Gästbloggare: Anna Kuru

 

IMG_3436b1.jpg

Skriva en Radionovell? Självklart.
Klick.

Ja, ungefär så gick det till när jag för ett drygt år sedan fick det där samtalet. Ska jag vara ärlig lät jag nog först lite vresig på rösten, eftersom jag trodde det handlade om något helt annat och jag var lite trött på telefonförsäljare. När jag väl förstod vad det rörde sig om, insåg jag att jag knappt visste vad en Radionovell var. Jag tackade självklart ja till att skriva en, vad annars?
Men vi tar det hela från början:
Under våren 2017 blev min novell
Islossningutsedd till vinnare i en tävling arrangerad av Österlens Folkhögskola. I juryn satt Camilla Jönsson, Cilla Nauman och Klas Östergren och motiveringen löd: En stram historia, skriven av en mycket formsäker författare. Ett helt öde fångat på en yxas egg.
Jag var (och är) mycket stolt och tacksam över första priset men hade ingen tanke på att min text om den vedhuggande Birger skulle leda till något annat också. Med anledning av vinsten blev jag intervjuad i media och kort därefter uppringd av Sveriges Radio. Producenten jag talade med hade läst min novell och undrade om jag var intresserad av att skriva en Radionovell som skulle sändas i P1. Jag tackade utan tvekan ja till det erbjudandet! Visst hade jag kikat på sidan tidigare och konstaterat att man
intekunde skicka in bidrag, men desto mer visste jag inte. Några av de tidigare Radionovells-författarna var John Ajvide-Lindqvist, Stina Stoor, Arkan Asaad och Arne Dahl – och nu var jag en av de utvalda!

Jag hade några uppslag till vad min novell skulle handla om och hade bestämt att den skulle gå i samma stil som Islossning. En prägel av Tornedalen och en stillsam yta med mycket känslor inuti. Jag fortsatte fundera, rafsade ner några idéer men hittade inget som kändes bra.
Men så en kväll kom det plötsligt en bild för mitt inre. Jag såg en älv i midnattssol, en man som lade fiskenät. Och en blodig hand.
Jag satte mig att skriva, berättelsen var igång. Vad jag inte hade räknat med var att mannen började hålla sin hand för ena örat. Vad var det han hörde? Vilka minnen var det som kom till liv igen?
Texten skrev sig själv, så som den kan göra när man sitter där framför tangentbordet. Det låter konstigt, jag vet, men mannen i båten berättade och jag skrev ner hans historia.
När jag fått ner det antal ord som krävdes för ca. tjugo minuters uppläsning i radio följde en intensiv period av redigering. Jag läste högt för mig själv, spelade in min uppläsning och lyssnade. Vände och vred på alla ord, skalade av och lade till. Att skriva för en radiolyssnare innebär att man aldrig får tappa tråden. Det går som bekant att bläddra tillbaka i en bok medan en som lyssnar inte kan göra det lika lätt. Varje mening måste glänsa och tråden aldrig tappas.
Därefter fick jag komma med önskemål om uppläsare och gick igenom förslag. Min önskan var att texten inte skulle skymmas av någon utpräglad dialekt, den skulle bära sig själv och orden flyta som älven själv.

I november förra året fick jag för första gången höra min Radionovell Den vita rosenläsas upp i radio av skådespelerskan Thérèse Brunnander. Det var fantastiskt och läskigt på samma gång, i alla fall just innan. Alla ord som jag skrivit, som kom från mig, skulle nu framföras av någon annan. Thérèse gjorde det på ett utomordentligt sätt. Hennes röst bar upp hela texten precis som jag ville.

Men. Det slutade inte där. I våras fick jag veta att en jury nomineratDen vita rosentill Årets Radionovell. Deras motivering löd: Var finns våra minnen och hur väcks de till liv? Vid en gränsälv längst i norr möter vi i Anna Kurus novell en man med minnen från andra sidan älven. Minnen som för evigt levt kvar i hans kropp. Thérèse Brunnanders läsning är lågmäld och känslig och skymmer aldrig texten.
Jag fick åka ner till Litteraturveckan i Göteborg, medverka i ett scensamtal med de övriga nominerade, prata om skrivande och mingla med andra författare. I år vann Nicolas Kolovos med sin makalösa novell.

