Gäster

Vi välkomnar alla skrivande människor att dela med sig av sina erfarenheter, sin glädje eller ångest i form av ett gästinlägg. Har du ett uppslag som du tror skulle passa och som du vill dela med dig av, skicka ett mejl till oss på debutantbloggen (a) gmail.com, så återkommer vi till dig när vi tagit del av det.

2014 års gästbloggare:

2013 års gästbloggare:

2012 års gästbloggare

2011 års gästbloggare:

  • Peter Bergting har en mångårig karriär bakom sig som illustratör och serietecknare. Han har skapat oräkneliga boksomslag men ligger även bakom ett antal serieböcker, som t.ex. Gängkrig 145 (med Jens Lapidus). Våren 2011 debuterar han som skönlitterär författare på Semic förlag med fantasyboken Legenden om Morwhayle: Häxmästaren. Den handlar om Arteil och Malda, ett tvillingpar som hamnar på var sin sida i en konflikt som hotar sätta hela världen i brand. Läs inlägget.
  • Susanne Bengtsson debuterar den 27:e juli  med Vilmers första tävling på Rabén & Sjögren. Hon är journalist, har två söner som kör cross och tycker att det saknas böcker för barn som gillar motorsport. Läs inlägget.
  • Sofie Trinh Johansson debuterar den 15:e juli på Freya Förlag med den historiska romanen ”Vatten och salt”. En roman om att vilja ha det du inte kan få och att älska det som förgör dig, som utspelar sig i 1910-talets Varberg. Läs inlägget.
  • Ester Roxberg vann år 2004 Lilla Augustpriset för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Romanen Antiloper som kom ut i augusti på X Publishing bygger vidare på samma tema, och är Esters debut.  Läs inlägget. 
  • Sara Ohlsson är frilansade webbstrateg och journalist. Hon debuterade i våras på Gilla böcker med boken “Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag”. Boken handlar om Olivia som plötsligt blir dumpad av världens bästa pojkvän. Läs inlägget.
  • Aengeln Englund, arbetar som CTO på Fortnox International, och debuterade i våras med fantasyboken “Gainea”. Den är en slags filosofisk äventyrsroman som behandlar en hel världs födelse och död. Läs inlägget.
  • Hamdija Begovic som är aktuell på Notis förlag med romanen Barira. Den berättar en historia från den muslimskpräglade delen av Örebro. Barira, en ung tjej är ofrivilligt omgiven av en stor skara beundrare. Men det är moskén som är navet i dessa personers liv, det är där de möts och skiljs åt. Läs inlägget.

2010 års gästbloggare:

  • Anette Kindahl tjuvstartade sitt debutantbloggande redan förra året. Hon har skrivit romanen Kokongen, som utkommer i april 2010 på Albert Bonniers förlag. Anette är ”ständig gäst” under 2010 och kommer att skriva ungefär ett inlägg i månaden.
  • Karina Johansson debuterar i november 2010 med Bara en pärla, en roman om relationer, drömmar och ond bråd död som utkommer på Libra Artic förlag.
  • Hanna Wikman debuterade med Lift, som gavs ut av Charlie by Kabusa mitt under brinnande bokmässa. Lift har bland annat kallats för ”en feministisk beatnikroman”.

2009 års gästbloggare:

  • Erik Helmerson debuterade ’08 med ”Blixthalka” och ger råd till årets debutanter med sitt eget debutantår i backspegeln. Erik Helmerson skriver om film för Tidningarnas Telegrambyrå.
  • Marika King, som debuterar på Norstedts medSupernova”. Marika har själv jobbat som konsult och har skrivit en roman om en ung tjejs väg i en tävlingsinriktad bransch.
Annonser

6 kommentarer till Gäster

  1. Hampus Eriksson skriver:

    Jag har skickat ett mail till er om att få vara med som gästbloggare.

    • max skriver:

      jag vill ha med en text mitt första kapittel på min bok om Stalingrad, hur fan gör jag, vill bara att folk ska kunna läsa, sorry hanna att jag inte svara¨r utan som du undrar!)))

      här är den

      OH STALINGRAD, ETERNAL DEFENS OF MOTHERLAND Inledande kapitel 1941 17 nov

      Jag satt och fick mina sår slickade i efterföljets sjukstuga efter kvällens första kontakt.

