Min bokmässa

Under bokmässan fikade jag mest och pratade skrivande med människor som jag träffar sällan eller som jag mötte för första gången. Att få vara en skrivande människa i sällskap med andra skrivande människor i två hela dagar gav mig den pepp som behövs för att fortsätta det ensamma arbete som skrivandet ofta är.

Några montersamtal hann jag med att lyssna på i alla fall. Tessa Hadley som pratade om fördelarna att debutera sent i livet. Hon menar att hon då hade självförtroendet och styrkan att säga det hon ville säga, berätta den berättelse hon ville berätta. Kändes skönt att höra.

Av den alltid lika charmiga Bart Moayert fick jag tips till min hobby: att tjuvlyssna. Han berättade att han ser det som en sport att studera människor och mest intressant är att studera hur de håller käften.

Även Silvia Avallone pratade om hur hon studerar sin omgivning för inspiration till skrivandet. Hon sa att på instragram kan man lätt spionera på andra men det man ser är bara det perfekta. När man skriver romaner ska man leta efter det som andra inte vill att man ska se. Romanen utforskar hemligheter och dessa är inte perfekta. Instragram helt värdelöst när det gäller skrivarinspiration alltså. Avallones passion över skrivandet och litteraturen var underbart inspirerande att lyssna på. Hon bad oss utmana oss själva och hitta vänskaper utanför där vi normalt umgås. Att våga utmana sig själv för att hitta det oväntade. Att ha modet att bli vän med någon helt olik sig själv. Sociala medier ger återigen inte någon utmaning. Där simmar vi bara runt runt i vår filterbubbla.

Som avslutning fick jag gå på Norstedts förlagsmiddag. Det var en glittrande bubblande tillställning och jag fick flera gånger liksom stanna upp och försöka fatta att jag var där, bland andra författare.

Debutant på Bokmässan

Redo för signering i Nicole Publishings monter B03:65

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hur jag ska beskriva det som jag fått vara med om under fyra väldigt intensiva dagar i Göteborg. Jag har inte bara släppt min debutbok utan även fått vara med som författardebutant på Bokmässan. Overkligt. Stort. Magiskt. Trångt. Underbart. Högljutt. Varmt. Jag är trött. Utmattad. Som en urvriden trasa. Och ovanpå det en riktigt dunderförkylning, en hals som känns som sandpapper och en härlig hes röst. Men det var så värt det. Jag är oerhört tacksam att jag fått vara med om detta.

På torsdagen lämnade jag barn (som fortfarande var sjuka), man och hundar hemma i Lund för att köra upp till Göteborg. Väl på plats fick jag för första gången träffa Nicole på mitt förlag och när hon lotsade in mig på Bokmässan var det svårt att ta in allt. Hur stort det var. Hur mycket folk där var. Det kändes som om jag aldrig skulle lära mig att hitta där.

Efter en timmes signering , där jag faktiskt fick signera flera böcker, var det dags att möta upp övriga Debutantbloggare. Pias monter låg i närheten av min så vi letade oss gemensamt fram och upp på andra våningen där vi hittade Ina. Sedan stod vi och väntade in Jens och Mirijam. Problemet var bara att de två stod och väntade en liten bit bort runt hörnet, men tillslut lyckades vi stråla samman alla fem. Det var fantastiskt roligt att träffas på riktigt. Fyra välbekanta men ändå helt nya bekantskaper. 

Pia, Jens, Ina, Anna och Mirijam

Och vet ni vad? Jag har signerat en massa böcker. Fler än vad jag kunnat föreställa mig. Instagramvänner, bokbloggare, författare, Feelgoodfredags-vänner, väninna från vårt sommarstugeområde, barndomskompisens mamma, svägerska, före detta svägerska, före detta svärföräldrar, en tidigare Debutanbloggare, en man som kände igen namnet Alemo och tydligen gått i skola med min morbror, nyfunna bokmässevänner och helt okända har köpt ”Emmas nya liv”. Vilken grej. Det är svårt att ta in. Och i mina flöden har det dykt upp bilder där mina fina, rosa bok är med. Den poserar helt ogenerat tillsammans med andra böcker och skäms inte alls för sig. Surrealistiskt! Att alla sedan kommer att läsa boken försöker jag att inte tänka på. Det känns alldeles för läskigt. 

Alla böcker jag köpte

Jag har även haft möjlighet att njuta av flera framträdanden, både i förlagsmontrar och på Feelgood-scenen, och köpt på mig alldeles för många böcker. Alla signerade av författarna. Hisnande att tänka att jag faktiskt har fått prata med en massa av mina förebilder. Och flera kände igen mig, frågade hur det gick och önskade mig lycka till. Men trots att jag köpte på mig fler böcker än jag tänkt känns det ändå bra att jag faktiskt sålde betydligt fler.

Veronica Linarfve bjöd på ett fantastiskt härligt montersamtal och jag fick möjlighet att prata med henne en kort stund efteråt. Eftersom jag redan har hennes underbara böcker köpte jag ingen signerad bok av henne. Men kan ni tänka er! Veronica kom förbi och köpte min bok. Så jag fick istället signera en bok till henne. Galet!

