Ordtjuven

Ett av mina bästa skrivtips är att läsa. Men åh, tänker ni, det tipset har jag hört förut. Till exempel från Jens senaste inlägg här på bloggen. Men jo, säger jag, vi är så många som tjatar om det för att det är viktigt att ha koll på särskilt ens egen genre om du vill bli utgiven. Vad finns redan? Kan jag göra något nytt? Kan jag göra det bättre?

Ibland när jag har kört fast i skrivandet kan jag läsa något jag verkligen gillar, sedan härmar jag stilen och skriver om flera gånger tills det är min text. Ja jag tjuvar, ganska ofta faktiskt. Till exempel började jag med att tjuva när jag skulle hitta mitt sätt att skriva.  Under en skrivarkurs var ett av målen att hitta sin egen berättarstil, sitt egna litterära fingeravtryck. Kanske känns långsökt att ta någon annans grej då. Men jag ska förklara.

Först funderade jag över vilka böcker jag tyckt var bra. Sedan läste jag om mina favoriter för att fundera över vad som var bra i dem. Det som kom fram var att det kortfattade koncentrerade språket tilltalade mig. Sedan plöjde jag igenom allt som fanns i diktprosa, kortprosa, dikt och noveller för barn/unga. Utbudet var väldigt begränsat men några favoriter var: Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Båda skrivna i formen prosalyrik. Sones är en mästare på radbrytningar. Jag älskar hennes insprängda figurdikter och intensiva kärleksskildringar. Ingrid Olssons samling kortnoveller Blink, blink med stjärnan är också mästerligt skrivna, där varje ord är valt med stor omsorg. När jag hade läst testade jag själv att skriva kortprosa. Först härmade jag Sones och Olsson men efterhand så hittade jag min egen stil.

Ibland tjuvar jag information från böcker för att se hur författaren gått till väga rent tekniskt. En bok jag länge tänkt läsa men som av någon anledning har fått stå kvar i bokhyllan är Sandra Beijers Det handlar om dig. När jag skulle börja bearbeta om mitt manus rekommenderade min förläggare mig att läsa den. Det gjorde jag och sedan använde jag mig av detta när jag bearbetade om Vi går varvet från prosalyrik till traditionell text. När jag läste Beijer var det med fokus på hennes teknik. Till exempel att nytt stycke betyder tidshopp och att Beijer använder ca 10 ord per rad och att en sida är max 23 rader lång. Det blir max 230 ord per sida. Inget kapitel är mer än tre sidor långt. Sedan använde jag mig av den informationen när jag arbetade om Vi går varvet. Ett bokavtal senare är jag ganska stolt över att kunna ordtjuva.

Om hur jag blev antagen: Skriv om och om igen.

Jag började skriva på Vi går varvet när jag deltog i Nanowrimo 2012. Det är en skrivarutmaning som pågår varje år där man ska skriva 50 000 ord under november månad. Det gäller att skriva på så jag satte igång med att skriva ner minnen från när jag var barn, men när jag kom till högstadiet mindes jag nästan ingenting. Det jag mindes var att jag och mina vänner gick varv efter varv genom korridorerna i min gamla högstadieskola. Den hade en atriumgård i mitten som vi kunde gå runt. Vareviga rast gick vi för det fanns inget annat att göra. Bara en lång väntan på att bli äldre. Att gå motade en förlamade känsla av rastlöshet. För om man går så händer det i alla fall något!

Eftersom jag inte hade så många andra minnen än detta varv började jag hitta på. Karaktären Liv fick berätta den högstadietid jag hade glömt. Hon gjorde det så bra att jag klarade Nanowrimoutmaningen och hade ett råmaterial till en berättelse. Sedan jobbade jag med den, skrev om, gick skrivarkurs och skrev om igen. För varje varv blev texten bättre och bättre tills jag tog mod till mig och skickade in min text till alla förlag som kunde tänkas vara intresserade. Jag hade en hel lång lista. Jag var så nervös att jag mådde illa. Första veckan kollade jag telefonen stupalöst, nästan maniskt. Andra veckan kollade jag bara några gånger om dagen. Tredje veckan, fjärde, femte. Tre månader tog det innan första standardrefuseringen dök upp i mailen. Efter ett halvår hade jag en samling ganska likadana brev. Efter att ha deppat ett tag sökte jag en skrivarkurs till och fortsatte skriva.

