slagit ihop mitt och Sofias framträdande på Bokmässan (kl. 15.40 på fredagen den 28/9) . För att folk ska vilja komma och lyssna på oss i Formas monter räcker det ju om de är intresserade av antingen min bok eller av ”Mina fräknar”. Det vore förstås roligt om någon av er som följer Debutantbloggen vill komma förbi.

Sofia och jag hade redan tidigare pratat om att göra signeringar tillsammans. När Äppelvikens bokhandel (bokhandeln närmast mitt hem) visade intresse för att jag skulle gästa dem, nämnde jag därför att Sofia kanske kunde hänga med också. Det tyckte de var ett roligt förslag, så den 4 oktober framträder vi där tillsammans (alla bloggvänner är förstås väldigt välkomna dit också).

Jag tror inte det är så dumt att framträda tillsammans med en god vän. Då har man åtminstone trevligt sällskap, och om rusningen uteblir kan man ju trösta varandra efteråt. Och om jag själv inte får signera någon bok medan den andra författaren gör succé, då kommer det att kännas mindre bittert just för att hon är min vän. Särskilt om den vännen är Sofia.

Att skriva noveller och delta i novelltävlingar

En novell är ofta på runt 3000 ord. Det är just på grund av längden det är roligt att skriva noveller men det korta formatet betyder inte att det är alldeles enkelt.

Här kommer några skrivtips samt en tävling dit du kan skicka in resultatet för att vinna både ära och pengar.

1.  Börja med att åka till ett bibliotek eller en bokhandel och införskaffa novellsamlingar. Som vanligt gäller rådet att läsa mycket bra litteratur för att kunna skriva mycket bra texter.
Några förslag (fyll gärna på med era favoriter i kommentarsfältet):
Jonas Karlssons ”Det andra målet”, Jens Lapidus ”Mamma försökte”, Hjalmar Söderberg ”Historietter”,  Anna Gavalda ”Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans”, Lars Ahlin ”Inga ögon väntar mig”, Stig Dagerman ”Nattens lekar”, ”Het” av Åsa Anderberg Strollo, Gunnar Ardelius, Lisa Bjärbo, Inti Chavez Perez, Manne Forssberg, Martin Jern, Jenny Jägerfeld, Sara Ohlsson, Ingrid Olsson, Jessica Schiefauer och sist men inte minst Tobias Wolff ”Jägare i snön”.

2.  Tänk ut grunden till en historia.

3.  Strukturera din text:
Karaktär(er)
Plats
Konflikt (inre eller yttre)
Vändning
Upptrappning
Vändning
Klimax
Upplösning/ Avrundning

4. Tips:
a) Använd få karaktärer. En eller två duger gott. Låt någon av personerna gå från 0 till 100 vad gäller inre och/eller yttre utveckling.

b) Håll dig till en intrig det vill säga huvudhandling. Det gäller antingen att fånga en bov eller vara otrogen en kväll. Inte både och. Kring detta finns några få konflikter, hinder på vägen som din novell kretsar kring.

c) I en novell måste du snabbt komma till poängen. Du kan till exempel inte beskriva miljön lika ingående som i en roman. Ge oss rätt känsla från början. Du kan till och med prova att dyka rakt ner i en konflikt. Om du börjar mitt i dramatiken får vi lära känna dina karaktärer under press. Det här betyder inte att det måste vara blod eller skrik. Ett bortvänt ansikte när en till synes oskyldig fråga ställs kan vara nog så starkt.

d) Försök få läsaren att tro att det finns en värld bortom dina karaktärernas omgivning. Ge oss glimtar av något större, ett vidare sammanhang. Din novell är ett nedslag i deras verklighet. En ögonblicksskildring av ett långt (?) komplext liv. Se på läsaren som en fluga på väggen i ett rum under en kort stund.

e) Det finns inte utrymme att gå in på detaljer om karaktärernas barndom och historia men försök ge dem ett visst bagage, lagom mycket för att göra dem intressanta. Skriv ner detta på ett annat papper och överför deras bakgrund till hur de beter sig. Om karaktärens pappa var alkoholist eller om han var uppvxen i en strikt frikyrka så kanske det påverkar hur han ser på vad som händer och hur han agerar i situationen?

f) Låt ingen karaktär vara perfekt. Se till att de är trovärdiga. Vad händer till exempel om du låter en god person göra en ond handling och en ond utföra en god?

g) Försök avsluta med något som överraskar läsaren och helst lämnar kvar en känsla. Något att gå omkring och fundera på, vilja prata med andra om.