Jag, ”Emmas nya liv” och Veronica Linarfve

Även om Bokmässan till största delen varit helt fantastisk så ska jag inte sticka under stol med att jag ibland kände mig lite vilsen. Bortkommen. Undrade vad jag gjorde där bland alla riktiga författare som är så duktiga. Tyckte att jag inte riktigt platsade. Att jag inte hade något att komma med. Stundtals kände jag mig ensam, som om alla andra kände varandra. Men dessa känslor fladdrade ändå mest förbi. Med tanke på att detta var min första Bokmässa någonsin har jag verkligen pratat med många. Fler än vad som borde vara möjligt för denna introverta och blyga debutant. Och det är inte så konstigt att de som varit med i branschen längre känner varandra, har hittat nära vänner. Personligen har jag verkligen gått utanför min box och jag är stolt. Inte ska jag jämföra mig med andra. Min trygghet i detta gigantiska bokspektakel var att jag hade min förlags monter. Jag kunde alltid söka mig dit och hänga med mina fina förlagskollegor. Tanka energi och prata lite. Så tack Lisa, Peter, Micael, Nicole och Sofia!

Lite bortkommen på torsdagsminglet. Tur att jag har solglasögon 😎

Jag tror att jag, på det stora hela, skötte mig bra. Att jag inte gjorde bort mig alldeles för mycket. Mer än att jag frågade vem en kvinna var och det visade sig att hon var förläggare på ett förlag där jag ska vara med i en antologi. Och att jag hejdade en stressade författare för att säga att ”jag känner igen dig”. Men annars så gick det nog bra. Hoppas jag …

Att vara redo för boksläppet och Bokmässan (tror jag)

Imorgon torsdag (fast enligt nätbokhandlarna är det inte förrän på fredag) kommer jag vara en person som har gett ut en bok. En riktig bok på 304 sidor och med ett härligt omslag i rosa. Jag kan inte fatta det! Ta in att dagen jag väntat på är här. Dagen jag debuterar. Det jag drömt om sedan barnsben är inte längre bara en dröm eller en fantasi. Det är på riktigt. Jag har gjort det. Och nu ska ”Emmas nya liv” plötsligt ge sig ut på egen hand och förhoppningsvis hitta hem till läsare över hela landet. Det pirrar och spritter av förväntan inom mig. Lyckan över att debutera är dock uppblandat med oroliga tankar som far runt i mitt huvud. Tänk om ingen köper min bok. Tänk om den aldrig få lämna Förlagssystem utan ligger där och samlar damm. Det är nästan så att jag känner för att böna och be er alla att köpa min bok. Men det ska jag inte göra. Vill inte verka desperat. Ska vara lugn och samlad. Stabil och trygg.

Planen är att imorgon torsdag packa in mig i bilen och köra till Göteborg. Mitt författar-alter-ego Anna Alemo ska iväg på äventyr. Det ska bli så himla kul och jag är så peppad. Taggad. Och nervös. Skitnervös rent ut sagt. Jag, den blyga och introverta, som vanligtvis helst undviker att trängas med andra och trivs bäst när det är glest eller rent av folktomt, ska frivilligt vimla runt med en massa människor. Folk som jag inte känner. Men det är ju en fantastisk möjlighet och förhoppningsvis kommer det att bli riktigt kul och givande. Och kanske får jag träffa en del av de där personer som jag hänger med på sociala medier. Som jag tycker mig känna lite grann. Och om jag sköter mig, uppför mig hyfsat, kanske de tycker att jag är ganska trevlig. Eller så drar jag ett dåligt skämt, råkar förolämpa någon och skrattar hysteriskt. (Nu tror jag minsann jag fick inspiration till en ny scen i uppföljaren till ”Emmas nya liv”).

Jag hoppas att jag åtminstone kommer få signera några böcker under de fyra dagar jag hänger i Göteborg. Att en och annan kommer att köpa ”Emmas nya liv”. Att någon kommer hem från Bokmässan med min bok bland sina fynd. Är det så att ni kommer att vara på mässan blir jag jätteglad om ni tittar förbi Nicole Publishings monter B03:65. Jag är där och signerar följande tider:

Torsdag 14-15
Fredag 14-15
Lördag 11-12
Söndag 12-14

Snälla kom och köp min bok! 🙏🏼 (Okej, precis så desperat är jag tydligen …)

Nu har jag aldrig varit på Bokmässan, men jag tänker att det inte skadar att promota sig själv och sin bok. Så jag har gått all-in och beställt lite saker som jag hoppas kan vara till hjälp: 

• Rollup (till signeringarna)
• T-shirt med ”Emmas nya liv” (vandrande reklampelare)
• Örhängen med ”Emmas nya liv” (så snygga!)
• Tygväska med ”Emmas nya liv” (perfekt om jag köper på mig lite böcker)
• Visitkort (att dela ut till höger och vänster. Kanske rent av placera ut dem lite strategiskt här och var)
• Mugg med ”Emmas nya liv” (utmärkt att hälla godis i så att någon sockersugen kommer och köper min bok)
• Anna Alemo-pennor (bara för att det var kul)

Kanske även detta andas desperation? Är ett tecken på hur gärna jag vill nå ut med min debutbok? Men jag vill ju verkligen göra det. Vill inget hellre än att folk ska läsa om Emma och tycka om henne. Rent av vilja läsa mer om henne. Nåväl, nästa vecka lovar jag att återkomma här i bloggen och berätta hur det gick. Till dess – håll tummarna för att jag inte lyckas göra bort mig. Att Anna Alemo sköter sig och komer hem trött men lycklig. 

