Att ta hjälp och att undvika fallgropar

Att vara författare är ett ensamt jobb säger de. Och det stämmer ju förstås. Dock – det innebär inte att författare är eremiter, många är tvärtom väldigt sociala och tar alla chanser att ses i olika sammanhang. Författarluncher, frukostar, releasemingel och så vidare. Åker på skrivarhelger, veckor eller bara sitter tillsammans en dag. En del drar det ännu längre och jobbar i gemensamma projekt.

Det är inte bara själva skrivandet som är ensamt, hantverket och tankarna om ens manus kan också vara svåra att dela med andra. Ibland för att det är för diffust, känns för privat. Ibland för att omgivningen inte är intresserad av den påhittade världen man sitter och tycker är så viktig.

Det är då man behöver sina kollegor. Sin flock. Det går faktiskt ta hjälp om man behöver. Amanda Hellberg har i sin blogg berättat att hon gjorde det med sin senaste roman. Jag vet flera andra etablerade författare som regelbundet ses i olika konstellationer och hjälper varandra på traven. Jag  gjorde det i lördags. Jag träffade min kära vän och kollega Simona Ahrnstedt och hon gav mig synpunkter på mitt synopsis. ”Lite mer sånt, ta bort det där, och kan man inte tänka så här?” Aldrig att hon skulle säga hur min bok ska skrivas eller vad som borde hända, mer frågor för att få mig att fundera på en del saker. Nyttigt som sjutton.

Det är dock inte bara det där att ta hjälp eller få input. Det är läskigt och i början är det mer än läskigt. När min andra vän och kollega Susanne Boll på ett tidigt stadium i vår vänskap utmanade mig att vi skulle byta manus med varandra, då höll jag nästan på att dö av skam. Hu, skulle hon läsa?! Men så bestämde jag mig för att våga och vilken pepp det var! Jag började inse att det där med att skriva bok faktiskt var lite mer grupparbete än jag först trodde. Och roligare än de grupparbeten jag utsattes för i skolan. Plötsligt hade jag någon att bolla med. Att få prata om mitt manus med någon – vilken lyx!

Om man inte har någon som man vågar anförtro sitt manus till då? Om man hellre dör än visar någon man känner det man har skrivit? Om man bara helt enkelt vill ha sitt skrivande i fred, men ändå få någon slags input? Ja, då kan man anlita en lektör. Det har jag också gjort. Jag har anlitat eminenta Jenny Bäfving men det finns många andra. Ann Ljungberg och Johanna Wistrand , för att nämna några.

Författarcentrum erbjuder också lektörstjänst och en av deras lektörer har sammanställt en lista med de tio vanligaste fallgroparna i ett manus. Den kan man också ta till hjälp.

 

 

 

Jag, mig, mitt. Och du, dig och ditt.

Att skriva är ofta ensamt, men så behöver det inte vara. Inte alltid. Vi är många som delar intresset och att träffa varandra, så här på nätet och i verkligheten, kan leda till både utveckling och en fin gemenskap. En känsla av samhörighet. Kanske rent av vänskap.

Tisdagen den 15 maj gjorde jag debut som författare på en offentlig scen. Jag var en av flera inbjudna talare till ett skrivmingel i centrala Stockholm. Kvällen vände sig till alla som älskar att läsa och skriva och gick som namnet antyder ut på att kombinera nytta med nöje. Och vi var många som lockades av kombinationen. Det fanns författare, journalister, förläggare, språkexperter, bloggare och bokcirklar i publiken – och på scenen. Och läsare och skribenter så klart. Över 100 personer rymdes i lokalen.

Arrangemanget bjöd enligt beskrivningen på dryck och tilltugg, författare på scen, korta föreläsningar, intervjuer, frågor från publiken, erfarenhetsutbyte och möjlighet att sälja böcker för medverkande författare.

Varför ska man då gå på ett skrivmingel?
De jag pratade med sa att det är för att få inspiration, komma hemifrån och umgås med likasinnade.
– Det är egentligen inte konstigare än att fotbollsintresserade samlas och tittar på en match tillsammans på en pub, berättade en kvinna i 50-årsåldern som vill vara anonym.