När jag tänker tillbaka på året som varit känns det helt fantastiskt. Att en sak kan leda till en annan, något man aldrig trott eller ens tänkt på. Att novellen med den vedhuggande Birger blev starten på något helt nytt, den dagen han höjde yxan och högg.

Om mig:
Aktuell med Radionovellen
Den vita rosensom i år nominerades till Årets Radionovell. Den hade premiär i november 2017 och blev ett av de mest delade programmen inom kategorin. Den finns att lyssna på:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6802930

Tidigare novelltävlingsvinster har varit Islossningoch Kompost(Tidningen Skriva). Romandebuterar i år med en psykologisk thriller.
Jag finns på Facebook, Instagram och annakuru.se.

Advertisements
Posted in Debut | Leave a comment

Skrivövning: Barnsliga iakttagelser

 

Som barn upplevde vi allt för allra första gången. Kroppen, ögonen, händerna, sinnena gjorde iakttagelser av vardagliga ting, och ofta sitter dessa första minnen djupare i oss än vad vi är medvetna om.

Dagens skrivövning går ut på att beskriva ditt barndomshem. Hur kändes handtaget till ytterdörren att ta i? Var det trögt att öppna? Behövde du knuffa till dörren med höften? Hur luktade det i hallen? Hur kändes stolarna att sitta på i köket? Vad var det för knoppar på köksskåpen? Hur var belysningen på toaletten? Ta en promenad genom ditt barndomshem och försök få med så många barnsliga och specifika detaljer du kan. Lycka till!

antique art closed door

Photo by Pixabay on Pexels.com

Posted in Debut | Leave a comment

Ridsport på semestern

Emelie-Novotny_037_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Sedan en vecka tillbaka är ridsportvärldens blickar vända mot Falsterbo och tävlingarna där. Falsterbo Horse Show är ett av ridsportsveriges största evenemang, i Vänd rätt upp är tävlingarna där ett av sommarens stora tävlingsmål, precis som det är för många av de deltagande ekipagen.

Veckan började med de mindre klasserna, amatörtouren i dressyr och hoppning, unghästklasserna och ponny klasserna och avslutas med de riktiga höjdarklasserna där världseliten gör upp om resultaten. De större klasserna sänds på SVT, så om ni vill ha paus från stranden, solen och semestern i helgen finns nu en giltig orsak till att sitta inne och kolla på teve. Vill en fortfarande njuta av sol och bad går det lika bra att ta med hästarna till stranden i telefonen eller se på play hela natten.

I september är det även ryttar-VM i Tryon i USA. Precis som i fotboll rids VM i ridsport vart fjärde år. Att se tävlingarna i Falsterbo är ett perfekt sätt att sätta sig in i de svenska lagen, vilka ryttare som rider i vilka discipliner och såklart vilka deras bästa hästar är. Eftersom VM ligger så nära finns det stor chans att ryttarna tar sina bästa hästar till Falsterbo för att stämma av det sista.

I veckan presenterades också en regeländring gällande dressyren som ska börja gälla nästa år. Tidigare har hoppryttare fått behålla sin rankingpoäng under tiden som de är föräldralediga, nu ska detta även gälla dressyrryttare. Det kan verka som en liten regeländring i ett komplicerat system, men för kvinnliga elitryttare som både vill tävla och kunna skaffa barn gör det stor skillnad att kunna vara borta från tävlandet utan att få börja om igen efter föräldraledighetens slut. Förhoppningsvis gör detta att vi får behålla fler av våra kvinnliga elitryttare inom sporten.