I skrivande stund (tisdag) har tyvärr yngsta dottern hög feber men jag hoppas att hon piggnar till under dagen. Det känns inte roligt att lämna henne när hon mår så dåligt. Själv vägrar jag bli sjuk. Det går bara inte! Men fördelen med att jag vabbar är att jag kan ta emot en efterlängtad leverans idag. En leverans som kanske gör att jag fattar vad som är på väg att hända. En leverans som innebär att jag för första gången kommer att hålla min bok i handen.

Varför skulle jag stå still när allting studsar upp och ner

Snart är det bok- och biblioteksmässan och jag längtar. Kommer ihåg första gången jag var där och författardrömmarna väcktes. Då var jag kanske 16 år, hade en nyköpt julröd tröja och fått låna föräldrarnas systemkamera som jag bar som ett extra öga framför mig. Smygtog bilder på författare som jag såg i vimlet. Kommer ihåg det intima med att helt plötsligt kunna befinna mig bakom Jonas Gardell i rulltrappan och att stå framför Carl-Einar Häckner och be honom om en autograf i hans nya diktsamling Cirkus. Han ritar ett hjärta vid sitt namn. Jag har fortfarande kvar den diktsamlingen i bokhyllan och när jag bläddrar i den hittar jag några rader som är understrukna: ”Jag hatar klockor vill att det ska hända nu. Kan inte stå still. Varför skulle jag stå still när allting studsar upp och ner. Jag reser nu, jag ska åka, jag reser. lämnar allt, jag reser.” Det slår mig att dessa rader också är temat i Vi går varvet. Känslan av rastlösheten, av att vilja till något annat och att inte kunna vänta en sekund till. Vissa ord fastnar i en och träffar så rätt att man vill stryka under med tjock blyerts och fortfarande känna ingen så många år senare.

Från samhället jag kommer ifrån var den som läste böcker eller skrev inte på högsta coolhetslistan. Men här, på mässgolvet, kunde jag få vara en av de coola, alla här älskade böcker. Min mamma var där med jobbet och jag fick låna hennes seminariekort som jag bar i en rem om halsen. Gick på poesiuppläsningar i en iskall näst intill tom föreläsningssal på andra våningen. Lyssnade med allt jag hade på deras ord. Att man bara kan stå där på scenen och våga läsa det man själv skrivit. Det var så coolt och jag fick tycka det. Jag har sedan dess nästan varit på mässan varje år. Men i år får jag för första gången åka som författare och rita ett hjärta i någons exemplar av Vi går varvet.

Att skissa på en rollup

På bokmässan släpps alltså min debutbok ”Emmas nya liv” och jag har nu börjat fundera på lite praktiska saker. Signeringspenna behöver inköpas. En som är skön att hålla i, lätt att skriva med och som torkar snabbt. Och så behöver jag en rollup. En bra reklampelare för min bok och mig. Jag har fått lite tips av min författarkollega Lisa White och sitter som bäst och skissar på en layout i Power Point. Det kändes lättast att göra så. Sedan får någon mer kunnig fixa ihop tryckfilen till mig. 

Jag har googlat en del för att få inspiration och det verkar finnas många olika varianter. Vissa har en stor bild på författaren och lite mindre på böckerna, medan andra mer fokuserar på själva bokomslaget och ytterligare några har enbart författaren i helfigur. Själv har jag bestämt mig för en liten bild på mig och en stor på bokomslaget. Min författarkollegor här på Debutantbloggen har alla fina författarporträtt tagna av fotografer, men själv har jag en selfie tagen med min mobiltelefon. Jag hade visserligen bokat in en tid med en duktig fotograf men sen kom livet helt enkelt emellan och jag fick ställa in. Kanske lika bra det. Jag är nämligen den absoluta motsatsen till fotogenisk och har en tendens att bli oerhört stel och konstig bara jag anar att en kamera möjligtvis kan vara riktad mot mig. So selfie it is.  

Jag kommer förmodligen att köra på en liten rollup (60 x 200 cm²) vilket jag tror är fullt tillräckligt. Och lätt att ta med. När jag satt och försökte få rätt på layouten var det något med det långsmala formatet som kändes bekant. Åtminstone i den storleken jag hade framför mig på skärmen. En smal remsa med namn, text och bild. Kanske just det där med bilderna avvek något och även färgerna, men annars kom jag osökt att tänka på en dödsannons i tidningen. Det var en inte helt behaglig känsla får jag väl säga. Jag hoppas dock att slutresultatet inte kommer att få folk på bokmässan att tänka samma sak. Det rimmar lite illa med den feelgoodkänsla jag ändå vill förmedla. 

Och nu i efterhand undrar jag varför jag inte tänkte bokmärke istället, den associationen hade åtminstone varit lite mer passande. 

Att inse att det närmar sig

Trots att jag i sommar har jobbat en hel del med redigeringen av ”Emmas nya liv” har det varit svårt att ta in att texten på skärmen faktiskt kommer förvandlas till en bok. En riktig bok med omslag, baksidestext och sidor som man kan bläddra mellan. Men när det i förra veckan dök upp ett första utkast till omslaget började det så sakteliga sjunka in. Det ska faktiskt bli en bok! På riktigt!