En annan kvinna, Margareta Börjesson, visade det hårspänne hon valt för kvällen.

Så här såg deltagarlistan ut (men fler personer bjöds upp på scenen):

  • Bengt Renander som skrivit flera böcker om kreativitet
  • Hans-Olov Öberg, författare och förläggare
  • Sofia Hallberg som romandebuterar på Damm i år
  • Jenny Forsberg som skrivit flera fackböcker
  • Katarina Wikholm som skrivit flera kokböcker
  • Ewa Åkerlind som driver eget förlag
  • Sofia Gynge som skrivit en bok om att starta B&B
  • Anna Gable som pratar om att kombinera författande med jobb
  • Ingalill Enbom som pratar om lusten att skriva
  • Anitha Östlund som representerar föreningen Egenutgivarna

När det var min tur att tala var stämningen redan hög, energin vänlig och öppen så trots att jag var nervös innan gick det ganska snabbt över.
Men min bok har inte kommit ut ännu … Vad kan jag ha att säga som är intressant?

Ann hade bett mig berätta om min väg till att få kontrakt (som en av alla som skickar in sitt manus till förlagen – men som en av få som går igenom nålsögat) och om min situation just nu då jag har möjlighet att skriva på heltid.

Mitt mål med kvällen var att åtminstone för stunden bli en tillgång i folks liv (och skrivande). Öppna upp för ett gott samtal och visa att det är möjligt att både förändra sitt liv och lyckas få ett kontrakt med ett förlag.

För länge, länge sedan såg jag en intervju med Lill-Babs på tv (kanske var det programmet ”Berg flyttar in”?). Hon sträckte fram händerna i luften och visade med gester vad ordet underhålla betyder för henne som artist. Hålla någon under, sa hon. Lyfta dem lite. Det tyckte jag var väldigt fint. Nu är jag ingen artist men jag tror att vi alla underhöll varandra på detta sätt den här kvällen.

Jag delade hur som helst med mig av mina erfarenheter och förklarade vad det var som fick mig att fastna för huvudpersonen i ”Mina fräknar” och hur jag blev besatt av historien jag skrev.

Min bok kommer inte ut i handeln förrän den 22 augusti så till skillnad från övriga författare kunde jag inte sälja några böcker men mitt förlag (Damm) hade hjälpt mig ta fram läsprov som jag delade ut.

Det fanns många roliga, intressanta och fina talare! Jag njöt verkligen av att lyssna och skrattade ofta. Här kommer några bilder som jag hoppas kan förmedla stämningen.

Hans-Olov Öberg.

Maria Wells längst till vänster som också är på Damm förlag. Hon har bland annat gett ut Mammafällan.
I mitten Jenny Forsberg, språkkonsult.


Bengt Renander.

Anitha Östlund som representerar föreningen Egenutgivarna berättade om sina egna böcker och om Egenutgivarnas monter på bokmässan hösten 2012 dit man kan anmäla sig och vara med.


Underbara Ingalill Enbom http://www.optimistkonsultab.se/

Det var Ann Ljungberg (arbetar som författarcoach och lektör) som arrangerade kvällen. Det här var är hennes femte skrivmingel i ordningen.

– Jag har alltid varit intresserad av skrivande och litteratur, och 2003 gjorde jag hobbyn till min verksamhet. En lektör, en amerikansk kvinna, korsade min väg och blev min mentor. Snart vågade jag erbjuda mina tjänster som lektör till privatpersoner och förlag. Det gick bra, och sedan har det gått undan!

För mig var det här en helt ny upplevelse. Och nu när det är över ska jag erkänna en sak. Jag är blyg. Om du möter mig på ett sådant här event – kom gärna fram till mig. Om jag inte går fram till dig så förstå i alla fall att det inte är för att jag är snobbig, dryg och trist. Det är för att jag lätt blir blyg í stora grupper. Om du också är blyg så kan vi vara det tillsammans.

Just för att jag känner som jag gör blev jag så glad när jag hittade ett välkänt ansikte bland alla hundra: Daniel Luthman alias David Wanted Larsson ”Jag är wanted!”, ”Jag är Daniel”.

Han berättade rörande om sin bakgrund och bok och delade dessutom ut den gratis till alla deltagare.

