Det fruktade säljet

OmslagFelicia låg nära

Så är Kanske imorgon ute i hyllorna och det har kommit till den där punkten när det är dags att släppa pennan, ta fram jävlaranamman och gå ut och berätta om sin bok. Något jag fruktade en hel del innan, men nu har börjat tycka är riktigt roligt.

I torsdags var det Världsboksdagen och då stod jag och signerade i Näsby Parks urmysiga bokhandel. Ägarinnan Elisabeth, som har tagit över bokhandeln från sin mamma (och som också var där och pratade böcker mellan signeringarna), hade fixat så otroligt fint med bord och blommor och skyltar att jag kände mig riktigt, riktigt välkommen.

bild

Några reflektioner om att signera i bokhandel:

– Förannonsering hjälper mycket. T ex genom bokhandelns egna kanaler, lokalpress och sociala media.

– Bokhandlare är trevliga människor med ett genuint intresse för böcker, vilket gör att man får räkna med att komma därifrån med fler böcker än man hade med sig (dock inte ens egna alster).

 

I lördags stod jag på min lokala ICA. Där fick jag prata med läsare, berätta om boken, signera och hjälpa farbröder som hade gått vilse mellan apelsinerna och bananerna. (Vilket gav en ny dimension till ”det fruktade säljet”…) En dam kände sig bara ensam och pratade i en halvtimme om sin släkt i USA och att hon inte vågade åka för det var så mycket rövare och banditer där, men det var ju trevligt det också och gav om inte annat stoff till nästa manus.

bild 1

Tre tips om att sälja i matbutiker:

– Ha en prisskylt.

– Stå upp – då blir du mer aktiv.

– Välj gärna en lönehelg.
Jag avslutade veckan med att hälsa på hos bokcirkeln Hägern och sex stycken damer som hade läst och tyckt till om Kanske imorgon. Där berättade jag ca en kvart om boken och sedan fick de ställa frågor. Sedan lämnade jag dem för vidare diskussion. Det var så fint att få deras syn på berättelsen. Finast var en kommentar av Birgitta, som tyckte att det var den bästa bok de hade läst i cirkeln. Och då har de ändå läst 38 stycken…

bild 3

Några reflektioner om att besöka bokcirklar:

– De är nyfikna på hur berättelsen kom till och vilken livserfarenhet som ledde till den.

– Det är sagolikt att få skvallra om karaktärerna i boken som om de är gemensamma bekanta.

– De bjuder på fika. Jag älskar fika.

 

Nu är jag nyfiken på vad som har fungerat bäst för dig när du har nått ut med din bok? Oavsett om du har förlag eller är egenutgivare. Kommentera gärna nedan.

 

 

4 reflektioner om att signera

OmslagFelicia

Jag fullkomligt älskade det där lilla plinget i trädörren in till bokhandeln när jag var liten – älskade doften av ord och meningar, raderna av färgglada pärmar och de hjälpsamma vuxna som fanns därinne.

Den bokhandel vi oftast besökte var Helins Bokhandel som låg på torget i Bollnäs och fantastiskt nog – trots att det är en liten ort i en värld av stora kedjor och pressade priser – fortfarande ligger där. Tack vare fjärde generationens bokhandlare; Marie och Karin.

helins

När jag i lördags klev in för att få sitta där och signera min egen bok, kändes det som att få öppna det där klädskåpet och kliva in i Narnia. I en drömvärld där jag, omgiven av Aslan, Eva, Monika och andra, fick sitta och prata böcker hela dagen och signera så pennan glödde.

 

bild 3

När det var lugnt i butiken pratade vi om favoritböcker och då och då kom nyfikna förbi, eller vänner som ville gratulera och bokhandeln fylldes av skratt och kramar.

Jag sålde slut och den sista boken såldes gick strax innan stängningsdags. Timingen kunde inte varit bättre.

bild 2

4 reflektioner om dagen:

  1. Det är bra att ha en plan innan på vad man ska skriva. Dels något neutralt som ”Trevlig läsning!” till de man inte känner och så gärna något mer personligt till andra. Fast man kan ju alltid göra som Alex Schulman som skrev: ”Till Felicia, min bästa vän i hela världen. Kram Alex” (Nej, vi hade aldrig träffats tidigare).
  1. Jag glömmer sällan ett ansikte eller en person, men när jag blir stressad händer det att jag glömmer bort namnet, vilket är fasligt opraktiskt när man ska signera. Då brukar jag ställa en kontrollfråga som ”Hur stavas det?” (Vilket ändå blir rätt awkward när jag minns att personen ifråga heter Anna.)
  1. Ett annat tips är att inte lägga tillbaka pennan i jackfickan efter signeringen, för då kan hela jackan, bilnycklar, hemmanycklar, mobil (och hundbajspåse) bli fulla med bläck. Och bläck är JÄTTESVÅRT att få bort. Just sayin´.