Omslaget nu klart och i september blir det boksläpp.

Det är även klart att ”Emmas nya liv” ska vara med på bokmässan i slutet av september. Att jag ska vara på bokmässan. Hur galet är inte det?! Jag har aldrig varit där och ska bli så himla kul. Jag ser verkligen fram emot det. Just nu i alla fall. Jag vet att när det närmar sig kommer jag att bli supernervös. Mitt introverta och blyga jag kommer att fråga vad jag egentligen gett mig in på och undra om jag inte kan slippa. Det är lätt att sitta här idag och fantisera om att prata med en massa skrivande människor och knyta nya kontakter, men när det kommer till kritan är det ju jätteläskigt. Men jag tänker inte banga ur. Jag ska minsann våga. Mitt förlag och mina författarkollegor borde jag åtminstone våga prata med. Det blir ändå ganska naturligt att göra det när man träffas i samma monter. Och det skulle vara ganska suspekt om jag stod där och inte yppade ett ord 😉  

Bokmässan revisited

Jag åker 25 år tillbaka i tiden. Jag har inte varit på Bokmässan i Göteborg sen tidigt 90-tal. Då hade jag precis vunnit Veckorevyns novellpristävling, jobbade med teater och drömde om att skriva på heltid.

Jag åker 25 år fram i tiden. Är på Bokmässan i egenskap av debuterande författare.

Det är torsdag eftermiddag och jag träffar fantasyförfattaren Gabriella Kjeilen som skrev sin första roman redan i gymnasiet och blir intervjuad för podden Livet som författare. Sen skyndar jag iväg till tidningen Skrivas scen för att träffa manusförfattarna bakom SVT:s succéserie Vår tid är nu, Ulf Kvensler och Malin Nevander, vars säsong 2 har premiär idag. Vi pratar om böcker och tv-serier innan jag går till Stadsteatern för att se genrepet av Allt gott i världen. En satir av Paula Stenström Öhman om två självupptagna medelklasspar som försöker hjälpa ett ensamkommande barn från Syrien. Sen tar jag spårvagnen hem till brorsan där jag bor.

På fredagen träffar jag roliga och drivna Nina de Geer och Johanna Devaliant som har podden Debutera eller dö. Pitchar min serie i en hiss inför dem. Alltså en riktig hisspitch. Mycket svårare i verkligheten än vad det är i tanken! Sen är det dejt med Debutantbloggarna. Vi åker upp till Heaven 23, räkmackemeckat på hotell Gothia, och njuter av utsikten. Det är första gången alla ses. Fem kvinnor med skrivardrömmar. Det slår oss att debutantåret går mot sitt slut. Vi pratar om vad vi ska göra sen, vad är nästa steg? Och den eviga frågan om hur en får tid att skriva.

Jag följer med Helena Hedlund till Natur och Kulturs monter och köper hennes bok Det fina med Kerstin till min son som fyller 6 år nästa vecka. Vi strosar förbi Novellix gullliga monter där besökare kan köpa noveller i lösvikt som i Pippi Långstrumps karamellaffär. De har en novelltävling och jag blir så sugen. Det är 25 år sen jag skrev en sist. Novellen som var alltings början.

Mässan stänger för allmänheten och vi går mot minglet i Storytels monter. Där väntar flera Storytel Original-författare. Vi har blivit ett litet gäng nu och vi ses då och då. Min förläggare viskar i mitt öra. Vi har något att fira som jag hoppas kunna berätta om snart. Och om en vecka och en dag släpps Kämpa tjejer!

Var du på Bokmässan? Hur var din upplevelse?

Jenny Gromark Wennberg, Felicia Welander och Lisa Bjerre på Storytels montermingel.

Bokfester av diverse slag

Foto: Jini Sofia Lee

Det blir mycket tjat om boken nu, men nu börjar det bli verklighet! Den finns sedan i måndags i lager hos nätbokhandlarna och går att köpa! Det känns inte som att det är på riktigt än eftersom jag inte själv har sett eller hållit i boken. Väldigt häftigt att veta att vem som helst kan klicka hem boken nu. Jag kollar nästan maniskt nätbokhandlarnas sidor och söker upp min bok. Jag vet inte vad jag förväntar mig att få se, men något slags bevis på att boken finns eller att någon köper den.

Hittills är boken under inköp till Stadsbiblioteket i Stockholm, men jag hoppas givetvis att alla bibliotek snart ska få nys om min bok och köpa in den. Just bibliotek betyder mycket för mig för där vet jag att alla, oavsett ekonomisk situation, får möjlighet att ta del av böcker.

Annars är det mycket fokus på bokmässan och releasefest just nu.

På fredag och lördag kommer jag att vara på bokmässan och mingla och njuta av att vara en del av årets stora bokfest. Mina största författarförebilder kommer vara på plats på mässan och bara det är fantastiskt. Jag har tidigare träffat alla årets debutantbloggare utom Veronica, men på bokmässan ska vi äntligen sammanstråla allihopa och det ska bli så roligt!

