Boktips: Lyckas med bokutgivning

Vi har ju tidigare på bloggen tipsat om lite böcker som kan vara bra för den aspirerande författaren. I höstas tipsade Nene Ormes om ”Booklife” av Jeff Vandermeer, den perfekta guiden till att hantera allt utom just skrivandet, d.v.s. bokbranschen och författarens plats i den. I förra veckan tipsade jag om ”Att skriva” av Stephen King. En av de absolut bästa handledningar jag läst när det kommer till att hantera den kreativa processen och skrivandets hantverk.

Idag tänkte jag tipsa om något lite annorlunda. ”Lyckas med bokutgivning” av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg. Medan de två tidigare böckerna berör författarens liv och vedermödor så handlar ”Lyckas med bokutgivning” snarare om att våga ta steget och bli sin egen förläggare.

För ungefär ett år sedan fick jag tanken första gången. Om nu inget förlag vill ge ut mitt manus. Hur mycket jobb vore det att ge ut boken själv? Nu finns det många självutgivningsförlag där man kan tanka upp sitt manus och de fixar resten ..  mot en smärre summa. Men det var jag inte intresserad av. Skulle jag ge ut boken så skulle det vara professionellt skött och på samma villkor som andra förlag.

Målet var:

  • Att man skulle kunna finna min bok på AdLibris, Bokus och i utvalda boklådor.
  • Att tryck och distribution skulle kunna ordnas så pass billigt att det kom ner till ett rimligt pris (vilket är väldigt svårt med ett självutgivningsförlag.)
  • Att omslag och inlaga skulle vara professionellt gjorda.

Det var ett bitvis ganska tufft, men väldigt intressant år som följde. Jag sökte över internet. Plockade upp ledtrådar. Började sakta pussla ihop hur bokbranschen fungerar. (En process jag fortfarande befinner mig i.) Gjorde listor över allt som skulle behöva ordnas till förlaget. Det var mycket. Gjorde efterforskningar om allt från ISBN-nummer till tryckerikontakter till marknadsföringsidéer.

Ibland önskade jag att det fanns någon bok som kunde hjälpa mig. Någon som gjort detta förut som kunde vägleda mig. Jag letade. Men det fanns inget. Tills för ungefär en månad sedan då jag fick tag i ett exemplar av ”Lyckas med bokutgivning.” Den är skriven av folk som redan gjort allt det, som jag nu satt ut för att göra. Sölve Dahlgren hänger ju dessutom här på bloggen ibland, så det var extra roligt att få ta del av hans erfarenheter.

För den som vill starta eget och testa vingarna så är ”Lyckas med bokutgivning” en fantastisk bok. När jag läste den kände jag igen väldigt mycket. De tog upp precis allt det som jag under ett år av mödosam efterforskning hade lärt mig. Och sedan tog de det ett steg längre. Boken gav tips och idéer som jag inte hade tänkt på tidigare och pekade dessutom på uppmuntrande exempel.

Jag har ju tidigare skrivit en hel del om hur jag tror att förlagsbranschen är på väg in i en ny era. Hur gamla strukturer kommer att brytas sönder och hur det om några år kommer att finnas tusentals nya aktörer på marknaden. Om du, liksom jag, vill vara en av dessa aktörer, så är denna bok en god hjälp på vägen.

Är det verkligen okey att ge ut själv? – del 3

Detta är den tredje och näst sista delen i en artikelserie där jag argumenterar för att det är helt okey att ge ut sina böcker själv. Annelie ställde i ett tidigare inlägg en fråga angående den litterära kvalitén hos självutgivare. Inbakad i den stora frågan fanns det också ett antal småfrågor. Låt oss bocka av den första och största av dem.

Nålsögat.

Varför ska man lita på en text som inte passerat genom förlagens nålsöga? Är inte nålsögat en garant för hög kvalité?

Det korta svaret är: Nej.