Jag fick respons, skrev om och skrev om igen. Jag blev gravid med mitt andra barn och tänkte att om jag inte får iväg texten innan bäbisen kommer så hamnar texten i byrålådan för gott. Att ha en deadline har alltid funkat för mig och så även denna gång. Bara några få dagar innan min dotter föddes mailade och postade jag mitt manus till de förlag jag hade valt ut. Den här gången hade jag verkligen kollat upp och valt vilka förlag jag tyckte om. Jag hade också lagt ner mycket tid på följebrevet. Efter jul hörde Rabén och Sjögren av sig: Hej vi gillar det! Men kan du tänka dig att skriva om? JA sa jag, det är det jag kan! Jag började skriva om igen.

Antagen!

Så äntligen, i april förra året under en promenad med mina barn sovandes i dubbelvagnen, fick jag så beskedet att: JA vi vill ge ut din bok!

Undrar hur många gånger min text har blivit omarbetad, kanske tio? Tjugo? Hur många varv jag gått? Men ett är säkert: Om man bara går så händer det faktiskt något. Till sommaren är jag framme, då släpps Vi går varvet!

Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson

Som bibliotekarie jag är kan jag inte låta bli att tipsa om skrivarhandboken Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson. En bok jag har nära till hands när jag skriver och även om den har hängt med länge lyckas jag fortfarande hitta nya skrivövningar i den att göra.

Äntligen semester!

Vi är på semester, äntligen! Den började inte riktigt som vi hade tänk oss. Det blev jobb istället. Men nu är vi iväg. Och jag ska läsa böcker, yes! Jag vill kika på de här (även om jag inte kommer hinna läsa alla på två veckor):

  1. Rich Boy av Caroline Ferrada Noli Ringskog. Ett kreddigt drama om tre generationer kvinnor, what’s not to like?
  2. För såna som oss av Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Om kärlek på förlag. Nyfiken inte minst för att en av författarna har läst mitt manus!
  3. Nej och åter nej av Nina Lykke. En satir om medelklassmänniskor. Ge mig!
  4. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Tre perspektiv och en mordhistoria. Jorå, om jag har en kudde att lägga för ögonen när det blir läskigt!
  5. Ensam i Paris av Jojo Moynes. Japp, nu kommer jag ut ur i feelgood-garderoben. Sånt här göttigt läser jag varje sommar. (Uppdatering: nja, det här var sisådär. Livet efter dig och Toner i natten mycket bättre.)
  6. Ta sig frihet av Ingela Lind. Om Blomsburygruppens betydelse idag, sisådär hundra år senare. Författaren och feministen Virginia Woolf till exempel. Ett tips är att se utställningen ”Bloomsbury Spirit” på Artipelag i sommar om du har vägarna förbi Stockholm och Värmdö. Den är riktigt intressant.
  7. En skrivarväns manus. Så spännande! Har redan börjat och är glad att jag är en av de betrodda att läsa. En deckare utspelad på en ö som skulle kunnat vara ett semesterparadis om inte…

Vad läser du i sommar? Ha en fin vecka!

Enkät: Vad läser och lyssnar du på i sommar?

andrew-le-683199-unsplash

Foto: Andrew Le

Snart är semestern här och med den sommarläsningen! Dags att bunkra böcker. Vad läser och lyssnar du på i sommar?

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mini

Foto: Henrik Berglund

Jenny: Jag är nyfiken på samlingsverket Svenska noveller: från Almqvist till Stoor (visst verkar novellen vara tillbaka?) och så vill jag gärna lyssna på samtidssatiren Nej och åter nej av Nina Lykke eftersom jag själv skriver komedi med mycket satir. Vidare är jag nyfiken på kreddiga Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli och på resan ner till Torekov/Öllövsstrand/Mölle så ska jag lyssna på Anna Bågstams ljudbokserie Ögonvittnet, spänning som utspelas i Skåne.

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Veronica: Ni kan kanske gissa vad jag kommer läsa i sommar… romance, såklart! Sommar och romantik, är ju den bästa kombinationen. Släng gärna in ett glas vin, sovande barn och en solvarm hängmatta. Lyx. Tanken är att läsa klart Sarah MacLeans bok The Day of the Duchess och Simona Ahrnstedts heta novell Alla hjärtans mirakel. Jag är även sugen på att läsa Sofia Yméns nya bok Den mitt hjärta slår för och inte att glömma Sara Dalengrens nysläppta pärla En midsommarnatt, som jag längtat efter! Med dessa titlar kan det inte bli annat än en underbar lässommar.