Releasefirandet för Kluriga ordens ABC blir det den 20 oktober på Akademibokhandeln Skrapan i Stockholm. Vilken tid är ännu inte klart, men det hela sammanfaller med ett stort bokevent i Skrapan. Förberedelserna är i full gång och jag har köpt och beställt saker så att det förhoppningsvis blir festligt för både stora och små.
Alla är välkomna, så kom gärna förbi och säg hej och drick lite bubblig dricka. Jag kommer att skapa ett Facebook-event snart och där får ni gärna klicka i om ni kommer så att vi vet hur många böcker, dryck och tilltugg som ska köpas in.

Det är lite pirriga känslor nu också. Jag har aldrig varit den som har gillat att stå framför en publik och prata, men från en dag till en annan förväntas jag nu plötsligt göra det. Men jag tror att det ska gå bra. Det här är ett ämne som jag kan, det är ju min bok. Jag har skrivit den, jag vet tanken bakom den och jag vet helt enkelt vad jag pratar om. Det gör nog det hela roligt och då blir det automatiskt lättare.

En sak i taget. Först bokmässan! Stoppa mig gärna och säg hej om ni ser mig i vimlet!

Vad hände med den sjuka författaren?

Fotograf: Henrik Berglund

Ni som följer mig vet att jag varit riktigt sjuk och det startade i somras. Först kom värken smygande. Jag trodde länge att jag hade drabbats av kontorssjukan med det roliga namnet dead butt syndrome. Att jag jobbat mig sjuk med för många timmar framför datorn under våren och att det var därför jag hade ont i baken och i handlederna.

Att jag jobbat för hårt med att försöka nå min dröm att bli författare.

Sen rasade sjukdomen. Jag låg sammanlagt tre veckor på sjukhus med feber, värk i hela kroppen och en galopperande sänka. Den var så hög att till och med min luttrade bror som är en mycket rutinerad akutläkare höjde på ögonbrynen.

Jag kunde inte gå. Och ingen läkare visste vad det var. Var det sviterna efter yersinia? SLE? Chrons sjukdom? Sjukdomsnamn jag aldrig tidigare hade hört och blev livrädd av att googla. Att vara i limbo och inte veta är jobbigt.

Men nu har jag äntligen fått en preliminär diagnos. Det verkar vara en inflammatorisk reumatisk sjukdom. Även om det gör ont att vara sjuk vet jag att det inte är livsfarligt nu. Hoppet är tillbaka! Jag har fått medicin och jag har så smått börjat arbeta som författare igen. Jag ger inte upp.

I slutet av veckan kommer jag att träffa de andra debutantbloggarna Veronica, Mia, Helena och Emelie på Bokmässan i Göteborg. Det ska bli jättetrevligt. Och om du ser en haltande debutant på mässan, då är det jag! Kom gärna fram och säg hej.

Ha en fin vecka!

När kommer boken?

Foto: Jini Sofia Lee

Det är den vanligaste frågan jag får numera, tätt följd av frågan: Vad heter boken?

Vad boken heter kan jag numera svara på (Solkatter och dammråttor – kluriga ordens ABC) och när boken kommer kan jag nästan svara på. Jag har inget exakt datum, men den kommer antagligen rykande färsk direkt från tryckeriet till bokmässan i Göteborg, sista helgen i september. Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats.

Nu när jag vet så mycket kan jag äntligen börja planera för en releasefest. Den blir första veckan i oktober. Igår ringde jag runt till olika bokhandlare för att kolla vad det skulle kosta och hur det rent praktiskt skulle kunna gå till. Alla har varit förvånansvärt positiva och tillmötesgående. Det kändes rätt konstigt att ringa runt och prata om en bok som inte finns, men det var samtidigt med ett härligt pirr i magen. Det börjar bli på riktigt. Nu måste jag fundera och ringa några samtal till, prata med illustratören och med några vänner innan jag slutligt bestämmer mig.

Exakt i detta nu håller förlagets formgivare på med sättning av boken, det vill säga att formge inlagan av boken. Alltså bestämma var all text och alla illustrationer ska vara på respektive sida, på omslaget och på bokens baksida. Snart, snart får jag alltså se hur boken kommer att se ut. Jag gör mig redo för att svimma för det kommer att kännas så galet overkligt.

Texten ska slutkorrigeras och det är säkert en del småpill kvar innan den är tryckfärdig. Verserna är klara, men förklaringen till orden kan behöva några vändor till av korr. Men sedan finns det ingen återvändo. Sedan ska boken tryckas och jag ska första gången få hålla den i min hand och dessutom få besöka bokmässan som författare.

År 2013 ordnade Hoi förlag en tävling där en kunde vinna en hotellövernattning på Gothia samt fribiljetter till bokmässan. Tävlingen gick ut på att en skulle skriva en motivering till varför en skulle vinna. Jag minns att jag avslutade min motivering med något i stil med att det skulle vara sista gången jag skulle åka till bokmässan som besökare. Nästa gång jag ska till mässan är det som författare.

2013 var jag inte ens i närheten av ett förlagskontrakt och hade aldrig blivit publicerad, men jag hade ju bestämt mig för att jag en dag skulle uppnå min dröm. Så nu, 5 år senare, händer det. Jag kommer att åka till bokmässan som författare.

Så till alla er där ute, sluta aldrig drömma! Fortsätt jobba mot era mål!

Listornas återkomst

Fotograf: Jonas Schiller

Just nu är det mycket att hålla reda på.