      Då vi fått veta att Whermarct hade börjat slingra sig in genom staden som en djävul som rullar ut sin tunga, kom psykedeliska liknelser i min vakenpiller hjärna.
      Tungan var hans röda matta, klippt i tve, som blev tve efter tve osv. Djävulens blitz var i mitt huvud och den bibliska apokalypsens bleka ryttare hämtad rakt ur uppenbarelseboken. Faderlandet var en best, skoningslös för alla livrädda folk runt oss.
      Det tydligaste tecknet vi fått igår kväll efter ordern av vår löjtnant som löd ”ut med 5 spanings styrkor för att leta upp och märka fronten(Det var den mest galna och oorienterade ordern jag fått, de visste ingenting!!!!!!, vilket var tur med tanke på att det anlände 10 tusentals tyskar till staden på nytt, och nytt, som en puls).
      Det var en dumdristig tur att inte vara medveten om vi var några byggnader från hela den tyska 6:e Whermarct armén.
      Densamme var ledd av Generalfältmarskalk Walter von Reichenau, samt generalfältmarskalk Friedrich Paulus, ett av de riktiga general-essen, En soldat, Inte nazist så därför fick hans geni en Andra gradens plats vid kartbordet.. han hade tunga meriter och var den som skulle komma att bli en öppen kritiker som inte såg sin arme som boskap.. Detta blev komplicerat för hitler då hot om att –jag dödar dig om du inte lyder mign mobbing mentaliteten”. Mänsklighet, ätt höja motivation hos en soldat till den grad att soldaten ville vara på slag fältet, var infallsvinklar han var rädd för..där var haninte någon retoriker. Han ville ha ett kartbord, en massa smickrare han kunde skrika och vara galen inför…
      Emellertid… tyskarna hade skickat ut små front sökare med exakt samma order som vi- en av dessa var på vi på kollisions kurs med väldigt snart…….
      Ja i vilket fall var detta våra grannar.)samt, de 4 av oss som var gruppens inre krets hade med oss sex ”flaggor, ett fördjävligt namn på en person utan erfarenhet (flagga var namnet på ”nya menigas ansvarsområde, dessa 13- 25 åriga män som vi drog med oss , lokaliserade en tysk och dumpade av honom efter det att vi grävt ett hål han kunde sitta i, och om direkt hot fanns, skull vi tillsammans eliminerat det, om den om det fanns överhängande faran” och på så sätt byggdes det upp en liten infrastruktur med människor som murklossar.)

      Jo, vi hörde att fotsoldater från ”faderlandet” var nära. Det var det dova knattrandet av handeld vapen, samt att artillerield och flygplanen, sluta kräkas eld över oss. det var som att hela luftwaffe hade tagit ett djupt andetag medan röda mattan rullades ut för ”gud vet vad vilka mängder soldater och helvetesmaskiner som borrade ner sina flaggor tyst och metodiskt. Sökljusen stirrade sig blinda på de låga, kalla snö o regnfyllda
      OH STALINGRAD, ETERNAL DEFENS OF MOTHERLAND Inledande kapitel 1941 17 nov
      molnen…..Whermarct var ett stort odjur, som metodiskt och skoningslöst tog sig framåt steg för steg….. vår stab var hyperaktivt, nervöst och ryckigt när vi smög oss ut, en grupp på 10 man, genom byggnaderna gnagandes med käkarna av pillerna de delade ut frekvent till oss. Gatorna var tomma till viss del, rasmassor till viss del och överallt lyste Civilbefolkningens ögon som små rädda rådjur. Jag Nikolaj med en korprals rang var den ena av 2 med riktig krigserfarenhet, då jag varit med vid ockupationen av polen och förlorat allt mänskligt hopp vidd massakern i Katyn, där gick det upp för mig vilken typ av krig det skulle bli när Stalin beordrat 20000 officerares död på kanten till en massgrav
      Vi hade vandrat kanske 200 meter när vi svängde in på en gata där huset till om oss träffats rejält av bomber så det nästan var ett torg, när kulorna började vina och ett spårskot, rött o brinnande ven exakt utanför mitt vänstra öra.
      Vi föll till marken och som tur var så hade en ”pelare” eller nått trillat precis där vi nu låg och det tunga ljudet av ett monterat 40 mm Vapen som fick in första patronen i bandet ljöd, så jag reste huvudet snabbt för att få någorlunda koll på situationen innan det skulle börja spruta betong och metall flisor.

