Debutantbloggen on Tour – igen

ThomasOk, det kanske blir lite tjatigt, jag vet. Men det var så himla kul i lördags!

Först var vi i Åkersberga. Ett jättefint bibliotek. Vi pratade skrivande och debuterande, det vill säga precis som i Skurup. Fast det blev inte precis som i Skurup. Det är det som är det fantastiska, det finns så mycket att prata om att det inte blir likadant två gånger – vilket bevisades när vi åkte vidare därifrån till Bibliotek Sture på Östermalmstorg och pratade, återigen om lite andra saker. Fast samma.

På många sätt blir det som ett blogginlägg här på bloggen, fast live – och alla samtidigt. Med kommentarer och frågor i realtid…

Höjdpunkter? Jag vet inte. Alltihop var så bra. Visst, det kanske inte kom jättemånga åhörare, men det spelar ingen roll så länge de som kommer är intresserade. Det blir liksom kanon ändå.

Den här gången blev vi bara tre. Eller fyra ändå, för nu hade vi med en moderator – vilket ytterligare bidrog till att göra något annat av det. Men vi klarade oss bra jag, Felicia och Fredrik, även om vi saknade Johan och Christina. På Sture stod i alla fall Christinas och Johans böcker framställda när vi kom, så de var med på ett litet hörn.

Lite kul också när en åhörare berättade att hon inte alls tänkt köpa min bok men inte kunde låta bli när hon fick höra vad den egentligen handlade om. Och ni tjejer som hade skrivit en fantasybok ihop, go for it!

Men på lördag är det sista dansen. På hemmaplan. Här i Linköping. Denna gång i en bokhandel. Som Fredrik sa i lördags, det är nästan det läskigaste, det hemma hos en själv. Men kom för tusan om ni har möjlighet! Det blir jättekul! Lovar. Tre av tre hittills har blivit det nämligen!

Vi får se om det kommer några, eller om ingen julklappshandlare orkar stanna… Men jag ser fram emot det. Kl 14 sitter vi där. På Akademibokhandeln på Storgatan. Inte helt säker på vilka vi blir den här gången, men garanterat några stycken. Och som sagt, det blir sista ”on tour”. En idé som kläcktes på ett fik i stickholm i våras, och som faktiskt blev av. Och som blev bra. Riktigt bra. Men det blir lite av en ”Sista natten med gänget också”. Nu är vi inne på allra sista månaden som Debutantbloggare. Det är en vemodig tanke ska ni veta. Både att snart inte ha det här gänget att skriva med, och att inte ha er som kommenterar, frågar och peppar varje vecka.

Fast det smeds lite nya planer i Stockholm också… Så vem vet? Det kanske är slutet för oss som debutantbloggare som närmar sig, men kanske inte slutet för oss som gäng… Bara väldigt lösa planer, inget bestämt. Men kanske…

 

Rockstjärnan jag

ThomasI lördags gjorde jag något lite udda. Eller ovant i alla fall. Inget jag gjort någonsin tidigare faktiskt.

Var jag nervös? Nej inte egentligen. Däremot hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Sånt tycker jag är kul, och spännande!

Vad var nu detta, undrar kanske någon?

En bokcirkelträff.

Ok – det lät ju inte så spännande… Kul och trevligt ja, men spännande?

Det var inte vilken bokcirkel som helst. Det var en bokcirkelträff där deltagarna hade läst Incidenten i Böhmen, och skulle diskutera den över en bit mat. Min bok alltså! Och jag var inbjuden att vara med och lyssna och – skulle det visa sig – prata en hel del.

Det började vid en boksignering i våras. En av de som jag pratade med då pratade om sin bokcirkel och jag nämnde att det kunde vara kul att vara med…

Senare på sommaren damp det ner ett mail med en fråga i min inkorg. Därför satte jag mig på cykeln i lördags kväll och trampade in till stan.

Det blev en väldigt trevlig kväll. Vi satt och pratade i ganska många timmar. Skojigast var trots allt att få höra vad fem personer som inte hade några förkunskaper om mig tyckte om min bok. De hade alla olika preferenser vad gällde både genrer och stil. Hur mycket och hur snabbt de läste skiljde sig också åt. Den blixtinkallade reserven erkände villigt att han inte läste så himla mycket i vanliga fall, men han var noga med att påpeka att han med lätthet hade tagit sig igenom min bok. (En av deltagarna blev sjuk, och då fick maken till en av de andra hoppa in istället).

Och så var det jag då. Rockstjärnan. (”För oss är författare rockstjärnor”)

Men vilken lyx! Så kul att höra hur de hade läst. Vad de hade fastnat för. Hur de hade tolkat olika delar – och hur olika de hade tolkat dessutom. Höra vad de funderade över. Svara på en massa frågor. Och så bara prata skrivande och litteratur över god mat och dryck. Mycket prat blev det… Kul också att se sin egen bok i multipel upplaga ligga där på bordet, med post-it-lappar i och med anteckningar runt omkring.

Jag är extremt tacksam över att jag fick möjligheten att vara med. Det var både trevligt och lärorikt. Som en intensivkurs i skrivande med inriktning på respons. Fast jag behövde inte jobba, bara ta in…

Men häftigast av allt var nästan deras funderingar om personerna i Incidenten. Alltså inte bara i själva berättelsen, utan utanför den, om deras relationer, tankar, bakgrunder, och eventuella framtider. Det var som om de pratade om mina nära vänner.

Sedan var det givetvis peppande att höra att även de som varit skeptiska till berättelsen, eller kanske genren, hade uppskattat den och gärna läste mer.

Ett stort tack till Anna för att du bjöd in mig och till er alla för att ni ville och vågade dela med er av era tankar och er tid!!!