Det är redigeringen av Brutna små Regler och alla idéer på förändringar och förbättringar som ploppar upp i tid och otid. Det är förberedelserna inför mässan på lördag och bokningar av signeringar och fler mässor + allt som ska fixas inför familjens resa om en vecka.

Så mina listor är tillbaka.

De bringar ordning i kaoset och får mig att slappna av.

Sen är det ju en otrolig tillfredställelse att kunna bocka av sak efter sak också 🙂

Bokmässan på lördag (Linköpings bok- och berättarmässa) är den första stora grejen jag gör med min bok där mitt förlag inte är med i bakgrunden och håller i trådarna så det är lite nervöst.

Kommer jag att ha tillräckligt med böcker med mig?
Vad behöver jag ha med mig förutom böcker?
Hur är lättast att ta betalt?
Tänk om jag inte säljer en endaste bok?
Vad ska jag ha på mig?

Okej, den sista skulle jag haft ångest för oavsett om mitt förlag höll i trådarna eller inte 🙂 Ständigt denna ångest för vad man ska ha på sig. Jag kan inte förstå det. Det är som att när man ska iväg på sådana här saker så ekar garderoben tom för att alla andra dagar vara så överfull att man knappt kan stänga dörren. Vad beror det på?

Även om nervositeten finns där så tycker jag att det ska bli fantastiskt roligt och efter att ha varit instängd i redigeringsbubblan i några veckor ska det bli kul att få komma ut och träffa läsare och andra författare.
Det har ju tyvärr inte blivit så många signeringar under sommaren och hösten eftersom min rygg beslutade sig för att gå sönder (diskbråck), men nu är jag på G. Och nu ska vi ut på äventyr, min bok och jag. Så många vi bara kan hitta 🙂

Och på detta äventyr åker jag som tur är inte ensam utan jag har med mig två författarkollegor som jag kan bolla mina funderingar med och som hjälper mig att fylla på listan över saker jag inte får glömma att ta med eller som ska fixas innan.

Som det jag ska göra idag.

Slå in några av böckerna som paket.
Perfekta att lägga under julgranen 🙂

Jag älskar att göra paket. Så jag har laddat upp med en rad olika inslagspapper, rosetter, lappar och snören.
Jag har redan på förhand bestämt hur många böcker jag ska slå in, annars finns risken att jag inte slutar förens alla är inslagna 🙂 och alla kanske inte vill ha inslagna böcker 🙂

Ja, jag är en pyssel missbrukare och måste ha tydliga gränser annars kan det sluta hur som helst. Glitter och snören och rosetter överallt.

Men för att inte helt tappa tråden i det här inlägget (som sagt, mitt fokus är inte på topp just nu) så tillbaka till listorna. Jag älskar verkligen mina listor när livet är lite rörigt och min fokusering inte alltid är så bra. De får mig alltid att göra det som jag måste.

Jag är en listmänniska helt enkelt.

 

Debutant på stora bokmässan

Fotograf: Jonas Schiller

Det är en trött författare som sitter här och ska försöka sammanfatta upplevelsen på bokmässan i ord.

Omtumlande är nog det ord som beskriver upplevelsen bäst.

 

Bara att komma dit, inte som besökare utan som författare, var verkligen en speciell upplevelse. Att dessutom få se sin egen bok där i förlagets monter och att se hur folk klämde och kände på den och i de flesta fall också köpte den :-), såpass mycket att förlaget faktiskt fick beställa fler böcker till lördagen :-), var smått galet. Jag hade lite svårt att greppa det först och stod lite handfallen när jag skulle signera första boken. Huvudet blev helt tomt. Vad skulle jag skriva? Tänk om jag stavar fel? Ni vet, varje katastroftanke som kunde dyka upp gjorde det. Men det gick bra. Jag skrev något klämkäckt om att Romance gör livet mycket bättra (vilket är så sant) och jag stavade inte fel 🙂
Att få signera sin bok är både roligt och skrämmande på samma gång. Men mest roligt. Frågan är bara om man någonsin kommer att vänja sig vid det 🙂 Jag tänker på dessa stora författare som signerar hundratals om inte tusentals böcker under en mässa, blir de trötta på det vid någon punkt? Kommer jag att någon gång känna att fasiken vad jobbigt det är att behöva signera min bok?

Jag tror inte det va 🙂 Jag skulle ha kunnat signera tills fingrarna blöder. Att någon vill köpa och läsa boken du skrivit och dessutom vill att du ska skriva ditt namn i den tillsammans med en hälsning till personen som köpt den är en sådan kick att jag tror att jag är smått beroende 🙂 och just nu kan jag bara tänka på hur jag ska göra för att få min nästa fix. Måste helt enkelt boka in lite fler signeringar här under hösten!

Förutom att hänga i montern med de underbara människorna från förlaget (och de fantastiska författarna som ligger vid samma förlag som mig) så har jag passat på att prata med läsare, träffa andra författare (som man lärt känna via sociala medier och nu äntligen fick träffa IRL). Jag åt lunch och pratade romance tillsammans med Sara och Veronica. Så himla roligt. Det är verkligen en ynnest att få sitta ner och prata tillsammans med andra som brinner för genren lika mycket som en själv gör.

Och givetvis handlat ett helt gäng med böcker 🙂 så nu har jag nog köpstopp på böcker ett tag framöver.

