Gästbloggare: Anders Fager

Gör inte som jag.



I år är det tio år sedan min första roman ”Svenska kulter” kom ut. Det är också ungefär nio år sedan jag jobbade med något annat än text i olika former. Så här i efterhand så frågar folk mig ibland hur man bär sig åt för att hamna i den positionen. Jag ska försöka att ge fem råd riktade mot denna livssituation. Och samtidigt säga att jag var dum nog att inte följa ett enda av dem själv. Så. För att citera tusentals föräldrar. ”Gör som jag säger. Inte som jag gjort.”

Gå en skrivkurs. Vilken kvällskurs som helst där man arbetar med text kommer att hjälpa dig att få bort 90 % av alla ”tics” i din text. Har som jag du suttit 30000 timmar ensam på din kammare och lärt dig skriva (och som jag slängt tre färdiga romaner och gud vet hur många inte avslutade) så har du också blivit fruktansvärt närblind. Du har garanterat vändningar och manér i ditt språk som du inte längre lägger märke till, men som gnisslar som spikar på en griffeltavla i andras öron. Du behöver helt enkelt någon annans ögon för att döda dina snabba blickar och febrila händer. Jag gjorde inte det. Jag hade kunnat lagt ner 30000 timmar på något jag var usel på.

Gå till en lektör. Eller: Gå med ditt manus till någon som inte är din kompis eller en mysig typ i en skrivgrupp på Facebook. Gå till någon som tar betalt. Och som är känd för att vara ett grinigt helvete. Du vill inte att någon skall gulla eller mysa. Du vill inte höra att du är ”ganska bra”. Du vill ha en lektör som sprättar upp din text från tårna till näsan och pekar på dina fel. Jag i min uppblåsta dumhet trodde inte att jag behövde någon sån hjälp.

Se till att ditt förlag har en plan för marknadsföring. Böcker säljer inte sig själva. Och de säljer sig inte via postorder från en obskyr webbsida. Se till att ditt förlag når ut till Adlibris och de andra jättarna. Se till att det finns en reklamkampanj planerad som är mer avancerad än att dela två bilder på Facebook. För få saker är så meningslösa som 1200 böcker under någon säng. Förlaget jag var på hade ingen sån plan alls. Den enda reklamkampanj som fanns var att jag bestämde mig för att höra av mig till en människa om dagen om min bok. Efter typ 150 dagar så fick jag en stor recension i DN. Ingen människa kan i efterhand tro att det fanns någon som helst plan i detta.

Se till att få arbeta med en redaktör. Redaktörens jobb är att städa upp efter dig, lektörer och skrivkurser. Redaktören skall ha betalt av förlaget för att göra din text riktigt jäkla bra. Att tro att man klarar sig utan den här typen av expertis är hybris. Jag gjorde det i min första bok. Den blev hyllad till taket, men jag har ingen aning om hur det gick till. Sedan dess har jag haft redaktörer. Och jag har nästan lika intima relationer med dom som jag har med min hustru.

Vet vem du vänder dig till. Att i blindo rulla ut en debutroman på den enorma litteraturscenen är lite som att fjärta i en orkan. Inte ens de som står riktigt nära dig kommer att märka det. Du behöver inte kunna ditt marknadssegment utan och innan, men det är bra att förstå ungefär hur ditt hörn ser ut. Vilka forum, konvent och mässor kan det vara bra att synas på? Var finns din publik? När vi släppte Svenska Kulter så hade vi verkligen ingen aning om till vem boken var. Det ledde ju till en hel del misstag.

Och vänta. Ett par saker till.

En jurist. Det är bra att ha en jurist som är på din sida. Speciellt den dag någon säger ”film.”. För ingen kommer att försöka lura dig. Men det är alltid bra med någon som är på din sida. Ändå. Och det är bra att känna någon som kan hjälpa dig när du sköter din bokföring. För du kommer att ha F-skatt.

Annonser
Publicerat i Debut | 2 kommentarer

Skrivövning!

