Under bokmässan fikade jag mest och pratade skrivande med människor som jag träffar sällan eller som jag mötte för första gången. Att få vara en skrivande människa i sällskap med andra skrivande människor i två hela dagar gav mig den pepp som behövs för att fortsätta det ensamma arbete som skrivandet ofta är.
Några montersamtal hann jag med att lyssna på i alla fall. Tessa Hadley som pratade om fördelarna att debutera sent i livet. Hon menar att hon då hade självförtroendet och styrkan att säga det hon ville säga, berätta den berättelse hon ville berätta. Kändes skönt att höra.
Av den alltid lika charmiga Bart Moayert fick jag tips till min hobby: att tjuvlyssna. Han berättade att han ser det som en sport att studera människor och mest intressant är att studera hur de håller käften.
Även Silvia Avallone pratade om hur hon studerar sin omgivning för inspiration till skrivandet. Hon sa att på instragram kan man lätt spionera på andra men det man ser är bara det perfekta. När man skriver romaner ska man leta efter det som andra inte vill att man ska se. Romanen utforskar hemligheter och dessa är inte perfekta. Instragram helt värdelöst när det gäller skrivarinspiration alltså. Avallones passion över skrivandet och litteraturen var underbart inspirerande att lyssna på. Hon bad oss utmana oss själva och hitta vänskaper utanför där vi normalt umgås. Att våga utmana sig själv för att hitta det oväntade. Att ha modet att bli vän med någon helt olik sig själv. Sociala medier ger återigen inte någon utmaning. Där simmar vi bara runt runt i vår filterbubbla.
Som avslutning fick jag gå på Norstedts förlagsmiddag. Det var en glittrande bubblande tillställning och jag fick flera gånger liksom stanna upp och försöka fatta att jag var där, bland andra författare.