Eftersom SVT endast sänder de stora klasserna från Falsterbo har jag fått hålla tillgodo med sociala medier och korta klipp på ridsportmediernas webbsidor under veckan. Istället har jag haft mer tid till att ta mig igenom min hög med sommarläsning. Nu är Anton och Teitur utläst och även första delen i Maria Gripes Skuggserie, jag har precis laddat hem uppföljaren som e-bok från biblioteket för första gången i mitt liv – få se om jag listar ut hur det fungerar också.

IMG_2940

För dig som vill följa tävlingarna i Falsterbo i helgen:

SVT Ridsport

Tidningen Ridsport

Hippson

Falsterbo Horse Show

Posted in Debut, Emelie Novotny, Feminism, Hästbok, Ridsport, Ungdomslitteratur, Vänd rätt upp | Leave a comment

I väntans tider, längtande, otålig!

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

 

Nu börjar jag faktiskt bli otålig! Kommer inte den där boken snart? Jag har väntat så länge nu! Att jämföra en bok med en bebis och en utgivningsprocess med en graviditet är slitna klyschor, men inte desto mindre sanna. Det långsamma framväxandet, embryot, fostret. Först i hemlighet, sedan, efter vecka tolv då missfallsrisken minskat drastiskt, våga berätta för de närmaste. Snart börjar det synas, blir offentligt. Samtidigt kan det bli missfall, när som helst, men du hoppas och tror, går på ultraljud och förlaget säger att nu äntligen finns där en fullstor frisk bebis, nu är det bara att vänta på att det ska sätta igång. Och du väntar. Och väntar. Kommer inte den där ungen snart?

Alla som, liksom jag, gått långt över tiden i en graviditet vet hur olidligt det kan kännas. Den där känslan av overklighet. Känslan av att du bara har ljugit för omgivningen. Oj, det var visst inget barn, det var bara luft, förlåt. Från att med stolthet ha burit din stora mage så börjar du sakta att skämmas. Huka dig. Dra dig undan. Varför tar det så evinnerligt lång tid?

Jag skulle säga att jag har gått över tiden i cirka ett år med min bok. I drygt ett år nu har vänner och bekanta gratulerat mig och pratat om boken, utan att ha sett resultatet. Utan att ha läst ett enda ord annat än möjligtvis smakprovet i säljtexten på förlagets hemsida. När jag nu åker runt på små familjära semesterresor och träffar de personer som jag brukar träffa främst på sommaren så tror många att boken redan har kommit ut för länge sedan. En del tror nog att de har läst den också. Det känns så. Och jag känner nervositeten komma krypande. För de verkar tycka att boken är bra. Tänk om de blir besvikna? Vilken jobbigt spänd stämning det blir då.

På kvällarna googlar jag på titeln. Då och då dyker det upp en ny träff. En kväll fanns där en bit av en recension från bibliotekstjänst. Det var en fin bit med snälla ord, jag blev glad. Ändå känns det så märkligt och – som elvaåringen skulle ha uttryckt det – liksom fejkat. Någon tycker något om något som inte riktigt finns på riktigt. Än. Kommer inte den där boken snart? Jag är rädd att mina vänner och bekanta ska tycka att jag är mycket snack och inte ens pyttelite verkstad.

Fast jo, verkstaden är igång, lampan lyser till sent på natten. Det är bara det att jag ligger flera steg, ja flera år, före läsarna. Del två i Kerstin – triologin är inskickad och färdig. Kontrakt är påskrivet och fakturan på förskottet är skickad. Under hösten ska redaktören och jag gå igenom texten. Del tre är påbörjad och förhoppningsvis ska jag ha ett första grundmanus klart innan sommaren är slut. Sen ska det få vila i några månader innan jag tar upp det igen, redigerar på egen hand med fräscha ögon och sedan skickar in även det till förlaget. Så visst, jag jobbar på. Jag gör nya barn medan jag väntar på att värkarna ska starta.

Om precis en månad släpps den första boken äntligen. Det planerade kejsarsnittet äger rum den 11 augusti. Jag tänker inte vänta en dag längre!