 

Sofia Ymén och jag efter mitt monterprat hos Litterära Konsulter. Sofia skriver också romance och ligger vid samma förlag som mig 🙂

Jag, Sara & Veronica. Tre stolta romanceförfattare!

Min bokmässa avslutades med en förlagsmiddag i lördagskväll. Ett perfekt avslut på mässan om jag får säga det. Det var min första, men förhoppningsvis inte sista, förlagsmiddag och det var så roligt att få sitta och prata och umgås med både de andra författarna och de som arbetar på förlaget. Att vi dessutom fick gudomligt god mat gjorde ju inte saken sämre. Jag måste dock erkänna att jag blev lite starstruck när jag hamnade snett emot Emelie Schepp och mittemot hennes man Henrik vid middagsbordet. Min första tanke var: vad pratar en debuterande författare som lilla mig om med en bästsäljande författare som Emelie? Men sen insåg jag ju att hon faktiskt också befunnit sig där jag är nu en gång i tiden. Ja, för fyra år sedan för att vara mer exakt och då försvann tunghäftan lite 🙂

Förrätten .-) Det var den enda jag fick bild på 🙂

Nästa år ska jag vara med alla fyra dagar 🙂 Eller i alla fall tre. Då kommer jag att ha med två böcker (fatta peppen på det) i förlagets monter och jag har efter dessa två dagar på mässan i år satt upp lite mål som jag ska nå under detta år som är kvar till nästa bokmässa 🙂

Jag är så peppad, även om jag är helt slutkörd i kropp och knopp efter dessa intensiva dagar (vilket inte är ovanligt för en introvert person). Jag har så många ideér, så många tankar på hur jag ska förvalta mitt författarskap på bästa sätt och jag har fått en liten nytändning kan man säga efter att ha tappat gnistan lite då sommaren och den tilltänkta marknadsföringen inte riktigt blev som jag hade tänkt mig på grund av en rygg som inte ville sammarbeta. Dessutom känns det inte fullt så jobbigt att ta tag i det sista som ska redigeras på manus två nu efter den helg 🙂

Nu kör vi järnet mot nästa år!!

Kram på er!

Trött, men lycklig, författare som signerade böcker på lördag eftermiddag 🙂

PS. Jag vill tacka alla fina läsare som kom och sa hej, alla som köpte min bok och alla underbara människor från förlaget som verkligen fick mig att känna mig väl omhändertagen ❤
Ni är alla guld värda!

Tillbakablick tjugohundrafemton (ett julrim)

Så är det december och endast tomten är vaken

och jag har funderat rätt mycket på den här saken

med att debutantåret snart hela har gått

och att jag har bloggat varje vecka i vått och i torrt.

 

Så vad blev egentligen resultatet här

av året som blev det roligaste i min författarkarriär?

Hur känns det som hänt nu? Hur ser jag tillbaka?

Och hur kommer ”2015” i framtiden smaka?

 

Det starkaste minnet är förstås releasen

även om jag timmarna innan var rätt under isen

av nervositet, men att få boken i handen

var den häftigaste känslan jag känt sen mor-dotter-banden.

 

Att få stipendie av Bergmangårdarna och få dela med likar

och att få skriva i Ingmars bibliotek och se hans pikar

i anteckningarna i Strindbergs verk, på väggar och golv

och få prata skapande med andra till klockan slog tolv.

 

Och att på Bokmässan finnas där med min bok,

få krama Conchita och springa runt som en tok

och träffa så många nya, skrivande vänner

och få dela med mig i ord av allt som jag känner.

 

Att få på gamla smärtor lägga på locket

och sedan få lyckan att se romanen bli pocket!

Och att få lära känna Fredrik, Johan, Thomas och Tina

och debutantblogga med alla peppande läsare fina.

 

Men ett av de starkaste minnena är nog ändå

att få påbörja nästa – bok nummer två

och att få fortsätta resan som nu tagit fart

och hitta nya läsare att kunna glädja snart.

 

Så 2015 smakar helt enkelt som ett lyckans år

med några sorgliga inslag om hur illa det går

när vi inte ser andra som varandras gelikar

och känner och lyssnar, istället för predikar.

 

Jag tror att litteraturen har en viktig roll där

för att väcka empati för vad livet innebär.

Så nästa Bokmässa när mina fötter ömmar bland borden

ska jag minnas: Vad vore vi människor om vi inte hade orden?

Signering, fortfarande lite läskigt

Fredrik skrev om sina intryck från bokmässan igår. Jag tänkte att jag kan ju ta vid där. Vad var egentligen mina starkaste intryck? Helt bortsett från insikten att jag så totalt missbedömt Johans längd utifrån bilderna alltså…

Den starkaste känslan för min del var värk fötterna och total utmattning. Till skillnad från Fredrik var jag där alla fyra dagarna. Hängde mest i närheten av montern, men gav mig ut på små räder ibland, och smet iväg ganska mycket också för att andas och för att jobba. Trots detta är fyra dagar i den ljudkulissen, den torra värmen, och den enorma mängden människor oerhört tröttande.

Men ok, det var ju fullständigt ointressant, eller hur? Jag tänkte nästan snabbspola fram till slutet av mässan. Alltså slutet för min del.