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

Helena: Jag är periodare när det kommer till läsning, och på sommaren brukar jag ofta gå in i en period. Vissa somrar har jag valt en författare till ”sommarkompis” och hållit mig till hennes (för det har oftast varit kvinnor …) författarskap. Jag minns med glädje min Kerstin Thorvall-sommar, likaså somrarna med Moa Martinsson och Tove Jansson. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag även i år ska vara trogen en enda författare, och i så fall vem, men tills jag har bestämt mig så läser jag Jenny Jägerfelds nyutkomna Spraka, glittra, blända. Sen har jag också ett gäng barn- och ungdomsböcker som jag vill läsa tillsammans med mina barn, t ex Brorsan är kung, även den av Jenny Jägerfeld, Ellinor av Katarina von Bredow och så har jag länge tänkt att jag ska läsa om klassikern Den hemliga trädgården av Frances Hodgson-Burnett.

 

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia: Jag hinner sällan läsa så mycket som jag vill, men förhoppningarna att kunna beta av några böcker i läshögen är i alla fall höga inför sommaren. Jag vill läsa klart Jojo Moyes senaste bok En andra chans. Den ligger överst på min läslista. Vill även läsa böcker av min favoritförfattare Theodor Kallifatides som jag inte har hunnit läsa, som till exempel Mina läppars svalka och Ännu ett liv och så längtar jag tillbaka till Bodil Malmstens böcker som det var länge sedan jag läste. Jag skulle också gärna vilja läsa Nej och åter nej av Nina Lykke. Men först och främst ska jag läsa klart Norma av Sofi Oksanen som jag är halvvägs igenom nu.

 

 

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webb

Foto: Stefan Tell

Emelie: Jag ska återuppta Anton och Teitur av Angelica Öhrn som jag påbörjat den här våren men varit tvungen att lägga ifrån mig på grund av all tid som det tar att planera ett romansläpp. När jag började läsa den tyckte jag verkligen om den, så anledning till att jag slutade var mer att jag ville ge den rättvisa under en mindre hektisk period. Precis som Helena är jag väldigt sugen på Blixtra, spraka, blända av Jenny Jägerfeld. Jag gillar alla hennes böcker skarpt, även om Jag är ju så jävla easy going är min absoluta favorit – har ni inte läst den ännu så gör det! Dessutom fick jag ett enormt sug av att läsa om Maria Gripes skuggserie: Skuggan över stenbäcken, …och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman och återuppleva något av det bästa med min barndom (den handlade inte enbart om hästböcker).

Lördagsenkät: Vilken är din senaste favoritdebutbok?

Varje år delar Författarförbundet ut debutantpris till årets debutanter. För vuxenlitteratur heter priset Katapultpriset och för barn- och ungdomslitteratur Slangbellan.

I veckan har det varit prisutdelning för Slangbellan som gick till Haj-Jenny av Lisa Lundmark. ”På ett enkelt språk och med underfundig humor gestaltar Lisa Lundmark i ‘Haj-Jenny’ den stora livsutmaningen att våga stå för den man är – även om man inte tar plats och pratar högt i klassrummet som alla andra. Den lekfulla symboliken med hajen är välfunnen, mitt i prick i barnets fantasi”, skriver juryn i sin motivering.

Vi på debutantbloggen tycker förstås också om att läsa debutanter. Därför tipsar vi idag om våra favoritdebuter från det gångna året. Har du också någon favorit? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia: Jag vill tipsa om Stig av Annica Hedin, illustrerad av Per Gustavsson. Det är en sorglig bok som jag läser med tårar i ögonen och en röst som ibland brister. Boken handlar om en pojke som har förlorat sin bror Stig. Stig är död och jag tycker att det är bra att det skrivs ut i boken. Att vi vågar prata om döden. För hur ont det än gör är döden en del av livet.

Den sorg pojken känner efter broderns död är som ett stort svart hål som följer honom vart han än går och vad han än gör. Ibland glömmer han det för en stund. Men på julen blir hålet större än någonsin. När familjen firar Stigs födelsedag och alla tillsammans uppmärksammar det stora svarta hålet, blir Stig istället mer närvarande och sorgen lättare att hantera.
Det är fin bok som leder till intressanta tankar och samtal med barnen.
Annica Hedin debuterade som barnboksförfattare med den här boken, men har tidigare skrivit läromedel för barn.