4. Signera är galet roligt. Men också svårt. Långa perioder är det lugnt och då gäller det att inte tappa modet. Man får peppa sig själv rätt hårt för att våga sitta kvar där i sin ensamhet. Men så kommer det någon och vill ha en bok och då blir man så där oproportionerligt  glad igen!

bild 2

 

Beställningsbar

Då har det äntligen hänt! Jag har kommit ett steg närmare min författardröm och det faktum att jag snart kommer ha en bok utgiven blir allt mer verkligt.

Från och med nu går min bok att beställa från internetbokhandlarna! Jag är så stolt och glad att jag knappt tror att det är sant. Vilken känsla! Helst skulle jag vilja ringa till Bokus och Adlibris och berätta mer om Charlotte Hassel, men jag vet inte hur mycket de skulle uppskatta ett sådant samtal ;-).

Samtidigt väntar jag med spänning på att höra vilka bokhandlare som kommer köpa in min bok. En kedja har redan gjort en beställning och bara det är helt fantastiskt.

De senaste tre åren har jag, på väg till och från jobbet, passerat en bokaffär och min stora dröm har alltid varit att jag en dag ska ha en bok liggande i deras fönster. Kanske kommer den att slå in!

 

Vägen till utgivning – del 3

Efter att jag blivit refuserad fortsatte jag naturligtvis att skicka iväg mina manus och andra förläggare hörde av sig och visade intresse, men det ledde aldrig fram till någon antagning. Jag började fundera över om ett genrebyte var nödvändigt eftersom jag hörde från fler och fler källor att både förlag och bokhandlare var trötta på deckare.

Flera förläggare uppmuntrade mig att fortsätta skicka in mina manus till dem, något som peppade mig oerhört mycket. Bara att veta att någon på ett förlag faktiskt ”väntade” på att läsa mer av det jag skrivit var mycket motiverande de dagar som det kändes tungt och inspirationen tröt.

Jag hann skriva ytterligare två manus, en thriller och en samtidsskildring, innan jag försökte mig på en historisk kärleksroman. Det finns många anledningar till varför jag valde just denna genre och här kommer två av huvudorsakerna: För det första är jag historielärare och av naturliga skäl därmed mycket intresserade av det förgångna. Alla mina manus innehåller parallellhistorier som till någon del utspelar sig i förfluten tid.  För det andra peppades jag av en kollega, Simona Ahrnstedt, som själv skriver Romance.

Charlotte Hassel blev färdig i maj 2011, då jag genast skickade iväg manuset till alla mina förläggarkontakter.  Åh vad skönt det kändes! Jag hade hunnit bli klar med boken innan sommaren och kunde nu koncentrera mig på slutet av skolterminen och den bebis som skulle komma inom de närmaste veckorna. Hade jag tur skulle kanske någon börja läsa manuset innan semestern och i bästa fall höra av sig i augusti. Det var i alla fall vad jag trodde, så döm om min förvåning då telefonen ringde mindre än två veckor senare!

Jag befann mig redan i något slags bebiskoma och stod på Hemtex och köpte lakan till en spjälsäng då jag såg ett Stockholmsnummer på displayen. Helt fräckt bad jag uppringare vänta eftersom jag just höll på att betala och slutförde sedan iskallt köpet.

Personen som ringde var Eva Fallenius, samma person som tre år tidigare hört av sig angående Stormnatt. Hon hade nu startat ett eget förlag, Frank, och ville veta mer om min bok Charlotte Hassel

Augustin: Fem sätt att plåga sig själv….

…som nyutkommen författare.

Foto: Augustin Erba

#1. Om du får goda recensioner bör de ses som krav (på uppföljaren). Minns gärna att majoriteten författare aldrig publicerar fler än en bok.

#2. Om någon recensent har invändningar mot en detalj i boken bör det ses som ett underkännande inte bara av din bok utan av ditt författarskap.

#3. Om du får goda recensioner – bekymra dig över hur många böcker som hittar en läsare. (Trovärdiga försäljningssiffror får du först när bokhandlarna skickar dina osålda exemplar i retur – och det kan ta tid. Du kan därför gott oroa dig även om du ligger på topplistor, eftersom de ibland bygger på antalet av bokhandlarna beställda exemplar och inte på antalet exemplar som nått hela vägen fram till en läsare. Du kommer inte veta exakt hur många böcker som fått läsare förrän förlaget erbjuder dig att återköpa de sista exemplaren. Säger du nej körs de i papperstuggen för att återvinnas till, säg, Ingemarssons senaste pocket i ny upplaga.)

#4. Om du får dåliga recensioner kan du förstås också bekymra dig över att boken inte når sina läsare enligt #3. (Alternativet är att göra en Ingemarsson och skriva en bok om hur obegripligt det är att din eminenta litteratur inte får uppskattning i kulturkretsar.)

#5. Surfa runt på svenska bibliotekssajter. Leta upp din bok. Se efter om den är utlånad. Om den är det – vänta några minuter. Kolla igen.

Hoppas ni haft en skön sommar/Augustin