Jag var nämligen inbokad på en signering i SF-bokhandelns monter inne i mässan. Jag hade haft en signering i förlagets monter dagen innan, men det är inte riktigt samma sak. Dels för att jag ändå varit där och signerat en hel del under dagarna innan, och dels för att man inte riktigt blir lika ”utlämnad” på hemmaplan. Jag sköter ju liksom montern lite också när jag är där och signerar. På SF-bokhandeln är jag bara där för att signera böcker. Signera böcker och prata med de som råkar komma i närheten. Det där sista tycker jag är en räddningsplanka.

Det är säkert något helt annat om man är en ”kändis”. Med ringlande köer. Horder av människor som vill köpa ens bok, och en stab av medhjälpare som ser till att allt flyter på.

Men jag är inte så himla känd. Så det blir lite läskigt.

Man kan tycka att det är lite jobbigt att sitta och signera i en i princip tom bokhandel. Visst. Lite långtråkigt kanske. Men inte läskigt. Att sitta i en extremt välbesök monter på bokmässan däremot och fundera över om någon enda av alla de som kommer dit kommer att komma fram till en. Det är läskigt på riktigt. För i fall a ovan kan man ju alltid tänka att det var ju trots allt ingen där, så inte så konstigt att jag inte sålde så många böcker. Men om man inte säljer något när det är massor folk…

(Jo jag fattar, utbudet och konkurrensen är brutal, men lik förbaskat är det jobbiga tankar innan den förste kommer fram)

Men jag överlevde den här gången också. Dels tack vare oerhört trevlig och hjälpsam personal, och dels tack vare trevliga besökare. Folk som går på bokmässan gillar böcker. De gillar att hitta nya böcker och att prata om böcker och skrivande. Så efter några skakiga inledande minuter när man hann bli riktigt nervös gick det jättebra. Bokhandeln fick sålt ett antal signerade Incidenten i Böhmen, och jag fick pratat med flera riktigt trevliga människor.

Så tack alla ni som stannade till. Oavsett om ni köpte något eller inte så gjorde ni min dag. Tack också Ola och gänget för att jag fick komma och signera hos er, och för hjälpsamheten. Det är oerhört stort för en debutant som mig att få vara med.

Att jag sedan hade missat att boka bussen som gick en vettig tid hem igen innan den blev fullbokad, så att jag tvingades mer eller mindre springa från signeringen för att hinna med min buss hem till Linköping är en annan historia. Men det ledde i alla fall till att jag sov väldigt gott på vägen hem…

Sov gott och log lite när jag tänkte på alla möten. Möten och en del nya planer. Kanske ska göra något åt den däringa kaninen trots allt… Vi får se…

Lördagsenkät: Bokmässespecial

Idag vänder vi på det lite och ställer frågor till er… ”Live” på Bokmässan i Göteborg.

Vi var nämligen lite nyfikna på vad ni gör när ni är på bokmässan, och på om vi kunde hitta någon som faktiskt följde bloggen. Så Thomas och Felicia gav sig och antastade intet ont anande bokmässebesökare…

Frågorna är ungefär:

1. Känner du till / läser du Debutantbloggen?
2. Om så, vad tycker du är roligast att läsa om? Alternativt, läser du några andra skrivar-/läsarbloggar eller tidskrifter.
3. Vad ser du mest fram emot med årets bokmässa?

Som synes av svaren nedan kan man ha många olika mål med bokmässan. Vi hoppas att alla blir lika nöjda. Dessutom hittade vi ju faktiskt några i alla fall som hade koll på oss!

—

Anna Berg

1. Ja – och har gjort så länge!
2. Det jag tycker är mest intressant är det där allmänna. Om hur det är att vara debutant. Det som går bortom det skrivtekniska.
3. Att stå i montern för Vilse förlag och sälja Hannas (red anm: f.d. Debutantbloggare ) böcker!

—

Annika och Mats Andersson

1. Nej, det gör vi nog inte
2. Vi följer nog inga bloggar egentligen
3. Det jag (Annika) letar efter främst är pedagogiska böcker för jobbet (som förskolelärare) och en del skönlitterära böcker för mig själv. Mats letar efter bra Historiska böcker. Vi var på ett jättebra föredrag om gripsholm och vi lyssnade på Ann Lundberg, som också var väldigt bra.

—

Linnea Stevander

1. Nej det har jag inte – inte förut i alla fall.
2. Nej, jag följer nog inga vare sig tidskrifter eller bloggande
3. Jag njuter av att gå runt och hitta både nya böcker av favoritförfattare och nya helt namn att läsa. Har inte varit på några seminarier än, får se vad jag hittar på. Glider mest runt och njuter. Jag har bland annat köpt böcker av Maria Sveland och Roland Paulsen. Och en hel del andra.

—

Ulrika Forsberg och Mathilda Öhman

1. Nej
2. Inget speciellt
3. Det bästa med mässa är att bara gå runt och klämma och känna på alla böcker. Att hitta nya saker man inte kände till. Att ta in marknaden

—

Rebecka Åkebrand

1. Ja det gör jag. Jag följer den inte regelbundet, men jag känner till den väl.
2. Att få höra om hur berättelserna har kommit till. Det är så kul att få höra historien bakom.
3. Det jag framförallt gillar med mässan är att gå runt och hitta en massa nya, spännande, böcker.

—

Henrik Höjer

1. Inte egentligen, nej.
2. Nej inte något regelbundet.
3. Jag är här framförallt för att jobba, så egentligen inget speciellt.