En lyckad release för Inte klia, Adam!

Markku Huovila hade gjort en Adam i naturlig storlek av papp. Hans Granström hade tonsatt sången Usch, det kliar! och skapat ett musikprogram för barn.  Alexandra von Seth från förlaget hade släpat dit lådor med böcker att sälja. Gunilla Olofsson på Tensta bibliotek hade köpt in ett gäng Inte klia, Adam! samt skyltat på väggar och i montrar om releasen. Zamzam och Beatriz hade förberett sagoläsning på somaliska respektive spanska. Och jag hade köpt en ny blus. Resultatet: en framgångsrik release. Nyfiken? Här kommer några bilder från gårdagen.

Jag får hjälp att räkna prickar på Adams mage.

Papp-Adam övervakar signering.

Markku Huovila tecknar inför publik.

”Vilken bra bok!”

Musikstund med Hans Granström.

Mingel på bibblan.

Det blev en minnesvärd dag tack vare alla som kom dit och firade boken med oss. Särskilt kommer jag att minnas känslan av att höra min egen bok på somaliska. Det var en häftig upplevelse att lyssna på berättelsen och förstå den utan att förstå orden – att gå in i ett sagorum som jag har skapat utan att ha tillgång till språkets nycklar. Högläsning i sig är magiskt, och att höra sin egen berättelse få liv genom en annan människa är storslaget.

En rolig överraskning var att en reporter från SR Internationals somaliska redaktion hade hittat dit. Han ställde väldigt bra frågor och jag hoppas att något av det kommer att sändas.

När bibblan stängde och rullade ner sina jalusier gick jag hemåt fullpackad med blommor, presenter och värdefulla minnen. Att arbeta med text är ofta mycket ensamt – därför är jag glad att jag fick dela denna dag med så många, både besökare och andra skapande människor som har satt sin egen prägel på Adams värld.

Nervös inför releasen

I morgon är det release för min bok och jag börjar bli riktigt nervös. Pratade nyss med min förläggare i telefon om några praktiska saker och kände hur det pirret kom. Hur kommer det att bli? Hur många kommer att komma? Vad kommer de att tycka om boken?

Samtidigt som jag hoppas att många kommer, vill jag inte att det ska bli för mycket folk. Det viktigaste för mig är att skapa en relation till framtida läsare. Det är nästan lättare om det bara kommer en handfull människor. Då kan man jobba enligt devisen ”en läsare i taget”.

Jag övar på att läsa min bok högt. Provar olika känslolägen och hastighet. Men det är svårt att förutse mötet med en grupp barn. Småpratet får komma naturligt på plats. Det får bli vad det blir. Jag ska göra mitt bästa för att ha roligt, njuta av stunden och vara helt närvarande, för en gång skull.