Jag tror så här: Att skriva är en ensam aktivitet, vi har nog valt det delvis därför. Vi sysslar ju inte med en lagsport direkt för att återkoppla till kvinnan som pratade om fotboll. Men du och jag som sitter och monterar meningar i våra stugor, långt ifrån varandra, hör ihop ändå. Vi är förenade för att vi delar något väldigt speciellt. Ett intresse, en stark passion, en kärlek till böcker och att skriva.
Ensam är inte stark, våra liv flyter över i varandras och färgar det vi skapar. Vad skulle vi skriva om om vi inte fylldes av innehåll från varandra?

Kommer det en morgon, lunch, middag, kväll eller natt då du känner dig ensam, isolerad vid datorn – tänk på mig. Jag sitter säkert och skriver precis som du.
Tack för att du finns!

Tusen kramar,
Sofia
www.sofiahallberg.se

Boktips: Lyckas med bokutgivning

Vi har ju tidigare på bloggen tipsat om lite böcker som kan vara bra för den aspirerande författaren. I höstas tipsade Nene Ormes om ”Booklife” av Jeff Vandermeer, den perfekta guiden till att hantera allt utom just skrivandet, d.v.s. bokbranschen och författarens plats i den. I förra veckan tipsade jag om ”Att skriva” av Stephen King. En av de absolut bästa handledningar jag läst när det kommer till att hantera den kreativa processen och skrivandets hantverk.

Idag tänkte jag tipsa om något lite annorlunda. ”Lyckas med bokutgivning” av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg. Medan de två tidigare böckerna berör författarens liv och vedermödor så handlar ”Lyckas med bokutgivning” snarare om att våga ta steget och bli sin egen förläggare.

För ungefär ett år sedan fick jag tanken första gången. Om nu inget förlag vill ge ut mitt manus. Hur mycket jobb vore det att ge ut boken själv? Nu finns det många självutgivningsförlag där man kan tanka upp sitt manus och de fixar resten ..  mot en smärre summa. Men det var jag inte intresserad av. Skulle jag ge ut boken så skulle det vara professionellt skött och på samma villkor som andra förlag.

Målet var:

  • Att man skulle kunna finna min bok på AdLibris, Bokus och i utvalda boklådor.
  • Att tryck och distribution skulle kunna ordnas så pass billigt att det kom ner till ett rimligt pris (vilket är väldigt svårt med ett självutgivningsförlag.)
  • Att omslag och inlaga skulle vara professionellt gjorda.

Det var ett bitvis ganska tufft, men väldigt intressant år som följde. Jag sökte över internet. Plockade upp ledtrådar. Började sakta pussla ihop hur bokbranschen fungerar. (En process jag fortfarande befinner mig i.) Gjorde listor över allt som skulle behöva ordnas till förlaget. Det var mycket. Gjorde efterforskningar om allt från ISBN-nummer till tryckerikontakter till marknadsföringsidéer.

Ibland önskade jag att det fanns någon bok som kunde hjälpa mig. Någon som gjort detta förut som kunde vägleda mig. Jag letade. Men det fanns inget. Tills för ungefär en månad sedan då jag fick tag i ett exemplar av ”Lyckas med bokutgivning.” Den är skriven av folk som redan gjort allt det, som jag nu satt ut för att göra. Sölve Dahlgren hänger ju dessutom här på bloggen ibland, så det var extra roligt att få ta del av hans erfarenheter.

För den som vill starta eget och testa vingarna så är ”Lyckas med bokutgivning” en fantastisk bok. När jag läste den kände jag igen väldigt mycket. De tog upp precis allt det som jag under ett år av mödosam efterforskning hade lärt mig. Och sedan tog de det ett steg längre. Boken gav tips och idéer som jag inte hade tänkt på tidigare och pekade dessutom på uppmuntrande exempel.

Jag har ju tidigare skrivit en hel del om hur jag tror att förlagsbranschen är på väg in i en ny era. Hur gamla strukturer kommer att brytas sönder och hur det om några år kommer att finnas tusentals nya aktörer på marknaden. Om du, liksom jag, vill vara en av dessa aktörer, så är denna bok en god hjälp på vägen.