 

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Helena: Jag och barnen har precis läst ut den vinnande boken – Haj-Jenny av Lisa Lundmark. Vi tyckte om den! En fin och ganska lågmäld berättelse om Jenny som inte vill räcka upp handen, inte vill prata högt och inte bli ifrågasatt på ett utvecklingssamtal. Hon vill hellre läsa, prata tyst och tänka på hajar. En haj pratar inte högt och räcker upp handen. Den simmar tyst. Att räcka upp handen är för bläckfiskar.

Det slår mig när jag läser hur vi värderar barns egenskaper olika – att det som räknas i skolan är att ta för sig och prata högt. Det är de tysta, blyga, de med ett rikt inre liv, som ofta blir ifrågasatta och tillsagda att ändra sig. Att prata högre. Det är sällan som de högröstade blir ombedda att ge lite plats och luft till de tysta.

Läs boken om ni inte redan har gjort det! Grattis Lisa Lundmark – en värdig vinnare!

 

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Veronica: Jag läser emellanåt barn- och ungdomsböcker men just svenska debutanter 2017 känner jag mig lite vilsen bland. Därför tipsar jag istället utifrån Katapultpriset. När det kommer till priser inom vuxenlitteratur i Sverige nämns ofta INTE romance. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tipsa om Christina Schiller som förra året debuterade med sin romance Hemligheter små.

För mig är bra böcker de som lämnar mig i en positiv känsla. På vägen har karaktärerna fått ta del av några av livets alla hårda svängar men i slutändan segrar lyckan. Just Hemligheter små är som att öppna en burk med blomstrande sommar. Handlingen är varm med intressanta karaktärer och spännande tvister.

Det är vackert gjort, så om ni inte har läst Christinas charmiga Hemligheter små, gör det 🙂

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mellan

Foto: Henrik Berglund

Jenny: Jag vill tipsa om barnboksserien Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund, en serietidningshybrid med fantastiska bilder. Den handlar om en mobbad flickas väg till både superkrafter och revansch.

Vår 5-åring ville läsa om första boken och blev direkt nyfiken på bok nummer två. Ett gott betyg! Och vi kan fortfarande prata om bokens innehåll vid nattning som är vår dagliga lässtund. Som förälder uppskattar jag temat mobbning, tyvärr aktuellt även bland de allra yngsta.

I kategorin vuxenlitteratur fastnade jag förra året för generationsromanen Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Älskar språket och beskrivningarna av konsumtion. Tinder, droger och High Street fashion. Stövlar i plast som luktar och noppiga tröjor från HM. Ikea-prylar som repas direkt. Allt och alla är utbytbara i 28-åriga Elises samtida Stockholm. Utom en viktig relation.

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webbEmelie: I höstas läste jag ungdomsboksdebutanten Agnes Lindströms Hata Gustavsberg. Det jag först föll för var omslaget, det är vitt med blåa prickar och röd text, en tydlig koppling till Stig Lindbergs porslin Adam som är tillverkad i Gustavsbergs porslinsfabrik.   Själva boken har inget med porslin att göra, men den utspelar sig i Gustavsberg. Jag är precis som Agnes Lindström uppvuxen i Nacka, men i en helt annan del och kunde identifiera mig mycket med huvudkaraktären Miranda som mest av allt önskar att något, vad som helst, händer. Hon har tröttnat på den lilla världen i Stockholmsförorten, tröttnat på sina vänner och sin familj där allt är lika hela tiden. På en släktmiddag säger hon plötsligt att hon är lesbisk, för att hennes farbror uttrycker sig homofobiskt och just för att få något att hända. Ett uttalande som hon sedan måste jobba med sig själv för att ta konsekvenserna av. Hata Gustavsberg är en bok om att växa upp och hitta sin plats och hur svårt det är varje gång ett barn växer upp.

Ljudboken – den nya statusuppdateringen?

Ikväll bjuder Storytel på en maffig ljudboksgala i Stockholm. Författare och inläsare ska hyllas och Stora Ljudbokspriset delas ut. Om jag inte vore på resande fot hade även jag som blivande ljudboksförfattare varit där.

Förra året fullkomligt exploderade ljudbokslyssnandet och det är streamingtjänsterna som ligger bakom vårt förändrade beteende. En vän statusuppdaterade nyligen hur många böcker hen lyssnat på under 2017. Över 60 stycken! En imponerande bedrift av en småbarnsförälder, som oftast har tusen andra grejer att prioritera före skönlitteratur. Minns knappt en roman från bebisåren med mina barn! Men det är ju förstås det fina med ljudboken, den tillåter läsande fastän du inte riktigt har tid. När du hänger tvätt, tränar eller pendlar till jobbet.