Posted in Debut | Leave a comment

Om idoler och att vara unik

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

En av de största anledningarna till att jag skriver barnböcker är för de otroligt varma och positiva minnena jag har av barnböcker från min egen barndom. De flesta av mina barnboksfavoriter som jag minns från barndomen är böcker skrivna av Astrid Lindgren. Jag var aldrig särskilt förtjust i Pippi, Emil eller Madicken. Jag föredrog böcker om det mer vardagliga, som Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan och min absoluta favorit var Nils-Karlsson Pyssling (även om det inte hör till vardagen och vanligheterna att en har en liten person som bor i en bostad under ens säng förstås). Mest av allt tyckte jag nog om inspelningarna där Astrid själv läste sina böcker. Hennes röst var så behaglig och det kändes som om det hon läste var på riktigt. Så nog var Astrid Lindgren av mina första och största barndomsidoler, även om jag aldrig tänkte på att författare var något jag skulle kunna bli. Men det tog många år innan jag insåg att jag ville tala om för henne vad hennes böcker hade betytt för mig. När jag var 17 år skrev jag till slut äntligen ett brev till henne. Och jag bad om att få hennes autograf med datum och gärna att mitt namn skulle stå med.

Jag minns vilken overklig känsla det var att hitta ett brev på dörrmattan med avsändare:

Astrid Lindgren, Dalagatan 46, 113 24 Stockholm.

IMG_5059

Jag är inte någon autografsamlare, men hennes autograf är utan tvekan den mest värdefulla jag har.

IMG_5058

Jag minns att när jag skulle börja skriva barnböcker så gick jag givetvis till Astrid Lindgrens böcker för att försöka studera vad det var som gjorde hennes sätt att berätta så bra och unikt. Jag insåg snabbt att hon just var så unik att det inte på något sätt gick att efterlikna. Och jag är inte Astrid Lindgren och jag kommer aldrig kunna skriva som hon. Redan där hade jag kunnat ge upp. Men det gjorde jag inte. Vi är alla unika på våra sätt och vi bär med oss erfarenheter och ett sätt att uttrycka oss som bara är vårt. Och det gäller att hitta fram till det. Att hitta den egna berättarrösten, tonen, sorgsenheten eller humorn som är just din. Astrid Lindgren hämtade, precis som vi andra, inspiration från sin egen barndom, sin omgivning och människor i sin närhet. Bara hon kunde berätta just sina unika berättelser, men detsamma gäller för oss andra. Bara du kan berätta din historia på just ditt sätt. Så även om vi tycker att alla berättelser redan är skrivna, så kan inte en historia skrivas av två personer på exakt samma sätt.

Min debutbok är inte som någon av Astrid Lindgrens böcker, långt ifrån, men den är min. Mina ord, skrivna på mitt sätt, som bara jag kan.

Att jämföra sig med de bästa och tror att du inte kan mäta dig med dem hjälper dig inte. Du behöver inte och kan inte vara som någon annan. Du ska vara du och skriva på precis det sätt som bara du kan. Det kan ta tid att hitta dit och förmodligen behöver du skriva en hel del för att hitta ditt eget uttryckssätt. Men låt det ta tid. Allt har sin tid.

Posted in Debut, Mia Kim | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Lyssna, det nya läsa?

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Jag lyssnar inte på ljudböcker. Jag, personligen, älskar att hålla en fysisk bok i min hand, bära med den, känna bladen mellan fingrarna och andas in lukten av nytryck. Vissa böcker öronmärker jag utan hämning vissa är jag så varsam med att jag knappt vågar bläddra i dem. Jag älskar alltså fysiska böcker på ett nästan tokigt sätt! Fast runtom mig och min lilla bokbubbla pågår det just nu en förändring. Det går inte längre att neka den genomslagskraft som ljudboken har.