Jag tror att vi alla någon gång har läst en bok, från något stort förlag, som ärligt talat var ganska usel. Det är självklart en smaksak, men litterär kvalité är inget som kommer automatiskt bara för att det är ett stort förlag. Självklart finns det en mycket större sannolikhet att det är av hög kvalité, men det är inte en naturlag.

Det finns nämligen ett antal komplicerande faktorer i processen. Låt oss börja med kändisskapet. Förlagen vet ju så klart att ett välkänt namn alltid säljer bättre en ett okänt. Därför kan en ”kändis” hyfsat lätt ta sig igenom nålsögat med en text som en okänd debutant aldrig skulle få igenom. Personen i fråga kanske är eller fotbollskommentator, eller politiker, eller advokat, (eller alltihop) och så syr förlaget ihop ett paket på några böcker. Helst deckare eller politiska thrillers. För de vet att det säljer.

I slutändan är det alltid vinsten som räknas. Det är inget konstigt. Det måste vara så. Om förlagen bara siktade in sig på ”konstböcker”, som kanske har oanade kvalitéer men inte säljer, skulle de omgående gå i konkurs. Men det innebär också  att de studerar varje debutant, inte bara efter kvalitéer utan efter hur stort försäljningsunderlag de tror att boken har.

Här är ett refuseringsbrev jag fick i somras:

Bäste Oskar!

Tack för ditt manus.

Det är verkligen roligt att någon tar sig an uppgiften att skriva fantasy. Och det finns mycket gott att säga om ditt manus men vi behöver prioritera hårt och gallra tufft bland de projekt som vi kan satsa på. Vi får ju in ganska många manus. Och vår bedömning är att marknads- och försäljningsunderlaget för ditt manus är alltför begränsat och osäkert för att vi ska våga oss på en utgivning.

Allt detta sammantaget gör att vi tackar nej till en utgivning. Det är alltid lika tråkigt att ge negativa besked men likafullt är det tyvärr vad vi måste göra. Vi tackar för visat förtroende och önskar dig lycka till. Hoppas du hittar en annan utgivare för ditt manus.

Vi returnerar inte längre insända manus.

Med vänliga hälsningar

Notera att redaktören framförallt hänvisar till att de inte tror boken kan finna ett tillräckligt stort försäljningsunderlag. Han tror helt enkelt inte att boken kan dra in pengarna. Jag tror självklart att han gör en grov missbedömning. Fantasy har gått från att vara en ganska nördig genre till att idag vara helt dominerande bland våra tonåringar. Tack för det Harry Potter. 😉

Utöver att pengar spelar en så stor roll finns det andra aspekter. Många förlag har redan sina utgivningslistor klara till 95% med etablerade författare. Då behöver de bara något litet extra att sätta in, något som passar perfekt i deras tänkta utgivningskatalog. Om manuset inte passar, oavsett andra kvalitéer, så refuseras det. Över huvudtaget handlar refuseringar mycket om lektörernas personliga tycke och smak. Det är inget konstigt med det. En lektör, och senare en redaktör måste precis som författaren känna passion för texten de arbetar med.

Det finns också en yrkesskicklighet hos lektörer som man aldrig ska underskatta. De är grymma på sitt jobb. De kan på några få meningar se om språket håller för att publiceras. Men saken är den, att även då ett manus har ett bra språk och en medryckande historia är chansen hög att det refuseras. För det är så mycket som måste samspela. Man ska ha perfekt tajming, bra förutsättningar för försäljning samt passa lektörens smak.

Att 98% av alla manus refuseras är alltså inget märkligt utan fullt naturligt.

Allt detta innebär att nålsögat blir väldigt, väldigt smalt. Personligen anser jag att det är allt för smalt för att vara riktigt rimligt. Om musiken går i otakt, varför ska jag då dansa? Om reglerna är orimliga, varför ska jag då spela? Det gör jag inte. Istället tar jag saker och ting i egna händer.

Men nålsögats dagar är räknade. Den nya tekniken kommer att råda bot på dess orimlighet. Den nya tekniken kommer att förändra allt.

Men mer om det en annan gång.

Imorgon bockar vi av de sista frågorna.

Ses då!