Vännen publicerade även en bild på några av de lyssnade böckerna. Så enkelt och kul! Jag vill följa fler boklyssnare och speja in i deras digitala bokhyllor. Jag vill veta vad mina favoritförfattare lyssnar på. Jag vill veta vad mina favoritjournalister lyssnar på. Och så klart vill jag veta vad mina vänner lyssnar på!

Jag tror att fler kommer statusuppdatera vilka böcker de lyssnar på under 2018 och hoppas att streamingtjänsterna gör det lättare för folk att dela boktips och favoriter. Storytel har Facebookgruppen Snacka om ljudböcker, men jag skulle även vilja följa lyssnare som på Spotify direkt i appen. Så vad är min statusuppdatering? På väg hem till Stockholm lyssnar jag på manusförfattarbibeln Story av Robert McKee.

Vilken bok lyssnar du på?

Ps. Lycka till ikväll och ha massa skoj bästa författarkollegor och inläsare!

Rapport från skolbänken

Bron6209_Kim_Bodnia_as_Martin__Sofia_Helin_as_Saga_Photo_Ola_Kjelbye_0-870x578

Så här börjar tv-serien Bron. Foto: Ola Kjelbye

Att plugga tv-serier på Stockholms Dramatiska Högskola är en dröm, om än en rejält stressig sådan för en student som samtidigt skriver en ljudboksserie. Tur att serien snart är klar, åtminstone första versionen!

Tanken är att vi studenter ska presentera en idé till en tv-serie för SVT i slutet av terminen. Jag har en idé, men det är långt kvar innan jag har en färdig pitch. Ju mer jag pluggar desto mer respekt får jag för yrket. Att få till en unik idé för en tv-serie med både en hook och twist som ska tilltala en viss målgrupp är inte helt enkelt.

I fredags hade vi en heldag med Hans Rosenfeldt, huvudmanusförfattare till tv-serien Bron. En enorm succé som har sålts till 178 länder, otroligt mäktigt! Hans Rosenfeldt berättade om arbetet med serien och bjöd generöst på sina erfarenheter. Han rekommenderade oss studenter att se mycket serier och analysera vad vi gillar/ogillar och varför. Allt för att bli bättre manusförfattare.

Hans Rosenfeldt växlar mellan att skriva romaner och tv-serier. Jag frågade om skrivprocessen skiljde sig åt, men nix. Han arbetar ungefär på samma sätt med både bok- och tv-manus. Skriver storyline först och bryter sedan ner det i kapitel eller avsnitt. Jag läste att kriminalromanerna om Sebastian Bergman, skrivna tillsammans med Michael Hjorth, är sprungna ur en tv-serieidé som blivit ratad. Det blev en bästsäljande romansvit istället!

Är du nyfiken på att skriva tv-serier och dramaturgi? Jag rekommenderar 2 kursböcker som jag haft både på Alma manusutbildning och nu på STDH:

1. Into The Woods av John Yorke

Bland annat om tre- och femaktstrukturen, som är bra även för romanförfattare.

2. Writing the TV Drama Series 3rd Edition: How to Succeed as a Professional Writer in TV av Pamela Douglas

En hel del om hur branschen fungerar i USA, men också om hantverket.

Ha en fin vecka!

Ps. Rätt svar på Instagramfrågan är förstås Bron.

Vilken bok blir det i höstvädret? Fem tips!

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Det är mörkt och kallt och regnigt och blåsigt. Hösten är här. Då är det fint att sitta inne och dricka kaffe eller te eller choklad och läsa. Därför vill jag ge er mina bästa essäbokstips! Kanske kan det också bli inspiration till julklappar. Några av titlarna jag tipsar om har jag nämnt tidigare under mitt år på Debutantbloggen – men bra böcker är värda att tipsas om fler gånger.

 

Skrivandets sinne
Elisabeth Rynell
I den här samlingen får vi möta tankar om skrivandet, författandet och livet. Texterna är korta men säger mycket. Rymmer mycket. Lämnar spår. Ger plats för egna tankar och reflektioner. Jag läste den på nytt när jag skrev Det som får plats och i en av mina essäer refererar jag till en tanke från Skrivandets sinne.

En författares övertygelse: Liv, hantverk, konst
Joyce Carol Oates
Även denna samling lämnar spår och ger plats för reflektion. Jag fångades av den redan i första essän. Texterna har hjälpt mig mycket i skrivandet och flera av essäerna läser jag om och om och om igen. Här finns tankar om textkonsten och författarlivet. Råd och uppmuntran till aspirerande författare. Kärlek till läsning och litteratur. En väldigt bra bok för läsare som skriver!