Jag blev i början av året kontaktad av Saga Egmont som ville köpa rättigheterna för ljudboken till Sunt förnuft, vilt hjärta. Jag hade redan då hunnit med några signeringar där jag träffat på flera personer som uttryckt önskan om ljudbok då de inte längre läste fysiska böcker. Flera menade att de inte hade tid för att läsa en bok utan lyssnade istället när de gjorde annat som att laga mat, köra bil osv. Vi svenskar lever ett aktivt liv med många måsten så det är inte konstigt att flera inte hinner plocka upp en bok att läsa, eller prioriterar det. Det är spännande med ljudbokens framfart, för utveckling har gått snabbt och jag är så himla nyfiken på hur bokmarknaden kommer se ut om några år. Därför när jag blev kontaktad om ljudsboksavtal sa jag direkt ja, för jag är gärna med i den här utvecklingen. Att det sedan blev den enormt duktiga Julia Dufvenius som läste in min bok var rena rama turen.

Ljudboken kom ut i slutet av april och det blev på ett sätt ännu ett boksläpp. Jag firade det genom att sätta mig på trappan och dricka en cider med solen i ögonen. Jag lyssnade på boken och tyckte det var otroligt bra. Hon lyckades verkligen fånga känslan och även attraktionen mellan Ella och James. Det är spännande det här med ljudbok, att ha någon annan som läser de ord som jag har skrivit. Jag har bara tidigare varit med om att min egen röst läser boken och därför var det en annorlunda upplevelse. Julia Dufvenius gör ju ett grymt jobb så om ni är sugen på en romance i sommar finns Sunt förnuft, vilt hjärta nu att lyssna på.

sommarerbjudande

Posted in Debut, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer | 2 Comments

Bingetitta under semestern!

Boktugg skrev nyligen om en undersökning som visade att ljudböcker fångande lyssnaren mer än vad en film eller tv-serie gjorde. Otroligt intressant! Tv-serier i sin tur har kallats ”den nya romanen” av journalister och litteraturkritiker sedan några år tillbaka. Det är helt klart en spännande tid just nu och jag är glad över att vara en del i den här vågen, att jag får chans att skriva både för ljud och tv-serier. Och den här veckan tänkte jag tipsa om 3 roliga tv-serier som jag gillar, mycket nöje!

61032-glow-netflix-war-nie-heisser-foto-netflix-630x400

Glow! Feministisk serie med 80-tals dekor.

GLOW Om att vara kvinna och ha en skådespelardröm i en mansdominerad värld på 80-talet. Ja, 80-talet trendar verkligen i popkulturen just nu. Underbar originalserie på Netflix med ett tema som slår lika hårt som Hulk Hogan. Läs om manusförfattarna och skaparna av serien här. Säsong 2 har just kommit och det är så snyggt hur den t ex refererar till Virginia Woolf genom en replik om kvinnors eget rum… eller hur den tar upp hur kvinnor borde få vara regissörer. Älskar den!

silicon-valley-netflix-1024x576

Silicon Valley. Ett gäng nördar ska erövra dalen.

SILICON VALLEY En nördig ingenjör försöker starta IT-företaget Pied Piper. Om en grupp män som lever i en inkubator och deras liv i techdalen Silicon Valley. En komedi skapad av bl a Mike Judge för HBO. I år kom säsong 5, den här gången tyvärr utan hysteriskt roliga TJ Miller i rollen som Erlich Bachman. I senaste säsongen märks en allt större samhällskritik och satiren är briljant!

HBON-AAVXR-000-PGM-01-01-2500-HD-169-SR-1920x1080-50000-11966237

Crashing. Komedi i ståuppvärlden.

CRASHING En man blir förnedrad och lämnad av sin fru och tvingas ta tag i sitt liv och sin dröm att bli ståuppkomiker. Mannen är religiös, men hur klarar sig en idealistisk kristen i den tuffa ståuppvärlden i New York City? Producerad av Judd Apatow (Girls, Trainwreck, This is 40) som även skrivit och regisserat ett par avsnitt. Bonus att TJ Miller har en roll. På HBO. Även här är säsong 2 en höjdare, den blir bara bättre och bättre!

Även min ljudboksserie Kämpa tjejer! handlar om jakten på drömjobbet. Arbetslivet och att försöka förverkliga sig själv är ett outtömligt ämne?

Posted in Debut, Jenny Gromark Wennberg | Tagged , , | Leave a comment