5. Novellen är klar och du är nöjd med resultatet (så klart du är!). Visst vill du tävla nu? Så här gör du för att vinna en novelltävling:
1. På min hemsida www.sofiahallberg.se lägger jag ut aktuella novelltävlingar. Besök min sajt eller googla ”novelltävling”. Läs instruktionerna noggrant. Hur bra din novell än är kan den inte vinna om du har skivit om något annat än det de ber om.

2. Kontrollera stavningen. Ändra marginalerna en gång. Det är mycket enklare att upptäcka stavfel när man ändrar radbrytningarna. Ögat har vant sig vid texten och hoppar lätt över eller fyller i felaktigheter i en text man läst många gånger.

3. Undvik dubbla ord. Ett ord ska inte finnas i en mening två gånger och hitta gärna synonymer till ord som återkommer i samma stycke.

4. Läs din text högt. Du hör då om den flyter, om det finns en rytm som fungerar eller om något bromsar upp. Skriv i så fall om det stycket.

5. Välj en titel som representerar din text, är enkel att läsa och framför allt lockar till läsning. Kanske en motsättning? Tänk på Jens Lapidus: Mamma försökte. Ja, den titeln säger något. Det finns en dynamik i orden som gör mig nyfiken.

6. Skriv ut din text. Läs den på papper en gång till.

Och om du sedan vinner (hoppas, hoppas!), berätta det i ditt följebrev när du senare skickar in din roman till förlagen. Det ökar nämligen dina chanser att bli utgiven!

Nu är det dags att göra slag i saken. Lycka till! Här kommer en novelltävling från Hemmets Journal.
Hela texten finns på Hemmets Journals hemsida. Känner du till andra aktuella tävlingar? Skriv i kommentarsfältet!

”Skriv den bästa sommarnovellen!
Många läsare älskar noveller och tycker att det är bland det bästa i tidningen. En bra novell är en berättelse som berör och som bjuder på spännande, gripande och underhållande läsning. Formatet tilltalar många – man behöver inte vänta till nästa vecka för att få veta hur det går!

Vem kan vara med?
För att hitta det allra bästa i läsväg utlyser vi nu en tävling om den bästa sommarnovellen. Vi vet att det finns många begåvade skribenter i Sverige – både erkända författare och amatörförfattare som tidigare inte fått något publicerat. Tävlingen är öppen för alla. Det vi är på jakt efter är spännande och bra underhållning av högsta klass. De tre prisbelönta novellerna publiceras i Hemmets Journal under sommaren 2013.

Första pris: 25 000 kronor
Andra pris: 10 000 kronor
Tredje pris: 5 000 kronor

Vad ska novellen handla om?
Vi vill ha en nyskriven novell med en kvinnlig huvudperson. Det är viktigt att novellen har en engagerande och spännande handling med trovärdiga huvudpersoner. Vårt enda krav när det gäller handlingen är att miljön är svensk sommar. Författarna bestämmer själva genre – det kan vara spänning, romantik eller drama.

Tävlingsbidragen ska vara oss tillhanda senast den 1 december 2012. ”
För att delta klicka här.

6. Vann du inte? Trist!


Sälj din novell istället. Veckotidningar som Allers, Hemmets Veckotidning, Hemmets Journal, Allas och Året Runt köper in över 300 noveller per år.
Jenny Bäfving (som håller i kurser och dessutom skrivit mycket till veckotidningar) säger så här på Berättarskolan:

”Veckotidningsskrivandet innebär också att man är lite i ”feelgoodbranschen”. Om man når ut till sina läsare och kan ge dem en stunds trevlig underhållning har man lyckats. Det handlar inte om något självinvolverat, navelskådande skrivande utan om att kunna berätta en historia och bemästra ett hantverk.”

7. Ville ingen köpa din novell?  Publicera den själv på en skrivsajt som till exempel http://noveller.eu/, poeter.se, veckansnovell.se, och sockerdricka.nu. Eller på mitt eget öppna författarforum: http://sofiahallberg.se/forum där alla är välkomna.
Jag startade Författarforumet därför att alla jag vet som skriver låter andra läsa deras texter innan man skickar in dem. Det är ovärderligt att få feedback på sitt manus. Du lär dig också mycket, blir en bättre skribent helt enkelt, av att läsa och ge konstruktiv kritik på andras texter.

8. …eller bygg upp din egen sajt med dina och andras noveller. Vem vet? Du kanske är en ny bloggstjärna?