So sad today
Melissa Broder
Reflektioner och berättelser om livet, uppväxt, relationer, sex, kroppen, mörker osv. Fångade i välskrivna och komiska och skruvade essäer. Jag skrattade, rodnade, grät, äcklades, skämmdes. Kort sagt: En fantastisk bok!

Jag en fiktion
Ingrid Elam
En undersökning av olika jag i texter. Ett jag som skriver eller ett jag som berättar. Ett självbiografiskt jag eller ett fiktivt jag. Essäer som undersöker och problematiserar jaget. Boken inspirerar och kan vara till stor hjälp till berättarhantverket. Det är en välskriven bok som ger en härlig läsupplevelse samtidigt som den är till nytta för skrivandet.

Kryddad olja
Ylva Eggehorn
En samling porträtt av kvinnor från Bibeln. Texterna är starka, välskrivna och ger djup och nya tankar om kvinnorna de porträtterar. När jag läste den insåg jag hur mycket rykten det finns om Bibeln. Vissa befogade, andra konstruerade. I boken finns mycket att hämta och

den är läsvärd – oavsett om en är intresserad av Bibeln eller inte.

Det var mina tips. Trevlig läsning!

 

p.s Det kändes överflödigt att nämna Virginia Wolfs Ett eget rum. Men det känns knepigt att inte göra det. Vad kan jag skriva om den? Kanske att den ger något nytt varje gång jag läser den? Kanske att jag har svårt att läsa den då tankarna flyger iväg och jag spånar och reflekterar och funderar? Kanske att bilderna den förmedlar klistrar sig fast vid mig? Kanske att jag tycker väldigt mycket om den samtidigt som jag tycker att den är svår? Nej, jag vet inte vad jag ska skriva om den d.s

Lördagsenkäten: Vad läser du just nu?

Lördagens enkätfråga som vi svarat på är: Vad läser du just nu? Och varför blev det just den boken som du plockade upp och började läsa?

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Christina: Jag har redigerat som en galning de senaste veckorna så det har inte blivit mycket läst, men nu när jag är klar med denna omgång så ska jag fortsätta läsa The Duke and I av Julia Quinn. Jag har läst mycket contemporary romance på sistone och jag har blivit lite trött på det (inte så bra när jag själv skriver just contemporary) så jag tänkte att en historisk romance kunde vara bra att bryta av med. Att det blev The Duke and I var för att jag hört så mycket bra om Julia Quinns Bridgertons-serie att jag bara var tvungen att ge den en chans. The Duke and I är första delen av åtta och än så länge älskar jag den.

img_6998Anna: Jag har skrivit som en dåre den senaste tiden och inte haft tid att läsa så mycket men ikväll ska jag sätta tänderna i Den Älskvärda av Karin Drangel. Karin har gått i min skrivgrupp och jag har läst manus under produktion men är nu gruvligt nyfiken på hur det blev som bok. Karin har den vassaste pennan jag vet, jag gillar hennes språk och det finns scener som träffar som ett knytnävsslag i magen.

 

 

 

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

Michaela: Jag läser tre böcker som bäst. Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Själarnas ö av Johanna Holmström och Vi mot er av Fredrik Backman. Alla är utgivna i höst och böcker jag väntat på att få läsa. Framför allt Själarnas ö är otroligt vacker och gripande, men jag gillar alla – och de är också väldigt olika sinsemellan vilket gör slalomläsandet lite enklare.

 

bildmaricakallner16Marica: Jag läser två böcker just nu: Bram Stokers Dracula, och Bjäran (del 4 i Pax-serien) av Åsa Larsson och Ingela Korsell. Det är andra gången jag läser Dracula och det är en bok jag ofta återvänder till för att uppleva vissa scener.
Det är en bok jag kan längta efter och nu ville jag läsa den en gång till från början till slut. Jag gillar berättandet: breven och dagböckerna och artiklarna.
Jag gillar rädslan, spänningen, vemodet, galenskapen. Mest av allt gillar jag Jonathan Harker – kanske är jag förälskad i honom. Och varför läser jag Bjäran? Enkelt: när en väl har börjat läsa Pax går det inte att sluta.

Ola KjelbyeJohan: Jag har en fantastisk bokklubb och på grund av den läser jag Shirley Jacksons The haunting of Hill House. Jag älskar hennes förmåga att dra med mig rakt in i karaktärernas inre liv, och hur hon balanserar det magiska och det så kallade övernaturliga med en hudnära vardag. (Läs gärna We have always lived in the Castle också!)