Bokmässetema

Föreställ dig att du kommer till bokmässan, taggad till tusen inför scenframträdandet du ska hålla där du berättar om din debutbok som släppts samma dag! Eller är det din splingans nyutgivna uppföljare?

Vad säger du till publikhavet som sitter som ljus framför dig? Skriv ditt bästa/roligaste/mest spontana eller säljande scensamtal (så du är beredd när det plötsligt händer😉)

Publicerat i Debut | Lämna en kommentar

Min bokmässa

Under bokmässan fikade jag mest och pratade skrivande med människor som jag träffar sällan eller som jag mötte för första gången. Att få vara en skrivande människa i sällskap med andra skrivande människor i två hela dagar gav mig den pepp som behövs för att fortsätta det ensamma arbete som skrivandet ofta är.

Några montersamtal hann jag med att lyssna på i alla fall. Tessa Hadley som pratade om fördelarna att debutera sent i livet. Hon menar att hon då hade självförtroendet och styrkan att säga det hon ville säga, berätta den berättelse hon ville berätta. Kändes skönt att höra.

Av den alltid lika charmiga Bart Moayert fick jag tips till min hobby: att tjuvlyssna. Han berättade att han ser det som en sport att studera människor och mest intressant är att studera hur de håller käften.

Även Silvia Avallone pratade om hur hon studerar sin omgivning för inspiration till skrivandet. Hon sa att på instragram kan man lätt spionera på andra men det man ser är bara det perfekta. När man skriver romaner ska man leta efter det som andra inte vill att man ska se. Romanen utforskar hemligheter och dessa är inte perfekta. Instragram helt värdelöst när det gäller skrivarinspiration alltså. Avallones passion över skrivandet och litteraturen var underbart inspirerande att lyssna på. Hon bad oss utmana oss själva och hitta vänskaper utanför där vi normalt umgås. Att våga utmana sig själv för att hitta det oväntade. Att ha modet att bli vän med någon helt olik sig själv. Sociala medier ger återigen inte någon utmaning. Där simmar vi bara runt runt i vår filterbubbla.

Som avslutning fick jag gå på Norstedts förlagsmiddag. Det var en glittrande bubblande tillställning och jag fick flera gånger liksom stanna upp och försöka fatta att jag var där, bland andra författare.

Publicerat i Debut | Märkt | Lämna en kommentar

Debutant på Bokmässan

Redo för signering i Nicole Publishings monter B03:65

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hur jag ska beskriva det som jag fått vara med om under fyra väldigt intensiva dagar i Göteborg. Jag har inte bara släppt min debutbok utan även fått vara med som författardebutant på Bokmässan. Overkligt. Stort. Magiskt. Trångt. Underbart. Högljutt. Varmt. Jag är trött. Utmattad. Som en urvriden trasa. Och ovanpå det en riktigt dunderförkylning, en hals som känns som sandpapper och en härlig hes röst. Men det var så värt det. Jag är oerhört tacksam att jag fått vara med om detta.

På torsdagen lämnade jag barn (som fortfarande var sjuka), man och hundar hemma i Lund för att köra upp till Göteborg. Väl på plats fick jag för första gången träffa Nicole på mitt förlag och när hon lotsade in mig på Bokmässan var det svårt att ta in allt. Hur stort det var. Hur mycket folk där var. Det kändes som om jag aldrig skulle lära mig att hitta där.

Efter en timmes signering , där jag faktiskt fick signera flera böcker, var det dags att möta upp övriga Debutantbloggare. Pias monter låg i närheten av min så vi letade oss gemensamt fram och upp på andra våningen där vi hittade Ina. Sedan stod vi och väntade in Jens och Mirijam. Problemet var bara att de två stod och väntade en liten bit bort runt hörnet, men tillslut lyckades vi stråla samman alla fem. Det var fantastiskt roligt att träffas på riktigt. Fyra välbekanta men ändå helt nya bekantskaper. 