Hur det än går önskar jag dig ett varmt lycka till med skrivandet!
Kram,
Sofia
Ps. Om du vinner någon tävling så berätta gärna det för mig på www.sofiahallberg.se

Tack, men nej tack – Första hjälpen vid refusering

Det här är en text till alla som någon gång får ett refuseringsbrev från ett förlag. Läs vidare! Här kommer ett styrkebrev, ett motgift mot uppgivenhet.

”Tack för att du skickade in ditt manus till oss. Tyvärr måste jag meddela att vi väljer att tacka nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.”

Du har gett allt, hela din själ. Och så var det inget värt. Vem trodde du egentligen att du var? Du står med brevet i handen och med hjärtat under klacken och känner dig bottenlöst ledsen. Tappad på energi. Värdelös. Det är nog bäst att ge upp nu. Det var ändå bara pinsamt att drömma stort. Det var klart att det aldrig skulle gå. Att inte du skulle lyckas. Om du bara inte hade berättat för vännerna att du satt och skrev.
För alla meningslösa, bortkastade timmar framför datorn … Alla historier i ditt huvud som ingen vill lyssna på därför att de är helt ointressanta.

Utan ett antaget manus är du mindre värd. Misslyckad. Så kan du tänka. Men hur sant är det? Det är en inställning, en tankekonstruktion som inte gynnar dig.
Stå vid sidan om den ratade personen en kort stund och bara betrakta dina tankar och känslor. Låt dem komma och gå. Tänk dig att de är bilar som passerar. Du kan inte stoppa trafiken. Inte hindra besvikelsen. Fäst dig inte mer än så vid dina negativa känslor för de kommer att försvinna, precis som bilarna redan är på väg bort mot horisonten.

Du är inte misslyckad, du kanske känner dig misslyckad men det är något helt annat. Hur skulle du kunna vara något annat än bra? Vem bestämmer ditt värde? Prestationen är inte du och nu jämför du dig med andra istället för dig själv. Tänk om bara världens bästa höjdhoppare tilläts att hoppa och alla andra fick sitta på en bänk och titta på? Aldrig hade möjlighet att träna …

Det du fäster din uppmärksamhet vid kommer att växa, det kommer att komma in i ditt liv på något sätt men det kanske kommer i en annan form än så du idag tänker dig det.

Ta det inte refuseringen personligt, det handlar om texten och inte om dig. Missnöje är ingen bra drivkraft. Ta fasta på det som är bra. Du hittade din passion. Du slutförde ditt projekt. Du tog mod till dig och lät någon annan läsa, bedömma resultatet. Ge dig själv beröm, bekräftelse och uppskattning. Nöt in positiva budskap i dig själv för det är du faktiskt väl värd.

Så länge som det ger dig något att skriva, att sätta ord på egna och andras känslor och upplevelser, så kommer du att växa och utvecklas som person. Sträck dig efter det du önskar. Kanske kommer du ge ut ditt fjärde manus, kanske inget alls. Är det ens livsnödvändigt att bli utgiven?

Vad vill du få ut av ditt liv? Tillåt dig att drömma fritt igen. Låt inte rädslan för det okända eller avvisningar styra dig. Finns det något som gör dig glad varje gång du tänker på det? Då är det en kompass för ditt liv. Om du fastnar vid att det är när du når målet som du kommer att finna lycka och tillfredsställelse så kommer du att bli besviken. Drömvärlden existerar inte. Glädjen finns inte i framtiden. Allt vi alla har är här och nu. Resan är verkligen målet.
Att uppleva en gemenskap i läsandet och skrivandet, att utöva ett intresse, känna att man utvecklas och blir bättre – är det värt något i sig för dig?

Om man får något mer utförligt än bara ”nej tack” från förlaget kan man använda det för att utvecklas. Men det får man tyvärr sällan. Du måste själv analysera din text eller ta hjälp av vänner för att komma vidare.

Handling kommer först, känslorna följer sedan. Genom att göra något konkret mår man alltid bättre. Leta i din omgivning efter någon som kan hjälpa dig med konstruktiv kritik eller hitta en lektör som du får betala. Det här kan bli din stora inspirationskälla! Lyssna, ta åsikterna till dig. Låt det ta lite tid, smält det som sagts.

Tänk på att varje utgiven bok har skrivits om kanske fem gånger. Orkar du ta tag i ditt manus igen? Finns det något där som du fortfarande finner intressant? En kärna som du verkligen vill berätta om? Annars kanske det här manuset bara var tvunget att bli skrivet för att nästa skulle kunna skrivas. Och den berättelsen har bara du, ingen annan. Om inte du skriver den, vem ska göra det då?