Frågor varje författare bör ställa sig.

 

bild

Så här mitt i sommaren är det fortfarande ljust långt in på nätterna och måsarna skriker nere vid vattnet (de har precis fått ungar som har ramlat ner från tryggheten i tallen ned på marken – och så fort vi så mycket som rör oss på tomten, så skriker måsmamman och måspappan i högan sky. Dygnet runt, kan tilläggas.

Själv ligger jag i hängmattan och funderar på hur hösten ska bli (jag vet – lev i nuet och allt det där – men det är inte riktigt min grej) och kan inte låta bli att dela med mig av ett boktips.

Av en slump (och en ledig eftermiddag) hamnade jag på en blog som heter The creative pen där Joanna Penn delar med sig av sina råd för att kunna leva på sitt författande. Eftersom jag är en sucker för just sådana tips så beställde jag genast hem hennes ”Business for authors” och den har varit en kär vän den här sommaren.

Förutom handfasta råd om hur man kan tänka kring allt ifrån bokkontrakt till ergonomi vid tangentbordet, så innehåller den frågor att fundera över när det gäller sitt författarskap. Som till exempel:

  • Vad är succé för dig?
  • Vad är poängen med det du skriver?
  • Hur vill du leva ditt liv?

Så det är just de frågorna jag ligger och funderar över här i hängmattan. Medan jag långsamt gungar vidare mot höst, till måsarnas skrik och förskräckelse.

Skärmavbild 2015-07-01 kl. 00.18.10

Köp inte min bok!

OmslagFelicia

På riktigt. Det är det värsta skit som skrivits. Alltså, den har inte en enda bra rad. Språket är banalt. Historien banal. Och den där sexscenen på sidan 138… Jag rodnar bara jag tänker på den. Jag kan vara den sämsta författaren som någonsin har hållit i en penna. Jag borde krypa in under en sten och aldrig mer komma ut. Och dessutom är jag ful. Ful som stryk. Man kan ju inte vara så här ful om man ska vara författare. Hur skulle det se ut på boksidor och i tv-soffor? Ful, fulare, fulast.

Köp min bok. Det är den absolut finaste roman som någonsin har skrivits. Varje formulering kommer rakt ut ur karaktärernas pulsådror, utan att passera gå. Den vecklar försiktigt och skickligt upp en historia om vänskap och sorg, lika omsorgsfullt som man vecklar ut ett presentpapper i silke. Och titta lite extra noga på formuleringarna på sidan 15, 167 och 250. Det är genialt. Inget annat än genialt. Och så är jag nog rätt snygg också. Ingen skönhet, men rätt så fin. Gullig-kaxig liksom, på ett Lena Dunham-vis. Snygg och talangfull. Och så har jag fina tår.

Köp inte min bok, det är den värsta skit som finns.

Och det är det vackraste som någonsin har skrivits.

 

Boktips: Lyckas med bokutgivning

Vi har ju tidigare på bloggen tipsat om lite böcker som kan vara bra för den aspirerande författaren. I höstas tipsade Nene Ormes om ”Booklife” av Jeff Vandermeer, den perfekta guiden till att hantera allt utom just skrivandet, d.v.s. bokbranschen och författarens plats i den. I förra veckan tipsade jag om ”Att skriva” av Stephen King. En av de absolut bästa handledningar jag läst när det kommer till att hantera den kreativa processen och skrivandets hantverk.

Idag tänkte jag tipsa om något lite annorlunda. ”Lyckas med bokutgivning” av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg. Medan de två tidigare böckerna berör författarens liv och vedermödor så handlar ”Lyckas med bokutgivning” snarare om att våga ta steget och bli sin egen förläggare.

För ungefär ett år sedan fick jag tanken första gången. Om nu inget förlag vill ge ut mitt manus. Hur mycket jobb vore det att ge ut boken själv? Nu finns det många självutgivningsförlag där man kan tanka upp sitt manus och de fixar resten ..  mot en smärre summa. Men det var jag inte intresserad av. Skulle jag ge ut boken så skulle det vara professionellt skött och på samma villkor som andra förlag.

Målet var:

  • Att man skulle kunna finna min bok på AdLibris, Bokus och i utvalda boklådor.
  • Att tryck och distribution skulle kunna ordnas så pass billigt att det kom ner till ett rimligt pris (vilket är väldigt svårt med ett självutgivningsförlag.)
  • Att omslag och inlaga skulle vara professionellt gjorda.