Pia, Jens, Ina, Anna och Mirijam

Och vet ni vad? Jag har signerat en massa böcker. Fler än vad jag kunnat föreställa mig. Instagramvänner, bokbloggare, författare, Feelgoodfredags-vänner, väninna från vårt sommarstugeområde, barndomskompisens mamma, svägerska, före detta svägerska, före detta svärföräldrar, en tidigare Debutanbloggare, en man som kände igen namnet Alemo och tydligen gått i skola med min morbror, nyfunna bokmässevänner och helt okända har köpt ”Emmas nya liv”. Vilken grej. Det är svårt att ta in. Och i mina flöden har det dykt upp bilder där mina fina, rosa bok är med. Den poserar helt ogenerat tillsammans med andra böcker och skäms inte alls för sig. Surrealistiskt! Att alla sedan kommer att läsa boken försöker jag att inte tänka på. Det känns alldeles för läskigt. 

Alla böcker jag köpte

Jag har även haft möjlighet att njuta av flera framträdanden, både i förlagsmontrar och på Feelgood-scenen, och köpt på mig alldeles för många böcker. Alla signerade av författarna. Hisnande att tänka att jag faktiskt har fått prata med en massa av mina förebilder. Och flera kände igen mig, frågade hur det gick och önskade mig lycka till. Men trots att jag köpte på mig fler böcker än jag tänkt känns det ändå bra att jag faktiskt sålde betydligt fler.

Veronica Linarfve bjöd på ett fantastiskt härligt montersamtal och jag fick möjlighet att prata med henne en kort stund efteråt. Eftersom jag redan har hennes underbara böcker köpte jag ingen signerad bok av henne. Men kan ni tänka er! Veronica kom förbi och köpte min bok. Så jag fick istället signera en bok till henne. Galet!

Jag, ”Emmas nya liv” och Veronica Linarfve

Även om Bokmässan till största delen varit helt fantastisk så ska jag inte sticka under stol med att jag ibland kände mig lite vilsen. Bortkommen. Undrade vad jag gjorde där bland alla riktiga författare som är så duktiga. Tyckte att jag inte riktigt platsade. Att jag inte hade något att komma med. Stundtals kände jag mig ensam, som om alla andra kände varandra. Men dessa känslor fladdrade ändå mest förbi. Med tanke på att detta var min första Bokmässa någonsin har jag verkligen pratat med många. Fler än vad som borde vara möjligt för denna introverta och blyga debutant. Och det är inte så konstigt att de som varit med i branschen längre känner varandra, har hittat nära vänner. Personligen har jag verkligen gått utanför min box och jag är stolt. Inte ska jag jämföra mig med andra. Min trygghet i detta gigantiska bokspektakel var att jag hade min förlags monter. Jag kunde alltid söka mig dit och hänga med mina fina förlagskollegor. Tanka energi och prata lite. Så tack Lisa, Peter, Micael, Nicole och Sofia!

Lite bortkommen på torsdagsminglet. Tur att jag har solglasögon 😎

Jag tror att jag, på det stora hela, skötte mig bra. Att jag inte gjorde bort mig alldeles för mycket. Mer än att jag frågade vem en kvinna var och det visade sig att hon var förläggare på ett förlag där jag ska vara med i en antologi. Och att jag hejdade en stressade författare för att säga att ”jag känner igen dig”. Men annars så gick det nog bra. Hoppas jag …

Publicerat i Anna Alemo, Bokmässan, Emmas nya liv | Märkt , , | 2 kommentarer

Mässtrött

Foto: José Figueroa

Såhär några dagar efter mässan börjar tröttheten lägga sig, men igår var jag tillräckligt mör för att inte göra någonting alls på hela dagen. Jag var på mässan torsdag till lördag eftersom jag hade blivit inbokad på en punkt per dag. Det kändes rätt lagom, det tar ju tid att göra allt det andra som hör bokmässa till.