      Vi låg på rad som sardiner till höger om kulsprutan, alltså hans vänstra flank, han var bra nedgrävd med två stora sandsäckar på varsin sida. 2 personer skötte vapnet och bakom honom låg det tyskar som understöd bakom, kanske 3 eller fyra. Sen började det översvallande ljudet av metall som äter sig in i batong, rikoschetter osv, jag som var i mitt melankoliska tillstånd fick en ide efter jag dragit på mig mina öronskydd….jag tittade på min grupp och dom såg helt skräckslagna ut, liggandes i foster ställning. Alla utom de två sergeanterna. Jag kröp på armbågarna bort till dem och skrek, -jag har en
      Plan som kan fungera, om ni vill höra, båda nickade4 som papegojor, då jag misstänkte att de hade lite att komma med själva.
      Om ni organiserar er så att 2-3 automatkarbiner kryper ut så långt som möjligt till vänster är ni nästan rakt framför 40 millimetern, samtidigt som gevären ligger på rad och väntar, jag såg männen betrakta oss och det faktum att vi höll på att utarbeta en plan hade definitivt höjt moralen,

      Jag fortsatte – jag tar mig längst ut till höger, där som det är en raskulle som ger mig 10 meters skydd när jag springer. -jag kommer att kasta en granat mot dem som startskott, och desorientering.om ni ser till att det börjar skutas vilt på vänstersidan vilt åt alla håll kommer jag med lite(”HE jävla #&%¤# tur”) kunna springa med min bajonett i handen ner i skytte värnet, tyskarna bakom kommer att resa sig för att skuta mig och då väntar rastrerande gevärbatteri!!! Vad tror ni?????
      Bra ide Nikolaj, det provar vi sa sergeant Uljakova samtidigt som jag tror han tackade sin lyckas stjärna att jag frivilligt anmält mig som prickskyttemål.
      OH STALINGRAD, ETERNAL DEFENS OF MOTHERLAND Inledande kapitel 1941 17 nov
      -har jag tur så kan jag snurra fanskapet till kanon 180¤ och skuta med den också!!
      -du Ulja, sa jag och grep ett stenhårt tag i hans nack- kalufs, organisera det snabbt och exakt nu så kryper jag bort och gör mig redo. Uljakova samlade männen Till sig och jag visste han kunde klocka det, med lite pondus och is i magen. Väl borta på kullen slet jag av mig gevär, rock tog och bajonetten i höger hand…..mkt vass!!…..tog upp en granat i vänstran, tittade bort på männen som låg exakt som jag föreställt mig och alla väntade…..
      4 missisippi sen smäller det, jag börjar kuta på 3..
      Adrenalinet pumpades uppigenom ryggmärgen rakt ut i hjärnan när jag kastat granaten, det var 30 meter.
      1 Mississippi 2 missisippi,3!!!!! Jag tog ett djävla språng samtidigt som jag hörde minna kamrater skjuta som galningar, -BOOOOM sa min granat och just när jag var framme och satsade på mastodont hoppet fick jag ögon kontakt med tyskarna, Undertiden som jag var på väg över den högra sandsäcken och kpisten som var helt röd av värme sprängdes min vänstra hand i luften-
      Jag flög med fötterna och smalbenen först rakt på pipan som snurrade rakt in över huvudet på ammo-mataren och in i huvudet på skytten. Jag satt nu gränsle över en man som fått mitt blod in i ögonen samtidigt, såg jag skytten skrika av smärta och genom simultanförmåga tryckte jag på pipan med min söndriga hand allt vad jag kunde mot hans ansikte och satte med högran bajonetten i magen på min tyska bädd madrassunderlag, tyskarna var döda ovh det osade bränt kött……..
      Va ?? 5??
      – Mmmm, en lyckades dra…
      Vi förstod att vi nu röjt vår position,- bäst här är tomnt när hans polare kommer tillbaka, så vi inte får en hel djävla divition efter oss

      De mina kom springande -det fixa vi bra!!!!! 5 döda av 6
      -Vänta, 5 st????
      -mmmmmmmmmm, en sprang iväg, de jävla nassen.
      (vi visste alla vad det betydde)
      –Bäst vi drar snabbt som fan innan vi får en hel djävla division i häcken, sa jag och vi lade benen på ryggen…

      OH STALINGRAD, ETERNAL DEFENS OF MOTHERLAND Inledande kapitel 1941 17 nov
      Det där fixade du ju nästan själv sa en sjuksköterska som pekade på att handenm slutat blödeöa av brännandet i striden. Jag hade blivit av Med 4 fingrar och halva vänster hand. Jag som älskade spela musik och dessutom var vänsterhänt…Det hade jag inte ens tänkt på förrän nu!
      Slut på inledning