Det var ett bitvis ganska tufft, men väldigt intressant år som följde. Jag sökte över internet. Plockade upp ledtrådar. Började sakta pussla ihop hur bokbranschen fungerar. (En process jag fortfarande befinner mig i.) Gjorde listor över allt som skulle behöva ordnas till förlaget. Det var mycket. Gjorde efterforskningar om allt från ISBN-nummer till tryckerikontakter till marknadsföringsidéer.

Ibland önskade jag att det fanns någon bok som kunde hjälpa mig. Någon som gjort detta förut som kunde vägleda mig. Jag letade. Men det fanns inget. Tills för ungefär en månad sedan då jag fick tag i ett exemplar av ”Lyckas med bokutgivning.” Den är skriven av folk som redan gjort allt det, som jag nu satt ut för att göra. Sölve Dahlgren hänger ju dessutom här på bloggen ibland, så det var extra roligt att få ta del av hans erfarenheter.

För den som vill starta eget och testa vingarna så är ”Lyckas med bokutgivning” en fantastisk bok. När jag läste den kände jag igen väldigt mycket. De tog upp precis allt det som jag under ett år av mödosam efterforskning hade lärt mig. Och sedan tog de det ett steg längre. Boken gav tips och idéer som jag inte hade tänkt på tidigare och pekade dessutom på uppmuntrande exempel.

Jag har ju tidigare skrivit en hel del om hur jag tror att förlagsbranschen är på väg in i en ny era. Hur gamla strukturer kommer att brytas sönder och hur det om några år kommer att finnas tusentals nya aktörer på marknaden. Om du, liksom jag, vill vara en av dessa aktörer, så är denna bok en god hjälp på vägen.

Boktips: Att skriva av Stephen King.

Att påstå att Stephen King är en av författarvärldens giganter är ingen överdrift. I snart fyrtio år har han förtrollat och skrämt sina läsare. Men för min del är det en bok som kommit att betyda mer än alla de andra, hans självbiografiska skrivguide ”Att skriva.”

Jag befann mig i ett skede när jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med det manus som senare blev Drakhornet. Det fungerade helt enkelt inte riktigt. Dialogerna kändes stundtals väldigt konstlade, karaktärerna kom inte till sin rätt, och jag hade ännu inte förstått hur viktigt det är att stryka. Resultatet var en text som blivit tung av all information jag stoppat i den.

Man pratar ju ofta om hur viktigt det är med omslaget, att det är snyggt professionellt och vackert. Då tycker jag det är underbart med ett amatörfoto av King i stora glasögon.

I det skedet fick jag höra talas om ”Att skriva” och beställde den omedelbart. King tar med läsaren på en fascinerande resa genom sitt liv, där han varvar självbiografiska anteckningar med kärnfulla utläggningar om skrivandets konst. Just den del där han pratar om vikten av att redigera och stryka blev extra viktig för mig.

Han har ett exempel där två personer sitter i ett rum och pratar. Sedan reser sig den ena upp, går över rummet och gör något. Allt detta beskriver han mycket tydligt i textens första version. Sedan visar han elegant hur mycket av orden som är överflödiga. Man behöver t.ex. inte beskriva gången över rummet. Det förstår läsaren ändå. Så den meningen kapas. För mig var den kunskapen ovärderlig.

Förutom redigeringens konst innehåller boken tusen andra tips: Att skriva efter tema, exempel på tidsplaner, hur man skapar sig en struktur för historien, och hur författarens fantasi är hennes största tillgång.

Om du skriver, om du har författarambitioner, och ännu inte har läst ”Att skriva” så skaffa en kopia, fördjupa dig och njut.

Vad läser ni?

Läser ni? Lämnar böckerna avtryck? Jag läser. Lite, lite, lite. Det lilla jag läser gör jag varje kväll i sängen. Skrattar så jag tjuter gör jag också. Jag pratar om Rocky av Martin Kellerman. Helt fantastiskt bra! Ett Nobelpris vore på sin plats.

Fyra böcker har lämnat avtryck i mitt liv; Rocky, My friend Leonard av  James Frey, Om ni hör ett skott… av Kristina Lugn och Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson.

Och jag är nöjd så. Mycket nöjd. Och något annat tänker jag nästan inte läsa. Om ingen har ett sjukt bra förslag vill säga. Vad läser ni?

Liz (med en ny blogg)