Ett rykte gjorde gällande att förlagen nästan alltid måste gå ihop två och två för att lyckas boka in mässprogram, plus att det blivit mycket dyrare i år att få med sina förfatatre på seminariepunkter, så det blir intressant att se hur det blir nästa år. Rent krasst återkom en hel del seminariepunkter i form av monterprogram så man var nog inte tvungen att ha seminariekort. Jag gjorde ju till exempel ett seminarie och två monterprat. Även om jag tror att monterpraten inte är gratis för förlagen heller.

Eftersom jag legat sjuk innan mässan drog vi ut på det och åkte vi upp till Göteborg lagom till jag skulle vara med på ett seminarium med Stina Wirsén och Emma Karinsdotter vid fem. Det blev hur bra som helst även om det kändes som att vi bara skrapade på ytan på en massa intressanta ämnen.

Foto: Erika Olofsson Liljedahl

Sedan smet jag bort till Förlaget, mitt finska förlag, på deras mingel i förhoppning om att få träffa några av dem jag dittills bara mejlat med, vilket lyckades. Trots att jag varit otaktisk och inte bildgooglat dem i förväg. SOm tur var kände de igen mina glasögon.

Sedan var det dags för förlagsmiddag. Många av förlagen ordnar middagar för sin personal och sina författare någon gång under mässan. För Natur och Kultur brukar detta vara på torsdagen där de som gett ut något under året är inbjudna och alla andra bjuds in till eftersläpp. Förra året var jag på eftersläppet men fick i år komma in i värmen.

Jag har ingen aning om hur många vi var men det var tillräckligt många för att jag inte skulle hitta och hinna prata med de jag faktiskt kände. Men de jag blivit placerad med var trevliga så det var ingen större förlust.

Fredagen inleddes med en klimatmanifestation. #writersforfuture ordnade så att vi var fem i taget som stod vid mässans huvudingång och manifesterade hela dagen och jag och min författarsambo var med och tog morgonpasset. Sedan hade jag chans att snacka med Stina Wirsén en gång till när vi tillsammans med psykologen Jenny Klefbom tog oss an ämnet med svåra ämnen i barnböcker på Psykologiscenen. Det ska tydligen har filmats så det kanske dyker upp längre fram.

Sedan lyckades vi peta in lite seminarielyssnande, bland annat om kvinnor och korsetter samt ett där Kjell Westö och Juha Itkonen pratade om sin brevväxling som blev till en roman. Där fick jag dem sedan, helt utan skam i kroppen, att signera boken till sin förlagskamrat, dvs mig, till allas förvirring.

På fredagskvällen blev det en paus från mässandet med Jonas Gardells show Queen of Fucking Everything ett stenkast bort på Lorensbergsteatern. Det var magiskt bra som alltid.

Lördagen inleddes med sovmorgon och ordentlig hotellfrukost innan jag fick träffa den mycket trevliga Annika Sandelin på Finlandsarenan. Hon har skrivit den andra bilderboken som Förlaget ger ut i höst, Silkesapans skratt. Det blev ett bra snack om sorg och bilderböcker och väckte en hel del tankar.

Sedan smet jag ut och träffade en bekant och hans son på hotellet innan jag lite snabbt försökte avverka besök i alla montrar jag missat under mina tre dagar. Helt slut färdades vi sedan söderut.

Om jag ska jämföra mina erfarenheter av att ha varit besökare, eller jobbat på förlag, med att vara där som författare skulle jag nog säga att det här var roligast. Som besökare minns jag att jag hela tiden hade en känsla av att jag måste vidare för att hinna uppleva allt. När jag jobbade på förlag stod jag mest i montern när jag inte var på möten. I år gled jag mest runt och pratade med andra boknördar och mös i mässkänslan. Jag ska till bokmässan i Helsingfors om en månad och där känner jag ju knappt någon, vi får se om det är lika gött. Eller om det bara var för att jag har lärt känna en massa folk i svenska branschen.

Publicerat i Jens Mattsson | Märkt | 2 kommentarer

Bokmässan!