  2. Anitha Östlund skriver:

    Hejsan!
    Jag har länkat till er på min blogg eftersom jag tycker ni har en intressant och informationsrik sida.
    Själv jobbar jag nu med bok nummer två som heter LIVET; INGEN ENKEL HISTORIA Den är oredigerad och kan ses i sin helhet på kapitel1.se/anitha-ostlund
    Här kommer baksidestexten
    Petra är en tuff, men blyg pojkflicka från södra norrland som efter att ha tragglat igenom social linje och jobbat i Gävle en sommar inte längre klarar av lugnet i den lilla småstaden hon kommer ifrån. Hennes stora kärlek är en kille från Hudiksvall, och de ses då och då. Oftast när han är onykter ,och spanar efter andra brudar.
    Egentligen är han nog också kär i henne, men polarna och livet sliter i honom.
    När de väl ses då gnistrar det som fyrverkerier runt dem.
    Killen heter Peter, men de flesta kallar honom Kase eftersom han i sin ungdoms dagar gjort något som han aldrig någonsin berättade för henne.
    Jobb finns inga i hennes hemstad, så det är bara att söka sig utåt i landet.
    Hennes föräldrar är rätt unga och har tagit över en bondgård efter släkten. Petra ser dem slita dygnet runt och vet med bestämdhet att så skall hon INTE ha det.
    Egentligen älskar hon livet på landet, men något sliter och drar i henne….
    Till slut flyttar hon till Stockholm och DÄR börjar hennes nya liv.
    Följ med på färden där hon från blåögd blyg norrländska förvandlas till en tjej med massor av skinn på näsan. Allt som kan hända händer…både dåliga, och bra saker, men framförallt … vilket äventyr!
    Hittills har det blivit 23 kapitel, men antagligen får jag dela upp den i minst två böcker innan den är klar.
    Gå gärna in och kommentera.
    Ha det gott

  3. Kevin Frato skriver:

    Låter som ett viktigt ämne. Och kom ihåg att Henning Mankell gav ut sina första böcker själv, via Författarens bokmaskin (det gör han nu igen hos Leopard. Likaså Jan Guillou, som deläger Piratförlaget).

  4. anitha östlund skriver:

    Hejsan!
    jag mailade er tidigare, men eftersom min dator har krånglat kunde jag inte se om det kom fram.

    Min bok som jag skrivit handlar om mina tre barns tillkomst.
    Innan de kom hade jag tre snabba missfall på tre år, och när jag äntligen blev gravid…ja, då ville inte kroppen riktigt vara med, och varje graviditet blev ett enda farande till sjukhuset.
    Här får du baksidestexten

    Det är inget fel på dig eller din kille, det här är nog bara psykiskt!”
    Med de orden stängde läkaren dörren, och vi gick hand i hand från mottagningen med orden ringande i öronen.
    Jag hade haft början till ett missfall flera år tidigare, med en kille som väl egentligen var helt FEL. Det var ingen kärlek mellan oss. Då trodde jag att missfallet bara var en tillfällighet, och egentligen var det väl bra. Jag behövde inte själv ta beslutet att ta bort det, för abort är ju faktiskt inte ett preventivmedel. Barnmorskan berättade att jag hade ett pågående missfall och rekommenderade en så kallad medicinsk abort. Hon visade mig tabletterna och berättade i korthet hur det fungerade. Det visade sig vara en grym, smärtsam metod som innebar 8 timmar i en säng med smärta och tårar för att sedan föda ut ett dött foster.
    Efter tre tidiga missfall på två år var jag och Peter modlösa. Vi siktade in oss på ett liv utan barn.
    Allt jag gått igenom hade gjort mig som i vanliga fall var en gladlynt tjej till en ledsen liten spillra.

    Den här boken har jag skrivit till alla kvinnor som liksom mig haft problem att få barn. Flera struliga graviditeter med föreliggande moderkaka, tidiga sammandragningar, andnöd och grym foglossning finns i mina journaler.
    Alla gravidtidningar visar att en graviditet är så underbar, härlig och okomplicerad.
    Trodde jag ja, hellurade är vi allihop! Jag och mina medsystrar på SÖS (södersjukhuset) efterlyste någon som skrivit om missfall utan orsak och om gravidkomplikationer av alla de slag.
    Ett litet, litet hopp i allt det mörka!
    Nåväl, jag lovade tjejerna att knåpa ihop en bok, och här är den. Den är skriven delvis i dagboksform eftersom jag följt mina dagböcker. Hoppas ni får hjälp och stöd av mina upplevelser.

    Boken kommer att komma ut inom kort, och jag ger själv ut den genom tryckeriet PaperTalk.

    Du hittar det jag skrivit på http://www.novellbloggen-razaha.blospot.com

  5. Mikael Vasara skriver:

    hej har precis börjat läsa boken , gillar stilen den lilla och det stora , det söta med det elaka , och jag är redan kär i henne , men jag vet att det skulle vara omöljigt att vara tillsamans med henne ,) Lycka till med nästa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s