Rom byggdes inte på en dag. Ge inte upp! Min bok Mina fräknar blev också refuserad av några förlag. (Så här gick det till när manuset blev antagent.) Du är nu med i klubben ”Refuserade skribenter”. Det är en väldigt stor klubb och vi har en fantastiskt fin gemenskap. Välkommen in i värmen.
Kram Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Här får du en blomsterbukett av mig bara för att. Så, upp och hoppa nu.

Din text är trots allt alltid din

Igår hade vi Debutantbloggen-picknick. Tack alla som kom! Det var så roligt att träffa er.

Ett samtalsämne som dök upp gång på gång under eken var hur mycket man lär sig av att läsa andras texter men också hur svårt det är att både ge och ta emot kritik. Att låta någon man litar på läsa ens manus kan vara helt ovärderligt men det kan också få ens inre röst att växa från en viskning till ett vrål. Ibland vet man bäst själv. Ibland är det bara så.

På skrivutbildningar är det vanligt att alla läser samma text och att man sedan diskuterar den högt. Det blir då uppenbart hur olika vi tycker.
Ibland måste man slå dövörat till och lita på sig själv, sin egen känsla. Din text är trots allt alltid din. Du har hela bilden och du vet vad du vill förmedla och hur. Att hitta sin egen unika röst är viktigt.

När man arbetar med en duktig redaktör är det underbart att få hjälp med att förbättra språket och berättelsen. Nio gånger av tio har jag känt att Anna Lovid har haft rätt i sina åsikter om ”Mina fräknar”. En gång av tio har jag argumenterat för min sak.

Jag har inte avtalet med Damm förlag framför mig just nu men jag minns att det står något om det här. Det finns en paragraf som handlar om att förlaget bara har rätt att korrigera grammatiska fel utan skribentens godkännande. Texten är författarens!

Nu är min bok är ute och flera kompisar har läst den. Två vänner pratade om ”Mina fräknar” efteråt.
– Du får inte bara säga positiva saker, sa den ena. Du måste säga något negativt också.
– Ja, i så fall, svarade den andra, tycker jag att hon hade kunnat ta bort fräknarna. Det hade räckt om boken bara handlade om relationen.

Först skrattade jag gott när jag hörde detta. Sedan kom jag att tänka på en recension jag läst för länge sedan om ”Mannen under trappan”. Då var det en kritiker som sa samma sak: Det hade räckt med relationen. Marie Hermansson hade kunnat ta bort mannen under trappan.
Jag drar slutsatsen av detta att människor mest av allt är intresserade av relationer. Det är kärnan allt annat kretsar kring, även för mig.

Men som någon skrev här på Debutantbloggen, det värsta är trots allt inte negativ kritik utan att inte bli sedd alls. Att ingen tidning, ingen bloggare, ingen vän uppmärksammar ens bok. Författare emellan frågar aldrig varandra om vi har läst varandras böcker. Det finns en ensamhet i skapandet hela vägen från början till slutet. Det är därför vi måste vara snälla mot oss själva. När jag intervjuade Linda Skugge sa hon: ”Det är också fint när folk vill läsa det man skriver, även om det bara är tio personer så är det hur stort som helst.”

En bok som det tals mycket om just nu och som många läser är ”Väldigt sällan fin” av Sami Said. Manuset refuserades av både Bonniers och Norstedts. Att det överhuvudtaget blev en bok har Sami sin kompis Oskar att tacka för. Så här säger han i Lina Kalmtegs intervju i SvD:

“Det var även Oskar som såg till att manuset blev utgivet. Sami Said var besatt av att bli utgiven på Norstedts. Han skickade det bara dit och till Albert Bonniers. När han fick refuseringsbrev från dem snodde Oskar manuset och skickade in det även till bland andra Natur och Kultur, berättar Sami Said. (Någonstans här börjar jag undra om den fantastiske Oskar verkligen finns, men hans existens intygas av både Sami Said och hans förläggare.)”

Och inte bara några förlag tyckte att texten inte dög. Inte heller Sami var nöjd med berättelsen. Han hade en lista på tjugo punkter som han ville förbättra, stycken att skriva om, innan manuset skulle skickas in men till slut orkade han inte mer.

Så är det nog. Man gör och tar så mycket man orkar men blir aldrig färdig. Varken med manuset eller som författare. En annan persons energi och engagemang kan ge kraft att klara lite till, växa lite mer.

Hela intervjun finns här: http://www.svd.se/kultur/forfattare-som-forvanar_7447206.svd
Om du vill veta vad andra tycker om min bok ”Mina fräknar” så kan du läsa här: http://sofiahallberg.se/pressklipp/

Kram
Sofia