Så har jag äntligen fått uppleva den. Bokmässan! Fyra dagar som inte liknar någonting jag tidigare upplevt. Eller, eftersom jag passade på att skriva det här inlägget redan på lördagen för att kunna tidsinställa det och slippa stressanalysera den här upplevelsen på söndag natt, då jag istället planerar att sova som en stock inför hemresan på måndag förmiddag, så rör det sig i skrivande stund om tre dagar. Om man ska vara överdrivet petig. Men jag hoppas jag åtminstone kan göra en första hyfsat rättvisande summering ändå av denna min urpremiär i bokmässesammanhanget.

Torsdagen var, (antar jag) relativt lugn och stillsam, i alla fall med bokmässemått mätt antar jag. De allra flesta besökarna var branschfolk och det gick att strosa längs gångarna utan att bli vare sig omkullknuffad, bortputtad eller nedsprungen. Efter en drop-insignering (utmärkt tillfälle att få vila fötterna lite) så var det dags att testa mitt lika beryktade som obefintliga lokalsinne. Det första testvarvet runt hemmamontern hos HOI förlag gick så bra att jag genast vidgade cirklarna samtidigt som jag försökte lägga speciellt intressanta montrar på minnet för senare återbesök. På eftermiddagen strålade sedan hela 2019 års debutantbloggargäng samman för en fika och det var en fantastiskt rolig upplevelse att äntligen få se varandra i verkliga livet, så himla kul! Och ett hett tips till våra efterträdare nästa år är att ta tillfället i akt om ni besöker Bokmässan under ert debutantår.

Många utställare bor på hotell runtom Göteborg har jag förstått, men själv hade jag förmånen att få krascha hos goda vänner som både passat författarassistenten Folke Bengtsson och dukat fram middagen på kvällen, för just krascha var ordet för dagen när jag hoppade av spårvagnen på fredagen efter en ny mässdag med betydligt fler besökare, klart färre syremolekyler och ett välbesökt VIP-mingel med bubbel och snacks i montern. Dessutom hann jag även under fredagen med att heja på facebookvänner som jag inte heller träffat in person tidigare, bli filmad på monterscenen av HOI-TV under ett kul snack med moderator och författarkollega Niclas Christoffer förutom ytterligare en signering och en hel del monter- och kändisspaning ;-).

Idag lördag väntas besökarrekord och snart ska jag ta mig ut från Service Center där utställare kan få både gratis kaffe, dumlekolor och tillgång till dator, för att kolla om spådomen slagit in och försöka leta reda på två speciella goda-vännerbesökare som exakt nu antagligen letar efter mig också… Det började i alla fall väldigt trivsamt idag med bokbloggarfrukost, vilket innebar ytterligare ett modererat samtal på scen inför bokbloggarna som fått goodiebags med böcker vilka sedan signerades tillsammans med fralla och juice, och därefter ytterligare en bokad signeringshalvtimme innan jag pep iväg för att hinna med att blogga lite. Och där är jag nu! Så idag blev det dessvärre en rätt hastig och summering av mässan so far, men året är ju inte slut än så jag ber att få återkomma med ytterligare nyanser när jag landat ordentligt och kan leverera en mer genomtänkt reflektion. Men än så länge ångrar jag i alla fall inte att jag åkte hit ;-).

Publicerat i Debut | Lämna en kommentar

Gästbloggare: Åsa Jansson

Marknadsföring

En dag stod jag där med kontraktet i handen, överlycklig. Jag skulle debutera och det endast ett år och fyra månader efter första tangenttrycket på det som kom att bli mitt livs första manus. Marknadsföring hade jag dittills inte ägnat en tanke.

Det började redan då jag planerade releasepartyt som hölls på ett av stadens gallerier. Jag ordnade det mesta själv. Klädseln, hår och smink var minutiöst planerat. Vår lokale matthandlare lånade ut tre antika mattor som det gissades ålder och värde på i en tävling. Jag ilade runt som en skållad råtta veckovis innan festen på jakt efter gamla passande loppisglas, matchande servetter och kandelabrar. Jag uppvaktade flitigt några av stadens näringsidkare, spred mina flyers och kontaktade lokalpressen. Tyvärr var media måttligt intresserade. Det var här mina ögon så smått började öppnas gällande vad marknadsföring kunde innebära.

Festen blev lyckad och jag svävade på moln över att vara i centrum för något jag skapat. Det enda smolket i bägaren var medias frånvaro. Hur skulle jag bära mig åt för att få dem intresserade av en debutant? Det undrar jag fortfarande.

Sedan gjorde jag en rad boksigneringar. Det var kul men jag sålde inte särskilt många böcker. Jag valde att se det som marknadsföring och det gör jag än. Tack och lov är jag bra på att prata med folk.

Till sist skrev lokalmedia två korta artiklar om mig och min bok vilket ledde till att Akademibokhandeln köpte in den då människor i staden började fråga efter boken. Jag blev lite kaxig av det där och tänkte att landets större månadsmagasin och veckotidningar säkert skulle bli tacksamma för att bli tipsade om Antikkurs för vilsna hjärtan och göra intressanta photoshoppade bilder på mig och mitt fina hem så att alla skulle bli avundsjuka och vilja vara jag. Så blev det inte.

Jag uppmuntrades starkt att vara så offentlig som möjligt. Av den anledningen öppnade jag både min Facebooksida och mitt Instagramkonto för alla. Sedan fick jag höra att jag måste vara mer tillgänglig på Facebook i olika grupper och lägga ut saker om min bok, helst ett inlägg om dagen. Jag var ganska dålig på det. Det är jag fortfarande, utom emellanåt då jag får ett ryck och plågar min omgivning med mer eller mindre fantasilösa grejer. Det blev lite bättre då förlaget ordnade en särskild sida för min bok samt gjorde en trailer. Det hade jag näppeligen klarat själv. Är Facebook svaret på framgång inom marknadsföring? Jag är inte säker på det. Kanske nås en viss målgrupp på det sättet men långt ifrån alla, tror jag.

Igår gjorde jag mitt livs roligaste signering på Skånes Auktionsverk. Inte heller denna gång sålde jag fler än sex böcker men jag träffade så många intressanta och trevliga personer. Det var fantastiskt att vara tillsammans med min bok i dess rätta miljö.

En annan typ av reklam var när jag bjöd in mig själv till den lokala bokklubben vid det tillfälle de skulle diskutera min bok. Jag hamnade i världens mysigaste trädgård, åt urgod morotssoppa och mötte vänliga människor.

Idag kom en journalist hem till mig för att göra ett reportage om mig och min bok. Jag tog tillfället i akt och berättade att boken utkommer som ljudbok i veckan via Saga Egmont samt att uppföljaren släpps strax före jul. Jag är ganska säker på att journalisten inte tänker ägna sig åt photoshop men det är helt ok med mig. Jag är bara glad att jag inte behövde be henne skriva om mig utan att det var hon som kontaktade mig.

Om ett par veckor kommer jag att medverka i en panel bestående av såväl etablerade som aspirerande författare då den årliga kulturnatten i staden äger rum.

Snart kommer de där flashiga magasinen att skriva om mina böcker och göra glassiga reportage eller så gör de inte det och då får det duga med allt jag hittills uppnått vilket är långt mer än vad jag trodde då jag började skriva i januari 2018. Hur gör man då med marknadsföring? Jag vet inte mer än att följa det som känns rätt.

Konkurrensen om en plats i solen är knivskarp men om jag inte har läsare finns det ingen som köper mina böcker. Då finns det heller ingen som vill skriva om dem. Och vem skriver jag för? Potentiella läsare förstås.

Konklusionen är denna: Allt börjar och slutar med en berörd läsare.  

Åsa Hallengård debuterade 2019 med feelgoodromanen, Antikkurs för vilsna hjärtan.

Publicerat i Debut | Lämna en kommentar